Bloggen läser i onsdagens Bohusläningen att en affärsinnehavare i Centrum blivit dödshotad, efter att ha nekat en underårig att köpa cigaretter.
Samma dag läser vi om den mest omfattande vandaliseringen någonsin på Valboskolan.
Bloggen undrar vad som håller på att hända med vår fina kommun?
I ett läge när kommunen rämnar och faller sönder på alla områden, vill vi därför vända oss till våra politiker:
Varför agerar ni inte? Känner ni verkligen att ni tar ert ansvar för kommunen, när ni sitter med armarna kors?
Bloggredaktionen!
torsdag 11 juni 2009
Inlägg från allmänheten - ang näringslivets villkor i kommunen
Bloggen har mottagit ett inlägg från Roland Paulsson, företagare som bl. a. driver Betongprodukter i Högsäter AB, som publiceras nedan.
--------------------------------------------------------------------------------
Angående näringslivets villkor i kommunen och utvecklingsstrategen Jan Stalfors
Jag har varit företagare i Färgelanda kommun i väldigt många år. I denna egenskap har jag träffat på Jan Stalfors vid ett antal tillfällen.
--------------------------------------------------------------------------------
Angående näringslivets villkor i kommunen och utvecklingsstrategen Jan Stalfors
Jag har varit företagare i Färgelanda kommun i väldigt många år. I denna egenskap har jag träffat på Jan Stalfors vid ett antal tillfällen.
Jag har även deltagit i de grupper och möten som jag eller våra företag blivit inbjudna till. Den sista gruppen var Industrigruppen som hade sina glansdagar någon gång 2004. Det var trevliga möten med många företagare. Efter några möten så började framtidsplaner att smidas. Stalfors presenterade där fantasifulla förslag om hur vi skulle rädda jobben som dåvarande LEAR inte kunde tillverka i Färgelanda på grund av för höga kostnader. Detta skulle lösas genom att LEAR i stället för att lägga ut tillverkningen till billigare länder, skulle lägga tillverkningen hos ett nytt lokalt företag. Detta företag skulle hålla sig med bättre utbildad personal ”så kallade verktygsuppsättare”, som själva kunde sätta upp verktyg och sedan passa maskinen och packa detaljerna.
Jag ifrågasatte dock affärsidén, som jag ansåg vara utomordentligt dålig, då jag inte kunde se någon förtjänst utan bara högre kostnader. Man skulle ha kvar LEAR:s overheadkostnader plus de kostnader som tillkommer i det nya företaget. Eftersom det nya företaget behövde personal med högre kompetens så tillkommer även högre personalkostnader. Detta är en företagsidé som endast fungerar i en mycket god konjunktur, när i detta fallet LEAR skulle ha svårt att hinna producera allt man har möjlighet att sälja. Nackdelen är att man endast agerar buffert åt det större företaget som äger affären och man blir utan arbete i takt med att konjunkturen blir svagare, då i detta fallet LEAR tar hem jobbet.
Mitt förslag var då att om vi önskade starta ett företag inom plastbranschen så vore det bättre att det står på egna ben och räknar på egna detaljer att tillverka. Enligt min åsikt skulle det främja tillverkningen av plastdetaljer i vår kommun då det nya företaget troligtvis hade tillverkat plastdetaljer som inte levererades till bilindustrin, på samma gång som vi hade skapat ett alternativt företag som var etablerat om LEAR valt att lämna kommunen. Detta företag hade då med den kompetens som LEAR lämnat kunnat räkna på de jobb som tidigare tillverkats i kommunen. Detta var inte någon åsikt som Stalfors delade. Han fortsatte att prata för sina idéer och jag kritiserade dem några möten till. Stalfors kom då fram och tyckte att jag inte skulle vara så negativ. Nästa inbjudan kom drygt tre år senare i slutet på 2007. Det var en allmän inbjudan som kom två dagar före mötet och jag hade inte möjlighet att närvara på så kort varsel.
Jag ifrågasatte dock affärsidén, som jag ansåg vara utomordentligt dålig, då jag inte kunde se någon förtjänst utan bara högre kostnader. Man skulle ha kvar LEAR:s overheadkostnader plus de kostnader som tillkommer i det nya företaget. Eftersom det nya företaget behövde personal med högre kompetens så tillkommer även högre personalkostnader. Detta är en företagsidé som endast fungerar i en mycket god konjunktur, när i detta fallet LEAR skulle ha svårt att hinna producera allt man har möjlighet att sälja. Nackdelen är att man endast agerar buffert åt det större företaget som äger affären och man blir utan arbete i takt med att konjunkturen blir svagare, då i detta fallet LEAR tar hem jobbet.
Mitt förslag var då att om vi önskade starta ett företag inom plastbranschen så vore det bättre att det står på egna ben och räknar på egna detaljer att tillverka. Enligt min åsikt skulle det främja tillverkningen av plastdetaljer i vår kommun då det nya företaget troligtvis hade tillverkat plastdetaljer som inte levererades till bilindustrin, på samma gång som vi hade skapat ett alternativt företag som var etablerat om LEAR valt att lämna kommunen. Detta företag hade då med den kompetens som LEAR lämnat kunnat räkna på de jobb som tidigare tillverkats i kommunen. Detta var inte någon åsikt som Stalfors delade. Han fortsatte att prata för sina idéer och jag kritiserade dem några möten till. Stalfors kom då fram och tyckte att jag inte skulle vara så negativ. Nästa inbjudan kom drygt tre år senare i slutet på 2007. Det var en allmän inbjudan som kom två dagar före mötet och jag hade inte möjlighet att närvara på så kort varsel.
Vad jag förstår så blev utgiften för försöket med plastklustret inte så stora då det kollapsade i ett tidigt skede och i huvudsak inte finansierades av kommunen utan byggde till stor del på privata insatser. Nu för tiden verkar det dock som om Stalfors inte längre använder det privata näringslivet till att finansiera sina utvecklingsidéer utan förlitar sig mer till kommunens kassa och dess politiker.Dessa har han nu jagat långt upp i skyn med slagord som ”man kan inte bromsa sig upp för en backe”.
Och det kan jag säga att här har ingen politiker bromsat, utan här bränner man krut för ca 10 år framåt vad gäller utvecklingskostnader. Frågan jag ställer mig är om de befinner sig i en uppförsbacke eller om de måhända kan vara i en utförsbacke och tryckt gasen i botten i Björnhusprojektet? Svaret står skrivet i stjärnorna vilket inte är bra då det handlar om alldeles för mycket pengar för vår kommun att lägga på ett högriskprojekt.
Vad jag anser om Stalfors är att han inte gillar väntan som följer vid uppbyggandet av företag utan önskar storslagna projekt och frottera sig med de större företagen. Det är tråkigt för vår kommun då framtiden ligger i många små företag som växer sig större och starkare allt efter vart och etts förmåga och önskemål.
När det gäller matklustret så visar det sig att de personer som hanterat detta projekt har tagit på sig en alldeles för stor rock och klarar inte av att axla detta projekt. Det är min övertygelse att om man haft tillräckliga kunskaper, följt gällande lagar och bestämmelser, och vetat vad man gjort redan från början, så hade projektet blivit betydligt billigare.
Jag anser att vi bör avveckla tjänsten som utvecklingsstrateg och lämna över ansvaret för kontakterna med företagen till kommunchefen, som även bör ha ansvaret för frågor som rör nyetableringar. Möten mellan företagare och kommunens representanter (kommunchef och politiker) bör hållas två gånger per år. Det är fullt tillräckligt. Inträffar det något speciellt kan det hållas ett extra möte. Det är inte antalet möten som är det viktigaste, som Stalfors verkar tro, utan vad de ger. Som det visat sig har Stalfors många resultatlösa möten bara lett till att företagarna tröttnat och de har alltså motverkat syftet som varit att utveckla näringslivet. Och det kan alla se att under de år som Stalfors ansvarat för näringslivsfrågorna så har företagandet gått bakåt i kommunen och förtroendet är väldigt lågt.
Med vänliga hälsningar
Roland Paulsson
onsdag 10 juni 2009
Kommunen bryter mot LOU enligt Konkurrensverket!
Bloggen har tagit del av Konkurrensverkets svar på frågan huruvida kommunen bryter mot LOU i Björnhusaffären. Svaret, som inflikats nedan, visar tveklöst att kommunen är skyldig att upphandla hela entreprenaden i Björnhuset, även när det som i förevarande fall är livsmedelsföretagen som tilldelar kontrakten. Av svaret framgår också att det inte finns någon undantagsmöjlighet samt att kommunen har bevisbördan för att ett undantag är tillämpligt. Att bevisa att ett undantag är tillämpligt, kan t. ex. bli aktuellt om kommunen blir stämd av leverantörer, som drabbats av kommunens lagbrott.
Nederst hittar ni den frågeställning som Konkurrensverkets svar grundar sig på.
------------------------------------------------------------------------------------------------
Från: Ammar Khan [mailto:Ammar.Khan@kkv.se] Skickat: den 9 juni 2009 16:52Till: Ämne: VB: Fråga om upphandling
Hej,
Upphandlande myndigheter har en skyldighet att beakta LOU när de vidtar åtgärder i syfte att tilldela ett kontrakt eller ingå ett ramavtal avseende varor, tjänster eller byggentreprenader (se definitionen av ”offentlig upphandling” i 2 kap. 13 § LOU). I ditt fall är det, formellt sett, livsmedelsföretagen och inte kommunen som tilldelar kontraktet. Emellertid framgår det av definitionen av ”offentlig upphandling” och EG-domstolens rättspraxis att begreppet ska tolkas i funktionella termer (”…vidtar åtgärder i syfte att…”). Av detta följer att om det, vid en genomsyn av det upplägg som används här, är kommunen som rent faktiskt tilldelar kontraktet så ska kommunen därvid tillämpa LOU.
Det finns såvitt jag vet ingen undantagsmöjlighet för den situation som du beskriver. Kommunen bör därför tillämpa LOU om inte det finns skäl och omständigheter som föranleder annat. Det är dock kommunen som har bevisbördan för att visa att det föreligger ett tillämpligt undantag.
Vänliga hälsningar
Ammar Khan
________________________________________________________________________
Ammar Khan
Föredragande/Case officer
Avdelningen för offentlig upphandling/Department for Public Procurement
Konkurrensverket/Swedish Competition Authority
Adress 103 85 Stockholm
Besöksadress Torsgatan 11
Telefon växel +46 (0)8-700 16 00
Telefon direkt +46 (0)8-700 16 68
Mobil +46 (0)76-542 16 68
Fax +46 (0)8-24 55 43
ammar.khan@kkv.se
------------------------------------------------------------------------------------------------
Från: Skickat: den 8 juni 2009 19:21Till: KonkurrensverketÄmne: Fråga om upphandling
Hej.
Jag skall här försöka beskriva gången i utförandet av en ombyggnad av en kommunalt ägd industrifastighet.
Kommunen äger en industrifastighet. Den är på ca 10 000 kvm.
Idag står det mesta outhyrt, en livsmedelsfabrikant hyr en del av lokalen.
Livsmedelsfabrikanten och kommunen söker finna fler hyresgäster tillsammans.
Ytterligare två företag i livsmedelsbranschen vill hyra in sig i lokalerna, men de är inte anpassade för livsmedelsproduktion.
Man bestämmer sig då för att de tre livsmedelsfabrikanterna skall bilda ett gemensamt ägt företag som skall agera som byggherre.
Detta företag anlitar sedan underentreprenörer för att utföra bygg-, el- ,vvs- , måleriarbeten etc i lokalerna.
Underentreprenörerna fakturerar (löpande räkning) det gemensamt ägda företaget för utförda arbeten.
Dessa kostnader vidarefaktureras omgående till kommunen.
Överenskommelsen är att kostnaderna skall tas ut på 30 år genom hyran som de tre livsmedelsfabrikanterna skall betala till kommunen.
Kommunen hävdar att man på detta sätt ej behöver handla upp dessa ombyggnadsarbeten i enlighet med SFS 2007:1091 (LoU).
Kostnaderna gäller endast ombyggnaden av fastigheten, således ej företagens egen utrustning för deras produktion.
För att klargöra vilka summor vi talar om så ligger den förväntade slutnotan nu på 62 MSEK. I en kommun med drygt 6 000 invånare!
Fråga : Med vilken rätt har kommunen åsidosatt LoU? Dvs har de rätt?
Mvh/
-------------------------------------------------------------------------------------------------
Bloggredaktionen!
Nederst hittar ni den frågeställning som Konkurrensverkets svar grundar sig på.
------------------------------------------------------------------------------------------------
Från: Ammar Khan [mailto:Ammar.Khan@kkv.se] Skickat: den 9 juni 2009 16:52Till: Ämne: VB: Fråga om upphandling
Hej,
Upphandlande myndigheter har en skyldighet att beakta LOU när de vidtar åtgärder i syfte att tilldela ett kontrakt eller ingå ett ramavtal avseende varor, tjänster eller byggentreprenader (se definitionen av ”offentlig upphandling” i 2 kap. 13 § LOU). I ditt fall är det, formellt sett, livsmedelsföretagen och inte kommunen som tilldelar kontraktet. Emellertid framgår det av definitionen av ”offentlig upphandling” och EG-domstolens rättspraxis att begreppet ska tolkas i funktionella termer (”…vidtar åtgärder i syfte att…”). Av detta följer att om det, vid en genomsyn av det upplägg som används här, är kommunen som rent faktiskt tilldelar kontraktet så ska kommunen därvid tillämpa LOU.
Det finns såvitt jag vet ingen undantagsmöjlighet för den situation som du beskriver. Kommunen bör därför tillämpa LOU om inte det finns skäl och omständigheter som föranleder annat. Det är dock kommunen som har bevisbördan för att visa att det föreligger ett tillämpligt undantag.
Vänliga hälsningar
Ammar Khan
________________________________________________________________________
Ammar Khan
Föredragande/Case officer
Avdelningen för offentlig upphandling/Department for Public Procurement
Konkurrensverket/Swedish Competition Authority
Adress 103 85 Stockholm
Besöksadress Torsgatan 11
Telefon växel +46 (0)8-700 16 00
Telefon direkt +46 (0)8-700 16 68
Mobil +46 (0)76-542 16 68
Fax +46 (0)8-24 55 43
ammar.khan@kkv.se
------------------------------------------------------------------------------------------------
Från: Skickat: den 8 juni 2009 19:21Till: KonkurrensverketÄmne: Fråga om upphandling
Hej.
Jag skall här försöka beskriva gången i utförandet av en ombyggnad av en kommunalt ägd industrifastighet.
Kommunen äger en industrifastighet. Den är på ca 10 000 kvm.
Idag står det mesta outhyrt, en livsmedelsfabrikant hyr en del av lokalen.
Livsmedelsfabrikanten och kommunen söker finna fler hyresgäster tillsammans.
Ytterligare två företag i livsmedelsbranschen vill hyra in sig i lokalerna, men de är inte anpassade för livsmedelsproduktion.
Man bestämmer sig då för att de tre livsmedelsfabrikanterna skall bilda ett gemensamt ägt företag som skall agera som byggherre.
Detta företag anlitar sedan underentreprenörer för att utföra bygg-, el- ,vvs- , måleriarbeten etc i lokalerna.
Underentreprenörerna fakturerar (löpande räkning) det gemensamt ägda företaget för utförda arbeten.
Dessa kostnader vidarefaktureras omgående till kommunen.
Överenskommelsen är att kostnaderna skall tas ut på 30 år genom hyran som de tre livsmedelsfabrikanterna skall betala till kommunen.
Kommunen hävdar att man på detta sätt ej behöver handla upp dessa ombyggnadsarbeten i enlighet med SFS 2007:1091 (LoU).
Kostnaderna gäller endast ombyggnaden av fastigheten, således ej företagens egen utrustning för deras produktion.
För att klargöra vilka summor vi talar om så ligger den förväntade slutnotan nu på 62 MSEK. I en kommun med drygt 6 000 invånare!
Fråga : Med vilken rätt har kommunen åsidosatt LoU? Dvs har de rätt?
Mvh/
-------------------------------------------------------------------------------------------------
Bloggredaktionen!
tisdag 9 juni 2009
Bloggen noterar...
… ännu en politisk ubåt i insändarspalterna.
Den här gången är det Rolf Johansson från Färgelanda som träder fram och kritiserar Bloggen i en insändare i måndagens Bohusläningen.
Bloggen känner inte närmare till Rolf Johansson, men han är tydligen en ivrig läsare av Bloggen. Kritiken mot Bloggen har dock Rolf valt att framföra i Bohusläningen, möjligen i hopp om att han därmed kan nå en större läsekrets med sitt budskap. Rolf tycker tydligen inte om att makthavarna kritiseras och han tycker inte om satir. Det är personförföljelse, anser Rolf.
Uppenbarligen har inte Rolf mycket till övers för våra grundläggande demokratiska principer, åtminstone om de används av anonyma samhällskritiker i Färgelanda. Det är värt att poängtera att Rolf tycks sitta inne med kunskaper, som endast personer som själva har goda kontakter med makthavare brukar ha. Det är därför inte utan ett leende på läpparna som vi tar del av Rolfs frustrerade inlägg. Rolf tycks vara helt fokuserad på att angripa budbäraren, istället för att ta avstånd från den olagliga hanteringen i Björnhuset. Förmodligen tycker Rolf att det är ok med olagligheter, så länge de sker i ”demokratisk ordning”.
Som politiker får man tåla en hårdhänt granskning – det tillhör demokratins spelregler. Politiker har stor makt och ansvarar dessutom för skattebetalarnas pengar. Att granska och kritisera politiker och andra makthavare är en central uppgift för media, vilken Bloggen utgör del av. Att gissla makthavare genom satir och ironi, är en naturlig och oumbärlig del av ett demokratiskt samhälle. I Rolfs värld är det tydligen smutskastning och personförföljelse.
Tyvärr finns det människor som i likhet med Rolf Johansson inte kan acceptera demokratins spelregler, i vart fall inte när de motarbetar ens egna intressen. Befogad och saklig kritik innebär ju per automatik en viss smutskastning, eller kanske bättre uttryckt att en del smuts synliggörs och kommer till offentlighetens kännedom. Och det är ju tråkigt att Rolf inte gillar att denna smuts synliggörs. Men mest av allt tycks Rolf irritera sig på Bloggens anonymitet. Att han och hans kompisar inte kan angripa dem som kritiserar makthavarna. Och det är tydligen där skon klämmer, det handlar om att kunna komma åt personerna som står bakom kritiken, inte att bemöta kritiken som sådan. Dessutom är det inte sant vad Rolf skriver om anonymitet. Bloggen har en företrädare – Bill Östlund – och Rolf kan ju vända sig till honom om han har frågor eller synpunkter.
Att sedan Bloggredaktionen i övrigt är anonym har ju sina randiga skäl, vilket inte minst Rolfs egen insändare understryker. I själva verket är redaktionens anonymitet en förutsättning för Bloggen och dess arbete. Annars skulle den inte kunna fungera. Medlemmarna skulle inte kunna skriva, utan att riskera utsättas för repressalier av olika slag. Till skillnad från Rolfs vänner har Bloggen nämligen inga egna maktmedel, utan har endast det fria ordet. Och det är alltså det som Rolf och hans politikervänner nu vill ta ifrån oss.
Vi är naturligtvis stolta över att Bloggen blivit en viktig opinionsbildare och kommer att fortsätta granska och redogöra för våra politikers och övriga makthavares förehavanden. Bloggen har ju också en stor och trogen läsekrets, som naturligtvis pratar med, och påverkar, andra människor. Bloggen konstaterar att det finns en oerhört stor vrede ut bland folk, p.g.a. att våra politiker och ledande tjänstemän missköter kommunen. Bloggen erhåller därför också nästan dagligen material från allmänheten, som är för personligt, explicit etc för att kunna publiceras. Så visst tar Bloggen sitt journalistiska och publicistiska ansvar.
Det är heller inte så att Bloggen bara kritiserar. Häromdagen gav vi t.ex. Bloggens ros till Hugo Hultgren (m), för dennes anständiga hållning i det uppmärksammade mobbningsärendet. Bloggens önskan är att dela ut fler rosor och om Rolfs kompisar börjar uppträda mer anständigt, kommer också så att ske. I det uppmärksammade mobbningsfallet valde du förresten att tiga Rolf. Varför teg du Rolf? Tror du inte många uppfattar det som oursäktligt fegt, att du går ut i en insändare och försvarar maktens män, de som nu gör sig skyldiga till förnyad mobbning av pojken, när du istället borde ha använt din penna till att försvara den mobbade pojken mot mobbarna. Ett sådant agerande är i Bloggens ögon kännetecknande för riktig feghet.
Bloggredaktionen!
Den här gången är det Rolf Johansson från Färgelanda som träder fram och kritiserar Bloggen i en insändare i måndagens Bohusläningen.
Bloggen känner inte närmare till Rolf Johansson, men han är tydligen en ivrig läsare av Bloggen. Kritiken mot Bloggen har dock Rolf valt att framföra i Bohusläningen, möjligen i hopp om att han därmed kan nå en större läsekrets med sitt budskap. Rolf tycker tydligen inte om att makthavarna kritiseras och han tycker inte om satir. Det är personförföljelse, anser Rolf.
Uppenbarligen har inte Rolf mycket till övers för våra grundläggande demokratiska principer, åtminstone om de används av anonyma samhällskritiker i Färgelanda. Det är värt att poängtera att Rolf tycks sitta inne med kunskaper, som endast personer som själva har goda kontakter med makthavare brukar ha. Det är därför inte utan ett leende på läpparna som vi tar del av Rolfs frustrerade inlägg. Rolf tycks vara helt fokuserad på att angripa budbäraren, istället för att ta avstånd från den olagliga hanteringen i Björnhuset. Förmodligen tycker Rolf att det är ok med olagligheter, så länge de sker i ”demokratisk ordning”.
Som politiker får man tåla en hårdhänt granskning – det tillhör demokratins spelregler. Politiker har stor makt och ansvarar dessutom för skattebetalarnas pengar. Att granska och kritisera politiker och andra makthavare är en central uppgift för media, vilken Bloggen utgör del av. Att gissla makthavare genom satir och ironi, är en naturlig och oumbärlig del av ett demokratiskt samhälle. I Rolfs värld är det tydligen smutskastning och personförföljelse.
Tyvärr finns det människor som i likhet med Rolf Johansson inte kan acceptera demokratins spelregler, i vart fall inte när de motarbetar ens egna intressen. Befogad och saklig kritik innebär ju per automatik en viss smutskastning, eller kanske bättre uttryckt att en del smuts synliggörs och kommer till offentlighetens kännedom. Och det är ju tråkigt att Rolf inte gillar att denna smuts synliggörs. Men mest av allt tycks Rolf irritera sig på Bloggens anonymitet. Att han och hans kompisar inte kan angripa dem som kritiserar makthavarna. Och det är tydligen där skon klämmer, det handlar om att kunna komma åt personerna som står bakom kritiken, inte att bemöta kritiken som sådan. Dessutom är det inte sant vad Rolf skriver om anonymitet. Bloggen har en företrädare – Bill Östlund – och Rolf kan ju vända sig till honom om han har frågor eller synpunkter.
Att sedan Bloggredaktionen i övrigt är anonym har ju sina randiga skäl, vilket inte minst Rolfs egen insändare understryker. I själva verket är redaktionens anonymitet en förutsättning för Bloggen och dess arbete. Annars skulle den inte kunna fungera. Medlemmarna skulle inte kunna skriva, utan att riskera utsättas för repressalier av olika slag. Till skillnad från Rolfs vänner har Bloggen nämligen inga egna maktmedel, utan har endast det fria ordet. Och det är alltså det som Rolf och hans politikervänner nu vill ta ifrån oss.
Vi är naturligtvis stolta över att Bloggen blivit en viktig opinionsbildare och kommer att fortsätta granska och redogöra för våra politikers och övriga makthavares förehavanden. Bloggen har ju också en stor och trogen läsekrets, som naturligtvis pratar med, och påverkar, andra människor. Bloggen konstaterar att det finns en oerhört stor vrede ut bland folk, p.g.a. att våra politiker och ledande tjänstemän missköter kommunen. Bloggen erhåller därför också nästan dagligen material från allmänheten, som är för personligt, explicit etc för att kunna publiceras. Så visst tar Bloggen sitt journalistiska och publicistiska ansvar.
Det är heller inte så att Bloggen bara kritiserar. Häromdagen gav vi t.ex. Bloggens ros till Hugo Hultgren (m), för dennes anständiga hållning i det uppmärksammade mobbningsärendet. Bloggens önskan är att dela ut fler rosor och om Rolfs kompisar börjar uppträda mer anständigt, kommer också så att ske. I det uppmärksammade mobbningsfallet valde du förresten att tiga Rolf. Varför teg du Rolf? Tror du inte många uppfattar det som oursäktligt fegt, att du går ut i en insändare och försvarar maktens män, de som nu gör sig skyldiga till förnyad mobbning av pojken, när du istället borde ha använt din penna till att försvara den mobbade pojken mot mobbarna. Ett sådant agerande är i Bloggens ögon kännetecknande för riktig feghet.
Bloggredaktionen!
måndag 8 juni 2009
Bloggen noterar...
… att Andreas Gleisner, ”informationsansvarig” på kommunen, i en välregisserad tillställning höll tal på nationaldagen. Vilken ära! Och dessutom hade man ordnat dit Bohusläningens reporter, så att föreställningen inte skulle gå obemärkt förbi. Gleisner har ju på senare tid blivit ifrågasatt för sina kontroversiella arbetsmetoder och detta var möjligen ett sätt försöka ändra på den negativa bilden.
I förra veckan kunde vi dessutom i Dalslänningen läsa ett litet idolreportage om ”utvecklingsstrategen” Jan Stalfors, där Stalfors omnämndes som en näringslivets stöttepelare :-). Möjligen avsåg man det ställ som Stalfors stod lutad mot i Centrumhuset, vilket innehåller de ”informationsblad” som Stalfors ägnar en stor del av sin arbetstid åt att producera. Bloggen undrar om Stalfors någon gång gjort en enkätundersökning, för att ta reda på hur många som läser hans blad och vad de tycker om hans arbete. Det vore nog motiverat, särskilt med tanke på att kommunen ligger i den absoluta botten vad gäller företagarnas förtroende.
Och idag kunde vi notera en politisk u-båt i Bohusläningens insändarspalt, signerad Rolf Johansson Färgelanda. Det hela börjar likna en trend och det förefaller nästan som om aktiviteterna vore samordnade.
Bloggen återkommer för övrigt med en kommentar till Johanssons insändare i morgon.
Bloggredaktionen!
I förra veckan kunde vi dessutom i Dalslänningen läsa ett litet idolreportage om ”utvecklingsstrategen” Jan Stalfors, där Stalfors omnämndes som en näringslivets stöttepelare :-). Möjligen avsåg man det ställ som Stalfors stod lutad mot i Centrumhuset, vilket innehåller de ”informationsblad” som Stalfors ägnar en stor del av sin arbetstid åt att producera. Bloggen undrar om Stalfors någon gång gjort en enkätundersökning, för att ta reda på hur många som läser hans blad och vad de tycker om hans arbete. Det vore nog motiverat, särskilt med tanke på att kommunen ligger i den absoluta botten vad gäller företagarnas förtroende.
Och idag kunde vi notera en politisk u-båt i Bohusläningens insändarspalt, signerad Rolf Johansson Färgelanda. Det hela börjar likna en trend och det förefaller nästan som om aktiviteterna vore samordnade.
Bloggen återkommer för övrigt med en kommentar till Johanssons insändare i morgon.
Bloggredaktionen!
Inlägg av Bill Östlund
Eftersom jag är bloggens företrädare, är det naturligt att jag redogör för hur jag och bloggen upplever situationen i Färgelanda just nu.
Det är inte så lätt att med några få ord beskriva detta. Varför alls engagera sig? Min filosofi är att inte i alla lägen försöka förändra "livets spelplan". På "livets spelplan" möter man då och då personer som agerar på ett sätt som man starkt ogillar. Tänk efter - vi har alla någon gång upplevt sådana möten. Försök då inte "förändra" denna person utan beteckna personen som att han/hon "tillhör" livets spelplan. Detta är dock inte samma sak som att vara likgiltig för demokrati, etik och moral. Att demokrati har ett pris är helt klart men alternativet är ju förfärligt. Demokratin säkerställer bl.a. genom lagstiftning där kommunallagen är en viktig lag som våra folkvalda då efter bästa förmåga, d.v.s. kunskap och civilkurage, skall medverka till att den efterlevs. Etik och moral kan handla om att åtminstone under mandatperioden stå för de löften man har avgivit till väljarna.
När jag flyttade till Färgelanda var det lite som att komma hem. Jag är ursprungligen från Hunnebostrand. Upplever här samma goda stämning i möten med människor. Det kan vara i affären såväl som på biblioteket. Är i dag 64 år. När jag i mitt liv ser tillbaka på de förändringar jag varit med om så är naturligtvis många till det bättre men jag tror att många i min ålder saknar romantiken, framtidstron och gammal hederlig ärlighet. Det är för mycket egoism och felfokusering på materiella finesser. Vi hinner inte med att leva. En måttstock jag har på hur synsättet har förändrats är ett minne från min ungdom. Jag kommer ihåg när vi efter Folkets Park var några stycken som fortsätter festen med vin, gitarr, sång och havsbad på någon holme. Dagen efter hade jag tappat min plånbok. Jag vet att jag då tröstade mig med att "det är säkert någon som hittat den". Alltså underförstått kommer jag att återfå den. I dessa tider när ungdomarna stjäl mobiltelefoner från varandra skulle man ju tänka "hoppas ingen hittar plånboken innan jag hittar den själv". Underförstått att då blir den stulen. Som väl är vet jag att vi människor i grunden ej har förändrats och att de allra flesta är ärliga. Men alla vuxna har ett ansvar för att upprätthålla rätt attityder till lagar, etik och moral.
Skall här inte närmare kommentera Björnhusaffären, men för att fullständigt besvara min inledande frågeställning måste jag ju beröra denna.
För det första känns det just nu som att jag ångrar att jag alls började titta på hur investeringarna handlägges. Trodde ju från början inte att allting var så infernaliskt illa skött. Mot vad jag tidigare förespråkat om etik, moral och civilkurage så inser jag att det egentligen kommer ta för mycket tid från den tid som skulle vara verklig livskvalité. Men så är livet. Har tidigare i mitt liv ej engagerat mig i klagosånger eller insändare. Men nu ser jag det som att jag inte har något val.
När det gäller satsningar för att åstadkomma arbetstillfällen i Färgelanda skiljer jag mig nog inte från de som vill pröva nya tag. Var med och hjälpte Bosse och Carina att starta Dalsspira Mejeri. Vilket engagemang, personliga uppoffringar samt prestationer i form av kalkyler, egen- finansierade resor till Danmark för att köpa begagnad utrustning m.m. som de visade upp. Utöver det fick de gå in med både eget kapital och stor arbetsinsats (som skulle dokumenterats på särskilda blanketter) för att de överhuvud taget skulle få banklån. Vad gjorde kommunen? Ja, huset köptes till det pris som kommunens värderare hade värderat det till. Resten kan beskrivas med exemplet att oljan tog slut i tanken innan övertagandet från kommunen. Vad gjorde kommunen då? Istället för att beställa olja så kom man med en 20 liters dunk och fyllde på. När dessa 20 liter var slut kom man med en ny 20 liters dunk och fyllde på. Allt för att det inte skulle finnas någon olja kvar vid själva övertagandet av fastigheten.
När jag har varit med om detta och nu ser vad som sker i Björnhuset då blir man uppriktigt arg och ledsen. Var och en som det minsta har försökt att förstå vad som sker i Björnhuset förstår ju att så olika förhållningssätt inte är hållbart oavsett vilka avsikter man har. En annan sak är att bl.a. kommunallagen ej tillåter det som nu sker i Björnhuset.
Tror säkert att de ledande politikerna är ärliga och hyggliga människor och som folk i allmänhet men - det är paradoxalt nog det som skrämmer mig. Fokus förskjuts ju från att handla om en olaglig hantering (bloggen beskriver det olagliga) till att handla om etik och moral samt civilkurage. Så här funderar jag när jag undrar varför de ledande politikerna bara låter det fortgå.
Tror de att allt är OK? Om svaret är Ja, så kan det ej betraktas som att de är utan ansvar. Det duger nämligen inte att "tro" när man fått ett sådant stort ansvar. Man måste skaffa sig (söka) förvissning och då menar jag inte att man skall fortsätta lyssna på Erikssons svammel samt acceptera hans uttalande (Bohusläningen) om att vi får se vad slutnotan blir och i efterhand får vi se om vi har gjort något fel. Tyvärr tror jag att politikerna har intagit en åskådarattityd. Har de satt sig in i ärendet? Tyvärr tror jag att de från början har "köpt" resonomanget om kluster och hur många arbetstillfällen Eriksson säger att det skall bli. När det sen visar sig på den ena efter den andra punkten havererar då är det nog så att gruppen känner sig medskyldig. De punkter som helt har havererat är att företagen skulle få lyfta sin investering tidigast vid inflyttning. När företagen ej var förmögna att ligga ute med pengar (se pantförskriven faktura, uppskjutna skatteskulder m.m.) skyndade Eriksson till och betalade deras fakturor allteftersom. Investeringarna skulle högst få bli 30 miljoner kronor. Nu har Ericsson sagt 62 miljoner och han kan fortfarande inte säga om det räcker. Men vad han upprepar som ett mantra är att han har full kontroll. Inflyttning skulle ha varit för 1 år sedan. Ja, var ska det sluta?
Att nu agera skulle inte vara att erkänna en oförlåtlig skuld. Tvärtom - nu skulle det verkligen vara att visa civilkurage.
Nog om Eriksson och Björnhuset.
Lite om Bloggen:
Måste säga att jag från början var tveksam när jag fick se de satiriska karikatyrerna på bloggen. Men lite eftertanke och jämförelseanalys ger vid handen att offentliga personer nog får tåla en del. Om t.ex. en person flyttar till Stigen bl.a. för att det finns grundskola där. Därefter lovar en politiker att den skall få lov att vara kvar om du röstar på mig. Politikern får rösten men sviker sitt löfte. Om då denne invånaren känner sig tvungen att flytta p.g.a. sveket är det då så farligt om politikernas enda konsekvens blir att han får figurera med en dumstrut på huvudet. Tror nog att dumstrutarna och pajaskostymerna kan ha en viss effekt att fylla för en faktagranskande blogg. Det är dock viktigt att man efter bästa förmåga ej sårar någon onödigt mycket, men lite klös måste det vara.
Om bloggen får kritik för att den ej redovisar alla de personer som administrerar bloggen så kan man lätt se och höra att det är de som i något sammanhang drabbats av bloggens kritik och klagan som står bakom kritiken mot bloggen. Anonymiteten har utan tvekan en styrka.
En tröst kan väl vara att det idag, förutom jag själv, är rätt många som träder fram och framför saklig kritik. Problemet är att de som kritiseras ej ens bemödar sig om att besvara ställda frågor på ett respektfullt sätt. Detta är om något ett hån. Vi medborgare sväljer nämligen inte svammel när det gäller frågor och beslut som äventyrar välfärden.
Du som är politiker och tycker att bloggen skall redovisa alla medlemmar. Varför går du inte upp i talarstolen på frågestunden i kf och redovisar varför kommunen struntar i kommunallagen och betalar ut över 30 miljoner kronor till ett AB som vi inte ens har avtal med? Tyvärr måste du ha bra på fötterna. Svammel är vi som sagt lite allergiska mot.
Avslutningsvis vill jag säga att om man vill locka företag hit genom att vara generös så hade det varit extra viktigt att man så långt det var möjligt visste hur riskerna såg ut samt att det sköttes på ett demokratiskt, lagligt och proffsigt sätt.
Vad vill jag?
Jag vill att man på bästa sätt styr upp det som går att styra upp. Själva uppstyrningen måste vara laglig. Det är billigare att betala konsekvenserna snarast. Fram till dess är jag med på den vingliga och kostsamma resan. Någon returbiljett finns inte.
Hoppas att bloggen utvecklas och åtminstone finns kvar över valet 2010.
Bill Östlund
Bloggen fick ett roligt videoklipp tillskickat sig. Lägger upp en länk här så ni också kan få chansen att bli roade. Insändaren undrar om det är så här Bill känt sig när han försökt få politikerna att förstå vad som håller på att hända. Det är Anders Wijkman som ska vara den som i detta klipp föreställer Bill är det tänkt.
Det är inte så lätt att med några få ord beskriva detta. Varför alls engagera sig? Min filosofi är att inte i alla lägen försöka förändra "livets spelplan". På "livets spelplan" möter man då och då personer som agerar på ett sätt som man starkt ogillar. Tänk efter - vi har alla någon gång upplevt sådana möten. Försök då inte "förändra" denna person utan beteckna personen som att han/hon "tillhör" livets spelplan. Detta är dock inte samma sak som att vara likgiltig för demokrati, etik och moral. Att demokrati har ett pris är helt klart men alternativet är ju förfärligt. Demokratin säkerställer bl.a. genom lagstiftning där kommunallagen är en viktig lag som våra folkvalda då efter bästa förmåga, d.v.s. kunskap och civilkurage, skall medverka till att den efterlevs. Etik och moral kan handla om att åtminstone under mandatperioden stå för de löften man har avgivit till väljarna.
När jag flyttade till Färgelanda var det lite som att komma hem. Jag är ursprungligen från Hunnebostrand. Upplever här samma goda stämning i möten med människor. Det kan vara i affären såväl som på biblioteket. Är i dag 64 år. När jag i mitt liv ser tillbaka på de förändringar jag varit med om så är naturligtvis många till det bättre men jag tror att många i min ålder saknar romantiken, framtidstron och gammal hederlig ärlighet. Det är för mycket egoism och felfokusering på materiella finesser. Vi hinner inte med att leva. En måttstock jag har på hur synsättet har förändrats är ett minne från min ungdom. Jag kommer ihåg när vi efter Folkets Park var några stycken som fortsätter festen med vin, gitarr, sång och havsbad på någon holme. Dagen efter hade jag tappat min plånbok. Jag vet att jag då tröstade mig med att "det är säkert någon som hittat den". Alltså underförstått kommer jag att återfå den. I dessa tider när ungdomarna stjäl mobiltelefoner från varandra skulle man ju tänka "hoppas ingen hittar plånboken innan jag hittar den själv". Underförstått att då blir den stulen. Som väl är vet jag att vi människor i grunden ej har förändrats och att de allra flesta är ärliga. Men alla vuxna har ett ansvar för att upprätthålla rätt attityder till lagar, etik och moral.
Skall här inte närmare kommentera Björnhusaffären, men för att fullständigt besvara min inledande frågeställning måste jag ju beröra denna.
För det första känns det just nu som att jag ångrar att jag alls började titta på hur investeringarna handlägges. Trodde ju från början inte att allting var så infernaliskt illa skött. Mot vad jag tidigare förespråkat om etik, moral och civilkurage så inser jag att det egentligen kommer ta för mycket tid från den tid som skulle vara verklig livskvalité. Men så är livet. Har tidigare i mitt liv ej engagerat mig i klagosånger eller insändare. Men nu ser jag det som att jag inte har något val.
När det gäller satsningar för att åstadkomma arbetstillfällen i Färgelanda skiljer jag mig nog inte från de som vill pröva nya tag. Var med och hjälpte Bosse och Carina att starta Dalsspira Mejeri. Vilket engagemang, personliga uppoffringar samt prestationer i form av kalkyler, egen- finansierade resor till Danmark för att köpa begagnad utrustning m.m. som de visade upp. Utöver det fick de gå in med både eget kapital och stor arbetsinsats (som skulle dokumenterats på särskilda blanketter) för att de överhuvud taget skulle få banklån. Vad gjorde kommunen? Ja, huset köptes till det pris som kommunens värderare hade värderat det till. Resten kan beskrivas med exemplet att oljan tog slut i tanken innan övertagandet från kommunen. Vad gjorde kommunen då? Istället för att beställa olja så kom man med en 20 liters dunk och fyllde på. När dessa 20 liter var slut kom man med en ny 20 liters dunk och fyllde på. Allt för att det inte skulle finnas någon olja kvar vid själva övertagandet av fastigheten.
När jag har varit med om detta och nu ser vad som sker i Björnhuset då blir man uppriktigt arg och ledsen. Var och en som det minsta har försökt att förstå vad som sker i Björnhuset förstår ju att så olika förhållningssätt inte är hållbart oavsett vilka avsikter man har. En annan sak är att bl.a. kommunallagen ej tillåter det som nu sker i Björnhuset.
Tror säkert att de ledande politikerna är ärliga och hyggliga människor och som folk i allmänhet men - det är paradoxalt nog det som skrämmer mig. Fokus förskjuts ju från att handla om en olaglig hantering (bloggen beskriver det olagliga) till att handla om etik och moral samt civilkurage. Så här funderar jag när jag undrar varför de ledande politikerna bara låter det fortgå.
Tror de att allt är OK? Om svaret är Ja, så kan det ej betraktas som att de är utan ansvar. Det duger nämligen inte att "tro" när man fått ett sådant stort ansvar. Man måste skaffa sig (söka) förvissning och då menar jag inte att man skall fortsätta lyssna på Erikssons svammel samt acceptera hans uttalande (Bohusläningen) om att vi får se vad slutnotan blir och i efterhand får vi se om vi har gjort något fel. Tyvärr tror jag att politikerna har intagit en åskådarattityd. Har de satt sig in i ärendet? Tyvärr tror jag att de från början har "köpt" resonomanget om kluster och hur många arbetstillfällen Eriksson säger att det skall bli. När det sen visar sig på den ena efter den andra punkten havererar då är det nog så att gruppen känner sig medskyldig. De punkter som helt har havererat är att företagen skulle få lyfta sin investering tidigast vid inflyttning. När företagen ej var förmögna att ligga ute med pengar (se pantförskriven faktura, uppskjutna skatteskulder m.m.) skyndade Eriksson till och betalade deras fakturor allteftersom. Investeringarna skulle högst få bli 30 miljoner kronor. Nu har Ericsson sagt 62 miljoner och han kan fortfarande inte säga om det räcker. Men vad han upprepar som ett mantra är att han har full kontroll. Inflyttning skulle ha varit för 1 år sedan. Ja, var ska det sluta?
Att nu agera skulle inte vara att erkänna en oförlåtlig skuld. Tvärtom - nu skulle det verkligen vara att visa civilkurage.
Nog om Eriksson och Björnhuset.
Lite om Bloggen:
Måste säga att jag från början var tveksam när jag fick se de satiriska karikatyrerna på bloggen. Men lite eftertanke och jämförelseanalys ger vid handen att offentliga personer nog får tåla en del. Om t.ex. en person flyttar till Stigen bl.a. för att det finns grundskola där. Därefter lovar en politiker att den skall få lov att vara kvar om du röstar på mig. Politikern får rösten men sviker sitt löfte. Om då denne invånaren känner sig tvungen att flytta p.g.a. sveket är det då så farligt om politikernas enda konsekvens blir att han får figurera med en dumstrut på huvudet. Tror nog att dumstrutarna och pajaskostymerna kan ha en viss effekt att fylla för en faktagranskande blogg. Det är dock viktigt att man efter bästa förmåga ej sårar någon onödigt mycket, men lite klös måste det vara.
Om bloggen får kritik för att den ej redovisar alla de personer som administrerar bloggen så kan man lätt se och höra att det är de som i något sammanhang drabbats av bloggens kritik och klagan som står bakom kritiken mot bloggen. Anonymiteten har utan tvekan en styrka.
En tröst kan väl vara att det idag, förutom jag själv, är rätt många som träder fram och framför saklig kritik. Problemet är att de som kritiseras ej ens bemödar sig om att besvara ställda frågor på ett respektfullt sätt. Detta är om något ett hån. Vi medborgare sväljer nämligen inte svammel när det gäller frågor och beslut som äventyrar välfärden.
Du som är politiker och tycker att bloggen skall redovisa alla medlemmar. Varför går du inte upp i talarstolen på frågestunden i kf och redovisar varför kommunen struntar i kommunallagen och betalar ut över 30 miljoner kronor till ett AB som vi inte ens har avtal med? Tyvärr måste du ha bra på fötterna. Svammel är vi som sagt lite allergiska mot.
Avslutningsvis vill jag säga att om man vill locka företag hit genom att vara generös så hade det varit extra viktigt att man så långt det var möjligt visste hur riskerna såg ut samt att det sköttes på ett demokratiskt, lagligt och proffsigt sätt.
Vad vill jag?
Jag vill att man på bästa sätt styr upp det som går att styra upp. Själva uppstyrningen måste vara laglig. Det är billigare att betala konsekvenserna snarast. Fram till dess är jag med på den vingliga och kostsamma resan. Någon returbiljett finns inte.
Hoppas att bloggen utvecklas och åtminstone finns kvar över valet 2010.
Bill Östlund
Bloggen fick ett roligt videoklipp tillskickat sig. Lägger upp en länk här så ni också kan få chansen att bli roade. Insändaren undrar om det är så här Bill känt sig när han försökt få politikerna att förstå vad som håller på att hända. Det är Anders Wijkman som ska vara den som i detta klipp föreställer Bill är det tänkt.
söndag 7 juni 2009
Bloggen granskar Björnhusaffären
Kapitel 3
Bloggen fortsätter sin granskning av Björnhusaffären med att titta närmare på själva innehållet i ramavtalet, som utgör en salig blandning, eller röra om man så vill, av avsiktsförklaringar, generella åtaganden och mer preciserade åtaganden.
Vi börjar med ramavtalets två inledande stycken som ni hittar i nederkant av denna artikel.
Ramavtalet inleds med en avsiktsförklaring, där Färgelanda kommun säger att den avser ”att tillsammans med företag inom livsmedelsbranschen utveckla ett kluster i och i anslutning till den av kommunen ägda fastigheten Björnhuset i Färgelanda”. Det anges dock inte vad som avses med ”kluster”, men Bloggen konstaterar att kommunens ambitioner att utveckla ”kluster” tydligen även innefattar angränsande fastighet (er).
I ramavtalets första stycke anges vidare att ett par av företagen ”avser att utvidga sina respektive verksamheter och är därför i behov av att hyra nya lokaler”. Bloggen konstaterar dock att ramavtalet helt saknar bilagor i form av investeringsplaner o.d. som styrker företagens påstådda behov. Frånvaron av sådan information är anmärkningsvärd och som Bloggen tidigare rapporterat om, torde det istället vara företagens dåliga ekonomi som varit vägledande för beslutet att flytta verksamheten till Färgelanda (klicka på etiketten ”Klusterföretagens ekonomi” till höger på Bloggens startsida).
I ramavtalets andra stycke sägs att: ”Kommunen och Företagen skall aktivt och i samverkan, verka för att utveckla livsmedelsklustret med mål att:
* skapa förutsättningar för fler företag att etablera sig och utvecklas i kommunen
* öka samverkan inom branschen regionalt
* höja kompetens och konkurrenskraft för företagen i klustret
* finna former för gemensam produktutveckling”
Bloggen konstaterar att kommunen härigenom ikläder sig ett betydande åtagande att tillsammans med klusterföretagen verka inom livsmedelsbranschen, en angelägenhet som helt klart ligger utanför den kommunala kompetensen och som därmed är olaglig enligt kommunallagen.
Det sägs också att kommunen ”aktivt och i samverkan” med företagen skall verka för att utveckla livsmedelsklustret. Det innebär att kommunens åtagande inte är begränsat till ”investeringen” om 62 miljoner kronor, utan är betydligt mer omfattande än så och dessutom inte är begränsat i tiden.
Kommunens avsikter med klustret och de uttalade målen, ger också en bra bild av hur omfattande kommunens åtaganden faktiskt är. Det kan handla om allt från att tvingas investera i andra fastigheter, i utrustning och maskiner, om marknadsföring, om utbildningsprogram etc etc. Eftersom avtalstexten talar om ”tillsammans med klusterföretagen”, är inte heller kommunen fri att göra som den vill utan är beroende av de tre klusterföretagens inställning och krav. Vems uppfattning är det som skall gälla när det råder olika meningar? Hur skall kostnaderna fördelas mellan parterna? Hur skall eventuella tvister lösas osv osv?
Att binda kommunen vid den här typen av långtgående närmast obegränsade åtaganden, är av förklarliga skäl inte speciellt klokt. Avtalet saknar dessutom ofattbart nog helt reglering om hur parternas mellanhavanden skall regleras. Huvudlöst är därför ett mycket milt uttryck i sammanhanget och Eriksson har tydligen förlitat sig på motpartens framtida goda vilja, när han skrev på för kommunens räkning. Bloggen konstaterar att klusterföretagen härigenom fått en mycket god position inför framtida förhandlingar med kommunen.
I nästa kapitel fortsätter granskningen, då med ramavtalets paragrafer.
Bloggredaktionen!
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)
Inlägg
