Kenneth och Ulla fortsätter att ljuga offentligt

I en insändare i dagens Bohusläningen fortsätter den beklagansvärde Kenneth Carlsson (fp) och hans politiska medlöpare Ulla Börjesson (s) att ljuga om Björnhushärvan. I insändaren påstår de utan skämmas, att "vi tar ansvar för Färgelandas utveckling". Invånarna har dock svårt att se något ansvarstagande från de båda myglarnas sida. Däremot kan var och en konstatera att de är ansvariga för Färgelandas avveckling!

Den som förvånats över att kommunens ledande politiker inte agerar mot kommunchefen Jan Eriksson, när denne ljuger eller gör sig skyldig till allvarliga befogenhetsöverskridande handlingar, behöver alltså inte göra det längre. Den beklagansvärde och Ulla är av samma skrot och korn. Tyvärr företräds f n kommunens invånare av ett par politiker som - medvetet eller omedvetet - gör sitt bästa för att i grunden rasera kommunen - såväl ekonomiskt som moraliskt.

Dagens insändare i Bohusläningen är ett talande exempel på det, där den beklagansvärde och Ulla ljuger ikapp, när de går till storms mot Bohusläningens Emma Wange och därmed även kommunens externe revisor Thomas Andersson. Det var nämligen Thomas Anderssons slutsatser i revisionsrapporten som Wange i allt väsentligt ekade i en ledare häromdagen, där hon även framhöll bristen på ansvarstagande hos Färgelandas ledande politiker.

Ett ex på de båda myglarnas befängda påståenden i tidningen, är att Björnhuset bara är uthyrt till 60% och att det därför är fel att säga att hyresintäkterna aldrig kommer att kunna täcka kostnaderna. Och med en underbar logik och med en matematik fullt i klass med Jan Erikssons kunskaper, motiverar de siffran 60% med att bara 3 av 5 lokaler är uthyrda. Om vi lämnar myglarnas förljugna fantasivärld och istället tittar på hur verkligheten ser ut, framkommer dock en annan bild. De tre företagen hyr 7 019 kmv av Björnhusets 8 397 kvm lokalyta. Det som återstår att hyra ut uppgår därmed till 1 378 kvm (ca 15%), vilket ska jämföras med de 40 % som myglarna påstår.

Dessutom saknar resonemanget om hyrd lokalyta relevans, eftersom företagen enligt ramavtalet ska hyra hela Björnhuset och enligt avtal ska betala tillbaka investeringen på hyran. Har inte Kenneth och Ulla läst avtalen eller Anderssons två revisionsrapporter?

De politiker som medverkar till att kommunen lider skada genom att ta ut för låga hyror av företagen, kan bli skadeståndsskyldiga och t.o.m. fällas för brott. Den beklagansvärde och hans kvinnliga medlöpare har dock vid det här laget passerat alla juridiska och moraliska spärrar och de kan - eller vill inte - längre förstå att de gör fel. De kan inte heller acceptera välgrundad och befogad kritik. Maktfullkomliga, odemokratiska och ja - politiskt korrupta är tyvärr korrekta benämningar för den beklagansvärde och Ulla.

Bloggen hoppas att rättvisan segrar och att den beklagansvärde och hans medlöpare kommer att få sin rättmätiga dom, oavsett om det sker genom domstols eller väljarnas försorg.

Bloggredaktionen.

Pyramidspelet Björnhuset - avgörandets stund närmar sig

I kväll har politikerna ett informellt möte med anledning av den obetalda fakturan till Björnhuset.

P.g.a. den ram om 72 miljoner som KF beslutat, går det inte att betala hela fakturan om drygt 8 miljoner exkl moms, utan ca 1,1 miljoner får dras ifrån. Eftersom det också aktualiserats en mängd juridiska oklarheter kring Mathuset på senare tid, är det inte möjligt att betala ca 7 miljoner oavsett.

Om vi börjar med kommunens avtal med företagen, säger det att kommunen endast har skyldighet att investera 62 miljoner, som då företagen ska betala på hyran. Kommunen har alltså ingen skyldighet att lägga en enda krona till i företagens lokaler - detta är viktigt att komma ihåg. Att KF beslutat om en ram om 72 miljoner betyder alltså inte att vi måste investera dessa i företagens lokaler. Det har på senare tid dessutom framkommit att kommunen behöver investera ca 3 miljoner i fastigheten för att få den godkänd. Kommunen bör därför ta 3 miljoner ur beslutad ram för att få fastigheten godkänd. Företagen får faktiskt ta ansvar för sin egen verksamhet.

Om vi därefter går vidare till Tomas Anderssons senaste revisionsrapport, så påpekar han att det föreligger ett nedskrivningsbehov p.g.a. att kommunen inte täcker sina kostnader från hyran. Det torde innebära att kommunen saknar laglig rätt att betala ut en enda krona till Mathuset, eftersom varje utbetald krona motsvarar ett motsvarande nedskrivningsbehov - kommunens resultaträkning belastas i så fall rätt av med utbetalda belopp. En utbetalning trots revisorns påpekande torde följas av nya polisanmälningar mot dem som fattar ett sådant beslut.

Det har också visat sig att Mathuset står på randen av konkurs, varför en utbetalning riskerar att inte komma leverantörerna till godo. Läget i Mathuset är f.n. milt sagt svårbedömt med åtminstone tre olika kategorier av fordringsägare. Ekonomin i företagen och Mathuset påminner om ett pyramidspel, som överlever så länge kommunen skjuter till nya pengar, men som alltså rasar samman i samma sekund som kommunen säger nej till nya pengar. I ett sådant läge finns det naturligtvis bara ett beslut att fatta, även om det kan kännas tungt och innebär förlorad prestige och anseende för de politiker som bundit sig hårdast vid Björnhussatsningen och kommunchefen Jan Erikssons huvudlösa handläggning.

Bloggredaktionen

Ledare ang Björnhushärvan

Är Mathuset ett smörgåsbord för bedragare?

Frågan är berättigad efter uppgifterna i Bohusläningen igår, om att projektledaren Sven-Arne Thorstensson fått sparken samtidigt som Mathusets ordf Jimmy Högberg (Västfarm) bytts ut (fått sparken) mot Arne Hedlund (VD för Lillesjö Seafood). Dessutom tycks Henrik Johansson - delägare i Lillesjö, "sambo" med Björneruds VD Cecilia Kullgren och styrelseledamot i Mathuset - helt ha försvunnit ur bilden.

Jimmy Högberg är släkt med Thorstensson och de båda har dessutom tidigare haft affärer ihop. Därtill skall läggas att Thorstensson är kompanjon med Henrik Johansson. Att dessa tre centralfigurer lika plötsligt, som samtidigt, försvinner ur bilden, sker naturligtvis inte utan anledning.

Hedlund säger till tidningen att "ingen kunde tala om för mig hur mycket som var betalt". "Här låg mycket i en enda röra" fortsätter Hedlund. Hedlund säger vidare att han "när han kom in i bolaget", till en början inte fick något grepp om det ekonomiska läget överhuvudtaget! Man vet inte om man skall skratta eller gråta, när man hör detta. Har inte Hedlund frågat sin företrädare Högberg, hur han kunde hålla så dålig ordning på Mathuset och Thorstensson? Möjligen var Högberg fullt upptagen med att hämta rördelar på Ahlsell?

Det är inte heller direkt företag som Ericsson eller AB Volvo vi pratar om här. I själva verket bedriver inte Mathuset någon verksamhet - i vart fall är det inte avsikten - och dess uppgift är något så simpelt som att kopiera inkommande leverantörsfakturor med tillhörande underlag, summera fakturorna och därefter skicka en samlingsfaktura till kommunen på beloppet i fråga. När nu Hedlund säger att allt var en enda röra och att han inte fick något grepp om ekonomin, så sänder det därför kalla kårar utmed Bloggens rygg.

Hedlund (Lillesjö) har haft samma insyn i Mathuset som övriga delägare (Västfarm och Björnerud). Hedlund har också skrivit på Mathusets senaste årsredovisning. Varför gjorde han det, om allt var en enda röra? Nu försöker Hedlund framställa sig som en räddare i nöden och påstår helt fräckt, att "nu har vi äntligen bra kontroll på läget". Så talar en äkta bondfångare med kniven mot strupen, som är helt utlämnad till kommunledningens välvilja att ge företagen fler skattemiljoner - annars blir det KK. Så god kontroll på läget har de facto Hedlund.

Tidigare när projektet fördyrades, skyllde Hedlund och det övriga klustergänget (Högberg och Cecilia) på att fastigheten var sämre än förväntat - nu skyller Hedlund på Thorstensson. Vad Hedlund lägligt nog glömmer, är att Thorstensson varit projektledare från projektets början. Det är alltså Thorstensson som "felbedömde" fastighetens skick, vilket innebar att projektet fördyrades med 32 mkr (från 30 till 62 mkr). Den felräkningen var tydligen ok för Hedlund, men när nu Thorstensson får kicken så motiverar Hedlund detta med att Thorstensson räknat fel på 4 mkr. Trovärdigt? Inte särskilt. Oseriöst? Högeligen. Skrattretande? Ja, kanske om inte situationen varit så allvarlig. Dessutom vet vi att klustergänget "räknat fel" på ytterligare minst 12 mkr - det är i vart fall deras senaste krav på kommunen, utöver de 72 mkr som KF redan beslutat. Innebär denna felräkning att Hedlund skall sparka sig själv? Parodiskt? Absolut.

Paniken hos företagen just nu gäller dock den obetalda fakturan om drygt 8 mkr, som legat hos kommunen sedan början av januari. Om den inte betalas, kommer kreditgivare och/eller leverantörer att begära Mathuset i konkurs - det handlar sannolikt om dagar. Beroende på hur de förmodat komplicerade korsvisa transaktionerna mellan klusterföretagen och Mathuset ser ut, riskerar därvid ett eller flera klusterföretag att dras med i fallet. Och kanske vore en konkurs i Mathuset det bästa som kunde hända just nu, så att en konkursförvaltare kan ta över utredningen och sanningen kommer fram. En konkursförvaltare skall också bedöma om det finns anledning att misstänka brott och är i så fall skyldig att anmäla detta till Ekobrottsmyndigheten för vidare utredning.

Efter Bohusläningens artikel står det tyvärr klart att Mathuset ägnat sig åt helt andra saker än man borde. En titt i Mathusets årsredovisning visar att bolaget har en checkkredit om 10 mkr, som idag kan antas vara helt utnyttjad. Vad har dessa pengar använts till? Har de - som det var tänkt och som kravet från banken måste ha varit - använts till att betala leverantörer i ett slags "bridge financing", eller har pengarna använts för andra ändamål, t ex att finansiera klusterföretagens egna verksamheter (Lillesjö och Björnerud var ju som bekant konkursmässiga så sent som förra året)?

Om Mathuset - helt eller delvis - använt checkkrediten på ett otillbörlig sätt, innebär det att många - kanske alla - leverantörer till Björnhuset inte fått betalt av Mathuset. Det innebär också att den faktura från Mathuset om drygt 8 mkr, som för närvarande ligger obetald hos kommunen, inte kan betalas av kommunen. För det första överstiger fakturabeloppet KF:s beslutade ram med drygt 1 mkr. För det andra skulle en delbetalning av fakturan med ca 7 mkr förmodligen inte komma leverantörerna till godo, utan gå direkt till banken som naturligtvis vill säkra sin fordran. Det innebär i klartext att kommunen skulle riskera att få betala fakturan två gånger, eftersom leverantörerna kan förväntas vända sig till kommunen - fastighetsägaren - med krav ang de obetalda fakturorna.

Dessutom finns det andra juridiska oklarheter i Mathuset, som f n omöjliggör utbetalningar av skattemedel till Mathuset. Bloggen bedömer idag Mathuset vara en veritabel Pandoras ask av juridiska och ekonomiska problem, som endast en övermodig Kamikaze-pilot skulle våga öppna. Om inte situationen i Mathuset blir överblickbar - Arne Hedlunds försäkringar om att allt nu är OK i Mathuset är som alla förstår av noll och inget värde, eftersom han endast är ute efter att skydda sina egna intressen - återstår för kommunen att betala leverantörerna direkt. Då vet kommunen åtminstone att pengarna hamnar i rätt ficka.

Bloggredaktionen

Från snöstrul till bokpyssel

Så här i arbetsveckans sista skälvande timmar, skickar Bloggen med några iakttagelser från kommuninvånarnas insnöade vardag.

Bohusläningen skriver idag om en katt bland hermelinerna - det är Fru Jacobsson på Hermelinvägen i Färgelanda, som ondgör sig över Valbohems usla service. Fru Jacobsson uppskattar inte att tvingas bo i den igloo, som Valbohems ihärdiga takskottande förvandlat hennes lägenhet till. Hon förstår helt enkelt inte att Valbohem har förärat henne en stor ynnest, när man låtit henne prova på Valbohems nya exklusiva vinterboende. Fru Jacobsson är dessutom fräck nog att kräva, att hon ska kunna se ut genom sina fönster. Oförskämda människa! Varför kan hon inte göra som alla andra hyresgäster i Valbohem, d.v.s. tiga still och avstå från att klaga på Valbohems usla underhåll och skötsel av sina fastigheter. Allt blir ju så mycket lättare när ingen klagar och det är ju viktigt att alla trivs - eller hur?

Eftersom Bloggen gärna vill avsluta veckan i positiv anda, så vill vi uppmärksamma "utvecklingsstrategen" Jan Stalfors - även kallad pysselstrateg i folkmun - och hans senaste projekt. Som alla vet lever den välbetalde pysselstrategen för sina projekt och det går inte en dag utan att han drömmer om nya erövringar av EU-bidrag och luftslott. I tisdagens nummer av annonsbladet Dalslänningen skriver den alltid lika tjänstvilliga Fröken Lindgren - Bloggen har förstått att Fröken Lindgren och pysselstrategen har utväxlat telefonnummer - om pysselstrategens senaste erövring. Det handlar inte oväntat om "Leader-projektet" - ni vet projektet som innebar att Järbo och Stigen skolor lades ned.

Till himmelska toner och mot en fond av frostiga dimmor i ett vintrigt kulturlandskap, berättar så pysselstrategen inför Fröken Lindgrens andäktiga öron (och ögon) om sina storslagna planer. Öppenhjärtigt och utan omsvep berättar han hur han med hjälp av skattepengar från "Leader-projektet" kommer att färdigställa sitt nästa Herkules-verk - "Boken om Dalsland". Bloggen gratulerar till ytterligare 465 000 kronor i bidrag. "Det känns ju jätteroligt", säger pysselstrategen.

Bloggen förstår att Fröken Lindgren i denna stora stund kände sig träffad av Guds nåd och var rörd intill tårar. Fröken Lindgren håller sannolikt den magiska stunden med pysselstrategen, som en av höjdpunkterna i sin journalistiska karriär. Bloggen kan bara instämma med Fröken Lindgren och vi ser redan fram emot nästa svärmeri, vilket kan antas inträffa lagom till midsommardansen.

Trevlig helg!

Bloggredaktionen

Björnhuset - Bohusläningen skriver om skandalen

Bohusläningen följer idag upp Bloggens avslöjande häromdagen, om revisionsrapporten som dömer ut Björnhusprojektet, och vi saxar in ett utdrag ur Emma Wanges ledare nedan.

Vi anser att Wange sätter fingret på huvudproblemet, att Björnhuset redan från början var en felsatsning som idag ingen ledande tjänsteman eller politiker vill ta ansvar för.
Bloggredaktionen

"Men frågan är om Björnhuset och dess hyresgäster verkligen kommer att vara den grogrund för det starka lokala näringsliv och arbetsmarknad som kommunens företrädare drömmer om.

Visst är det bra att flera företag etablerar sig i Färgelanda så man inte längre står och faller med en enda stor arbetsgivare. Men flera små arbetsgivare i samma bransch ger dock upphov till en annan sorts sårbarhet. Nu äger kommunen specialanpassade lokaler som kanske inte kan användas av någon annan än de företag de är anpassade till. Men vad händer om de försvinner?

Frågan är också vad som hade hänt om kommunen hade satsat 72 miljoner kronor på olika allmänna åtgärder för att främja det lokala näringslivet och arbetsmarknaden i stället för att lägga alla resurser på ett fåtal företag. Eller om en del av dessa skattekronor hade använts för att försöka förbättra samhällsservicen för att locka fler att bosätta sig i kommunen, som ligger inom idealiskt pendlingsavstånd från flera städer. Då hade både skatteintäkterna och förutsättningarna för nya företagsetableringar blivit betydligt bättre då kundunderlaget ökat.

Frågorna kring Björnhuset blir bara fler och svaren från ansvariga politiker och tjänstemän är som vanligt få och ingen tar ansvaret för något."

Mobbningsärendet - Nytt skadestånd i Bollnäs

Mer om mobbningsärendet och Centerpartiets omoral

För en tid sedan betalade Uddevalla kommun drygt 200 000 kronor i skadestånd till en mobbad elev. Nu får en mobbad elev i Bollnäs ett liknande skadestånd - 207 000 kronor.

I Färgelanda beslutade politikerna - på inrådan av den omvittnat omdömeslöse kommunchefen Jan Eriksson - att man ville få prövat skadeståndets storlek i domstol, eftersom man tyckte att BEO:s (Barn- och elevombudet) skadeståndskrav om 134 200 kronor var för högt! Som motivering hette det att man ville ha en "prejudicerande" dom på skadeståndets storlek. Men vid en jämförelse ter sig alltså det begärda skadeståendet i Färgelandafallet som litet.

Endast Moderaterna visade moral och ryggrad genom att säga nej till fortsatt processande och lidande för pojken. Därefter har KD anslutit sig till Moderaternas linje och skall ha heder för det. Ett hycklande Centerparti med Thorbjörn Jakobsson i spetsen - falskspelande ledamot och tidigare ordf i Välfärdsberedningen med ansvar för bl.a. skolbarnen - har istället försökt att dupera allmänheten och därigenom vinna billiga poäng.

Samtidigt som Centern uppgivit för tidningen Bohusläningen att partiet ändrat inställning, har man i verkligheten fullföljt sin gamla linje, som innebär stöd för kommunchefens omänskliga linje. Senast i KF ljög Thorbjörn Jakobsson, när han förnekade att han vid ett möte sagt att föräldrarna till den mobbade pojken "bara är ute efter pengar". En del människor har helt enkelt ingen heder.

Eftersom skadestånden runt om i landet är så pass höga, krävs det inget större geni för att förstå att kommunen kommer att tvingas betala ett skadestånd till den mobbade pojken, som ligger i närheten av vad BEO begär. Mot bakgrund av Thorbjörn Jakobssons lika felaktiga som avskyvärda påstående, att "föräldrarna bara är ute efter pengar", bör det påpekas att det är BEO - alltså inte föräldrarna - som driver frågan om skadestånd och bestämmer dess storlek.

Det krävs dock mot denna bakgrund ett geni för att förstå varför kommunen driver frågan. Kommunen har ju ingenting att vinna, men allt att förlora på att processa. Däremot åsamkas den mobbade pojken och hans familj ytterligare lidande. Är det ren sadism som ligger bakom?

Bloggredaktionen

Ny revisionsrapport i Björnhushärvan!

Bloggen har tagit del av en ny revisionsrapport från den externe revisorn Tomas Andersson, som helt dömer ut kommunchefen Jan Erikssons handläggning av Björnhusprojektet.

I rapporten riktas mycket allvarlig kritik mot förfarandet och Andersson konstaterar att kommunen inte får täckning för sina kostnader SAMT påpekar att det därför föreligger ett nedskrivningsbehov. Detta innebär i klartext att kommunen kommer att tvingas ta en direkt förlust på nedskrivningsbeloppet, vilket ytterligare kommer att undergräva kommunens ekonomiska ställning.

En mycket allvarlig aspekt på Anderssons konstaterande - för det fortsatta projektets del - är att kommunen härigenom är förhindrad att lägga en enda krona ytterligare i fastigheten. Varje ny krona in i Björnhuset innebär nämligen ett motsvarande nedskrivningsbehov! Företagen är därmed i dagsläget helt utlämnade till sin egen förmåga att ordna finansiering till den lokalanpassning för resp verksamhet som återstår. Eventuella beslut av politiker, som innebär att ytterligare skattekronor används till företagens lokaler, torde mötas av omedelbara polisanmälningar med åtföljande förundersökning.

Andersson konstaterar vidare att den beklagansvärdes "Kalla fakta-kalkyl" - som bl. a. innehåller ett fiktivt restvärde om 30 mkr efter 20 år - strider mot god redovisningssed!

Andersson riktar även skarp kritik mot att kommunen inte hållit isär investeringar i byggnad från byggnadsinventarier resp mark (här framkommer tydligt ekonomi- och kommunchefens bristande kompetens samt medvetna försök att dölja de verkliga kostnaderna samt försköna intäktssidan via fiktiva intäkter).

Kommunen har helt enkelt lagt hela investeringen på byggnad, samtidigt som det förhåller sig på det sättet att en stor del av Björnhusinvesteringen består av byggnadsinventarier i form av ventilations- och kylanläggningar etc. Andersson ifrågasätter om byggnadsinventarierna alls har något restvärde efter 20 år, eftersom de normalt skrivs av på 10-20 år - precis som Bloggen tidigare hävdat för övrigt. Även detta förfarande strider naturligtvis mot god redovisningssed.

I sin rapport konstaterar Andersson att hyresintäkterna som mest uppgår till 19 mkr och att kostnaderna - beroende på vilken beräkningsmodell som används - uppgår till minst 32 mkr och som mest till 52 mkr. Kommunens förlust under hyresperiodens sju år uppgår således till mellan 13 mkr och 33 mkr! Men då skall man komma ihåg att detta förutsätter att Jan Erikssons övriga antaganden i kalkylen stämmer. Sannolikt blir förlusten mycket större.

Detta kära läsare är kalla fakta! Den beklagansvärdes "kalla fakta" däremot - break even efter sju år och vinst efter 15 år - är något som hör hemma i serietidningarnas värld.

Situationen är nu akut och kommunens ekonomiska ställning är hotad i grunden - det kan t.o.m. bli fråga om tvångsförvaltning. Kommunledningen (ledande tjänstemän och politiker) kan i dagsläget inte överblicka förlusternas storlek och saknar dessutom förmåga att hantera den uppkomna situationen. På samma sätt som det saknades kompetens att gå in i 100-miljonersprojektet Björnhuset, saknas det kompetens att hantera den krasch som nu följer.

Tvärtemot den beklagansvärdes försäkran i KF om "mjuklandning", blir det fråga om en veritabel kraschlandning som kommer att kräva många offer. I det svårsmälta efterspel av rättsliga och ekonomiska vidräkningar, som nu kommer att följa, kommer den beklagansvärdes populistiska retorik ("kavla upp ärmarna, se framåt, tillväxtmotor i Björnhuset" etc etc) att klinga hånfullt i kommuninvånarnas öron under många svåra år framgent.

Kan Jan Eriksson sitta kvar efter detta?

Kan "Kalla fakta" - figuren Kenneth Carlsson (fp) och hans medlöpare Ulla Börjesson(s) sitta kvar?

Nedan redovisar vi slutsatserna i den 11 sidor långa rapporten samt kommunrevisorernas frågor till kommunstyrelsen med anledning av rapporten

Kommer ks än en gång tillåta att myglarna Kenneth Carlsson (fp) och Ulla Börjesson (s) låter den ansvarige för felen och bristerna - kommunchefen Jan Eriksson - utreda sig själv och "besvara" revisionens frågor?

Bloggredaktionen
(klicka på bilderna för att göra dem större)