Förvaltningsrättens dom förtjänar ett särskilt omnämnande i ett bredare rättsligt perspektiv, som belyser rättsskipningen och rättssäkerheten i dagens Sverige.
De senaste årens utveckling har - inte minst "tack vare" den borgerliga regeringen - inneburit stora försämringar för den enskildes möjligheter att få sin sak rättsligt prövad. Härigenom har också rättssäkerheten urholkats. Många menar t.o.m. att den satts ur spel.
Numera krävs det s.k. prövningstillstånd för nästan alla mål när en dom överklagas. I praktiken har det visat sig att enskilda mycket sällan får prövningstillstånd när de överklagar till kammarrätten, medan det allmänna nästan alltid får prövningstillstånd. Många enskilda som driver mål mot Försäkringskassan har drabbats av detta "fenomen". Detta innebär i sin tur att den enskilde oftast bara får en chans till sakprövning, vilket naturligtvis är högst otillfredsställande ur rättssäkerhetssynpunkt, särskilt som man erfarenhetsmässigt vet att domstolar i olika instanser ofta dömer olika.
Det finns ett gammal ordspråk som lyder "det råder kvantitetskrav i tingsrätten och kvalitetskrav i hovrätten". Ordspråket kan appliceras på förvaltningsrätt kontra kammarrätt. Förvaltningsrätten, som dömde i det aktuella målet, består av en jurist (ofta en domare under upplärning, en s.k. fiskal) och två s.k. särskilda ledamöter. De senare har undantagslöst jobbat på ledande positioner inom den kommunala sektorn och har därför sannolikt själva varit med om att fatta beslut, som inte varit helt riktiga. När domstolens domarsammansättning ser ut på det här sättet, är det kanske inte så konstigt att det är svårt för en klagande att "få rätt".
I kammarrätten däremot är juristerna i majoritet - där består domstolen av tre domare (jurister anställda vid domstolen) och två särskilda ledamöter. Men eftersom det nästan är omöjligt att få prövningstillstånd, får en klagande oftast inte chansen att få sin sak prövad i kammarrätten.
Den borgerliga regeringens har mycket tydligt visat sitt bristande intresse för rättssäkerheten, genom att inte anslå tillräckliga resurser till domstolsväsendet. Detta har bl.a. tvingat fram nedskärningar och sammanslagningar hos domstolarna.
Det är också otillräckliga anslag som till stor del tvingat fram de nya bestämmelserna om prövningstillstånd, som sedan förra året gäller både i hovrätten och kammarrätten. Domstolarna hinner helt enkelt inte med att handlägga alla mål och därför klipper man redan efter första instans. Resultatet blir att rättsäkerheten sätts ur spel.
Eftersom såväl tingsrätterna som förvaltningsrätterna är överhopade med mål, så utreds inte heller alla mål nöjaktigt och kvalitén på domarna har därför också generellt gått ner under senare år - ibland har de t.o.m. summarisk karaktär.
Det är också mot denna bakgrund man bör se förvaltningsrättens dom. Ute i landet är det många kommunledningar, såväl på tjänstemanna- som politikersidan, som lever i en övertro att "de gör rätt" bara för att ett överklagande inte bifallits. De känner då sannolikt också en lika inbillad som falsk moralisk tillfredsställelse över att "det gick vägen för kommunen".
Men det handlar således mer om en bristfällig och delvis politiserad rättstillämpning, än om att kommunerna "gör rätt" - kommunerna kommer helt enkelt oftast undan med att "göra fel".
De få gånger som kommunala beslut upphävs, så har det dessutom oftast ingen betydelse i praktiken. Eftersom det inte finns någon sanktion i kommunallagen, som innebär straff för den felande, så kan de beslutande politikerna ta lätt på en sådan dom. Domar som gått kommunen emot glömmer man dessutom snabbt bort genom en tyst överenskommelse och ofta struntar man i att följa en dom (s.k. lagtrots).
Kommunalrådet Peter Johansson (KD) - en av de klagande - uppger i dagens Bohusläningen att domen inte har så stor betydelse. Peter syftar sannolikt på det faktum att hyresavtalen är civilrättsligt bindande, varför ett upphävande inte hade "upphävt" själva hyresavtalen. De hade således ändå varit giltiga.
Rättskipningen i landet varierar dock beroende på rättsområde. Medan det går att urskilja en tydlig förslappning inom rättskipningen rent allmänt, kan man tvärtom skönja tendenser till en skärpning på rättsområden där EG-rätten gör sig gällande. Ett sådant rättsområde är lagen om offentlig upphandling (LOU), där de enskilda medlemsländerna - p g a EG-rätten - tvingas upprätthålla en hög kvalité i rättsskipningen, utan begränsningar från inhemska hinder av adminstrativ eller annan art.
Bloggen vågar därför redan nu säga, att Konkurrensverket - när den är klar med sin utredning - kommer att slå fast att Färgelanda kommun bröt mot LOU, när den inte upphandlade Björnhusentreprenaden.
Bloggredaktionen
onsdag 10 november 2010
tisdag 9 november 2010
Björnhuset - "En skrämmande bild av inkompetens"
Så inleder Emma Wange gårdagens ledare i Bohusläningen.
Dessa ord kan också sägas sammanfatta Björnhusprojektet.
Wange konstaterar också - helt korrekt - att den nyss presenterade Ernst & Young-rapporten över Björnhusprojektet i flera delar är bristfällig, bl.a. riktar den kraftig kritik mot själva förfarandet, men undviker samtidigt medvetet? att gå in på ansvarsfrågan. Detta är dock inte ovanligt och heller inte så konstigt. Konsulter har nämligen en väl utvecklad självbevarelsedrift och de undviker därför instinktivt att bita den hand som föder dem.
För att härvan skall få den korrekta genomlysning som Wange - och många kommuninvånare - saknar, behövs sannolikt en förundersökning. Då kan man också mer exakt utreda vad som egentligen hänt i kontakterna och penningflödena mellan kommunen, banker och Björnhusföretagen. En sådan förundersökning torde dock förutsätta att den nyvalda kommunstyrelsen initierar frågan via en formell polisanmälan och det är - av olika skäl - inte säkert att det finns majoritet för en sådan åtgärd bland de ledande politikerna.
Dagens korrupta miljö i kommunhuset, inkompetensen, ansvarslösheten och myglet, har sina rötter i händelser som går långt tillbaka i tiden. Roten till det onda ligger inte enbart på tjänstemannasidan, utan det har krävts en symbios med ruttna rötter i politiken.
På senare år har "anvariga" politiker - främst Ulla Börjesson (S) och Kenneth Carlsson (FP) - med närmast religiös övertygelse envist upprepat mantrat "vi måste lita på våra tjänstemän", istället för att utkräva ansvar.
Tidigare år har det varit andra ledande politiker som syndat och som därmed lagt grunden till den mygelkultur som härskar i dagens Färgelanda.
Av skäl som sannolikt bara Zaid Långström (S) och hans sammansvurna känner till, togs Jan Eriksson in som kommunchef trots att han saknade både formell kompetens och tidigare erfarenhet från kommunalt arbete. Lägg därtill att Janne E i princip kom direkt från ett diffust VD:skap för ett av bolagen i den skandalomsusade Regentus-kraschen, där han för övrigt kom undan med blotta förskräckelsen, så var det så att säga upplagt för att det skulle gå åt pipan.
Och det har det ju gjort - med besked dessutom.
Den senaste granskningsrapporten från Ernst & Young belyser tämligen väl en kommun som arbetar utanför lagens råmärken och där det visserligen finns klara och tydliga regler att följa, men där ett korrupt system systematiskt satt detta regel- och kontrollsystem ur spel.
Nedan publicerar vi sidan 33 ur den 40-sidiga rapporten, som exemplifierar hur centrala delar av kommunledningen på tjänstemannasidan är involverad i att åsidosätta gällande regelverk. Utan att blinka har de åsamkat kommunen skador i mångmiljonklassen genom att överskrida sina befogenheter - med eller utan ledande politikers goda minne. Det hela är så förskräckligt och så graverande, att man nästan blir mållös.
Med facit i hand är det kommunchefen, ekonomichefen (ni vet han som inte synts till på snart ett år) och servicechefen som varit de största syndarna och vars anställningar därför torde hänga tämligen löst i nuläget.
Bloggredaktionen
(klicka på bilden för att göra den större)
Dessa ord kan också sägas sammanfatta Björnhusprojektet.
Wange konstaterar också - helt korrekt - att den nyss presenterade Ernst & Young-rapporten över Björnhusprojektet i flera delar är bristfällig, bl.a. riktar den kraftig kritik mot själva förfarandet, men undviker samtidigt medvetet? att gå in på ansvarsfrågan. Detta är dock inte ovanligt och heller inte så konstigt. Konsulter har nämligen en väl utvecklad självbevarelsedrift och de undviker därför instinktivt att bita den hand som föder dem.
För att härvan skall få den korrekta genomlysning som Wange - och många kommuninvånare - saknar, behövs sannolikt en förundersökning. Då kan man också mer exakt utreda vad som egentligen hänt i kontakterna och penningflödena mellan kommunen, banker och Björnhusföretagen. En sådan förundersökning torde dock förutsätta att den nyvalda kommunstyrelsen initierar frågan via en formell polisanmälan och det är - av olika skäl - inte säkert att det finns majoritet för en sådan åtgärd bland de ledande politikerna.
Dagens korrupta miljö i kommunhuset, inkompetensen, ansvarslösheten och myglet, har sina rötter i händelser som går långt tillbaka i tiden. Roten till det onda ligger inte enbart på tjänstemannasidan, utan det har krävts en symbios med ruttna rötter i politiken.
På senare år har "anvariga" politiker - främst Ulla Börjesson (S) och Kenneth Carlsson (FP) - med närmast religiös övertygelse envist upprepat mantrat "vi måste lita på våra tjänstemän", istället för att utkräva ansvar.
Tidigare år har det varit andra ledande politiker som syndat och som därmed lagt grunden till den mygelkultur som härskar i dagens Färgelanda.
Av skäl som sannolikt bara Zaid Långström (S) och hans sammansvurna känner till, togs Jan Eriksson in som kommunchef trots att han saknade både formell kompetens och tidigare erfarenhet från kommunalt arbete. Lägg därtill att Janne E i princip kom direkt från ett diffust VD:skap för ett av bolagen i den skandalomsusade Regentus-kraschen, där han för övrigt kom undan med blotta förskräckelsen, så var det så att säga upplagt för att det skulle gå åt pipan.
Och det har det ju gjort - med besked dessutom.
Den senaste granskningsrapporten från Ernst & Young belyser tämligen väl en kommun som arbetar utanför lagens råmärken och där det visserligen finns klara och tydliga regler att följa, men där ett korrupt system systematiskt satt detta regel- och kontrollsystem ur spel.
Nedan publicerar vi sidan 33 ur den 40-sidiga rapporten, som exemplifierar hur centrala delar av kommunledningen på tjänstemannasidan är involverad i att åsidosätta gällande regelverk. Utan att blinka har de åsamkat kommunen skador i mångmiljonklassen genom att överskrida sina befogenheter - med eller utan ledande politikers goda minne. Det hela är så förskräckligt och så graverande, att man nästan blir mållös.
Med facit i hand är det kommunchefen, ekonomichefen (ni vet han som inte synts till på snart ett år) och servicechefen som varit de största syndarna och vars anställningar därför torde hänga tämligen löst i nuläget.
Bloggredaktionen
(klicka på bilden för att göra den större)
måndag 8 november 2010
Kultur i Färgelanda = Mera Flum-Flum
I Dalslänningen kunde vi häromveckan läsa en helsides artikel, om den framtida kulturen i Färgelanda.
Redan rubriken, "kommunen tar helhetsgrepp på framtidens kultur", låter förstå att det är flum-flum på gång. Alla röda varningsflagg borde alltså hissas på flaggstängerna utanför kommunhuset.
I artikeln nämns varken kommunchefen Jan Eriksson eller "utvecklingsstrategen" Jan Stalfors med ett ord, men det är ändå ingen tvekan om att det är deras "kulturande" som svävar över projektet, som Bloggen döpt till "Flum-Flum".
Jannarnas råmall för ett lyckat projekt är att det skall ha ett namn, tillräckligt abstrakt och svårfångat för att ingen skall begripa vad det handlar om. Det skall vidare involvera så många människor, grupper och organisationer som möjligt samt ha så många möten som möjligt. Till slut skall projektet avslutas med att alla förklarar sig nöjda.
Låt oss då se hur Jannarnas råmall stämmer med kulturprojekt Flum-Flum. Ansvarig för Flum-Flum är Kultur- och fritidschef Krystyna Skjelfoss och hon har följande att säga:
"I november samlas en arbetsgrupp för ett första möte. I den gruppen ingår politiker, tjänstemän, men också "vanliga" kommuninvånare."
Kommunen har t.o.m. lagt ner pengar på att annonsera efter deltagare till Flum-Flum! och Krystyna säger att fler - ja, egentligen alla - är välkomna att delta. Därmed är Jannarnas rekvisit för antalet deltagare i Flum-Flum också uppfyllt - med råge dessutom.
Krystyna förklarar vidare att "- Arbetet handlar inte om att sätta fokus på de fina konsterna. Istället betraktar vi i stort sett allt som händer som kulturyttringar".
Krystynas benämning på Flum-Flum är "cultural planning", vilket enligt Krystyna är "ett sätt att tänka strategiskt kring ett områdes resurser när det gäller kulturen, så att politiken bättre stämmer överens med de lokala behoven". Därmed är rekvisitet, att projektet skall vara abstrakt och obegripligt, också uppfyllt.
Ett första steg i Flum-Flum blir att "samla in så mycket information om kommunen som möjligt". "Det handlar om traditioner, värderingar och historier om vad som hänt", säger Krystyna glatt. När vi väl fått den informationen "vet vi vad folk är intresserade av och vad vi skall satsa på", fortsätter Krystyna.
Krystyna berättar väldigt, väldigt mycket mer om Flum-Flum och dess sätt att arbeta, men Bloggen avstår från att belasta läsarna med denna "information". Istället avslutar vi att redogöra för Flum-Flums syfte, vilket enligt Krystyna är att "bidra till utveckling av kulturen, förändra de mindre bra delarna och lyfta fram de bra".
Detta låter väl konkret och bra, eller var det något vi missade i hastigheten?
Enligt planerna skall Flum-Flums kafferep hålla på i två år. Bloggen konstaterar att flera partier gick till val på att vända utvecklingen och ta itu med kommunens grundläggande problem. Bloggen har svårt att se hur en sådan nödvändig förändring kan komma till stånd, när kommunen - dess politiker och tjänstemän - fortsätter att dagdrömma och ägna sig åt Flum-Flum.
Bloggredaktionen
Redan rubriken, "kommunen tar helhetsgrepp på framtidens kultur", låter förstå att det är flum-flum på gång. Alla röda varningsflagg borde alltså hissas på flaggstängerna utanför kommunhuset.
I artikeln nämns varken kommunchefen Jan Eriksson eller "utvecklingsstrategen" Jan Stalfors med ett ord, men det är ändå ingen tvekan om att det är deras "kulturande" som svävar över projektet, som Bloggen döpt till "Flum-Flum".
Jannarnas råmall för ett lyckat projekt är att det skall ha ett namn, tillräckligt abstrakt och svårfångat för att ingen skall begripa vad det handlar om. Det skall vidare involvera så många människor, grupper och organisationer som möjligt samt ha så många möten som möjligt. Till slut skall projektet avslutas med att alla förklarar sig nöjda.
Låt oss då se hur Jannarnas råmall stämmer med kulturprojekt Flum-Flum. Ansvarig för Flum-Flum är Kultur- och fritidschef Krystyna Skjelfoss och hon har följande att säga:
"I november samlas en arbetsgrupp för ett första möte. I den gruppen ingår politiker, tjänstemän, men också "vanliga" kommuninvånare."
Kommunen har t.o.m. lagt ner pengar på att annonsera efter deltagare till Flum-Flum! och Krystyna säger att fler - ja, egentligen alla - är välkomna att delta. Därmed är Jannarnas rekvisit för antalet deltagare i Flum-Flum också uppfyllt - med råge dessutom.
Krystyna förklarar vidare att "- Arbetet handlar inte om att sätta fokus på de fina konsterna. Istället betraktar vi i stort sett allt som händer som kulturyttringar".
Krystynas benämning på Flum-Flum är "cultural planning", vilket enligt Krystyna är "ett sätt att tänka strategiskt kring ett områdes resurser när det gäller kulturen, så att politiken bättre stämmer överens med de lokala behoven". Därmed är rekvisitet, att projektet skall vara abstrakt och obegripligt, också uppfyllt.
Ett första steg i Flum-Flum blir att "samla in så mycket information om kommunen som möjligt". "Det handlar om traditioner, värderingar och historier om vad som hänt", säger Krystyna glatt. När vi väl fått den informationen "vet vi vad folk är intresserade av och vad vi skall satsa på", fortsätter Krystyna.
Krystyna berättar väldigt, väldigt mycket mer om Flum-Flum och dess sätt att arbeta, men Bloggen avstår från att belasta läsarna med denna "information". Istället avslutar vi att redogöra för Flum-Flums syfte, vilket enligt Krystyna är att "bidra till utveckling av kulturen, förändra de mindre bra delarna och lyfta fram de bra".
Detta låter väl konkret och bra, eller var det något vi missade i hastigheten?
Enligt planerna skall Flum-Flums kafferep hålla på i två år. Bloggen konstaterar att flera partier gick till val på att vända utvecklingen och ta itu med kommunens grundläggande problem. Bloggen har svårt att se hur en sådan nödvändig förändring kan komma till stånd, när kommunen - dess politiker och tjänstemän - fortsätter att dagdrömma och ägna sig åt Flum-Flum.
Bloggredaktionen
lördag 6 november 2010
Om Janne E, Konkurrensverket och Björnhuset
Bloggen bläddrar tillbaka nån vecka i kalendern och återvänder till kommunens numera ökända korrespondens med Konkurrensverket (KKV) ang Björnhuset.
Kommunens huvudansvarige för Björnhusprojektet - kommunchefen Jan Eriksson - har nu skrivit färdigt och skickat in 3:e kapitlet om Björnhussagan till KKV. Författarens tidigare två kapitel har som bekant refuserats.
Som vanligt går det inte så bra när Janne E är inblandad och KKV har inte varit direkt imponerat av tidigare brev. När Janne E för ett tag sedan skickade ett andra "goddag yxskaftsvar", surnade KKV till rejält och svarade med att förelägga kommunen att redovisa den rättsliga grunden, för att inte Björnhuset upphandlats. Visst är det lite (o)lustigt att en myndighet är tvungen att förelägga en annan myndighet (Färgelanda kommunen) att yttra sig i ett ärende, eftersom kommunens högste tjänsteman missköter sig.
Men eftersom vanans makt är svår att bryta, har nu Janne E lyckats med konststycket att svamla ihop ett tredje "goddag yxskaftsvar" till KKV! Janne E har därmed för tredje gången! visat att han inte är samarbetsvillig - vi vet nog alla varför - och KKV kommer därför att göra sitt ställningstagande utan vidare "hjälp" från Janne E.
Janne E:s brev till KKV är ännu ett i raden av intellektuellt ohederliga svammelbrev, där Janne E försöker få in KKV på semantiska villospår. "-Jag har ju lyckats bra med politikerna i Färgelanda och varför skulle jag då inte kunna lura även KKV?", tänker kanske Janne E.
Janne E säger i brevet att kommunen endast är leverantör till Björnhusföretagen och därför inte omfattas av LOU. Det enda som kommunen levererat till Björnhusföretagen är som bekant 90 000 000 skattekronor. Och om han har en sådan inställning och kunskap om LOU, som Janne E ger uttryck för i sitt Kalle Anka-brev till KKV, då är det naturligtvis inte möjligt att bryta mot LOU.
Samtidigt borde kommunchefens sätt att tänka och hans oacceptabla resonemang, sända kalla kårar utmed ryggraden på hans arbetsgivare kommunstyrelsen. Kommunstyrelsens ledamöter borde fundera över, om Janne E har samma inställning till sina egna och kommunens affärer i övrigt?
KKV:s utredning bedrivs utifrån ett sakligt och objektivt perspektiv med utgångspunkt i föreskrifterna i LOU. Eftersom det är kommunen som till syvende och sist betalar för Björhusentreprenaden samt äger Björnhusfastigheten, är det också kommunen som är den egentliga beställaren. Det är inte tillåtet att kringgå LOU, genom användande av mellanmän och konstruktioner av olika slag. När KKV är klar med sin utredning, kommer därför KKV att slå fast att kommunen brutit mot lagen - det vågar Bloggen utfästa redan nu.
Signaturen DNV har på sin blogg elegant sammanfattat "höjdpunkterna" i Janne E:s brev, vilka vi återger nedan:
* Kommunen säger att Björnhuset aldrig varit ett byggentreprenadprojekt, utan ett näringslivsprojekt.
Konsekvensen av detta näringslivsprojekt var just ett byggentreprenadprojekt.....
* Man påstår även att de privata aktörerna investerat nästan 78 miljoner för anpassning av lokalerna.
Och jag min dummer som hela tiden trott det var kommunen som betalade....
* Man skriver att Mathuset "valt" att låta hyresvärden överta upparbetade investeringskostnader och sedan konvertera dessa till en hyreskonsekvens.
Jag tror inte att Mathuset hade så mycket att välja på....
* Vidare skriver man :-" Eftersom hyresvärden inte köpt något utan snarare framstår som leverantör, torde LOU inte vara tillämpligt....."
Om vi inte köpt något, varför kommer det då fakturor.....
Bloggredaktionen
(klicka på bilderna för att göra dem större)
Kommunens huvudansvarige för Björnhusprojektet - kommunchefen Jan Eriksson - har nu skrivit färdigt och skickat in 3:e kapitlet om Björnhussagan till KKV. Författarens tidigare två kapitel har som bekant refuserats.
Som vanligt går det inte så bra när Janne E är inblandad och KKV har inte varit direkt imponerat av tidigare brev. När Janne E för ett tag sedan skickade ett andra "goddag yxskaftsvar", surnade KKV till rejält och svarade med att förelägga kommunen att redovisa den rättsliga grunden, för att inte Björnhuset upphandlats. Visst är det lite (o)lustigt att en myndighet är tvungen att förelägga en annan myndighet (Färgelanda kommunen) att yttra sig i ett ärende, eftersom kommunens högste tjänsteman missköter sig.
Men eftersom vanans makt är svår att bryta, har nu Janne E lyckats med konststycket att svamla ihop ett tredje "goddag yxskaftsvar" till KKV! Janne E har därmed för tredje gången! visat att han inte är samarbetsvillig - vi vet nog alla varför - och KKV kommer därför att göra sitt ställningstagande utan vidare "hjälp" från Janne E.
Janne E:s brev till KKV är ännu ett i raden av intellektuellt ohederliga svammelbrev, där Janne E försöker få in KKV på semantiska villospår. "-Jag har ju lyckats bra med politikerna i Färgelanda och varför skulle jag då inte kunna lura även KKV?", tänker kanske Janne E.
Janne E säger i brevet att kommunen endast är leverantör till Björnhusföretagen och därför inte omfattas av LOU. Det enda som kommunen levererat till Björnhusföretagen är som bekant 90 000 000 skattekronor. Och om han har en sådan inställning och kunskap om LOU, som Janne E ger uttryck för i sitt Kalle Anka-brev till KKV, då är det naturligtvis inte möjligt att bryta mot LOU.
Samtidigt borde kommunchefens sätt att tänka och hans oacceptabla resonemang, sända kalla kårar utmed ryggraden på hans arbetsgivare kommunstyrelsen. Kommunstyrelsens ledamöter borde fundera över, om Janne E har samma inställning till sina egna och kommunens affärer i övrigt?
KKV:s utredning bedrivs utifrån ett sakligt och objektivt perspektiv med utgångspunkt i föreskrifterna i LOU. Eftersom det är kommunen som till syvende och sist betalar för Björhusentreprenaden samt äger Björnhusfastigheten, är det också kommunen som är den egentliga beställaren. Det är inte tillåtet att kringgå LOU, genom användande av mellanmän och konstruktioner av olika slag. När KKV är klar med sin utredning, kommer därför KKV att slå fast att kommunen brutit mot lagen - det vågar Bloggen utfästa redan nu.
Signaturen DNV har på sin blogg elegant sammanfattat "höjdpunkterna" i Janne E:s brev, vilka vi återger nedan:
* Kommunen säger att Björnhuset aldrig varit ett byggentreprenadprojekt, utan ett näringslivsprojekt.
Konsekvensen av detta näringslivsprojekt var just ett byggentreprenadprojekt.....
* Man påstår även att de privata aktörerna investerat nästan 78 miljoner för anpassning av lokalerna.
Och jag min dummer som hela tiden trott det var kommunen som betalade....
* Man skriver att Mathuset "valt" att låta hyresvärden överta upparbetade investeringskostnader och sedan konvertera dessa till en hyreskonsekvens.
Jag tror inte att Mathuset hade så mycket att välja på....
* Vidare skriver man :-" Eftersom hyresvärden inte köpt något utan snarare framstår som leverantör, torde LOU inte vara tillämpligt....."
Om vi inte köpt något, varför kommer det då fakturor.....
Bloggredaktionen
(klicka på bilderna för att göra dem större)
onsdag 3 november 2010
KF ikväll - Peter Johansson (KD) kommunalråd!
Ikväll valdes Peter Johansson till kommunalråd.
Stort grattis säger vi på Bloggen!
Till oppositionsråd valdes Ulla Börjesson (S) och vi får väl vara artiga och säga grattis också till Ulla.
Till KF:s ordförande valdes Thorbjörn Jakobsson (C) och vi säger grattis till Thorbjörn.
Thorbjörn var dock bortrest för kvällen och förhandlingarna fördes istället med säker hand av "åldermannen" Kenneth Carlsson (FP), som visade sig från sin bästa sida. För den som undrar varför Kenneth är ålderman, så är det p.g.a. att han suttit längst i KF av alla ledamöter och alltså inte p.g.a. att han är äldst.
Av intresse i övrigt kan nämnas att den nya majoriteten lyckades blockera ett sista tappert försök från Socialdemokraternas sida, att skjuta planerna på friskolor jämte friförskoleverksamhet i sank.
Det var Ulla Börjesson som la förslaget, om att öppna en ny "tillfällig" förskoleavdelning på Höjdenskolan, något som - om det blivit beslutat - väsentligt hade försvårat för friskolornas möjligheter att etablera en verksamhet i kommunen.
Att Ulla saknade budgeterade medel för att finansiera sitt förslag, tycktes inte bekymra henne nämnvärt. Och har man nyss bränt 90 miljoner på ett misslyckat näringslivsprojekt, så blir man kanske fartblind. Det kan förklara varför Ulla inte ens reagerar på, att hennes förslag innebär att kommunens checkkredit belastas med ytterligare några hundra tusen. Men visst är det oansvarigt att lägga ofinansierade förslag på det här sättet.
Bloggredaktionen
Stort grattis säger vi på Bloggen!
Till oppositionsråd valdes Ulla Börjesson (S) och vi får väl vara artiga och säga grattis också till Ulla.
Till KF:s ordförande valdes Thorbjörn Jakobsson (C) och vi säger grattis till Thorbjörn.
Thorbjörn var dock bortrest för kvällen och förhandlingarna fördes istället med säker hand av "åldermannen" Kenneth Carlsson (FP), som visade sig från sin bästa sida. För den som undrar varför Kenneth är ålderman, så är det p.g.a. att han suttit längst i KF av alla ledamöter och alltså inte p.g.a. att han är äldst.
Av intresse i övrigt kan nämnas att den nya majoriteten lyckades blockera ett sista tappert försök från Socialdemokraternas sida, att skjuta planerna på friskolor jämte friförskoleverksamhet i sank.
Det var Ulla Börjesson som la förslaget, om att öppna en ny "tillfällig" förskoleavdelning på Höjdenskolan, något som - om det blivit beslutat - väsentligt hade försvårat för friskolornas möjligheter att etablera en verksamhet i kommunen.
Att Ulla saknade budgeterade medel för att finansiera sitt förslag, tycktes inte bekymra henne nämnvärt. Och har man nyss bränt 90 miljoner på ett misslyckat näringslivsprojekt, så blir man kanske fartblind. Det kan förklara varför Ulla inte ens reagerar på, att hennes förslag innebär att kommunens checkkredit belastas med ytterligare några hundra tusen. Men visst är det oansvarigt att lägga ofinansierade förslag på det här sättet.
Bloggredaktionen
tisdag 2 november 2010
KF i morgon - valärenden
I morgon onsdag kl 19.00 håller KF sammanträde i Färgelanda Allhem (klicka på länken).
KF skall bl.a. välja kommunalråd.
Bloggen återkommer med en kommentar, om och när valen blir klara.
Bloggredaktionen
KF skall bl.a. välja kommunalråd.
Bloggen återkommer med en kommentar, om och när valen blir klara.
Bloggredaktionen
måndag 1 november 2010
Även Ulla Börjesson (S) säger att kommunchefen ljuger
I en artikel i lördagens Bohusläningen, bestrider föga förvånande Ulla Börjesson kommunchefen Jan Erikssons uppgifter; att hon skulle ha gett kommunchefen klartecken att skriva det brev till Swedbank (eller ens haft kännedom om det), som möjliggjorde att ramavtalet sattes ur spel och att kommunen betalade ut 10-tals miljoner kronor utan kommunala beslut.
Föga förvånande, eftersom Ulla i så fall fått lämna in sin omedelbara avskedsansökan och dessutom löpt otäcka rättsliga risker. Och så mycket älskar Ulla inte Jan Eriksson, att hon är beredd att bära hundhuvudet för hans skull. Det finns alltså - otroligt nog tycker kanske somliga - gränser även för Ulla Börjesson. Men som vanligt slirar Ulla och medger att hon känt till att Janne E betalat ut pengar. Vad Janne E och Ulla egentligen sagt till varandra mellan skål och vägg, vet nog bara fan och hans moster.
I och med Ullas dementi, ställs de nyvalda politikerna inför ett lika delikat som oundvikligt avgörande. Vem skall man tro på? Janne E eller de båda kommunalråden? Janne E har sagt att han informerat och fått klartecken från de båda kommunalråden?
Hur sannolikt är det att både Ann-Marie och Ulla ljuger? Inte särskilt.
Hur sannolikt är det att Janne E ljuger? Ganska.
Janne E har vid flera tillfällen visat att han har problem att hålla sig till sanningen. Janne E har dessutom medgivit att han kände till, att han saknade befogenhet att skicka Swedbank-brevet och att det var kommunstyrelsen som skulle ha fattat beslutet att skicka brevet.
Det faktum att Janne E gömde undan brevet i sin privata skrivbordslåda utan att diarieföra det, visar med all önskvärd tydlighet att han inte ville att någon skulle få reda på dess existens.
Ett högt spel kan tyckas, men det var samtidigt enda chansen att "rädda" projektet från att krascha i ett tidigt skede - alternativet inga pengar hade sannolikt inneburit konkurs för två av Björnhusföretagen. Om projektet kraschat i ett tidigt skede, hade förmodligen också Janne E fått söka sig annan anställning i detta tidiga skede.
Nu valde alltså Janne E - med hjälp av ekonomichefen Johan Karlsson, som ofattbart nog riskerar sin karriär för Jan Erikssons vansinniga ambitioner - att gambla och betala ut 10-tals miljoner skattekronor till Björnhusföretagen och därigenom riskera den kommunala ekonomin, utan politikernas vetskap.
Om Janne E:s gambling gått vägen, hade ingen fått veta något och Swedbank-brevet hade småningom hamnat i Janne E:s egen dokumentförstörare. Men som så ofta när man satsar allt på rött, så stannar kulan på svart. Janne E:s kalkyl sprack flera gånger om och två av Björnhusföretagens ekonomi var - trots att Janne E lovat politikerna att det handlade om solida och expansiva företag - så dålig att de inte kunde betala tillbaka investeringen på hyran. Ridå med andra ord när bubblan sprack.
Björnhushärvan är ett tragiskt skolexempel på vad som kan hända i en liten kommun, som kapas av korrupta och inkompetenta tjänstemän, vilka i sin tur skyddas av likaledes korrupta och inkompetenta politiker.
Bloggredaktionen
Föga förvånande, eftersom Ulla i så fall fått lämna in sin omedelbara avskedsansökan och dessutom löpt otäcka rättsliga risker. Och så mycket älskar Ulla inte Jan Eriksson, att hon är beredd att bära hundhuvudet för hans skull. Det finns alltså - otroligt nog tycker kanske somliga - gränser även för Ulla Börjesson. Men som vanligt slirar Ulla och medger att hon känt till att Janne E betalat ut pengar. Vad Janne E och Ulla egentligen sagt till varandra mellan skål och vägg, vet nog bara fan och hans moster.
I och med Ullas dementi, ställs de nyvalda politikerna inför ett lika delikat som oundvikligt avgörande. Vem skall man tro på? Janne E eller de båda kommunalråden? Janne E har sagt att han informerat och fått klartecken från de båda kommunalråden?
Hur sannolikt är det att både Ann-Marie och Ulla ljuger? Inte särskilt.
Hur sannolikt är det att Janne E ljuger? Ganska.
Janne E har vid flera tillfällen visat att han har problem att hålla sig till sanningen. Janne E har dessutom medgivit att han kände till, att han saknade befogenhet att skicka Swedbank-brevet och att det var kommunstyrelsen som skulle ha fattat beslutet att skicka brevet.
Det faktum att Janne E gömde undan brevet i sin privata skrivbordslåda utan att diarieföra det, visar med all önskvärd tydlighet att han inte ville att någon skulle få reda på dess existens.
Ett högt spel kan tyckas, men det var samtidigt enda chansen att "rädda" projektet från att krascha i ett tidigt skede - alternativet inga pengar hade sannolikt inneburit konkurs för två av Björnhusföretagen. Om projektet kraschat i ett tidigt skede, hade förmodligen också Janne E fått söka sig annan anställning i detta tidiga skede.
Nu valde alltså Janne E - med hjälp av ekonomichefen Johan Karlsson, som ofattbart nog riskerar sin karriär för Jan Erikssons vansinniga ambitioner - att gambla och betala ut 10-tals miljoner skattekronor till Björnhusföretagen och därigenom riskera den kommunala ekonomin, utan politikernas vetskap.
Om Janne E:s gambling gått vägen, hade ingen fått veta något och Swedbank-brevet hade småningom hamnat i Janne E:s egen dokumentförstörare. Men som så ofta när man satsar allt på rött, så stannar kulan på svart. Janne E:s kalkyl sprack flera gånger om och två av Björnhusföretagens ekonomi var - trots att Janne E lovat politikerna att det handlade om solida och expansiva företag - så dålig att de inte kunde betala tillbaka investeringen på hyran. Ridå med andra ord när bubblan sprack.
Björnhushärvan är ett tragiskt skolexempel på vad som kan hända i en liten kommun, som kapas av korrupta och inkompetenta tjänstemän, vilka i sin tur skyddas av likaledes korrupta och inkompetenta politiker.
Bloggredaktionen
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)
Inlägg
