Bohusläningen gör en pudel

Efter att Bloggen avslöjat Bohusläningens omfattande censur av kommentarer från allmänheten, gör nu tidningen en s k pudel (klicka på länken) och släpper fram alla de kommentarer som man tidigare censurerat.

I en kommentar på Redaktörsbloggen från tidningens webmaster heter det att "På grund av strul i moderering har det blivit en viss fördröjning på kommentarer". En del läsare tycker kanske det är konstigt att inte alla kommentarer drabbades av "fördröjningen", men i fablernas värld är som bekant allt möjligt.

Chefredaktör Sundhage kommenterar återigen Bohusläningens handlande i FP-affären och bedyrar att det inte varit tidningens avsikt att tysta Bloggen. Samtidigt låter hon undslippa att "den här gången valde vi en annan vinkel", vilket är ett halvt erkännande av att tidningens angrepp mot Bloggen både var medvetet och planerat. Därmed bekräftar hon också att Bohusläningen går i Folkpartiets ledband så här i valtider.

Beklagansvärt skulle man kunna säga!

Bloggredaktionen

Ang Bohusläningens hycklande

Det händer märkliga saker i Bohusläningens skumma lokaler.

Vi får in kommentarer från läsare som säger sig ha blivit censurerade, när de försökt att kommentera Bohusläningens artikel om Bloggen och Den beklagansvärdes "förslag" om nollvision mot mobbning.

Häromdagen riktade ju Bohusläningen och dess chefredaktör hårda angrepp mot Bloggen för missbruk av yttrandefriheten - hon gillade inte att Bloggen kritiserade tidningens partikollega Kenneth Carlsson (FP). Själv framställde hon sig själv och tidningen som yttrandfrihetens främste försvarare och framföll vikten av det öppna samtalet.

Under helgen droppade det emellertid in kommentarer till Bloggen från läsare, som visar att Bohusläningens förhållande till yttrandefriheten är betydligt mer ansträngt än vad chefredaktör Sundhage vill ge sken av. Ja, yttrandefriheten på Bohusläningen är tydligen så hårt beskuren, att den inte ens tillåter allmänheten att ha kritiska synpunkter på tidningens rapportering om Bloggen och Den beklagansvärdes "mobbningsförslag". Detta var i alla fall vad läsarna meddelade Bloggen, eftersom de uppgav att de inte fick sina kommentarer publicerade hos Bohusläningen. När vi läste igenom Bohusläningens nätupplaga visade det sig att uppgifterna stämde.

I detta läge - när så att säga Bohusläningens arbetsmetoder avslöjats och allmänheten kommit på tidningen med byxorna nere - var goda råd dyra. "Vad göra?" tänkte säkert chefredaktör Sundhage. "Här handlar det om skadehantering", tänkte Sundhage. "Jag måste i första hand se till att det inte blir en skandal som skadar mig själv och tidningen".

Resultatet av Sundhages tankeverksamhet ser vi i dagens nätupplaga av Bohusläningen. Signaturen "Stigenbo", som enligt sin kommentar till Bloggen försökt få in sin kommentar fyra! gånger utan framgång, har till slut fått den publicerad i Bohusläningen. Stigenbos kommentar är daterad en dag före Per Ekeroths kommentar, men var alltså "försvunnen" i flera dagar. Och det var ju en evinnerlig tur - för yttrandefriheten och för det öppna samtalet - att Bohusläningen "lyckades hitta" Stigenbos försvunna kommentar.

Visst är det underbart att man kan lita på Bohusläningen och dess kamp för yttrandefriheten, även om det krävs att tidningen blir påmind om sina skyldigheter på Bloggen. Vi önskar Bohusläningen fortsatt lycka till i sitt arbete för Folkpartiet i valrörelsen.

Idag är det 34 dagar kvar till valet.

Bloggredaktionen

Bohusläningens chefredaktör angriper Bloggen

Chefredaktören för Folkpartiets valtidning Bohusläningen - Ingalill Sundhage - ger sig nu personligen in i tidningens bråk med Bloggen.

På sin blogg - "Redaktörsbloggen" - angriper hon Bloggen och kallar den "feg" för att den är anonym. Den alerte läsaren kanske undrar hur "anonymitet" hos en granskande blogg i en liten Dalslandskommun, kan förmå en dagstidning att angripa den och t.o.m. få tidningens chefredaktör att personligen engagera sig i detta angrepp?

Så här skrev Sundhage på sin blogg den 12/8:
"I går berättade vi om bloggen som kritiserar snart sagt allt som rör sig inom den kommunala världen i Färgelanda. Bloggen vill vara en granskare och med satirens hjälp nagelfara det som händer i samhället. Vår rätt att uttrycka åsikter är en grundbult i samhället och nödvändig för att demokratin ska hållas levande. Det finns det väl knappast någon som säger emot. Men ännu bättre är det när åsikter bryts mot varandra och att kritiken - som alla har rätt att framföra - också varvas med lösningar. Att bara tycka till om politiker och tjänstemän och idiotförklara dem därför att man inte är överens tillför inte mycket. Det goda samtalet uteblir och människorna i samhället blir förlorarna. Bloggen tycker också att Bohusläningen är kass på att granska makthavarna. Jag tycker att bloggen är feg som inte vågar träda fram".

Sundhage inleder sin lilla pamflett med att se till att skaffa sig yttrandefrihetsalibit, genom att säga att yttrandefriheten är en "grundbult i samhället". Omedelbart därpå går hon dock till frontalangrepp mot Bloggen för att den utnyttjar yttrandefriheten till att kritisera Färgelandas makthavare. Hon visar därmed att denna "grundbult" i realiteten är lika mycket värd som luft för hennes del.

I sitt angrepp gör sig Sundhage skyldig till en lika grov som orättvis generalisering av Bloggens granskande verksamhet av den offentliga maktutövningen i Färgelanda kommun. Mot bättre vetande påstår hon att Bloggens verksamhet "bara går ut på att tycka till om politiker och tjänstemän och idiotförklara dem därför att man inte är överens".

Den som följt Bloggens verksamhet sedan starten våren 2009 vet att Bloggen under denna tid ägnat oerhört mycket tid och ansträngningar åt att samla in fakta och dokumentera händelser samt att vi därefter - i upplysningssyfte för kommuninvånarna när traditionella media som Bohusläningen inte gör sitt jobb - sammanställt och analyserat den information som sålunda samlats in. Materialet är väl dokumenterat och finns tillgängligt på Bloggen för Sundhage och allmänheten att läsa.

Bloggen har dessutom ofta lämnat förslag på de "lösningar" som Sundhage säger sig sakna, ofta med hänvisning till att kommunen måste följa gällande lagar. Vidare har Bloggens granskande verksamhet givit upphov till många artiklar i Sundhages egen tidning, liksom många nyhetsinslag i radio och TV.

Sundhages angrepp mot Bloggen innebär dessutom ett angrepp mot de revisorer som riktat allvarlig kritik mot kommunens ledande politiker för Björnhushärvan och mot Barn- och elevombudet (BEO) för dennes hårda kritik mot kommunen i det riksbekanta mobbningsärendet samt andra mobbningsärenden. Sundhages knivskarpa logik innebär att nämnda kritiker - i likhet med Bloggen - gjort fel, eftersom de vågat ha en annan uppfattning än kommunen (makthavarna).

Den som läser Sundhages blogginlägg inser att det inte är anonymiteten hon vänder sig mot, utan Bloggens kritik mot vissa makthavare. Och varför gör hon det kan man undra? Nederst detta inlägg publicerar vi ett par satiriska teckningar, som kanske bättre än ord förklarar sammanhangen för läsarna. I ett svar på en kommentar från allmänheten, avslöjar sig Sundhage dessutom obarmhärtigt, när hon 13 aug 2010 14:46 skriver: "Jag vill inte tysta någon blogg, men gärna få ett ansikte på den. Då är det lättare att kommunicera".

De som läser Bloggen vet alltså att verksamheten inte handlar om att idiotförklara människor, vilken är en lika uppenbar som onödig lögn av Sundhage. Däremot får sig ibland makthavarnas trovärdighet en törn p.g.a. av Bloggens satiriska uttrycksform. Detta är för övrigt inget okänt fenomen och vi behöver inte gå längre än till Sundhages egen tidning för att hitta exempel på detta. Som exempel kan nämnas Andreas T Olsson, som i sin spalt "Självskrivet" under årens lopp återkommande "idiotförklarat" makthavare från när och fjärran.

Men på Bohusläningen gör man alltså åtskillnad på vilka makthavare som får kritiseras för sitt klandervärda handlande. När trovärdigheten hos "rätt sorts" makthavare rivs ner, är kritiken ok och t.o.m. lovvärd. När emellertid närstående intressen, och därmed "fel" makthavare, drabbas av den mediala uppmärksamheten - som t.ex. Kenneth Carlsson (FP) - är det däremot inte ok . Då upplevs i stället kritiken som ett hot och skall därför bekämpas.

När man läser chefredaktörens blogg möts man av en leende kvinna och en ingress i form av en presentationstext, som bl.a. upplyser oss om att Sundhage - förutom att hon är chefredaktör - också är mamma. Ni kanske kommer ihåg de där irriterande reklamsnuttarna för några år sedan, där kvinnor försökte sälja någon billig och ofta onyttig produkt genom det "övertygande" argumentet att de även var mammor. I dagsläget känns Bohusläningen inte bara billig, den är även illaluktande efter att ha vandrat mellan alltför många solkiga lakan.

Idag är det 36 dagar kvar till valet.

Bloggredaktionen

Ang Bohusläningens artikel om Bloggen

I samband med Bohusläningens artikel om Bloggen i veckan, fick vi på omvägar veta att Bohusläningens lokalreporter Jenny Borg ville ha tag på Bloggens företrädare för att ställa några frågor. Eftersom hon visste om att Bloggen är anonym erbjöd hon anonymitet, så att "inte representanterna skulle behöva känna sig oroliga för att bli röjda". Vi smålog lite när vi hörde detta (se teckningarna nedan).

Istället erbjöd vi oss att genom en mellanhand skriftligen besvara de frågor som Bohusläningen hade. Bloggen fick fyra frågor, varav tre utgick från det "faktum" att Bloggens anonymitet var förkastlig, att Bloggen var aggressiv och att Bloggen var en mobbare. Frågorna var ställda på ett sådant sätt att Bloggen skulle försvara och förklara varför den var anonym, aggressiv och varför den mobbade.

När man konfronteras med den här typen av oseriös journalistik har man två val; antingen avböjer man deltagande med hänvisning till att man inte vill delta i ett oseriöst sammanhang, eller så håller man god min i elakt spel och försöker få fram sina ståndpunkter så gott det går. Vi valde det sistnämnda.

Nedan följer de tre frågor och svar som publicerades i tidningen. Den fjärde frågan, liksom svaret, publicerades aldrig av Bohusläningen. Frågan - som var den enda raka -löd: "Vad är syftet med Bloggens verksamhet? Svaret var: "Att granska maktuövningen i kommunen". Sannolikt ströks svaret p g a att Bloggens syfte inte passade in i den bild av Bloggen - aggressiv anonym mobbare - som Bohusläningen önskade förmedla i artikeln.

1. Varför är ni som skriver på bloggen anonyma när de ni skriver om namnges?

”Anonymiteten var redan från starten förutsättningen för bloggens kritiska granskningsverksamhet av rädsla för repressalier från de granskade makthavarna.”

2. Varför har bloggen en så aggressiv ton?

”Det är bloggens sätt att ironiskt och satiriskt omskriva makthavarnas fel och brister. Det handlar inte om privatpersoner utan om offentliga personer med stor makt över kommuninvånarnas vardag. Och har man så stor makt bör man kanske inte gå till media och gråta ut när man blir granskad och ifrågasatt.”

3. Hur ska barn lära sig att inte mobba när ni själva uttrycker er på ett liknande sätt?

”Ibland kan granskningen av makthavarna kanske uppfattas som hårdhänt, men till skillnad från mobbningsoffren så är makthavarna vuxna människor som genom sina beslut och handlingar delvis själva medverkat till de mobbningstragedier Färgelanda drabbats av på senare år. Vi tror allmänheten har förståelse för att vi inte hyser någon större sympati för dessa vuxna mobbare.”

Bloggredaktionen

Folkpartiets valkampanj i Bohusläningens regi

Idag är det 37 dagar kvar till valet.

Bloggredaktionen

Bohusläningen - en legoknekt i FP:s tjänst

Nya uppgifter som kommit Bloggen tillhanda visar att Bohusläningens nyhetsredaktion är direkt involverad i Folkpartiets valkampanj. Tidningens trovärdighet är därmed förbrukad.

Många har lyft på ögonbrynen de senaste veckorna, efter att den nya lokalredaktören Jenny Borg skrivit flera "artiklar" om Den beklagansvärde populisten Kenneth Carlsson (FP), där han fritt fått ägna sig åt att göra reklam för Folkpartiet.

Igår var det dags igen, när Bohusläningen slog två flugor i en smäll och Bloggen utsattes för ett oprovocerat angrepp samtidigt som Den beklagansvärde - en dokumenterad mobbare - hyllades för sitt förslag om "nollvision mot mobbning".

Bohusläningens "nyhetsrapportering" liknar mest en kampanj - en kampanj för Den beklagansvärde och för Folkpartiet. Bilden av att Bohusläningen är direkt inblandad i FP:s valkampanj förstärks av uppgifter på Den beklagansvärdes blogg, där han skriver att han idag torsdag skall intervjuas av Bohusläningen ang FP:s valkampanj. Vi kan alltså förvänta oss att bli serverade fler samordnade "nyheter" av Bohusläningen, som rör Den beklagansvärde och FP:s politik.

För Den beklagansvärde och FP är det naturligtvis en avgörande fördel att kunna använda en tidning - som skall vara objektiv i sin nyhetsrapportering och som på papperet är till för den breda allmänheten - som en valplattorm, varifrån man kan basunera ut sitt politiska budskap och klämma åt sina motståndare. För att detta skall fungera krävs dock "medhjälpare" på tidningen, som i sken av att vara journalister pumpar ut Den beklagansvärdes och FP:s budskap i parti och minut.

Genom ett samarbete med TTELA och Bohusläningen har Den beklagansvärde och FP fått tag på journalistiska avfällingar, som är villiga att delta i FP:s valkampanj. Nuvarande lokalredaktör Jenny Borg kommer närmast från TTELA, efter att hon sparkats som nyhetschef. Den nye nyhetschefen på Bohusläningen, Karl af Geijerstam kommer också från TTELA (tidigare reporter). Karls fru Tove af Geijerstam (FP) är riksdagskandidat för FP och står på samma valsedel som Den beklagansvärde. Tove är även fullmäktigekandidat för FP i Vänersborg (2:a plats), vilket förklarar makens flytt till Bohusläningen.

Bohusläningen har härigenom blivit en journalistisk ulv i fårakläder - en legoknekt i Folkpartiets tjänst.

Idag är det 38 dagar kvar till valet.

Bloggredaktionen

Bloggen får gratis "reklam" i Bohusläningen

I dagens nummer av Bohusläningen angrips Bloggen av "lokalredaktören" Jenny Borg.

Jenny Borg har under sin korta tid i Färgelanda redan hunnit göra sig känd som reportern som går makthavarnas ärenden. Ingen kritisk granskning där inte. I Jenny Borgs värld tycks dessutom Färgelandas politiker bestå av Den beklagansvärde Kenneth Carlsson (FP) och Fru Börjesson (S). I flera tillrättalagda artiklar har hon hyllat Den beklagansvärde (som har stark anknytning till Bohusläningen, bl a som sportskribent) och Fru Börjesson.

För att undgå att se allt elände - mobbningsfall, Björnhushärvan och den politiska korruptionen - som Den beklagansvärde och Fru Börjesson är ansvariga för, får man nog ha ganska stora skygglappar. Ett annat alternativ är att man inte läser tidningen, lyssnar på radio eller ser på TV.

Det kan också vara på det sättet att reportern i fråga är partisk p g a personliga förbindelser och andra bindningar. Tyvärr är inte alla journalister hederliga eller samvetsgranna - de låter istället andra intressen bestämma det som skrivs.

Det vänder sig nog ordentligt i magen på de flesta av kommunens invånare, när de läser hyllningen till Den beklagansvärde för hans "nollvision mot mobbning". Den beklagansvärde var nämligen i egenskap av vikarierande kommunalråd - genom egna beslut - aktiv i att förstärka och förlänga barnets och familjens lidande i det uppmärksammade mobbningsfallet.

En vuxen mobbare, politikern och makthavaren Kenneth Carlsson, hyllas alltså ofattbart nog av Bohusläningen genom dess reporter Jenny Borg. Och inte nog med det, Jenny Borg tycker även synd om mobbaren Kenneth Carlsson för att han - enligt Jenny Borgs egen mening - mobbas på Bloggen. Hon jämför de mobbade barnens utdragna lidande med Kenneth Carlssons "lidande" av att bli kallad beklagansvärd?! Jämförelsen är så grotesk att man häpnar och visar att Jenny Borgs referensramar inte är normala.

De flesta kommuninvånare hade nog - istället för Jenny Borgs hyllning till mobbaren - velat se en kritisk granskning av Den beklagansvärde populistens förslag om nollvision. Jenny Borg hade t ex kunnat ställa frågan "om Kenneth Carlsson tror att förslaget kommer att uppfattas som seriöst av allmänheten, mot bakgrund av hans egen inblandning i det riksbekanta mobbningsärendet och att det så grovt missköttes från kommunens sida?".

Men inte då. Inte en enda ifrågasättande fråga eller kommentar. Istället låter Jenny Borg populisten Carlsson få fritt tillträde till tidningen - Den beklagansvärde får dessutom gråta en skvätt för att han blivit anonymt kritiserad på Bloggen. Och efter att Jenny Borg låtit oss förstå att vi (alltså väljarna) skall tycka synd om mobbaren Kenneth Carlsson, så angriper hon Bloggen för påstådd mobbning av densamme. Så kan man i och för sig jobba, men inte om man vill bli respekterad som en seriöst arbetande journalist.

Allmänheten vet redan att "världens bästa Carlsson" inte gillar kritik och av Jenny Borgs starkt vinklade och tendentiösa artikel framgår att Den beklagansvärde t o m vänt sig till jurist!!! för att stoppa Bloggen. Tråkigt nog för Den beklagansvärde fick han dock beskedet av den lagkunnige, att Bloggens verksamhet är laglig eftersom det är tillåtet att kritisera makthavare i en demokrati. Tänk om Jenny Borg vänt på frågeställningen och frågat Den beklagansvärde om han inte gillar demokrati och om man inte som politiker får finna sig i att bli ifrågasatt och kritiserad? Men inte då.

Chefredaktören för Bohusläningen borde kanske ta sig en funderare på Jenny Borgs lämplighet.

Idag är det 39 dagar kvar till valet!

Bloggredaktionen