Cup-arrangemanget med ca 5 000 gäster från såväl Sverige, Skottland, Norge m.fl. har naturligtvis ett stort PR-värde när Färgelanda verkligen, på ett postivt sätt, sätts på kartan. Jag vill framföra en stor bukett röda rosor till alla som genom stora egna insatser planerar och genomför cupen på ett strålade sätt. Den tydliggör, under dessa tre dagar, de ideella krafter som i de dolda verkar dagligen i olika föreningar och som i det här fallet representeras främst av FIF. Detta är gedigna och ärliga krafter som utgår från familjen, barn och ungdomar. Det är samma ärliga grundengagemang som tar sig uttryck vid protester mot nedläggningar av småskaliga skolor. Det vill säga en omtanke om barnen och hur världen ter sig ur deras perspektiv. Desamma gäller de som engagerar sig i ungdomsgården. En AHA-upplevelse man får av cupen är det engagemang som föräldrarna till de cupdeltagande barnen har. Hur man gör cupen till en familjeangelägenhet och därmed skapar minnen för livet. Man blir ju glad när dessa värden tydliggörs.
Bill Östlund
söndag 9 augusti 2009
lördag 8 augusti 2009
fredag 7 augusti 2009
torsdag 6 augusti 2009
.JPG)
onsdag 5 augusti 2009
Björnhuset - Vart tog pengarna vägen? - Del 2
Bloggen fortsätter sin granskning av vart pengarna tagit vägen i Björnhuset.
Idag tittar vi lite närmare på det faktum att klusterföretagen godkänner sina egna och andras fakturor, som sedan skattebetalarna betalar. Av pedagogiska skäl har vi valt två fakturor som Sven-Arne Thorstensson (Långön Produktion Smedgard AB) skickat till kommunen – totalt 178 458:-inkl moms (se nedan). Fakturorna avser både Sven-Arnes eget arbete och ”arbeten” som Sven-Arne köpt in från andra ”konsulter”. Sven-Arne har skickat sina fakturor direkt till kommunchefen Jan Eriksson, som sedan betalat och bokfört dem på ett driftskonto – övriga konsulttjänster. Det innebär att de inte ingår i kostnaden för Björnhusprojektet och inte heller i den hyra som företagen kan tänkas betala.
För att ”legitimera” konsultköpen skrev Eriksson ett litet avtal med Sven-Arne (se nedan), som till skillnad från det famösa Logistema-avtalet är diariefört. Vi bedömer också att detta avtal – till skillnad från Logistema-avtalet – är ”äkta”, d.v.s. inte en efterkonstruktion. Avtalet lämnar dock en hel del övrigt att önska, något som vi vant oss vid när Eriksson är i farten. Bl. a. är avtalet upprättat den 13/6 2007, trots att uppdraget påbörjades den 15/5 2007. Dessutom har Sven-Arne fortsatt att ”jobba” efter den 30/8 2007, trots att uppdraget enligt avtalet skulle vara slutfört senast den 30/8 2007, och han har skickat den sista fakturan så sent som den 28/12 2007 (se nedan).
Om vi tittar lite närmare på innehållet i fakturorna, så framgår av Sven-Arnes timrapporter att han lagt ned ett stort antal timmar (se nedan). Frågan är på vad? Någon produkt i form av skriftlig rapport eller liknande har inte presterats. Som i fallet Logistema har alltså kommunen betalat ut mycket stora belopp, utan att få något i gengäld. Allmänheten vill nog gärna ha svar på vad resultatet blev – förutom att vi fått betala Sven-Arne nästan 200 000 kronor.
När man tittar lite närmare på de företag, varifrån Sven-Arne köpt sina "konsulttjänster", och på vad kostnaderna egentligen består av, framträder en bild av otillbörlig förmögenhetsöverföring. Plötsligt förvandlar sig företagen själva till konsulter och tar betalt för att de sinsemellan diskuterar sina planer i Björnhuset, sina resor, sina krogrundor etc. Fantastisk affärsidé – det gäller bara att hitta någon som är dum nog att betala. Och det gjorde man i lilla Färgelanda.
Om vi då tittar närmare på underlagen till Sven-Arnes fakturor, ser vi att han köpt in konsulttjänster från GastroMeal AB och Henriks Foodware Consulting AB (se nedan). Gastro Meal AB har starka kopplingar till Lillesjö Seafood AB och Henriks Foodware Consulting AB ägs av Sven-Arnes kompanjon Henrik Johansson, som för övrigt är delägare i Lillesjö och numer även på olika sätt har ett stort inflytande på Björneruds Gård AB.
Kompanjonen Henrik har på detta sätt fått 17 000:- inkl moms utbetalt till sitt företag. Som framgår av Henriks faktura har dock Sven-Arne haft lite problem att ”samordna” alla timmar som Henrik jobbat åt honom. Henrik säger på sin faktura att han jobbat 32 t mellan 29/7 och 14/8 (se nedan). Kompanjonen Sven-Arne säger dock på sin timredovisning att Henrik har jobbat sina 32 t mellan 21/8 och 29/8 (se nedan). Man måste beundra kompanjonernas sätt att samarbeta när det gäller upprättandet av konsultfakturor, det är dock befogat att ha synpunkter på Sven-Arnes samordningsförmåga när det gäller Henriks påstådda arbetstimmar.
En och annan skattebetalare känner sig kanske lite besviken och undrar vad det är för amatörer, som inte ens klarar av att hitta på en historia som hänger ihop! Lyckligtvis för företagen finns det ingen som granskar hos kommunen – bara en vidöppen plånbok! En viktig lärdom man kan dra av detta avslöjande, är naturligtvis att man inte kan lita på någon annan faktura heller. Klusterföretagen godkänner och attesterar ju även alla andra fakturor, innan de skickar dem vidare till kommunen för betalning. Och det är bara om de har otur som kommunen kommer på dem, vilket vi skall återkomma till i nästa avsnitt av granskningen.
Flera av ”konsultfakturorna” avser rundresor där klustergänget åkt runt och avnjutit allehanda kulinariska läckerheter. På sommaren 2007 åkte dessutom hela klustergänget till Danmark och då passade man naturligtvis på att gå på krogen och dricka starköl (se notorna nederst). Alkoholintaget kändes förmodligen extra bra, eftersom Färgelandaborna skulle betala notan. Skattebetalarna känner sig säkerligen hedrade av förmånen att få betala klusterföretagens krogrundor.
Av fakturaunderlaget framgår också att skattebetalarna betalat broavgifter över Öresundsbron för 2,5 bilar, dels har Sven-Arne fakturerat 2 x tur och retur på sin faktura (2 x 600 kr), dels har GastroMeal fakturerat broavgift på sin faktura – fast bara för en tur (300 kr). På Bloggen undrar vi därför om någon i gänget glömde sin bil i Danmark, när de var nere och svirade?
Bloggredaktionen!
.JPG)
Idag tittar vi lite närmare på det faktum att klusterföretagen godkänner sina egna och andras fakturor, som sedan skattebetalarna betalar. Av pedagogiska skäl har vi valt två fakturor som Sven-Arne Thorstensson (Långön Produktion Smedgard AB) skickat till kommunen – totalt 178 458:-inkl moms (se nedan). Fakturorna avser både Sven-Arnes eget arbete och ”arbeten” som Sven-Arne köpt in från andra ”konsulter”. Sven-Arne har skickat sina fakturor direkt till kommunchefen Jan Eriksson, som sedan betalat och bokfört dem på ett driftskonto – övriga konsulttjänster. Det innebär att de inte ingår i kostnaden för Björnhusprojektet och inte heller i den hyra som företagen kan tänkas betala.
För att ”legitimera” konsultköpen skrev Eriksson ett litet avtal med Sven-Arne (se nedan), som till skillnad från det famösa Logistema-avtalet är diariefört. Vi bedömer också att detta avtal – till skillnad från Logistema-avtalet – är ”äkta”, d.v.s. inte en efterkonstruktion. Avtalet lämnar dock en hel del övrigt att önska, något som vi vant oss vid när Eriksson är i farten. Bl. a. är avtalet upprättat den 13/6 2007, trots att uppdraget påbörjades den 15/5 2007. Dessutom har Sven-Arne fortsatt att ”jobba” efter den 30/8 2007, trots att uppdraget enligt avtalet skulle vara slutfört senast den 30/8 2007, och han har skickat den sista fakturan så sent som den 28/12 2007 (se nedan).
Om vi tittar lite närmare på innehållet i fakturorna, så framgår av Sven-Arnes timrapporter att han lagt ned ett stort antal timmar (se nedan). Frågan är på vad? Någon produkt i form av skriftlig rapport eller liknande har inte presterats. Som i fallet Logistema har alltså kommunen betalat ut mycket stora belopp, utan att få något i gengäld. Allmänheten vill nog gärna ha svar på vad resultatet blev – förutom att vi fått betala Sven-Arne nästan 200 000 kronor.
När man tittar lite närmare på de företag, varifrån Sven-Arne köpt sina "konsulttjänster", och på vad kostnaderna egentligen består av, framträder en bild av otillbörlig förmögenhetsöverföring. Plötsligt förvandlar sig företagen själva till konsulter och tar betalt för att de sinsemellan diskuterar sina planer i Björnhuset, sina resor, sina krogrundor etc. Fantastisk affärsidé – det gäller bara att hitta någon som är dum nog att betala. Och det gjorde man i lilla Färgelanda.
Om vi då tittar närmare på underlagen till Sven-Arnes fakturor, ser vi att han köpt in konsulttjänster från GastroMeal AB och Henriks Foodware Consulting AB (se nedan). Gastro Meal AB har starka kopplingar till Lillesjö Seafood AB och Henriks Foodware Consulting AB ägs av Sven-Arnes kompanjon Henrik Johansson, som för övrigt är delägare i Lillesjö och numer även på olika sätt har ett stort inflytande på Björneruds Gård AB.
Kompanjonen Henrik har på detta sätt fått 17 000:- inkl moms utbetalt till sitt företag. Som framgår av Henriks faktura har dock Sven-Arne haft lite problem att ”samordna” alla timmar som Henrik jobbat åt honom. Henrik säger på sin faktura att han jobbat 32 t mellan 29/7 och 14/8 (se nedan). Kompanjonen Sven-Arne säger dock på sin timredovisning att Henrik har jobbat sina 32 t mellan 21/8 och 29/8 (se nedan). Man måste beundra kompanjonernas sätt att samarbeta när det gäller upprättandet av konsultfakturor, det är dock befogat att ha synpunkter på Sven-Arnes samordningsförmåga när det gäller Henriks påstådda arbetstimmar.
En och annan skattebetalare känner sig kanske lite besviken och undrar vad det är för amatörer, som inte ens klarar av att hitta på en historia som hänger ihop! Lyckligtvis för företagen finns det ingen som granskar hos kommunen – bara en vidöppen plånbok! En viktig lärdom man kan dra av detta avslöjande, är naturligtvis att man inte kan lita på någon annan faktura heller. Klusterföretagen godkänner och attesterar ju även alla andra fakturor, innan de skickar dem vidare till kommunen för betalning. Och det är bara om de har otur som kommunen kommer på dem, vilket vi skall återkomma till i nästa avsnitt av granskningen.
Flera av ”konsultfakturorna” avser rundresor där klustergänget åkt runt och avnjutit allehanda kulinariska läckerheter. På sommaren 2007 åkte dessutom hela klustergänget till Danmark och då passade man naturligtvis på att gå på krogen och dricka starköl (se notorna nederst). Alkoholintaget kändes förmodligen extra bra, eftersom Färgelandaborna skulle betala notan. Skattebetalarna känner sig säkerligen hedrade av förmånen att få betala klusterföretagens krogrundor.
Av fakturaunderlaget framgår också att skattebetalarna betalat broavgifter över Öresundsbron för 2,5 bilar, dels har Sven-Arne fakturerat 2 x tur och retur på sin faktura (2 x 600 kr), dels har GastroMeal fakturerat broavgift på sin faktura – fast bara för en tur (300 kr). På Bloggen undrar vi därför om någon i gänget glömde sin bil i Danmark, när de var nere och svirade?
Bloggredaktionen!
.JPG)
tisdag 4 augusti 2009
Nya lagbrott i Björnhuset?
Bloggen erfar att det återigen är full fart i Björnhuset. Om uppgifterna stämmer tyder mycket på att någon återigen öppnat kranen med skattepengar till Björnhuset. Detta skulle i sin tur innebära ett allvarligt lagbrott, eftersom kf inte fattat något beslut om nya anslag.
Bloggredaktionen
Bloggredaktionen
måndag 3 augusti 2009
Björnhuset - Vart tog pengarna vägen?
Bloggen inleder nu sin granskning av varför pengarna inte räckt och lägger fram bevis för att stora summor av skattebetalarnas pengar inte gått till fastigheten Björnhuset
I sin revisionsrapport säger Tomas Andersson att han gjort stickprov bland alla fakturor som rör Björnhusprojektet och att dessa stickprov inte visat att fakturorna avser annat än Björnhusfastigheten. Här måste man alltså först och främst komma ihåg att Andersson endast gjort stickprov. Om han gjort en fullständig granskning av fakturaunderlaget, hade han upptäckt ett stort antal fakturor som inte är hänförliga till Björnhuset, något som Karin Ekeroth ger exempel på i en insändare i dagens Bohusläningen (se faktura nedan, som avser juridiska konsultationer i samband med inköp av ett lagerbolag - som efter namnändring blev bulvanföretaget Mathuset AB). På vilket sätt ingår kostnader för "juridisk konsultation" i fastigheten och varför skall skattebetalarna betala företagens kostnader för deras eget bolag?
För det andra kan inte Andersson veta att de betalda fakturorna verkligen avser Björnhuset. Han har inte varit på plats för att kontrollera om material och arbeten som angivits på fakturorna verkligen gått in i fastigheten. Eftersom kommunen - ofattbart nog! - inte har någon egen personal på plats, är det företagen själva som godkänner och attesterar sina egna fakturor och därefter skickar dem vidare till kommunen. Kommunen – och därmed Andersson – har därför ingen aning om huruvida fakturorna är korrekta.
För det tredje visar en närmare granskning att alla kostnader inte faktureras Björnhusprojektet, eftersom Eriksson kört med dubbel bokföring och bokfört stora kostnader på ett driftskonto, som kostnadsförts direkt i kommunens resultaträkning. Dessa kostnader kommer inte att ingå i någon hyra, eftersom de inte finns med i projektkostnaden. Detta är något som Andersson också missat.
För det fjärde kan man fråga sig varför kostnader, som i princip utgör ekonomisk rovdrift i form av otillbörliga fakturapåslag, accepteras och varför de skall anses ingå i ”kostnaden för fastigheten”. Företagen har ordnat in en kompanjon till en delägare i ett av klusterföretagen (Henrik Johansson), som ”projektledare” i Björnhusprojektet – Sven-Arne Thorstensson. Sven-Arne har vid det här laget fakturerat kommunen drygt en miljon för sitt projektarbete åt företagen. Redan detta arrangemang känner nog många luktar lite unket och att kostnaden är väl hög. Men om man tittar närmare i fakturahögen upptäcker man att det finns fler som skor sig.
Ett byggföretag KJ Bygg, som fakturerat kommunen ett antal miljoner kronor för arbete och material, visar sig ha getts ställning som något slags ”undergeneralentreprenör” och tar ut ett arvode på 10 % på varor och tjänster, som KJ Bygg köper in från egna underleverantörer! Vad gör Sven-Arne för alla pengar han fakturerar kommunen, undrar vi? Nedan publicerar vi en i den långa raden av fakturor från Sven-Arnes bolag, Långöns Produktion Smedgard AB, innefattande bl.a. 147 arbetstimmar. Vem har godkänt och attesterat fakturan? Jo, Sven-Arnes kompanjon Henrik Johansson och Björneruds Gård AB:s VD Cecilia Kullgren.
En faktura som Bloggen granskat, visar hur KJ Bygg tagit ut drygt 400 000 kronor i arvode! (se nedan). Det hela kan nästan liknas vid de ryska dockorna. Först kommer Sven-Arne och när man lyfter på honom hittar man KJ Bygg. Och sedan lyfter man på KJ Bygg, men där tar det stopp – KJ Bygg redovisar nämligen inga fakturor på material och arbete, som de påstår sig köpa in, det står bara angivet namn på företagen och belopp (se nedan). Och det är naturligtvis helt otroligt att kommunen betalar sådana fakturor. Den stora syltburken står vidöppen och vem som helst som kommer i närheten av projektet, kan tydligen ogenerat stoppa ner handen i burken för att förse sig. Man blir nästan äcklad av att se hur det gått till. Hanteringen förklarar dock varför pengarna inte räckt.
Det är mot denna bakgrund man skall se Kenneth Carlssons (fp) uttalande i sin insändare häromdagen, där han berömde Björnhusprojektet och påstod att varje krona gått till Björnhuset. Detta är samme person som just nu ”leder” kommunen i egenskap av vikarierande kommunalråd.
Bloggredaktionen
I sin revisionsrapport säger Tomas Andersson att han gjort stickprov bland alla fakturor som rör Björnhusprojektet och att dessa stickprov inte visat att fakturorna avser annat än Björnhusfastigheten. Här måste man alltså först och främst komma ihåg att Andersson endast gjort stickprov. Om han gjort en fullständig granskning av fakturaunderlaget, hade han upptäckt ett stort antal fakturor som inte är hänförliga till Björnhuset, något som Karin Ekeroth ger exempel på i en insändare i dagens Bohusläningen (se faktura nedan, som avser juridiska konsultationer i samband med inköp av ett lagerbolag - som efter namnändring blev bulvanföretaget Mathuset AB). På vilket sätt ingår kostnader för "juridisk konsultation" i fastigheten och varför skall skattebetalarna betala företagens kostnader för deras eget bolag?
För det andra kan inte Andersson veta att de betalda fakturorna verkligen avser Björnhuset. Han har inte varit på plats för att kontrollera om material och arbeten som angivits på fakturorna verkligen gått in i fastigheten. Eftersom kommunen - ofattbart nog! - inte har någon egen personal på plats, är det företagen själva som godkänner och attesterar sina egna fakturor och därefter skickar dem vidare till kommunen. Kommunen – och därmed Andersson – har därför ingen aning om huruvida fakturorna är korrekta.
För det tredje visar en närmare granskning att alla kostnader inte faktureras Björnhusprojektet, eftersom Eriksson kört med dubbel bokföring och bokfört stora kostnader på ett driftskonto, som kostnadsförts direkt i kommunens resultaträkning. Dessa kostnader kommer inte att ingå i någon hyra, eftersom de inte finns med i projektkostnaden. Detta är något som Andersson också missat.
För det fjärde kan man fråga sig varför kostnader, som i princip utgör ekonomisk rovdrift i form av otillbörliga fakturapåslag, accepteras och varför de skall anses ingå i ”kostnaden för fastigheten”. Företagen har ordnat in en kompanjon till en delägare i ett av klusterföretagen (Henrik Johansson), som ”projektledare” i Björnhusprojektet – Sven-Arne Thorstensson. Sven-Arne har vid det här laget fakturerat kommunen drygt en miljon för sitt projektarbete åt företagen. Redan detta arrangemang känner nog många luktar lite unket och att kostnaden är väl hög. Men om man tittar närmare i fakturahögen upptäcker man att det finns fler som skor sig.
Ett byggföretag KJ Bygg, som fakturerat kommunen ett antal miljoner kronor för arbete och material, visar sig ha getts ställning som något slags ”undergeneralentreprenör” och tar ut ett arvode på 10 % på varor och tjänster, som KJ Bygg köper in från egna underleverantörer! Vad gör Sven-Arne för alla pengar han fakturerar kommunen, undrar vi? Nedan publicerar vi en i den långa raden av fakturor från Sven-Arnes bolag, Långöns Produktion Smedgard AB, innefattande bl.a. 147 arbetstimmar. Vem har godkänt och attesterat fakturan? Jo, Sven-Arnes kompanjon Henrik Johansson och Björneruds Gård AB:s VD Cecilia Kullgren.
En faktura som Bloggen granskat, visar hur KJ Bygg tagit ut drygt 400 000 kronor i arvode! (se nedan). Det hela kan nästan liknas vid de ryska dockorna. Först kommer Sven-Arne och när man lyfter på honom hittar man KJ Bygg. Och sedan lyfter man på KJ Bygg, men där tar det stopp – KJ Bygg redovisar nämligen inga fakturor på material och arbete, som de påstår sig köpa in, det står bara angivet namn på företagen och belopp (se nedan). Och det är naturligtvis helt otroligt att kommunen betalar sådana fakturor. Den stora syltburken står vidöppen och vem som helst som kommer i närheten av projektet, kan tydligen ogenerat stoppa ner handen i burken för att förse sig. Man blir nästan äcklad av att se hur det gått till. Hanteringen förklarar dock varför pengarna inte räckt.
Det är mot denna bakgrund man skall se Kenneth Carlssons (fp) uttalande i sin insändare häromdagen, där han berömde Björnhusprojektet och påstod att varje krona gått till Björnhuset. Detta är samme person som just nu ”leder” kommunen i egenskap av vikarierande kommunalråd.
Bloggredaktionen
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)
Inlägg
