Fredagens lösnummer av Bohusläningen innehöll ett "referat" från KF av den inte helt adekvata vikarierande? lokalredaktören Jenny Borg.
Jenny är ju inte direkt känd för att ägna sig åt kritisk källgranskning, utan brukar svälja det mesta med hull och hår - i alla fall när det passar hennes egna syften och värderingar.
Under rubriken "S-kritik mot borgerligt styre", kunde vi läsa den ena felaktiga sakuppgiften efter den andra. Jennys "sanningsspridare" var Zaid Långström (S), som i sitt avskedstal skickade ut anklagelser mot snart sagt allt och alla.
Under Zaids tirad fick vi bl.a. lära oss att kommunens ekonomi kraschat p.g.a. fyra års borgerligt styre. Eftersom kommunen det senaste 1,5 året letts av Zaids eget parti S och FP (med stöd av V), kan man fråga sig om Zaid har alla hästar hemma? Det finns en del ledamöter som misstänker att Zaid under denna tid varit "utomlands" och hämtat inspiration från Kenneths Carlssons (FP) fantasivärld på dennes hemplanet Jupiter, men det skall vi låta vara osagt.
Det hör till saken att det är just under S:s och FP:s vanstyre, som kommunens ekonomi havererat fullständigt. Zaid har under denna tid haft ett särskilt ansvar som tongivande ledamot i budget- och bokslutsberedningen, men har försummat sina plikter. Nu skyller han tråkigt nog på andra, för de misstag han själv och hans egna partikamrater bär ansvaret för.
Zaid lade även fram en och annan bisarr konspirationsteori, där bl.a. Moderaterna blev utpekade. Enligt källor till Bloggen blev Moderaterna inte så lite upprörda över Zaids orerande. Zaid gick nämligen över gränsen, när han lade sig i ett annat partis interna angelägenheter, som han vare sig har med att göra eller begriper.
Zaid beklagade sig högljutt över att "Moderaterna hade avskedat Hugo Hultgren (M) som gruppledare", ett påstående som är rätt och slätt osant. Hugo Hultgren har nämligen suttit som gruppledare under hela perioden.
Zaids ohederliga retorik bör också ses mot bakgrund av att Zaid själv, för drygt 10 år sedan, försökte avsätta Hugo Hultgren "vald av folket". Detta inträffade efter att Zaid fått samarbetssvårigheter med Hugo, som då var ordförande i Barn- och utbildningsnämnden. Hugo satt dock kvar, vi vill minnas med motiveringen att han var "vald av folket".
En ledamot som tog djupt intryck av Zaids konspirationsteorier var Ute Thompson (M), som gick upp och tackade Zaid för att han gav henne vatten på sin kvarn. Ute är nämligen själv en känd konspirationsteoretiker, som enligt moderata källor ibland har svårt att hålla tillbaka sina egna politiska ambitioner.
Enligt samma källor har Ute, sedan Moderaternas provval i vintras, fört en intensiv kampanj mot sina partikamrater, varvid hon bl.a. anklagat dem för att använda sig av "kuppartade" metoder och att de även på andra sätt arbetar odemokratiskt. Som starkaste "bevis" pekar Ute på att medlemmarna placerade henne långt ner i provvalet och att årsmötet kuppade bort hennes "falang", bestående av Ute själv, Hugo och några till.
Bloggen erfar att Ute och Hugos "falang" fick fem röster vid det senaste årsmötet medan 45 medlemmar ställde sig bakom den valsedel som sedan väljarna röstade på. Och det är alltså denna "brist på demokrati" och dessa "konflikter", som Jenny okritiskt skriver om i fredagens tidning. Somliga skulle kanske säga att Jenny och Ute förtjänar varandra.
Bloggredaktionen
söndag 24 oktober 2010
fredag 22 oktober 2010
Borgerlig treklöver i Färgelanda
Efter gårdagens förhandlingar står det klart att C, M och KD bildar regering i Färgelanda. S och FP hamnar därmed ute i kylan.
Grattis! säger Bloggen, men konstaterar samtidigt att det ligger stora utmaningar och väntar på den nya treklövern.
Partierna har dock redan kommit överens om en stor knäckfråga, nämligen den som gäller var det nya demensboendet skall ligga. Det kommer att ligga där det redan ligger, eftersom beslutet blir att bygga om Håvestensgården. Moderaterna har därmed fått ge upp sin linje, att bygga nytt demensboende i Ellenö.
Frågan, vem som blir kommunalråd, kommer att avgöras i en sluten omröstning vid ett treklövermöte i början av nästa vecka.
Bloggredaktionen
Grattis! säger Bloggen, men konstaterar samtidigt att det ligger stora utmaningar och väntar på den nya treklövern.
Partierna har dock redan kommit överens om en stor knäckfråga, nämligen den som gäller var det nya demensboendet skall ligga. Det kommer att ligga där det redan ligger, eftersom beslutet blir att bygga om Håvestensgården. Moderaterna har därmed fått ge upp sin linje, att bygga nytt demensboende i Ellenö.
Frågan, vem som blir kommunalråd, kommer att avgöras i en sluten omröstning vid ett treklövermöte i början av nästa vecka.
Bloggredaktionen
Bloggen avslutar sin djupdykning i Integrationsfrågan
Vi avslutar vår djupdykning i invandrings- och integrationsfrågan, vilken huvudsakligen handlat om att belysa den låga takhöjden i den svenska samhällsdebatten och att betona vikten av demokratiska företrädare, som verkar för ett jämlikt samhälle där alla människor har lika värde.
Vi har då konstaterat att den nya regeringen har tappat en viktig kraft i detta arbete i form av av Nyamko Sabuni (FP), samtidigt som Nya Moderaterna har skämt ut sig genom att släppa in en demokratisk mörkerman – Abdirisak Waberi – i Sveriges riksdag.
Apropå den låga takhöjden i samhällsdebatten, återvänder vi till ”kollegan” Bohusläningen, som brottas med samma problem som övriga gammelmedia – förstelnad i politiskt korrekta uppfattningar.
Härförleden konstaterade Ruben Agnarsson – ansvarig utgivare för Världen i dag – att det råder svängdörrar för politiker inom pressen med liberal färg i Sverige. Rubens kritik är lustigt nog samma kritik som Bloggen framfört. Föga förvånande ansåg dock Bohusläningen att Ruben var ute i ogjort väder och i ett ”passionerat” försvarstal bedyrade chefredaktören Sundhage tidningens oskuld (klicka på länken). Det faktum att Sundhage känt sig nödgad att försvara tidningen, förstärker snarare den bild som kritikerna har målat upp.
Som bekant ägnade ju Bohusläningen och Sundhage före valet åtskillig tid åt att kritisera Bloggen, som man menade var oseriös eftersom Bloggen ägnade sig åt anonym kritik av tidningens liberale gullgosse Kenneth Carlsson. Möjligen berodde tidningens angrepp på att Bloggen såg till att Carlssons gloria hamnade på sned. Bohusläningen menade att den anonyma kritik, som Bloggen gav uttryck för, inte var bra för demokratin och mellan raderna framgick att Bloggen skulle tystas. Som den hycklare man är, bedriver dock Bohusläningen en egen journalistisk verksamhet på nätet, där just anonyma skribenter har en viktig interaktiv roll i utbytet av åsikter.
Bohusläningens hycklande visar sig också på andra områden. Bohusläningen låter riksdagspartierna blogga i tidningen och fram tills nyligen kunde vi läsa en fotnot intill denna ”bloggsektion” i tidningen, som uppgav att ”Vi tar inte avstånd från SD, de har helt enkelt valt att inte blogga” (numera ändrat till ”SD har dock valt att inte blogga”). Samtidigt kunde allmänheten i en krönika intill läsa tidningens kraftiga avståndstagande från SD, som enligt tidningen inte är ett demokratiskt parti. Detta görs lite finurligt, genom att en annan av tidningens gullgossar – Andreas T Olsson – sablar ner SD (klicka på länken).
I krönikan demonstrerar Andreas sin syn på demokrati, genom att berömma sig för sin medverkan i den famösa demonstrationen på Sergels Torg strax efter valet. Demonstrationen arrangerades av organisationer på den yttersta vänsterkanten, vilka använder hot och våld för att komma åt politiska meningsmotståndare. Inte bara SD har drabbats av våldsvänsterns härjningar, utan även etablerade partier som C och KD. Demonstrationen har kritiserats hårt p.g.a. att den utnyttjats i politiska syften. Bl.a. höll den socialdemokratiska biskopen i Stockholm ett starkt politiserat tal ("gudstjänst"), vilket fick till följd att SD:s riksdagsgrupp tågade ut ur Storkyrkan i samband med Riksdagens högtidliga öppnande.
Vänsterpartiets partiledare – före detta? kommunisten Lars Ohly – höll ett brandtal under demonstrationen, där han bl.a. propagerade för att SD:s väljare skulle utvisas ur landet. Retoriken påminner därvid om den som hörs från den andra extremen i svensk politik, olika nazistiska grupperingar i form av Svenskarnas parti etc. Nazisterna har dock en annan grupp i kikarsiktet för sin utvisningspolitik – i deras fall handlar det om ”icke-etniska svenskar”.
Samhällsdebattören Göran Skytte är en av dem som kritiserade demonstrationen på Sergels Torg, som en extrem opinionsyttring, och konstaterade bl.a. att ” Lars Ohly förmodligen var längst till höger i det sällskapet”.
Nu är det inte bara demonstrationer, vilka hyllar politiskt våld, som Andreas känner stolthet över att delta i. Andreas har ju som bekant lyft blicken från den kulturella ankdammen i Uddevalla, till den kungliga huvudstaden och blivit student vid Stockholms Teaterhögskola. Vilken ära! Men för att en lantis som Andreas skall kunna bli accepterad av den svenska kultureliten i Stockholm, handlar det inte bara om att offentligt ge uttryck för kulturelitens starkt vänsterinfluerade åsikter, det handlar också om att smöra ordentligt.
Och eftersom Andreas är en smart kille, som vet vad han vill och därför också noga stakat ut sin egen framtid, så har han författat ett insmickrande ”brev” till Svenska Akademien (klicka på länken). Andreas tidiga försök att vinna De adertons gunst är lika rörande som roande. Och Bohusläningen ställde naturligtvis upp för att hjälpa Andreas i dennes kamp för att nå fram till De aderton, genom att publicera hans ”brev”.
En vacker dag går kanske Andreas dröm i uppfyllelse – han får sitta ner i de ärevördigas sällskap och intaga den åtråvärda ärtsoppan, varvid han ges tillfälle att vädra ut sina åsikter.
Bloggredaktionen
Vi har då konstaterat att den nya regeringen har tappat en viktig kraft i detta arbete i form av av Nyamko Sabuni (FP), samtidigt som Nya Moderaterna har skämt ut sig genom att släppa in en demokratisk mörkerman – Abdirisak Waberi – i Sveriges riksdag.
Apropå den låga takhöjden i samhällsdebatten, återvänder vi till ”kollegan” Bohusläningen, som brottas med samma problem som övriga gammelmedia – förstelnad i politiskt korrekta uppfattningar.
Härförleden konstaterade Ruben Agnarsson – ansvarig utgivare för Världen i dag – att det råder svängdörrar för politiker inom pressen med liberal färg i Sverige. Rubens kritik är lustigt nog samma kritik som Bloggen framfört. Föga förvånande ansåg dock Bohusläningen att Ruben var ute i ogjort väder och i ett ”passionerat” försvarstal bedyrade chefredaktören Sundhage tidningens oskuld (klicka på länken). Det faktum att Sundhage känt sig nödgad att försvara tidningen, förstärker snarare den bild som kritikerna har målat upp.
Som bekant ägnade ju Bohusläningen och Sundhage före valet åtskillig tid åt att kritisera Bloggen, som man menade var oseriös eftersom Bloggen ägnade sig åt anonym kritik av tidningens liberale gullgosse Kenneth Carlsson. Möjligen berodde tidningens angrepp på att Bloggen såg till att Carlssons gloria hamnade på sned. Bohusläningen menade att den anonyma kritik, som Bloggen gav uttryck för, inte var bra för demokratin och mellan raderna framgick att Bloggen skulle tystas. Som den hycklare man är, bedriver dock Bohusläningen en egen journalistisk verksamhet på nätet, där just anonyma skribenter har en viktig interaktiv roll i utbytet av åsikter.
Bohusläningens hycklande visar sig också på andra områden. Bohusläningen låter riksdagspartierna blogga i tidningen och fram tills nyligen kunde vi läsa en fotnot intill denna ”bloggsektion” i tidningen, som uppgav att ”Vi tar inte avstånd från SD, de har helt enkelt valt att inte blogga” (numera ändrat till ”SD har dock valt att inte blogga”). Samtidigt kunde allmänheten i en krönika intill läsa tidningens kraftiga avståndstagande från SD, som enligt tidningen inte är ett demokratiskt parti. Detta görs lite finurligt, genom att en annan av tidningens gullgossar – Andreas T Olsson – sablar ner SD (klicka på länken).
I krönikan demonstrerar Andreas sin syn på demokrati, genom att berömma sig för sin medverkan i den famösa demonstrationen på Sergels Torg strax efter valet. Demonstrationen arrangerades av organisationer på den yttersta vänsterkanten, vilka använder hot och våld för att komma åt politiska meningsmotståndare. Inte bara SD har drabbats av våldsvänsterns härjningar, utan även etablerade partier som C och KD. Demonstrationen har kritiserats hårt p.g.a. att den utnyttjats i politiska syften. Bl.a. höll den socialdemokratiska biskopen i Stockholm ett starkt politiserat tal ("gudstjänst"), vilket fick till följd att SD:s riksdagsgrupp tågade ut ur Storkyrkan i samband med Riksdagens högtidliga öppnande.
Vänsterpartiets partiledare – före detta? kommunisten Lars Ohly – höll ett brandtal under demonstrationen, där han bl.a. propagerade för att SD:s väljare skulle utvisas ur landet. Retoriken påminner därvid om den som hörs från den andra extremen i svensk politik, olika nazistiska grupperingar i form av Svenskarnas parti etc. Nazisterna har dock en annan grupp i kikarsiktet för sin utvisningspolitik – i deras fall handlar det om ”icke-etniska svenskar”.
Samhällsdebattören Göran Skytte är en av dem som kritiserade demonstrationen på Sergels Torg, som en extrem opinionsyttring, och konstaterade bl.a. att ” Lars Ohly förmodligen var längst till höger i det sällskapet”.
Nu är det inte bara demonstrationer, vilka hyllar politiskt våld, som Andreas känner stolthet över att delta i. Andreas har ju som bekant lyft blicken från den kulturella ankdammen i Uddevalla, till den kungliga huvudstaden och blivit student vid Stockholms Teaterhögskola. Vilken ära! Men för att en lantis som Andreas skall kunna bli accepterad av den svenska kultureliten i Stockholm, handlar det inte bara om att offentligt ge uttryck för kulturelitens starkt vänsterinfluerade åsikter, det handlar också om att smöra ordentligt.
Och eftersom Andreas är en smart kille, som vet vad han vill och därför också noga stakat ut sin egen framtid, så har han författat ett insmickrande ”brev” till Svenska Akademien (klicka på länken). Andreas tidiga försök att vinna De adertons gunst är lika rörande som roande. Och Bohusläningen ställde naturligtvis upp för att hjälpa Andreas i dennes kamp för att nå fram till De aderton, genom att publicera hans ”brev”.
En vacker dag går kanske Andreas dröm i uppfyllelse – han får sitta ner i de ärevördigas sällskap och intaga den åtråvärda ärtsoppan, varvid han ges tillfälle att vädra ut sina åsikter.
Bloggredaktionen
torsdag 21 oktober 2010
Rapport från KF
Vi är skyldiga läsarna ett referat från gårdagens KF.
Som framkommit i tidigare kommentarer började gårdagens KF-kväll i gemyt, när KF-ledamöterna i bästa samförstånd avnjöt en delikat Princesstårta som inhandlats för skattebetalarnas pengar.
Sockerruset tycks dock ha stigit en del ledamöter åt huvudet. Avgående KF-ledamoten Zaid Långström (S) gick t.ex. efter kaffet upp i talarstolen och sluggade vilt omkring sig, när han kommenterade den katastrofala delårsrapporten – 15 miljoner kronor sämre än budget. Naturligtvis var det de borgerligas fel allting och Zaid konstaterade dessutom nyktert att han redan för tre år sedan visste om att det skulle bli så här – alltså 15 miljoner back. Fantastiskt framsynt, tycker Bloggen.
Bloggen noterar för övrigt att Zaid suttit centralt placerad i budget- och bokslutsberedningen under de här åren, men att han ändå inte sagt ett ord om det ekonomiska sönderfallet, som han alltså enligt egen utsago känt till. Att i ett sådant läge sitta med armarna i kors, utan att säga något, måste väl ändå anses som höjden av ansvarslöshet, eller hur Zaid?
Zaid passade även på att trösta det avgående vikarierande kommunalrådet Kenneth Carlsson (FP), genom att säga att sveket i skolfrågan inte var något svek. ”Sanningen är flexibel, ser du”, var det någon som hörde Zaid säga. ”Det har varit min ledstjärna under hela min politiska karriär och det har fungerat bra för mig”, kunde man uppfatta Zaid säga.
Dessa varma ord fick Kenneth på fötter, som genast tassade fram till talarstolen för att tacka Zaid. Kenneth fortsatte sedan med en redogörelse för hur han på senare tid – efter KF-mötena – dragit sig tillbaka till hemmets lugna vrå, där han med en virre i handen – ibland med ett fånigt leende på läpparna, ibland med tårar rinnande nerför kinderna – har reflekterat över politikens konstiga värld. Patetiskt? Javisst. Samtidigt ger Kenneths ”bekännelse” en inblick i de enorma påfrestningar en ledande politiker lever under och visar att det trots allt finns en människa bakom fasaden. Detta ursäktar dock på intet sätt Kenneths alla felsteg och Kenneth har också fått betala det ultimata demokratiska priset i form av väljarnas avståndstagande.
En annan avgående KF-ledamot som kanske borde ha funderat på en värdigare sorti var Rune Johansson (S), som inledde sin tirad med en egen bekännelse. Demokratiske Rune meddelade helt sonika församlingen, att hans största misstag var att ha infört Allmänhetens frågestund.
Därefter gick Rune över till att hänga ut kommunsekreteraren Marianne Martinsson, som enligt Rune hade misskött sig å det grövsta genom att inte skicka vissa uppgifter i ett ärende per post utan bara per e-mail. Ingen förstod egentligen vad Rune menade och det hela rann därför småningom ut i sanden.
Tråkigt nog fanns inte sossarnas lysande stjärna – Ulla Börjessson (S) – på plats, som annars kunnat läxa upp Rune för att ”angripa våra tjänstemän som vi har ett arbetsgivareansvar för”. Ulla befann sig enligt KF:s avgående ordf P-O Magnusson (S) ”på ett varmare ställe”. Det framgick dock inte om P-O menade att Ulla börjat sona sina synder, eller om hon brände sig på sydligare breddgrader.
Rune avslutade sin tirad med att tacka kommunchefen Jan Eriksson för ett utomordentligt väl utfört arbete. Rune uttryckte dock stor besvikelse över att Janne E inte var på plats i KF-salen, eftersom han därmed inte kunde framföra sitt varma tack personligen.
Godmiddag!
Som framkommit i tidigare kommentarer började gårdagens KF-kväll i gemyt, när KF-ledamöterna i bästa samförstånd avnjöt en delikat Princesstårta som inhandlats för skattebetalarnas pengar.
Sockerruset tycks dock ha stigit en del ledamöter åt huvudet. Avgående KF-ledamoten Zaid Långström (S) gick t.ex. efter kaffet upp i talarstolen och sluggade vilt omkring sig, när han kommenterade den katastrofala delårsrapporten – 15 miljoner kronor sämre än budget. Naturligtvis var det de borgerligas fel allting och Zaid konstaterade dessutom nyktert att han redan för tre år sedan visste om att det skulle bli så här – alltså 15 miljoner back. Fantastiskt framsynt, tycker Bloggen.
Bloggen noterar för övrigt att Zaid suttit centralt placerad i budget- och bokslutsberedningen under de här åren, men att han ändå inte sagt ett ord om det ekonomiska sönderfallet, som han alltså enligt egen utsago känt till. Att i ett sådant läge sitta med armarna i kors, utan att säga något, måste väl ändå anses som höjden av ansvarslöshet, eller hur Zaid?
Zaid passade även på att trösta det avgående vikarierande kommunalrådet Kenneth Carlsson (FP), genom att säga att sveket i skolfrågan inte var något svek. ”Sanningen är flexibel, ser du”, var det någon som hörde Zaid säga. ”Det har varit min ledstjärna under hela min politiska karriär och det har fungerat bra för mig”, kunde man uppfatta Zaid säga.
Dessa varma ord fick Kenneth på fötter, som genast tassade fram till talarstolen för att tacka Zaid. Kenneth fortsatte sedan med en redogörelse för hur han på senare tid – efter KF-mötena – dragit sig tillbaka till hemmets lugna vrå, där han med en virre i handen – ibland med ett fånigt leende på läpparna, ibland med tårar rinnande nerför kinderna – har reflekterat över politikens konstiga värld. Patetiskt? Javisst. Samtidigt ger Kenneths ”bekännelse” en inblick i de enorma påfrestningar en ledande politiker lever under och visar att det trots allt finns en människa bakom fasaden. Detta ursäktar dock på intet sätt Kenneths alla felsteg och Kenneth har också fått betala det ultimata demokratiska priset i form av väljarnas avståndstagande.
En annan avgående KF-ledamot som kanske borde ha funderat på en värdigare sorti var Rune Johansson (S), som inledde sin tirad med en egen bekännelse. Demokratiske Rune meddelade helt sonika församlingen, att hans största misstag var att ha infört Allmänhetens frågestund.
Därefter gick Rune över till att hänga ut kommunsekreteraren Marianne Martinsson, som enligt Rune hade misskött sig å det grövsta genom att inte skicka vissa uppgifter i ett ärende per post utan bara per e-mail. Ingen förstod egentligen vad Rune menade och det hela rann därför småningom ut i sanden.
Tråkigt nog fanns inte sossarnas lysande stjärna – Ulla Börjessson (S) – på plats, som annars kunnat läxa upp Rune för att ”angripa våra tjänstemän som vi har ett arbetsgivareansvar för”. Ulla befann sig enligt KF:s avgående ordf P-O Magnusson (S) ”på ett varmare ställe”. Det framgick dock inte om P-O menade att Ulla börjat sona sina synder, eller om hon brände sig på sydligare breddgrader.
Rune avslutade sin tirad med att tacka kommunchefen Jan Eriksson för ett utomordentligt väl utfört arbete. Rune uttryckte dock stor besvikelse över att Janne E inte var på plats i KF-salen, eftersom han därmed inte kunde framföra sitt varma tack personligen.
Godmiddag!
Svenska media vulgariserar invandringsfrågan
Bloggen följer upp invandringsfrågan
Tysklands dödförklarande av det multikulturella samhället har sänt chockvågor genom det svenska etablissemanget.
Samtidigt som tryckvågen från Josuas hornstötar i Jeriko når oss från vårt södra grannland, stiger ångesten och rädslan hos de förhärskande vänsterkrafterna inom det politiskt korrekta mediaetablissemanget - rädsla för att murarna till det gigantiska multikulturella luftslottet skall rämna.
Att diskutera invandrings- och integrationsproblematik utifrån ett kritiskt samhällsperspektiv, har under många år varit tabu i det offentliga rummet. Media har brännmärkt all kritik mot multi-kulti: "Den som kritiserar den förda invandringspolitiken och det mångkulturella samhället delar inte samhällets grundläggande demokratiska värderingar om alla människors lika värde och är därför inte anständig". Så lyder Sveriges viktigaste politiskt korrekta lag.
De få modiga etablerade politiker som öppet vågat kritisera problemen och avarterna i multi-kulti-Sverige - t.ex. Nyamko Sabuni (FP)- har sågats jäms med fotknölarna. Övriga - karriärmedvetna - politiker har "klokt nog" stillatigande accepterat medias romantiserade och förljugna bild av "det framgångsrika mångkulturella svenska samhället".
SD är det politiska parti som är öppet kritiskt till den förda invandrings- och integrationspolitiken. Tidigare år har media haft som taktik att tiga ihjäl partiet. I takt med att partiet vuxit sig starkare har dock taktiken ändrats. Media har i allt högre utsträckning angripit SD och anklagat partiet för att vara rasistiskt och ibland även nazistiskt. Aftonbladet och Expressen har efter valet fört en veritabel hatkampanj mot SD. Samtidigt finns det paradoxalt nog inget i SD:s partiprogram, som kan betraktas som rasistiskt.
I brist på annan "bevisning" brukar media hänvisa till SD:s mörka förflutna med rötter i nazistiska rörelser. Detta är visserligen sant, men går man tillräckligt långt tillbaka i tiden, så hittar man dylika kopplingar hos de flesta etablerade politiska partier. Avgörande borde därför vara hur SD sköter sig idag och inte för drygt 20 år sedan. Är SD ett rasistiskt parti kommer detta att visa sig i Riksdagens arbete. Om så är fallet har inte SD i Riksdagen att göra, men detta återstår alltså att se.
En av de mediaprofiler som bär ett stort ansvar för den vulgariserade samhällsdebatten är Expressens ledarskribent Ann-Charlotte Marteus, som återkommande går till onyanserade och hatfyllda angrepp mot SD och dess väljare samt mot alla och envar som har en avvikande åsikt om multi-kulti-Sverige.
I gårdagens Expressen går Marteus till förnyat angrepp mot "rasisterna". Den här gången gör sig dock Marteus skyldig till det klassiska misstaget, att angripa flera "fiender" på en och samma gång, och avslöjar sig samtidigt som en simpel hycklerska.
Marteus är en person som tycks se fiender, d.v.s. rasister, i snart sagt varje buske - både i Sverige och utomlands. I gårdagens ledare jämställer Marteus Bayerns ministerpresident Horst Seehofer med SD:s partiledare Jimmie Åkesson. Hon jämför dessutom Seehofer med Hitlers progagandaminister, krigsförbrytaren Joseph Göbbels - en lika hårresande som oursäktlig jämförelse.
Det faktum att Marteus jämställer Åkesson med Seehofer innebär också att det - i Marteus värld - inte bara är SD:s 340 000 väljare som är oanständiga rasister, utan även de 30-40 miljoner tyskar som sympatiserar med Seehofer och hans kristdemokratiska parti. De är ju enligt Marteus också rasister, ja nästan nazister eftersom de tål att jämföras med krigsförbrytaren Göbbels.
Enligt samma logik skulle då också KD och deras väljare vara oanständiga rasister. Som en händelse uttalar sig KD:s partiledare Göra Hägglund för Expressen med anledning av att Tyskland dödförklarat det mångkulturella samhället. Hägglund, som hittills varit politiskt korrekt, d.v.s. tigit, vågar nu med stöd av sin mäktiga partisyster i Tyskland - Angela Merkel - kommentera frågan och säger att "Merkel säger många bra saker" och att "det är bra att hon tar upp diskussionen".
Hägglund får dock genast mothugg av Marteus, som sablar ner Hägglund efter noter för att ha haft fräckheten att öppna munnen. Fritt översatt säger Marteus att "Hägglund borde veta bättre än att komma här och försöka spela politiker, när jag och mina kollegor i media redan bestämt hur det ska se ut".
På Bloggen säger vi - bra initiativ Hägglund! Trots att Marteus hotar att stämpla Hägglund och KD som rasister, om KD skulle understå sig att "ta upp diskussionen", så hoppas vi att Hägglund och KD inte viker sig för Marteus hot.
Sannolikt är det just avsaknaden av en öppen debatt, som är den största grogrunden för rasism och människofientligt tänkande. I dagens Sverige är det tyvärr åsiktsförtryck och rädsla för den öppna debatten - här personifierat av Ann-Charlotte Marteus - som präglar det "demokratiska" Sverige.
Bloggredaktionen
Tysklands dödförklarande av det multikulturella samhället har sänt chockvågor genom det svenska etablissemanget.
Samtidigt som tryckvågen från Josuas hornstötar i Jeriko når oss från vårt södra grannland, stiger ångesten och rädslan hos de förhärskande vänsterkrafterna inom det politiskt korrekta mediaetablissemanget - rädsla för att murarna till det gigantiska multikulturella luftslottet skall rämna.
Att diskutera invandrings- och integrationsproblematik utifrån ett kritiskt samhällsperspektiv, har under många år varit tabu i det offentliga rummet. Media har brännmärkt all kritik mot multi-kulti: "Den som kritiserar den förda invandringspolitiken och det mångkulturella samhället delar inte samhällets grundläggande demokratiska värderingar om alla människors lika värde och är därför inte anständig". Så lyder Sveriges viktigaste politiskt korrekta lag.
De få modiga etablerade politiker som öppet vågat kritisera problemen och avarterna i multi-kulti-Sverige - t.ex. Nyamko Sabuni (FP)- har sågats jäms med fotknölarna. Övriga - karriärmedvetna - politiker har "klokt nog" stillatigande accepterat medias romantiserade och förljugna bild av "det framgångsrika mångkulturella svenska samhället".
SD är det politiska parti som är öppet kritiskt till den förda invandrings- och integrationspolitiken. Tidigare år har media haft som taktik att tiga ihjäl partiet. I takt med att partiet vuxit sig starkare har dock taktiken ändrats. Media har i allt högre utsträckning angripit SD och anklagat partiet för att vara rasistiskt och ibland även nazistiskt. Aftonbladet och Expressen har efter valet fört en veritabel hatkampanj mot SD. Samtidigt finns det paradoxalt nog inget i SD:s partiprogram, som kan betraktas som rasistiskt.
I brist på annan "bevisning" brukar media hänvisa till SD:s mörka förflutna med rötter i nazistiska rörelser. Detta är visserligen sant, men går man tillräckligt långt tillbaka i tiden, så hittar man dylika kopplingar hos de flesta etablerade politiska partier. Avgörande borde därför vara hur SD sköter sig idag och inte för drygt 20 år sedan. Är SD ett rasistiskt parti kommer detta att visa sig i Riksdagens arbete. Om så är fallet har inte SD i Riksdagen att göra, men detta återstår alltså att se.
En av de mediaprofiler som bär ett stort ansvar för den vulgariserade samhällsdebatten är Expressens ledarskribent Ann-Charlotte Marteus, som återkommande går till onyanserade och hatfyllda angrepp mot SD och dess väljare samt mot alla och envar som har en avvikande åsikt om multi-kulti-Sverige.
I gårdagens Expressen går Marteus till förnyat angrepp mot "rasisterna". Den här gången gör sig dock Marteus skyldig till det klassiska misstaget, att angripa flera "fiender" på en och samma gång, och avslöjar sig samtidigt som en simpel hycklerska.
Marteus är en person som tycks se fiender, d.v.s. rasister, i snart sagt varje buske - både i Sverige och utomlands. I gårdagens ledare jämställer Marteus Bayerns ministerpresident Horst Seehofer med SD:s partiledare Jimmie Åkesson. Hon jämför dessutom Seehofer med Hitlers progagandaminister, krigsförbrytaren Joseph Göbbels - en lika hårresande som oursäktlig jämförelse.
Det faktum att Marteus jämställer Åkesson med Seehofer innebär också att det - i Marteus värld - inte bara är SD:s 340 000 väljare som är oanständiga rasister, utan även de 30-40 miljoner tyskar som sympatiserar med Seehofer och hans kristdemokratiska parti. De är ju enligt Marteus också rasister, ja nästan nazister eftersom de tål att jämföras med krigsförbrytaren Göbbels.
Enligt samma logik skulle då också KD och deras väljare vara oanständiga rasister. Som en händelse uttalar sig KD:s partiledare Göra Hägglund för Expressen med anledning av att Tyskland dödförklarat det mångkulturella samhället. Hägglund, som hittills varit politiskt korrekt, d.v.s. tigit, vågar nu med stöd av sin mäktiga partisyster i Tyskland - Angela Merkel - kommentera frågan och säger att "Merkel säger många bra saker" och att "det är bra att hon tar upp diskussionen".
Hägglund får dock genast mothugg av Marteus, som sablar ner Hägglund efter noter för att ha haft fräckheten att öppna munnen. Fritt översatt säger Marteus att "Hägglund borde veta bättre än att komma här och försöka spela politiker, när jag och mina kollegor i media redan bestämt hur det ska se ut".
På Bloggen säger vi - bra initiativ Hägglund! Trots att Marteus hotar att stämpla Hägglund och KD som rasister, om KD skulle understå sig att "ta upp diskussionen", så hoppas vi att Hägglund och KD inte viker sig för Marteus hot.
Sannolikt är det just avsaknaden av en öppen debatt, som är den största grogrunden för rasism och människofientligt tänkande. I dagens Sverige är det tyvärr åsiktsförtryck och rädsla för den öppna debatten - här personifierat av Ann-Charlotte Marteus - som präglar det "demokratiska" Sverige.
Bloggredaktionen
onsdag 20 oktober 2010
KF ikväll kl 19.00
KF håller ikväll i Färgelanda Allhem sitt sista möte med den gamla besättningen (klicka på länken för att läsa föredragningslistan).
Mötet förväntas avlöpa utan någon större energiförbrukning från de avgående ledamöternas sida.
Av intresse märks dock ett antal enkla frågor, som rör etableringen av flyktingmottagningen för s.k. ensamkommande barn i Högsäter, och presentationen av kommunens katastrofala delårsrapport.
I samband med att delårsrapporten presenteras, förväntas Kenneth Carlsson (FP) hålla ett slags avskedsanförande, som sätter punkt för Kenneths misslyckade sejour som vikarierande kommunalråd.
Bloggredaktionen
Mötet förväntas avlöpa utan någon större energiförbrukning från de avgående ledamöternas sida.
Av intresse märks dock ett antal enkla frågor, som rör etableringen av flyktingmottagningen för s.k. ensamkommande barn i Högsäter, och presentationen av kommunens katastrofala delårsrapport.
I samband med att delårsrapporten presenteras, förväntas Kenneth Carlsson (FP) hålla ett slags avskedsanförande, som sätter punkt för Kenneths misslyckade sejour som vikarierande kommunalråd.
Bloggredaktionen
tisdag 19 oktober 2010
Nya Moderaterna är en skam för Sverige
Mer om bakgrunden till den misslyckade integrationspolitiken.
Född i Burundi, dotter till en kristen far och en muslimsk mor, utgör invandraren och den tidigare intregrationsministern Nyamko Sabuni (FP) en prydnad för Sverige. Se inslaget nedan för att förstå varför modiga Sabuni är ett föredöme för svenska invandrare.
Sabuni ser faror med att vissa organisationer cementerar eller förstärker uppfattningar, som leder till ökad segregation, och har bl.a. krävt att det statliga stödet till religiösa och etniska organisationer skall ses över.
Sveriges muslimska organisationer var inte nöjda med valet av Nyamko Sabuni som integrationsminister 2006 och anordnade t.o.m. ett upprop i protest mot utnämningen (klicka på länken). Bland organisationerna märks underavdelningar till Islamiska förbundet i Sverige (klicka på länken), en av Sveriges två muslimska huvudorganisationer, som Abdirisak Waberi fram tills nyligen var ordförande för.
Redan i april 2006 krävde den andra muslimska huvudorganisationen - Sveriges muslimska förbund (SMF)- i ett brev (klicka på länken) till de svenska riksdagspartierna, särlagstiftning för Sveriges muslimer. I brevet krävde SMF bl.a. att skilsmässor måste godkännas av en imam, att kommunala skolor ska undervisa muslimska barn i hemspråk och religion i separata grupper, och att muslimska flickor och pojkar ska få simundervisning i separata grupper
Efter valet 2010 åkte som bekant Nyamko Sabuni ut i kylan och istället släppte Nya Moderaterna in islamisten Abdirisak Waberi i värmen. Ny integrationsminister är den unge Erik Ullenhag (FP), som i praktiken utsetts av Fredrik Reinfeldt och hans Nya Moderater.
Waberi är annars mest känd för att driva en av Sveriges största muslimska friskolor, Römosseskolan i Göteborg, där muslimska elever redan i tidig ålder lär sig leva segregerat i det svenska samhället, både ur ett genusperspektiv och ur ett religiöst (muslimskt) perspektiv.
Se inslaget nedan där Waberi bl.a. försvarar stenåldersåsikter som att mannen är familjens överhuvud, att kvinnor och män inte får skaka hand med varandra, och att han helst av allt vill leva som muslim i ett land som styrs av islamiska lagar, där profeten Muhammeds traditioner efterlevs. I klartext betyder det sharia-lagar.
Abdirisak Waberi är till skillnad från Nyamko Sabuni inte en prydnad för Sverige och Nya Moderaterna är en skam för Sverige, som dragit in denne stenåldersmuslim i Sveriges demokratiska finrum - Riksdagen.
OBS! materialet i inslaget ovan är i huvudsak hämtat från en intervju som SVT2 gjort med Waberi. Bloggen är som bekant opolitisk. Inslaget ovan innebär alltså inte att vi sympatiserar med SD och Waberis ord är för övrigt hans egna. Av samma skäl sympatiserar vi inte med FP bara för att vi publicerar ett inslag med Sabuni. Däremot sympatiserar vi med många av hennes åsikter.
Bloggredaktionen
Född i Burundi, dotter till en kristen far och en muslimsk mor, utgör invandraren och den tidigare intregrationsministern Nyamko Sabuni (FP) en prydnad för Sverige. Se inslaget nedan för att förstå varför modiga Sabuni är ett föredöme för svenska invandrare.
Sabuni ser faror med att vissa organisationer cementerar eller förstärker uppfattningar, som leder till ökad segregation, och har bl.a. krävt att det statliga stödet till religiösa och etniska organisationer skall ses över.
Sveriges muslimska organisationer var inte nöjda med valet av Nyamko Sabuni som integrationsminister 2006 och anordnade t.o.m. ett upprop i protest mot utnämningen (klicka på länken). Bland organisationerna märks underavdelningar till Islamiska förbundet i Sverige (klicka på länken), en av Sveriges två muslimska huvudorganisationer, som Abdirisak Waberi fram tills nyligen var ordförande för.
Redan i april 2006 krävde den andra muslimska huvudorganisationen - Sveriges muslimska förbund (SMF)- i ett brev (klicka på länken) till de svenska riksdagspartierna, särlagstiftning för Sveriges muslimer. I brevet krävde SMF bl.a. att skilsmässor måste godkännas av en imam, att kommunala skolor ska undervisa muslimska barn i hemspråk och religion i separata grupper, och att muslimska flickor och pojkar ska få simundervisning i separata grupper
Efter valet 2010 åkte som bekant Nyamko Sabuni ut i kylan och istället släppte Nya Moderaterna in islamisten Abdirisak Waberi i värmen. Ny integrationsminister är den unge Erik Ullenhag (FP), som i praktiken utsetts av Fredrik Reinfeldt och hans Nya Moderater.
Waberi är annars mest känd för att driva en av Sveriges största muslimska friskolor, Römosseskolan i Göteborg, där muslimska elever redan i tidig ålder lär sig leva segregerat i det svenska samhället, både ur ett genusperspektiv och ur ett religiöst (muslimskt) perspektiv.
Se inslaget nedan där Waberi bl.a. försvarar stenåldersåsikter som att mannen är familjens överhuvud, att kvinnor och män inte får skaka hand med varandra, och att han helst av allt vill leva som muslim i ett land som styrs av islamiska lagar, där profeten Muhammeds traditioner efterlevs. I klartext betyder det sharia-lagar.
Abdirisak Waberi är till skillnad från Nyamko Sabuni inte en prydnad för Sverige och Nya Moderaterna är en skam för Sverige, som dragit in denne stenåldersmuslim i Sveriges demokratiska finrum - Riksdagen.
OBS! materialet i inslaget ovan är i huvudsak hämtat från en intervju som SVT2 gjort med Waberi. Bloggen är som bekant opolitisk. Inslaget ovan innebär alltså inte att vi sympatiserar med SD och Waberis ord är för övrigt hans egna. Av samma skäl sympatiserar vi inte med FP bara för att vi publicerar ett inslag med Sabuni. Däremot sympatiserar vi med många av hennes åsikter.
Bloggredaktionen
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)
Inlägg
