Nazisterna inträder i Färgelandas kommunalpolitik

Flera medier rapporterade igår om Svenskarnas parti (SvP), som genom Björn Björkqvist ställer upp i kommunalvalet.

Därmed har Färgelanda nått en ny bottennivå i det lokalpolitiska spelet.

Men det kanske inte är så konstigt vid närmare eftertanke. En moraliskt och ekonomiskt bankrutt kommun torde utgöra ett lockbete för vilken politisk äventyrare och extremist som helst, oavsett om denne halkar in från vänster- eller högermarginalen.

De ledande politiker som störtat kommunen i detta moraliska och ekonomiska fördärv - Den beklagansvärde (FP), Fru Börjesson (S) och Fru Jacobsson (C) - bär ett tungt ansvar för det som nu sker.

Bloggen tänker inte närmare gå in på Björn Björkqvist och dennes parti. Vi nöjer oss med att konstatera att den ideologi som förs fram av SvP, är så inhuman och främmande för normala människor att den aldrig kommer att få fotfäste och därmed bli ett hot mot demokratin.

Jenny Borg gör rätt som låter Björn Björkqvist fördöma sig själv - genom sina egna ord. Hon begår dock ett allvarligt fel genom att blanda samman Nazismens politiskt obsoleta rasideologi med flyktingförläggningen i Högsäter. Frågor som rör flyktingpolitiken och asylinvandringen är inte helt oproblematiska och har i grunden inget att göra med Nazismens tragiska världsåskådning.

De flesta är sannolikt överens om att invandring är något som gynnar Sverige och dess utveckling. Samtidigt växer insikten runt om i landet att den förda integrationspolitiken har misslyckats. Och det är de etablerade partierna, som t.ex. S och C, som bär ansvaret för den misslyckade politiken.

Att det i slutändan blir "nysvenskarna" som får betala priset för felpolitiken, genom utanförskap i form av arbetslöshet, kriminalitet, kvinnoförnedring etc., är något som de etablerade partierna tar lätt på. Föga förvånande rabblar därför också Fru Börjesson och Fru Jacobsson upp de inövade PK-texterna, att "det är underbart med flyktingförläggningar och mer ska det va". Men någon bakomliggande tanke finns alltså inte.

Bloggen noterar från Bohusläningens kommentarfält att Björn Björkqvist har synpunkter på Jenny Borgs artikel om honom. Vi förstår inte riktigt varför. Björn Björkqvist fick ju gratis reklam för sig och sitt parti, eftersom tidningen med hjälp av en fet rubrik publicerade SvP:s bärande politiska fråga - att plocka av alla "ickeetniska" svenskar deras medborgarskap och därefter utan några större ceremonier sparka ut dem.

En del människor blir tydligen aldrig nöjda.

Sedan finns det anledning att ha synpunkter på Jenny Borgs artikel av andra skäl. Jenny Borg fortsätter till synes oförtrutet sitt "osynliga" arbete för Folkpartiet i Färgelanda. Den vakne läsaren noterade säkert att Jenny Borg av någon anledning fått med Björn Björkqvists inställning till Björnhuset och till bygdeskolorna. Det måste kännas bra för Den beklagansvärde att allianspartierna M, KD (och C?) har samma uppfattning som en praktiserande nazist i två av kommunens hetaste politiska frågor. Det måste värma skönt i en annars iskall valrörelse.

Det kan också finnas anledning att ha synpunkter på att Bohusläningen legitimerar inte helt rumsrena Expo, en lös sammanslutning och "tankesmedja" av diverse mer eller mindre ljusskygga och andra suspekta element långt ut på vänsterkanten. Men ibland helgar kanske ändamålen medlen?

Idag är det 32 dagar kvar till valet.

Bloggredaktionen

Vänsterpartiet i Färgelanda vill låna mer pengar

Bloggen fortsätter sin bevakning av valrörelsen och blandar dikt och verklighet, när vi tar oss an Vänsterpartiets "politik" för kommuninvånarna.

Vänsterpartiet i Färgelanda fortsätter sin fruktlösa jakt på det handfull röster som partiet kan tänkas få i höstens val.

Det senaste bottennappet kunde vi bevittna i en insändare i måndagens Bohusläningen, lika vibrerande och inspirerande som den gråsten kroken fastnat i. Insändaren förefaller vara en kopia av det lokala valprogrammet (en halv A-sida med några frågor i stolpform, utan närmare förklaring om innebörd eller finansiering). Den som tycker om att se stolpskott fick alltså sitt lystmäte, medan övriga väljare sannolikt blev besvikna.

Bland "vallöftena" noterar vi fortsatta satsningar på Björnhuset och livsmedelsindustrin. Om vi förstått saken rätt har vänsterpartisterna därmed tänkt löpa linan ut och knäcka ryggen på kommuninvånarna helt och hållet. Ett rykte säger att detta skall ske genom att V trycker upp s k "kommunobligationer", som är garanterade av "betryggande kapital".

Tanken är att på detta sätt ta in 50 miljoner nya fräscha kronor från kommuninvånarna, för att "satsa på nya jobb i livsmedelsindustrin". Fantastiskt bra idé tycker vi på Bloggen. Men vi tycker kanske att det hade varit rakare om hela sanningen kommit fram om Vänsterpartiets politik.

Saken är nämligen den att kapitalet, som skall garantera återbetalning av lånet, består av redan förbrukat förtroendekapital. Kommuninvånarna kommer således - i likhet med de 90 000 000 som Vänsterpartiet redan lånat upp i Björnhushärvan - aldrig att få tillbaka satsade pengar. Däremot får kommuninvånarna ytterligare en ryggsäck att bära åt "arbetarnas vänner" i Vänsterpartiet.

Ja ja, så kan det gå med vanartade kommunister på rövarstråt.

Idag är det 33 dagar kvar till valet.

Bloggredaktionen

Bohusläningen gör en pudel

Efter att Bloggen avslöjat Bohusläningens omfattande censur av kommentarer från allmänheten, gör nu tidningen en s k pudel (klicka på länken) och släpper fram alla de kommentarer som man tidigare censurerat.

I en kommentar på Redaktörsbloggen från tidningens webmaster heter det att "På grund av strul i moderering har det blivit en viss fördröjning på kommentarer". En del läsare tycker kanske det är konstigt att inte alla kommentarer drabbades av "fördröjningen", men i fablernas värld är som bekant allt möjligt.

Chefredaktör Sundhage kommenterar återigen Bohusläningens handlande i FP-affären och bedyrar att det inte varit tidningens avsikt att tysta Bloggen. Samtidigt låter hon undslippa att "den här gången valde vi en annan vinkel", vilket är ett halvt erkännande av att tidningens angrepp mot Bloggen både var medvetet och planerat. Därmed bekräftar hon också att Bohusläningen går i Folkpartiets ledband så här i valtider.

Beklagansvärt skulle man kunna säga!

Bloggredaktionen

Ang Bohusläningens hycklande

Det händer märkliga saker i Bohusläningens skumma lokaler.

Vi får in kommentarer från läsare som säger sig ha blivit censurerade, när de försökt att kommentera Bohusläningens artikel om Bloggen och Den beklagansvärdes "förslag" om nollvision mot mobbning.

Häromdagen riktade ju Bohusläningen och dess chefredaktör hårda angrepp mot Bloggen för missbruk av yttrandefriheten - hon gillade inte att Bloggen kritiserade tidningens partikollega Kenneth Carlsson (FP). Själv framställde hon sig själv och tidningen som yttrandfrihetens främste försvarare och framföll vikten av det öppna samtalet.

Under helgen droppade det emellertid in kommentarer till Bloggen från läsare, som visar att Bohusläningens förhållande till yttrandefriheten är betydligt mer ansträngt än vad chefredaktör Sundhage vill ge sken av. Ja, yttrandefriheten på Bohusläningen är tydligen så hårt beskuren, att den inte ens tillåter allmänheten att ha kritiska synpunkter på tidningens rapportering om Bloggen och Den beklagansvärdes "mobbningsförslag". Detta var i alla fall vad läsarna meddelade Bloggen, eftersom de uppgav att de inte fick sina kommentarer publicerade hos Bohusläningen. När vi läste igenom Bohusläningens nätupplaga visade det sig att uppgifterna stämde.

I detta läge - när så att säga Bohusläningens arbetsmetoder avslöjats och allmänheten kommit på tidningen med byxorna nere - var goda råd dyra. "Vad göra?" tänkte säkert chefredaktör Sundhage. "Här handlar det om skadehantering", tänkte Sundhage. "Jag måste i första hand se till att det inte blir en skandal som skadar mig själv och tidningen".

Resultatet av Sundhages tankeverksamhet ser vi i dagens nätupplaga av Bohusläningen. Signaturen "Stigenbo", som enligt sin kommentar till Bloggen försökt få in sin kommentar fyra! gånger utan framgång, har till slut fått den publicerad i Bohusläningen. Stigenbos kommentar är daterad en dag före Per Ekeroths kommentar, men var alltså "försvunnen" i flera dagar. Och det var ju en evinnerlig tur - för yttrandefriheten och för det öppna samtalet - att Bohusläningen "lyckades hitta" Stigenbos försvunna kommentar.

Visst är det underbart att man kan lita på Bohusläningen och dess kamp för yttrandefriheten, även om det krävs att tidningen blir påmind om sina skyldigheter på Bloggen. Vi önskar Bohusläningen fortsatt lycka till i sitt arbete för Folkpartiet i valrörelsen.

Idag är det 34 dagar kvar till valet.

Bloggredaktionen

Bohusläningens chefredaktör angriper Bloggen

Chefredaktören för Folkpartiets valtidning Bohusläningen - Ingalill Sundhage - ger sig nu personligen in i tidningens bråk med Bloggen.

På sin blogg - "Redaktörsbloggen" - angriper hon Bloggen och kallar den "feg" för att den är anonym. Den alerte läsaren kanske undrar hur "anonymitet" hos en granskande blogg i en liten Dalslandskommun, kan förmå en dagstidning att angripa den och t.o.m. få tidningens chefredaktör att personligen engagera sig i detta angrepp?

Så här skrev Sundhage på sin blogg den 12/8:
"I går berättade vi om bloggen som kritiserar snart sagt allt som rör sig inom den kommunala världen i Färgelanda. Bloggen vill vara en granskare och med satirens hjälp nagelfara det som händer i samhället. Vår rätt att uttrycka åsikter är en grundbult i samhället och nödvändig för att demokratin ska hållas levande. Det finns det väl knappast någon som säger emot. Men ännu bättre är det när åsikter bryts mot varandra och att kritiken - som alla har rätt att framföra - också varvas med lösningar. Att bara tycka till om politiker och tjänstemän och idiotförklara dem därför att man inte är överens tillför inte mycket. Det goda samtalet uteblir och människorna i samhället blir förlorarna. Bloggen tycker också att Bohusläningen är kass på att granska makthavarna. Jag tycker att bloggen är feg som inte vågar träda fram".

Sundhage inleder sin lilla pamflett med att se till att skaffa sig yttrandefrihetsalibit, genom att säga att yttrandefriheten är en "grundbult i samhället". Omedelbart därpå går hon dock till frontalangrepp mot Bloggen för att den utnyttjar yttrandefriheten till att kritisera Färgelandas makthavare. Hon visar därmed att denna "grundbult" i realiteten är lika mycket värd som luft för hennes del.

I sitt angrepp gör sig Sundhage skyldig till en lika grov som orättvis generalisering av Bloggens granskande verksamhet av den offentliga maktutövningen i Färgelanda kommun. Mot bättre vetande påstår hon att Bloggens verksamhet "bara går ut på att tycka till om politiker och tjänstemän och idiotförklara dem därför att man inte är överens".

Den som följt Bloggens verksamhet sedan starten våren 2009 vet att Bloggen under denna tid ägnat oerhört mycket tid och ansträngningar åt att samla in fakta och dokumentera händelser samt att vi därefter - i upplysningssyfte för kommuninvånarna när traditionella media som Bohusläningen inte gör sitt jobb - sammanställt och analyserat den information som sålunda samlats in. Materialet är väl dokumenterat och finns tillgängligt på Bloggen för Sundhage och allmänheten att läsa.

Bloggen har dessutom ofta lämnat förslag på de "lösningar" som Sundhage säger sig sakna, ofta med hänvisning till att kommunen måste följa gällande lagar. Vidare har Bloggens granskande verksamhet givit upphov till många artiklar i Sundhages egen tidning, liksom många nyhetsinslag i radio och TV.

Sundhages angrepp mot Bloggen innebär dessutom ett angrepp mot de revisorer som riktat allvarlig kritik mot kommunens ledande politiker för Björnhushärvan och mot Barn- och elevombudet (BEO) för dennes hårda kritik mot kommunen i det riksbekanta mobbningsärendet samt andra mobbningsärenden. Sundhages knivskarpa logik innebär att nämnda kritiker - i likhet med Bloggen - gjort fel, eftersom de vågat ha en annan uppfattning än kommunen (makthavarna).

Den som läser Sundhages blogginlägg inser att det inte är anonymiteten hon vänder sig mot, utan Bloggens kritik mot vissa makthavare. Och varför gör hon det kan man undra? Nederst detta inlägg publicerar vi ett par satiriska teckningar, som kanske bättre än ord förklarar sammanhangen för läsarna. I ett svar på en kommentar från allmänheten, avslöjar sig Sundhage dessutom obarmhärtigt, när hon 13 aug 2010 14:46 skriver: "Jag vill inte tysta någon blogg, men gärna få ett ansikte på den. Då är det lättare att kommunicera".

De som läser Bloggen vet alltså att verksamheten inte handlar om att idiotförklara människor, vilken är en lika uppenbar som onödig lögn av Sundhage. Däremot får sig ibland makthavarnas trovärdighet en törn p.g.a. av Bloggens satiriska uttrycksform. Detta är för övrigt inget okänt fenomen och vi behöver inte gå längre än till Sundhages egen tidning för att hitta exempel på detta. Som exempel kan nämnas Andreas T Olsson, som i sin spalt "Självskrivet" under årens lopp återkommande "idiotförklarat" makthavare från när och fjärran.

Men på Bohusläningen gör man alltså åtskillnad på vilka makthavare som får kritiseras för sitt klandervärda handlande. När trovärdigheten hos "rätt sorts" makthavare rivs ner, är kritiken ok och t.o.m. lovvärd. När emellertid närstående intressen, och därmed "fel" makthavare, drabbas av den mediala uppmärksamheten - som t.ex. Kenneth Carlsson (FP) - är det däremot inte ok . Då upplevs i stället kritiken som ett hot och skall därför bekämpas.

När man läser chefredaktörens blogg möts man av en leende kvinna och en ingress i form av en presentationstext, som bl.a. upplyser oss om att Sundhage - förutom att hon är chefredaktör - också är mamma. Ni kanske kommer ihåg de där irriterande reklamsnuttarna för några år sedan, där kvinnor försökte sälja någon billig och ofta onyttig produkt genom det "övertygande" argumentet att de även var mammor. I dagsläget känns Bohusläningen inte bara billig, den är även illaluktande efter att ha vandrat mellan alltför många solkiga lakan.

Idag är det 36 dagar kvar till valet.

Bloggredaktionen

Ang Bohusläningens artikel om Bloggen

I samband med Bohusläningens artikel om Bloggen i veckan, fick vi på omvägar veta att Bohusläningens lokalreporter Jenny Borg ville ha tag på Bloggens företrädare för att ställa några frågor. Eftersom hon visste om att Bloggen är anonym erbjöd hon anonymitet, så att "inte representanterna skulle behöva känna sig oroliga för att bli röjda". Vi smålog lite när vi hörde detta (se teckningarna nedan).

Istället erbjöd vi oss att genom en mellanhand skriftligen besvara de frågor som Bohusläningen hade. Bloggen fick fyra frågor, varav tre utgick från det "faktum" att Bloggens anonymitet var förkastlig, att Bloggen var aggressiv och att Bloggen var en mobbare. Frågorna var ställda på ett sådant sätt att Bloggen skulle försvara och förklara varför den var anonym, aggressiv och varför den mobbade.

När man konfronteras med den här typen av oseriös journalistik har man två val; antingen avböjer man deltagande med hänvisning till att man inte vill delta i ett oseriöst sammanhang, eller så håller man god min i elakt spel och försöker få fram sina ståndpunkter så gott det går. Vi valde det sistnämnda.

Nedan följer de tre frågor och svar som publicerades i tidningen. Den fjärde frågan, liksom svaret, publicerades aldrig av Bohusläningen. Frågan - som var den enda raka -löd: "Vad är syftet med Bloggens verksamhet? Svaret var: "Att granska maktuövningen i kommunen". Sannolikt ströks svaret p g a att Bloggens syfte inte passade in i den bild av Bloggen - aggressiv anonym mobbare - som Bohusläningen önskade förmedla i artikeln.

1. Varför är ni som skriver på bloggen anonyma när de ni skriver om namnges?

”Anonymiteten var redan från starten förutsättningen för bloggens kritiska granskningsverksamhet av rädsla för repressalier från de granskade makthavarna.”

2. Varför har bloggen en så aggressiv ton?

”Det är bloggens sätt att ironiskt och satiriskt omskriva makthavarnas fel och brister. Det handlar inte om privatpersoner utan om offentliga personer med stor makt över kommuninvånarnas vardag. Och har man så stor makt bör man kanske inte gå till media och gråta ut när man blir granskad och ifrågasatt.”

3. Hur ska barn lära sig att inte mobba när ni själva uttrycker er på ett liknande sätt?

”Ibland kan granskningen av makthavarna kanske uppfattas som hårdhänt, men till skillnad från mobbningsoffren så är makthavarna vuxna människor som genom sina beslut och handlingar delvis själva medverkat till de mobbningstragedier Färgelanda drabbats av på senare år. Vi tror allmänheten har förståelse för att vi inte hyser någon större sympati för dessa vuxna mobbare.”

Bloggredaktionen

Folkpartiets valkampanj i Bohusläningens regi

Idag är det 37 dagar kvar till valet.

Bloggredaktionen