Angående mygelkulturen i Färgelanda kommun

Nedan inlägg publicerades först som en kommentar. Bloggen tyckte dock att den förtjänade en mer framträdande plats och publicerar den därför som ett inlägg från allmänheten. Den förklarar tämligen väl hur mygelkulturen i kommunen kunnat få fotfäste och fortsätta frodas.

------------------------------------------------------------------------------

I sammanhanget kan det vara av värde att påminna om ordet NEPOTISM, dvs otillbörligt gynnande av släktingar och vänner, särskilt när det gäller tillsättning av offentliga tjänster.

Samhällsforskaren Bo Rothstein skriver i dagens GP om dysfunktionella samhällsinstitutioner och lyfter fram nepotismen som ett vanligt problem i postkoloniala strukturer. Han syftar i första hand på u-länder men betrakta Färgelandas moderna historia.

Färgelanda industrialiserades naturligtvis med textilindustrin i Stigen och spikfabriken i Ödeborg men i beskedlig omfattning och det var först efter Lelångenbanans nerläggning på 1960-talet Färgelanda fick en modern industri. Den var inte sprungen ur lokala initiativ utan resultat av den tidens regionpolitik, där landets stora industrier dansade tango med socialdemokratin och mot ersättning i form av stora ekonomiska fördelar startade satellitfabriker för deltillverkning av, i fallet Färgelanda, Volvobilar.

Färgelanda saknade (och saknar) i princip inflytande över den nya stora industrin och fungerade enbart som leverantör av arbetskraft från en jordbruksbefolkning, som hade svårt att överleva på traktens småjordbruk. Färgelanda blev en Volvokoloni.

Stora globala organisationsförändringar i bilindustrin, när tillverkningen av komponenter bröts ut från huvudindustrierna med slutmontering, har betytt en rad ägarbyten för komponenttillverkningen i Färgelanda men har i praktiken inte förändrat mycket, sett med ett kommunalt perspektiv där det allt överskuggande har varit skatteintäkter från boende i kommunen.

Den kommunala självbestämmanderätten har dessutom varit ytterst begränsad i en situation där fördelningspolitiken styrt med många olika former av statsbidrag.

När bilindustrin nu krackelerar, samtidigt som statens generösa kommunala statsbidrag krymper, uppenbarar sig allvarliga svagheter i den kommunala styrningen.

Politiker som utan att lägga två strån i kors har kunnat inkassera stora skatteintäkter och statsbidrag befinner sig plötsligt i en postkolonial situation.När både höger- och vänsterpolitiker nu i den helt nya situationen fortsätter mumla mantrat om att ”vi måste lita på våra tjänstemän” är det ren kamikazepolitik eller det Bo Rothstein kallar en dysfunktionell samhällsinstiution.

Satsningarna på livsmedelsindustri i Björnhuset uppvisar stora likheter med gamla tiders utgångna regionpolitik. Staten hade kanske råd men Färgelanda kommun behöver pengarna till vård, skola och omsorg.

Kommunchefen som uppenbarligen aldrig haft en tanke på att bosätta sig i ”kolonin” Färgelanda drabbas som person inte på minsta sätt av den postkoloniala krisen i Färgelanda.

Att en gammal kompis till kommunchefen, med svaga meriter och på dunkla grunder, fått en av kommunens bäst betalda tjänster kan bara kallas nepotism. Framgångarna har följdriktigt uteblivit men pengarna rinner mellan fingrarna.

Färgelanda är i ett nödläge och behöver med omedelbar verkan en ny näringspolitik med nya krafter både politiskt och verkställande.

Om det verkligen ska hända krävs en allmän politisk tillnyktring och klarsyn.

Livsmedelsindustri är det som ligger närmast till hands som framtid i Färgelanda, i kombination med turism, men de former och de kostnader Färgelanda hittills valt saknar vision, sammanhang och trovärdighet.

Missnöjet som ger sig tillkänna här på bloggen kan inte viftas bort. Risken med missnöje är dessvärre att det lätt slutar med tjafs och pajkastning.

Förhoppningsvis kommer missnöjet inom så kort tid som möjligt att ersättas av konstruktiva förslag om Färgelandas postkoloniala framtid med en mångfald initiativ till nödvändigt småföretagande.

Färgelandas läge är mycket osäkert och det är allvar. Att döma av det som hittills genomförts och pågår är det svårt att tro att en inpendlande ”fogde” och hans ”vasall” kan bidra till Färgelandas framtida välfärd.

Fullmäktige väljer nytt kommunalråd

Nästa onsdag, den 17/6 kl 19.00, är det kf-möte och då skall bl.a. väljas nytt kommunalråd efter avgående Ann-Marie Jacobsson (c). Spekulationerna går naturligtvis höga om vem det kan bli!

Sossarna verkar ju inte vilja ta sitt politiska ansvar, trots att de är största parti. Dålig stil och bristande ansvarskänsla tycker Bloggen – sossarna borde ta chansen att visa framfötterna innan valet!

Kanske blir det en Ola Ullsten-lösning? Ni kommer väl ihåg folkpartisten, som efter Fälldinregeringens fall ledde en svekfull minoritetsministär något år. Därefter försvann han snabbt ur politiken – saknad av få. Vem vet, med benäget bistånd från sossarna och vänsterpartiet tar kanske Kenneth Carlsson ”chansen” och gör en ”Ullsten”??!! I vart fall kan Carlsson under ca 1 års tid påräkna en säker inkomst och en stund i det rampljus som han älskar så mycket.

Bloggen uppmanar alla invånare att gå till fullmäktige på onsdag – för att bättre förstå hur demokratin fungerar, eller bättre uttryckt inte fungerar. I kf arbetar ledamöterna ”hårt” med att rösta igenom redan fattade beslut och är i realiteten marionetter i låtsasdemokratins tjänst.

Ta även chansen att ställa våra folkvalda och ledande tjänstemän mot väggen genom att ställa frågor till dem. Det är inte säkert att du får något riktigt svar, men du får i alla fall en bättre uppfattning om dem som lämnar "svaren", vilket kan hjälpa dig i nästa val.

Bloggredaktionen!

U-båten Rolf dyker upp igen!

I lördagens Bohusläningen fortsätter "Rolf Johansson från Färgelanda" att kritisera Bloggen. Rolf läser tydligen Bloggen ofta, men är anonym för oss eftersom han aldrig skrivit något inlägg eller kommentar - i vart fall inte i eget namn. Rolf hade annars varit välkommen att framföra sin kritik direkt till Bloggen och vi hade svarat honom här. Det faktum att Rolf vänder sig till tidningen visar att Rolf och de krafter som står bakom honom har haft ett annat syfte med kritiken, nämligen att skada Bloggen och helst få bort den.

Ett par avslöjande saker från Rolfs senaste insändare:

För det första att Rolf förnekar "bekantskap" med de kritiserade tjänstemännen. Det undgår dock inte Bloggen att Rolf inte förnekar "bekantskap" med de kritiserade politikerna. De känner han tydligen - och dessutom alltför väl! I sin förra insändare visste Rolf t.o.m. besked om att Bloggens rapportering lamslår det politiska arbetet. Vem har vetskap om sådana förhållanden, om man inte själv sitter i knät på dem som kritiseras?

För det andra avslutar Rolf sin insändare med en överdrivet hård kritik av slöseriet med skattemedel i kommunen. Smart skrivet! Det kostar ju inget och huvudsyftet är ju något annat - nämligen att skada Bloggen. I Rolfs förra insändare fanns heller ingen sådan kritik. I den nöjde sig Rolf med en pekpinne - att det var ok att kritisera, men att det absolut inte fick ske anonymt.

Och man kan ju också fråga sig var Rolf tidigare har hållit hus? Om nu Rolf tycker att skattepengarna hanterats på ett så "skrämmande, vårdslöst och okontrollerat sätt", varför säger han det först nu? Varför har han inte tidigare givit utlopp för sin stora ilska och kritiserat politikerna i tidningen? Nä, just det. Rolf tycker inte så egentligen. Han ville bara ha ett alibi. Någon gick kanske på det. Dock inte Bloggen, som känner till arbetsmetoderna som Rolf och hans vänner använder sig av.

Bloggredaktionen!

Länsrätten avslår

inte oväntat Stigenföräldrarnas inhibitionsyrkande i deras överklagande av skolnedläggningsbeslutet.

Även om utsikterna att vinna framgång med överklagandet är mikroskopiska, har föräldrarna ändå visat att de vägrar lägga sig platt på rygg och istället valt att slåss - det bådar gott inför framtiden!

Bloggredaktionen!

Centrum och Skolan - Kaoset och hoten ökar

Bloggen läser i onsdagens Bohusläningen att en affärsinnehavare i Centrum blivit dödshotad, efter att ha nekat en underårig att köpa cigaretter.

Samma dag läser vi om den mest omfattande vandaliseringen någonsin på Valboskolan.

Bloggen undrar vad som håller på att hända med vår fina kommun?

I ett läge när kommunen rämnar och faller sönder på alla områden, vill vi därför vända oss till våra politiker:

Varför agerar ni inte? Känner ni verkligen att ni tar ert ansvar för kommunen, när ni sitter med armarna kors?

Bloggredaktionen!

Inlägg från allmänheten - ang näringslivets villkor i kommunen

Bloggen har mottagit ett inlägg från Roland Paulsson, företagare som bl. a. driver Betongprodukter i Högsäter AB, som publiceras nedan.
--------------------------------------------------------------------------------
Angående näringslivets villkor i kommunen och utvecklingsstrategen Jan Stalfors

Jag har varit företagare i Färgelanda kommun i väldigt många år. I denna egenskap har jag träffat på Jan Stalfors vid ett antal tillfällen.

Jag har även deltagit i de grupper och möten som jag eller våra företag blivit inbjudna till. Den sista gruppen var Industrigruppen som hade sina glansdagar någon gång 2004. Det var trevliga möten med många företagare. Efter några möten så började framtidsplaner att smidas. Stalfors presenterade där fantasifulla förslag om hur vi skulle rädda jobben som dåvarande LEAR inte kunde tillverka i Färgelanda på grund av för höga kostnader. Detta skulle lösas genom att LEAR i stället för att lägga ut tillverkningen till billigare länder, skulle lägga tillverkningen hos ett nytt lokalt företag. Detta företag skulle hålla sig med bättre utbildad personal ”så kallade verktygsuppsättare”, som själva kunde sätta upp verktyg och sedan passa maskinen och packa detaljerna.

Jag ifrågasatte dock affärsidén, som jag ansåg vara utomordentligt dålig, då jag inte kunde se någon förtjänst utan bara högre kostnader. Man skulle ha kvar LEAR:s overheadkostnader plus de kostnader som tillkommer i det nya företaget. Eftersom det nya företaget behövde personal med högre kompetens så tillkommer även högre personalkostnader. Detta är en företagsidé som endast fungerar i en mycket god konjunktur, när i detta fallet LEAR skulle ha svårt att hinna producera allt man har möjlighet att sälja. Nackdelen är att man endast agerar buffert åt det större företaget som äger affären och man blir utan arbete i takt med att konjunkturen blir svagare, då i detta fallet LEAR tar hem jobbet.

Mitt förslag var då att om vi önskade starta ett företag inom plastbranschen så vore det bättre att det står på egna ben och räknar på egna detaljer att tillverka. Enligt min åsikt skulle det främja tillverkningen av plastdetaljer i vår kommun då det nya företaget troligtvis hade tillverkat plastdetaljer som inte levererades till bilindustrin, på samma gång som vi hade skapat ett alternativt företag som var etablerat om LEAR valt att lämna kommunen. Detta företag hade då med den kompetens som LEAR lämnat kunnat räkna på de jobb som tidigare tillverkats i kommunen. Detta var inte någon åsikt som Stalfors delade. Han fortsatte att prata för sina idéer och jag kritiserade dem några möten till. Stalfors kom då fram och tyckte att jag inte skulle vara så negativ. Nästa inbjudan kom drygt tre år senare i slutet på 2007. Det var en allmän inbjudan som kom två dagar före mötet och jag hade inte möjlighet att närvara på så kort varsel.

Vad jag förstår så blev utgiften för försöket med plastklustret inte så stora då det kollapsade i ett tidigt skede och i huvudsak inte finansierades av kommunen utan byggde till stor del på privata insatser. Nu för tiden verkar det dock som om Stalfors inte längre använder det privata näringslivet till att finansiera sina utvecklingsidéer utan förlitar sig mer till kommunens kassa och dess politiker.Dessa har han nu jagat långt upp i skyn med slagord som ”man kan inte bromsa sig upp för en backe”.

Och det kan jag säga att här har ingen politiker bromsat, utan här bränner man krut för ca 10 år framåt vad gäller utvecklingskostnader. Frågan jag ställer mig är om de befinner sig i en uppförsbacke eller om de måhända kan vara i en utförsbacke och tryckt gasen i botten i Björnhusprojektet? Svaret står skrivet i stjärnorna vilket inte är bra då det handlar om alldeles för mycket pengar för vår kommun att lägga på ett högriskprojekt.

Vad jag anser om Stalfors är att han inte gillar väntan som följer vid uppbyggandet av företag utan önskar storslagna projekt och frottera sig med de större företagen. Det är tråkigt för vår kommun då framtiden ligger i många små företag som växer sig större och starkare allt efter vart och etts förmåga och önskemål.

När det gäller matklustret så visar det sig att de personer som hanterat detta projekt har tagit på sig en alldeles för stor rock och klarar inte av att axla detta projekt. Det är min övertygelse att om man haft tillräckliga kunskaper, följt gällande lagar och bestämmelser, och vetat vad man gjort redan från början, så hade projektet blivit betydligt billigare.

Jag anser att vi bör avveckla tjänsten som utvecklingsstrateg och lämna över ansvaret för kontakterna med företagen till kommunchefen, som även bör ha ansvaret för frågor som rör nyetableringar. Möten mellan företagare och kommunens representanter (kommunchef och politiker) bör hållas två gånger per år. Det är fullt tillräckligt. Inträffar det något speciellt kan det hållas ett extra möte. Det är inte antalet möten som är det viktigaste, som Stalfors verkar tro, utan vad de ger. Som det visat sig har Stalfors många resultatlösa möten bara lett till att företagarna tröttnat och de har alltså motverkat syftet som varit att utveckla näringslivet. Och det kan alla se att under de år som Stalfors ansvarat för näringslivsfrågorna så har företagandet gått bakåt i kommunen och förtroendet är väldigt lågt.

Med vänliga hälsningar

Roland Paulsson

Kommunen bryter mot LOU enligt Konkurrensverket!

Bloggen har tagit del av Konkurrensverkets svar på frågan huruvida kommunen bryter mot LOU i Björnhusaffären. Svaret, som inflikats nedan, visar tveklöst att kommunen är skyldig att upphandla hela entreprenaden i Björnhuset, även när det som i förevarande fall är livsmedelsföretagen som tilldelar kontrakten. Av svaret framgår också att det inte finns någon undantagsmöjlighet samt att kommunen har bevisbördan för att ett undantag är tillämpligt. Att bevisa att ett undantag är tillämpligt, kan t. ex. bli aktuellt om kommunen blir stämd av leverantörer, som drabbats av kommunens lagbrott.

Nederst hittar ni den frågeställning som Konkurrensverkets svar grundar sig på.

------------------------------------------------------------------------------------------------
Från: Ammar Khan [mailto:Ammar.Khan@kkv.se] Skickat: den 9 juni 2009 16:52Till: Ämne: VB: Fråga om upphandling
Hej,
Upphandlande myndigheter har en skyldighet att beakta LOU när de vidtar åtgärder i syfte att tilldela ett kontrakt eller ingå ett ramavtal avseende varor, tjänster eller byggentreprenader (se definitionen av ”offentlig upphandling” i 2 kap. 13 § LOU). I ditt fall är det, formellt sett, livsmedelsföretagen och inte kommunen som tilldelar kontraktet. Emellertid framgår det av definitionen av ”offentlig upphandling” och EG-domstolens rättspraxis att begreppet ska tolkas i funktionella termer (”…vidtar åtgärder i syfte att…”). Av detta följer att om det, vid en genomsyn av det upplägg som används här, är kommunen som rent faktiskt tilldelar kontraktet så ska kommunen därvid tillämpa LOU.
Det finns såvitt jag vet ingen undantagsmöjlighet för den situation som du beskriver. Kommunen bör därför tillämpa LOU om inte det finns skäl och omständigheter som föranleder annat. Det är dock kommunen som har bevisbördan för att visa att det föreligger ett tillämpligt undantag.
Vänliga hälsningar
Ammar Khan
________________________________________________________________________
Ammar Khan
Föredragande/Case officer
Avdelningen för offentlig upphandling/Department for Public Procurement
Konkurrensverket/Swedish Competition Authority
Adress 103 85 Stockholm
Besöksadress Torsgatan 11
Telefon växel +46 (0)8-700 16 00
Telefon direkt +46 (0)8-700 16 68
Mobil +46 (0)76-542 16 68
Fax +46 (0)8-24 55 43
ammar.khan@kkv.se
------------------------------------------------------------------------------------------------

Från: Skickat: den 8 juni 2009 19:21Till: KonkurrensverketÄmne: Fråga om upphandling
Hej.
Jag skall här försöka beskriva gången i utförandet av en ombyggnad av en kommunalt ägd industrifastighet.
Kommunen äger en industrifastighet. Den är på ca 10 000 kvm.
Idag står det mesta outhyrt, en livsmedelsfabrikant hyr en del av lokalen.
Livsmedelsfabrikanten och kommunen söker finna fler hyresgäster tillsammans.
Ytterligare två företag i livsmedelsbranschen vill hyra in sig i lokalerna, men de är inte anpassade för livsmedelsproduktion.
Man bestämmer sig då för att de tre livsmedelsfabrikanterna skall bilda ett gemensamt ägt företag som skall agera som byggherre.
Detta företag anlitar sedan underentreprenörer för att utföra bygg-, el- ,vvs- , måleriarbeten etc i lokalerna.
Underentreprenörerna fakturerar (löpande räkning) det gemensamt ägda företaget för utförda arbeten.
Dessa kostnader vidarefaktureras omgående till kommunen.
Överenskommelsen är att kostnaderna skall tas ut på 30 år genom hyran som de tre livsmedelsfabrikanterna skall betala till kommunen.
Kommunen hävdar att man på detta sätt ej behöver handla upp dessa ombyggnadsarbeten i enlighet med SFS 2007:1091 (LoU).
Kostnaderna gäller endast ombyggnaden av fastigheten, således ej företagens egen utrustning för deras produktion.
För att klargöra vilka summor vi talar om så ligger den förväntade slutnotan nu på 62 MSEK. I en kommun med drygt 6 000 invånare!
Fråga : Med vilken rätt har kommunen åsidosatt LoU? Dvs har de rätt?
Mvh/
-------------------------------------------------------------------------------------------------
Bloggredaktionen!