Björnhusrysaren fortsätter - Konkurrensverket igen!

Just när vi trodde att kommunchefen Janne Eriksson satt sin sista potatis som aspirerande skräckförfattare, kommer han sannolikt att få en ny chans att visa upp sina egenartade författartalanger.

Detta p.g.a. att Konkurrensverket (KKV) har upptäckt nya oklarheter i de svar som Janne E lämnat i tidigare skrivelser.

Den här gången skall "kommunen" bl.a. förklara sin syn på en tidigare revisionrapport och den senaste Ernst & Young-rapporten.

Det blir inte lätt för Janne E, att skriva ytterligare ett spännande kapital i den oändliga mardrömssagan "Björnhuset". Men Janne E - som redan hunnit bli refuserad tre gånger av KKV - har nog tänkt ut en slug plan den här gången.

Bloggen har ryktesvägen fått höra att Janne E varit i kontakt med högre makter, som rått honom att helt enkelt kopiera av de tre handlingar som KKV vill ha svar på och sedan skicka in kopiorna till KKV - med tillägget -"Det här är de handlingar som avses, om jag förstått det hela rätt".

Vi håller tummarna!

Bloggredaktionen
(klicka på bilden nedan för att göra den större)

Smått och Gott från Färgelanda med omnejd

SCB har presenterat sin medborgarenkät för 2010, vilken visar att kommuninvånarnas förtroende för kommunen är i botten - nu kan det bara gå uppåt med andra ord!

Kommunen har tagit in anbud för nya kontor i Björnhuset, tvättning och målning av fasaden och asfaltering av grusytorna runt fastigheten - det fortsätter utför med andra ord!

Dalslands Ring går in i "fas 2", vilket innebär att man tar fram en affärsplan - man har uppnått styrfart med andra ord!

Jenny Borg skriver i dagens Bohusläningen en andra negativt vinklad artikel, om den borgerliga alliansens positiva förskolesatsning - Bohusläningen kan inte bli sämre med andra ord!

Trevlig helg!

Bloggredaktionen

KS tog första steget mot en skola för alla

KS visade igår med eftertryck att vi inte bara fått en ny majoritet, utan också en majoritet som innebär förändring i positiv bemärkelse.

Flertalet kommuninvånare ser positivt på att barnen har tillgång till skola och barnomsorg i sitt närområde. Det bidrar till ökad trygghet, högre kvalitet och större sammanhållning i de olika kommundelarna.

Motståndet mot detta synsätt återfinns primärt i några isolerade socialistiska enklaver - främst i Färgelanda samhälle - som slutit sig samman i en övertygelse, att skolans verksamhet måste centraliseras. De kan inte se några fördelar med människor som bor på landsbygden, vilka de närmast betraktar som främlingar.

Färgelanda kommun är dock större än Färgelanda samhälle och igår visade C, M och KD att de är större än trångsynthet och kortsiktigt tänkande samt att de delar en gemensam värdegrund, som innefattar alla invånare - inte bara ett fåtal.

Tyvärr visade igår Kenneth Carlsson (FP) att han inte förstått valresultatet - han röstade återigen med socialisterna, när kommunstyrelsen fattade beslut om att utöka de befintliga förskoleavdelningarna i Stigen och Järbo.

FP i Färgelanda kommer sannolikt att få tillbringa många år på rehab och ideologisk avgiftning, innan det kan bli tal om att få komma tillbaka till den borgerliga familjen.

Bohusläningen satte följande krigsrubrik på beslutet att satsa på förskoleverksamheterna i Järbo och Stigen: "Stor oenighet om förskolebeslut". (klicka på länken) Denna rubrik följdes upp med följande rubrik: "Halva kommunstyrelsen reserverade sig".

Bloggen tycker det är tragiskt att Bohusläningen så uppenbart missköter sin rapportering från Färgelanda.

Bloggredaktionen

Hyresavtalen i Björnhuset - Kommuninvånarna vann kriget

"Kommunen" må ha vunnit ett slag (i vart fall temporärt), rörande hyresavtalen i Björnhuset, men kommuninvånarna har genom valresultatet vunnit kriget!

Bloggen skall inte belasta sina läsare med en alltför ingående juridisk analys av förvaltningsrättens dom, men konstaterar att domen är dåligt argumenterad och inte heller lever upp till objektivitetskravet.

Ett par centrala omständigheter förtjänar dock omnämnande. Förvaltningsrätten bestrider inte de beräkningar i målet (bl.a. från kommunens externrevisor), som visar att kommunen i vart fall förlorar 50 miljoner kronor under hyresperioden, p.g.a. att hyran inte täcker kommunens investeringskostnad.

Vad förvaltningsrätten däremot säger är, att de klagande inte kunnat visa att hyran i hyresavtalen är lägre än marknadshyran och att de klagande därmed inte kunnat visa att det är fråga om ett olagligt stöd till enskild.

Det horribla i förvaltningsrättens resonemang framkommer när man beaktar följande:

Det är kommunen som påstått att hyran i Björnhuset är marknadsmässig och då är det också kommunen som - enligt svensk rätt - har bevisbördan för den åberopade omständigheten. Enligt förvaltningsrätten är det dock precis tvärtom. Somliga kanske undrar hur tvister i "vanliga" mål skulle slitas, om domstolen hade denna inställning? Det undrar vi också. Förvaltningsrättens dom innebär nämligen att den är uppenbart partisk till kommunens fördel.

Ponera följande. I ett tvistemål där parten A stämt in parten B för ett obetalt lån, uppger B att han redan betalt lånet. Om då tingsrätten skulle följa förvaltningsrättens "rättstillämpning", skulle A förlora målet mot B. Tingsrätten skulle nämligen konstatera att A inte kunnat styrka att B inte hade betalat tillbaka lånet. Det svenska bankväsendet skulle sannolikt klappa ihop på ett par veckor med en sådan rättstillämpning.

Förvaltningsrättens inställning ter sig särskilt anmärkningsvärd mot bakgrund av att det inte finns några jämförbara livsmedelslokaler att jämföra hyran med. Det är alltså inte ens möjligt att prestera det underlag som förvaltningsrätten säger sig sakna från de klagande! Kommunen kommer därmed undan med en uppenbar lögn.

Domen vilar även i övrigt på felaktiga grunder och grumliga resonemang. Det skulle dock föra för långt att i detta sammanhang redogöra för dessa förhållanden.

Att förvaltningsrätten inte gett de klagande "rätt" kan vid en första betraktelse kännas tungt - särskilt som domen ur kommunalrättslig synpunkt inte håller ihop. Sett i sitt sammanhang bör dock de klagande kommuninvånarna känna sig som de verkliga segrarna. De har nämligen vunnit kriget!

De 50-tal klagande som står bakom överklagandet, har genom sitt mod och engagemang stått upp för kommunen, dess verksamheter och anställda. De har genom sitt överklagande pekat på det moraliskt förkastliga i att politikerna stoppar 10-tals skattemiljoner i privata aktörers fickor. De har protesterat mot att politikerna prioriterar äventyrliga och ogenomtänkta "näringslivssatsningar" framför skola och omsorg samt protesterat mot att politikerna förstör den kommunala ekonomin.

De klagande kan känna stolthet över att ha deltagit i denna "folkliga resning", som varit lika mycket en protest mot det moraliska förfallet i kommunhuset, som en protest som mot den olagliga hanteringen. Det är också denna resning som inspirerade många kommuninvånare att välja en ny majoritet i valet och därmed ge kommunen en chans att slå in på en ny väg.

Kommuninvånarna skipade rättvisa vid valurnorna och väljarnas dom är mångfalt viktigare än förvaltningsrättens dom. Utan de klagandes - och många andras - inspirerande samhällsengagemang hade detta inte varit möjligt!

Bloggredaktionen

Ang hyresavtalen - Bakgrund till domen i förvaltningsrätten

Förvaltningsrättens dom förtjänar ett särskilt omnämnande i ett bredare rättsligt perspektiv, som belyser rättsskipningen och rättssäkerheten i dagens Sverige.

De senaste årens utveckling har - inte minst "tack vare" den borgerliga regeringen - inneburit stora försämringar för den enskildes möjligheter att få sin sak rättsligt prövad. Härigenom har också rättssäkerheten urholkats. Många menar t.o.m. att den satts ur spel.

Numera krävs det s.k. prövningstillstånd för nästan alla mål när en dom överklagas. I praktiken har det visat sig att enskilda mycket sällan får prövningstillstånd när de överklagar till kammarrätten, medan det allmänna nästan alltid får prövningstillstånd. Många enskilda som driver mål mot Försäkringskassan har drabbats av detta "fenomen". Detta innebär i sin tur att den enskilde oftast bara får en chans till sakprövning, vilket naturligtvis är högst otillfredsställande ur rättssäkerhetssynpunkt, särskilt som man erfarenhetsmässigt vet att domstolar i olika instanser ofta dömer olika.

Det finns ett gammal ordspråk som lyder "det råder kvantitetskrav i tingsrätten och kvalitetskrav i hovrätten". Ordspråket kan appliceras på förvaltningsrätt kontra kammarrätt. Förvaltningsrätten, som dömde i det aktuella målet, består av en jurist (ofta en domare under upplärning, en s.k. fiskal) och två s.k. särskilda ledamöter. De senare har undantagslöst jobbat på ledande positioner inom den kommunala sektorn och har därför sannolikt själva varit med om att fatta beslut, som inte varit helt riktiga. När domstolens domarsammansättning ser ut på det här sättet, är det kanske inte så konstigt att det är svårt för en klagande att "få rätt".

I kammarrätten däremot är juristerna i majoritet - där består domstolen av tre domare (jurister anställda vid domstolen) och två särskilda ledamöter. Men eftersom det nästan är omöjligt att få prövningstillstånd, får en klagande oftast inte chansen att få sin sak prövad i kammarrätten.

Den borgerliga regeringens har mycket tydligt visat sitt bristande intresse för rättssäkerheten, genom att inte anslå tillräckliga resurser till domstolsväsendet. Detta har bl.a. tvingat fram nedskärningar och sammanslagningar hos domstolarna.

Det är också otillräckliga anslag som till stor del tvingat fram de nya bestämmelserna om prövningstillstånd, som sedan förra året gäller både i hovrätten och kammarrätten. Domstolarna hinner helt enkelt inte med att handlägga alla mål och därför klipper man redan efter första instans. Resultatet blir att rättsäkerheten sätts ur spel.

Eftersom såväl tingsrätterna som förvaltningsrätterna är överhopade med mål, så utreds inte heller alla mål nöjaktigt och kvalitén på domarna har därför också generellt gått ner under senare år - ibland har de t.o.m. summarisk karaktär.

Det är också mot denna bakgrund man bör se förvaltningsrättens dom. Ute i landet är det många kommunledningar, såväl på tjänstemanna- som politikersidan, som lever i en övertro att "de gör rätt" bara för att ett överklagande inte bifallits. De känner då sannolikt också en lika inbillad som falsk moralisk tillfredsställelse över att "det gick vägen för kommunen".

Men det handlar således mer om en bristfällig och delvis politiserad rättstillämpning, än om att kommunerna "gör rätt" - kommunerna kommer helt enkelt oftast undan med att "göra fel".

De få gånger som kommunala beslut upphävs, så har det dessutom oftast ingen betydelse i praktiken. Eftersom det inte finns någon sanktion i kommunallagen, som innebär straff för den felande, så kan de beslutande politikerna ta lätt på en sådan dom. Domar som gått kommunen emot glömmer man dessutom snabbt bort genom en tyst överenskommelse och ofta struntar man i att följa en dom (s.k. lagtrots).

Kommunalrådet Peter Johansson (KD) - en av de klagande - uppger i dagens Bohusläningen att domen inte har så stor betydelse. Peter syftar sannolikt på det faktum att hyresavtalen är civilrättsligt bindande, varför ett upphävande inte hade "upphävt" själva hyresavtalen. De hade således ändå varit giltiga.

Rättskipningen i landet varierar dock beroende på rättsområde. Medan det går att urskilja en tydlig förslappning inom rättskipningen rent allmänt, kan man tvärtom skönja tendenser till en skärpning på rättsområden där EG-rätten gör sig gällande. Ett sådant rättsområde är lagen om offentlig upphandling (LOU), där de enskilda medlemsländerna - p g a EG-rätten - tvingas upprätthålla en hög kvalité i rättsskipningen, utan begränsningar från inhemska hinder av adminstrativ eller annan art.

Bloggen vågar därför redan nu säga, att Konkurrensverket - när den är klar med sin utredning - kommer att slå fast att Färgelanda kommun bröt mot LOU, när den inte upphandlade Björnhusentreprenaden.

Bloggredaktionen

Björnhuset - "En skrämmande bild av inkompetens"

Så inleder Emma Wange gårdagens ledare i Bohusläningen.

Dessa ord kan också sägas sammanfatta Björnhusprojektet.

Wange konstaterar också - helt korrekt - att den nyss presenterade Ernst & Young-rapporten över Björnhusprojektet i flera delar är bristfällig, bl.a. riktar den kraftig kritik mot själva förfarandet, men undviker samtidigt medvetet? att gå in på ansvarsfrågan. Detta är dock inte ovanligt och heller inte så konstigt. Konsulter har nämligen en väl utvecklad självbevarelsedrift och de undviker därför instinktivt att bita den hand som föder dem.

För att härvan skall få den korrekta genomlysning som Wange - och många kommuninvånare - saknar, behövs sannolikt en förundersökning. Då kan man också mer exakt utreda vad som egentligen hänt i kontakterna och penningflödena mellan kommunen, banker och Björnhusföretagen. En sådan förundersökning torde dock förutsätta att den nyvalda kommunstyrelsen initierar frågan via en formell polisanmälan och det är - av olika skäl - inte säkert att det finns majoritet för en sådan åtgärd bland de ledande politikerna.

Dagens korrupta miljö i kommunhuset, inkompetensen, ansvarslösheten och myglet, har sina rötter i händelser som går långt tillbaka i tiden. Roten till det onda ligger inte enbart på tjänstemannasidan, utan det har krävts en symbios med ruttna rötter i politiken.

På senare år har "anvariga" politiker - främst Ulla Börjesson (S) och Kenneth Carlsson (FP) - med närmast religiös övertygelse envist upprepat mantrat "vi måste lita på våra tjänstemän", istället för att utkräva ansvar.

Tidigare år har det varit andra ledande politiker som syndat och som därmed lagt grunden till den mygelkultur som härskar i dagens Färgelanda.

Av skäl som sannolikt bara Zaid Långström (S) och hans sammansvurna känner till, togs Jan Eriksson in som kommunchef trots att han saknade både formell kompetens och tidigare erfarenhet från kommunalt arbete. Lägg därtill att Janne E i princip kom direkt från ett diffust VD:skap för ett av bolagen i den skandalomsusade Regentus-kraschen, där han för övrigt kom undan med blotta förskräckelsen, så var det så att säga upplagt för att det skulle gå åt pipan.

Och det har det ju gjort - med besked dessutom.

Den senaste granskningsrapporten från Ernst & Young belyser tämligen väl en kommun som arbetar utanför lagens råmärken och där det visserligen finns klara och tydliga regler att följa, men där ett korrupt system systematiskt satt detta regel- och kontrollsystem ur spel.

Nedan publicerar vi sidan 33 ur den 40-sidiga rapporten, som exemplifierar hur centrala delar av kommunledningen på tjänstemannasidan är involverad i att åsidosätta gällande regelverk. Utan att blinka har de åsamkat kommunen skador i mångmiljonklassen genom att överskrida sina befogenheter - med eller utan ledande politikers goda minne. Det hela är så förskräckligt och så graverande, att man nästan blir mållös.

Med facit i hand är det kommunchefen, ekonomichefen (ni vet han som inte synts till på snart ett år) och servicechefen som varit de största syndarna och vars anställningar därför torde hänga tämligen löst i nuläget.

Bloggredaktionen
(klicka på bilden för att göra den större)

Kultur i Färgelanda = Mera Flum-Flum

I Dalslänningen kunde vi häromveckan läsa en helsides artikel, om den framtida kulturen i Färgelanda.

Redan rubriken, "kommunen tar helhetsgrepp på framtidens kultur", låter förstå att det är flum-flum på gång. Alla röda varningsflagg borde alltså hissas på flaggstängerna utanför kommunhuset.

I artikeln nämns varken kommunchefen Jan Eriksson eller "utvecklingsstrategen" Jan Stalfors med ett ord, men det är ändå ingen tvekan om att det är deras "kulturande" som svävar över projektet, som Bloggen döpt till "Flum-Flum".

Jannarnas råmall för ett lyckat projekt är att det skall ha ett namn, tillräckligt abstrakt och svårfångat för att ingen skall begripa vad det handlar om. Det skall vidare involvera så många människor, grupper och organisationer som möjligt samt ha så många möten som möjligt. Till slut skall projektet avslutas med att alla förklarar sig nöjda.

Låt oss då se hur Jannarnas råmall stämmer med kulturprojekt Flum-Flum. Ansvarig för Flum-Flum är Kultur- och fritidschef Krystyna Skjelfoss och hon har följande att säga:

"I november samlas en arbetsgrupp för ett första möte. I den gruppen ingår politiker, tjänstemän, men också "vanliga" kommuninvånare."

Kommunen har t.o.m. lagt ner pengar på att annonsera efter deltagare till Flum-Flum! och Krystyna säger att fler - ja, egentligen alla - är välkomna att delta. Därmed är Jannarnas rekvisit för antalet deltagare i Flum-Flum också uppfyllt - med råge dessutom.

Krystyna förklarar vidare att "- Arbetet handlar inte om att sätta fokus på de fina konsterna. Istället betraktar vi i stort sett allt som händer som kulturyttringar".

Krystynas benämning på Flum-Flum är "cultural planning", vilket enligt Krystyna är "ett sätt att tänka strategiskt kring ett områdes resurser när det gäller kulturen, så att politiken bättre stämmer överens med de lokala behoven". Därmed är rekvisitet, att projektet skall vara abstrakt och obegripligt, också uppfyllt.

Ett första steg i Flum-Flum blir att "samla in så mycket information om kommunen som möjligt". "Det handlar om traditioner, värderingar och historier om vad som hänt", säger Krystyna glatt. När vi väl fått den informationen "vet vi vad folk är intresserade av och vad vi skall satsa på", fortsätter Krystyna.

Krystyna berättar väldigt, väldigt mycket mer om Flum-Flum och dess sätt att arbeta, men Bloggen avstår från att belasta läsarna med denna "information". Istället avslutar vi att redogöra för Flum-Flums syfte, vilket enligt Krystyna är att "bidra till utveckling av kulturen, förändra de mindre bra delarna och lyfta fram de bra".

Detta låter väl konkret och bra, eller var det något vi missade i hastigheten?

Enligt planerna skall Flum-Flums kafferep hålla på i två år. Bloggen konstaterar att flera partier gick till val på att vända utvecklingen och ta itu med kommunens grundläggande problem. Bloggen har svårt att se hur en sådan nödvändig förändring kan komma till stånd, när kommunen - dess politiker och tjänstemän - fortsätter att dagdrömma och ägna sig åt Flum-Flum.

Bloggredaktionen