Jan Eriksson blir "omhändertagen"

SR Väst rapporterar att den skandalomsusade f.d. kommunchefen Jan Eriksson fått ett nytt jobb - av Kommunalförbundet Fyrbodal (klicka på länken).

Janne avskedades som kommunchef, bl.a. efter att det uppdagats att han överskridit sina befogenheter genom att på eget bevåg ställa ut en betalningsgaranti på mångmiljonbelopp till Björnhusföretagen - en betalningsgaranti som kommunen sedermera tvangs att infria.

Janne skall fram till slutet av maj flumma runt med ett projekt som kallas STEPS (eftersom det är Påsk så besparar vi er vad förkortningen står för).

Det känns tryggt att veta, att våra skattepengar är i lika säkert förvar hos Kommunalförbundet Fyrbodal som de var i Färgelanda.

Beslutet att anställa Janne borde föranleda en bredare diskussion i kommunen, om hur kommunalförbundet finansieras, om de verksamheter som bedrivs och nyttan för kommunen.

Bloggredaktionen

Kommunalförbundet Dalsland "hjälper" Färgelanda bryta mot lagen

I dagens Bohusläningen läser vi om hur Färgelanda kommun "får hjälp" av Kommunalförbundet Dalsland att bryta mot lagen (klicka på länken).

Det är Katarina Gip, inköpsansvarig vid Kommunalförbundet Dalsland, som glatt berättar hur hon gått tillväga för att kringgå EU:s upphandlingsregler. Korkat? Ja, mycket.

Mathias Sylwan, förbundsjurist på SKL, uppger - helt korrekt för övrigt - att det är syftet som är avgörande. Normalt sett brukar det vara så att den upphandlande enheten (i det här fallet Kommunalförbundet Dalsland) bestrider att upphandlingsförfarandet haft ett olagligt syfte.

I många fall kan det därför vara svårt för Konkurrensverket (tillsynsmyndigheten) att utifrån handlingarna i ett ärende bedöma huruvida syftet är olagligt. Men i det här fallet behöver dock inte Konkurrensverket jobba särskilt hårt, eftersom Katarina Gip varit vänlig nog att tala om att hela upplägget gick ut på att kringgå EU:s regelverk.

Förfarandet strider mot en grundbult i idén med EU - nämligen den om fri konkurrens inom unionen. I förlängningen - om fler myndigheter och länder anammar kommunalförbundets arbetsmetoder - riskerar den fria konkurrensen att sättas ur spel.

Det är inte acceptabelt att Färgelanda deltar i verksamheter och i förfaranden, som innebär att kommunen medvetet bryter mot lagar och förordningar.

Bloggredaktionen

Andreas T Olsson drabbad av hybris?

Bohusläningens chefredaktör Ingalill Sundhage skäller ut sin tidigare älskling Andreas T Olsson på sin blogg - säg den kärlek som varar för evigt (klicka på länken).

Bakgrunden är att den av Bohusläningen tidigare så omhuldade "estradören" lagt sig till med later och storstadsfasoner - i alla fall enligt chefredaktören. Man anar en inte så liten besvikelse, för att Andreas plötsligen ser ner på henne som en simpel lantis och trampar ner hennes stolta landsortstidning i stoftet.

Med sådana vänner behöver man inga fiender, eller hur Ingalill?

Bloggen lägger sig inte i bråket mellan de tvi giganterna, men vill gärna bidra med några rader som vi tidigare skrivit, om Andreas då förestående äventyr i den kungliga huvudstaden. Den 22/10 2010 kunde man läsa följande på Bloggen:

Vi avslutar vår djupdykning i invandrings- och integrationsfrågan, vilken huvudsakligen handlat om att belysa den låga takhöjden i den svenska samhällsdebatten och att betona vikten av demokratiska företrädare, som verkar för ett jämlikt samhälle där alla människor har lika värde.

Vi har då konstaterat att den nya regeringen har tappat en viktig kraft i detta arbete i form av av Nyamko Sabuni (FP), samtidigt som Nya Moderaterna har skämt ut sig genom att släppa in en demokratisk mörkerman – Abdirisak Waberi – i Sveriges riksdag.

Apropå den låga takhöjden i samhällsdebatten, återvänder vi till ”kollegan” Bohusläningen, som brottas med samma problem som övriga gammelmedia – förstelnad i politiskt korrekta uppfattningar.

Härförleden konstaterade Ruben Agnarsson – ansvarig utgivare för Världen i dag – att det råder svängdörrar för politiker inom pressen med liberal färg i Sverige. Rubens kritik är lustigt nog samma kritik som Bloggen framfört. Föga förvånande ansåg dock Bohusläningen att Ruben var ute i ogjort väder och i ett ”passionerat” försvarstal bedyrade chefredaktören Sundhage tidningens oskuld (klicka på länken). Det faktum att Sundhage känt sig nödgad att försvara tidningen, förstärker snarare den bild som kritikerna har målat upp.

Som bekant ägnade ju Bohusläningen och Sundhage före valet åtskillig tid åt att kritisera Bloggen, som man menade var oseriös eftersom Bloggen ägnade sig åt anonym kritik av tidningens liberale gullgosse Kenneth Carlsson. Möjligen berodde tidningens angrepp på att Bloggen såg till att Carlssons gloria hamnade på sned. Bohusläningen menade att den anonyma kritik, som Bloggen gav uttryck för, inte var bra för demokratin och mellan raderna framgick att Bloggen skulle tystas. Som den hycklare man är, bedriver dock Bohusläningen en egen journalistisk verksamhet på nätet, där just anonyma skribenter har en viktig interaktiv roll i utbytet av åsikter.

Bohusläningens hycklande visar sig också på andra områden. Bohusläningen låter riksdagspartierna blogga i tidningen och fram tills nyligen kunde vi läsa en fotnot intill denna ”bloggsektion” i tidningen, som uppgav att ”Vi tar inte avstånd från SD, de har helt enkelt valt att inte blogga” (numera ändrat till ”SD har dock valt att inte blogga”). Samtidigt kunde allmänheten i en krönika intill läsa tidningens kraftiga avståndstagande från SD, som enligt tidningen inte är ett demokratiskt parti. Detta görs lite finurligt, genom att en annan av tidningens gullgossar – Andreas T Olsson – sablar ner SD (klicka på länken).

I krönikan demonstrerar Andreas sin syn på demokrati, genom att berömma sig för sin medverkan i den famösa demonstrationen på Sergels Torg strax efter valet. Demonstrationen arrangerades av organisationer på den yttersta vänsterkanten, vilka använder hot och våld för att komma åt politiska meningsmotståndare. Inte bara SD har drabbats av våldsvänsterns härjningar, utan även etablerade partier som C och KD. Demonstrationen har kritiserats hårt p.g.a. att den utnyttjats i politiska syften. Bl.a. höll den socialdemokratiska biskopen i Stockholm ett starkt politiserat tal ("gudstjänst"), vilket fick till följd att SD:s riksdagsgrupp tågade ut ur Storkyrkan i samband med Riksdagens högtidliga öppnande.

Vänsterpartiets partiledare – före detta? kommunisten Lars Ohly – höll ett brandtal under demonstrationen, där han bl.a. propagerade för att SD:s väljare skulle utvisas ur landet. Retoriken påminner därvid om den som hörs från den andra extremen i svensk politik, olika nazistiska grupperingar i form av Svenskarnas parti etc. Nazisterna har dock en annan grupp i kikarsiktet för sin utvisningspolitik – i deras fall handlar det om ”icke-etniska svenskar”.

Samhällsdebattören Göran Skytte är en av dem som kritiserade demonstrationen på Sergels Torg, som en extrem opinionsyttring, och konstaterade bl.a. att ” Lars Ohly förmodligen var längst till höger i det sällskapet”.

Nu är det inte bara demonstrationer, vilka hyllar politiskt våld, som Andreas känner stolthet över att delta i. Andreas har ju som bekant lyft blicken från den kulturella ankdammen i Uddevalla, till den kungliga huvudstaden och blivit student vid Stockholms Teaterhögskola. Vilken ära! Men för att en lantis som Andreas skall kunna bli accepterad av den svenska kultureliten i Stockholm, handlar det inte bara om att offentligt ge uttryck för kulturelitens starkt vänsterinfluerade åsikter, det handlar också om att smöra ordentligt.

Och eftersom Andreas är en smart kille, som vet vad han vill och därför också noga stakat ut sin egen framtid, så har han författat ett insmickrande ”brev” till Svenska Akademien (klicka på länken). Andreas tidiga försök att vinna De adertons gunst är lika rörande som roande. Och Bohusläningen ställde naturligtvis upp för att hjälpa Andreas i dennes kamp för att nå fram till De aderton, genom att publicera hans ”brev”.

En vacker dag går kanske Andreas dröm i uppfyllelse – han får sitta ner i de ärevördigas sällskap och intaga den åtråvärda ärtsoppan, varvid han ges tillfälle att vädra ut sina åsikter.

Bloggredaktionen

Kommunstyrelsen stänger dörrarna

Kommunstyrelsen har beslutat stänga sina informationsmöten för allmänheten - "det handlar om arbetsmiljön för våra tjänstemän", säger Ann-Marie Jacobsson (C) (klicka på länken).

Nu har visserligen Jenny Borg slutat som lokalredaktör. Men beslutet att stänga mötena får ändå ses mot bakgrund av att rapporteringen i Bohusläningen under lång tid varit uppviglande och konfrontationsskapande, vilket skapat onödiga motsättningar och försämrat arbetsklimatet.

Vi noterar även att Ulla Börjessons (S) partikamrat "observatör", i ett blogginlägg i Bohusläningen kommenterar beslutet att stänga KS-mötena.

Det är - som vanligt är man tyvärr nödgad att säga - inte mycket sanning i de påståenden, som kommer till uttryck i Bohusläningens S-blogg.

Sedan Bohusläningen började upplåta utrymme åt S-bloggen, har "observatör" och hans kamrater skrivit en mängd blogginlägg av närmast ärekränkande karaktär och ofta rena lögner.

Dagens kommentar är inget undantag, där "observatör" lägger skulden för de stängda ks-mötena på Bloggen. Sanningen är dock den omvända - Bloggen har alltså inte vid något tillfälle kritiserat tjänstemän, för vad de sagt och gjort på informationssammanträdena. Tvärtom har vi vid något tillfälle försvarat tjänstemän, efter att de råkat illa ut genom Jenny Borgs penna.

Det kan heller inte ha undgått läsare med hyfsat gott minne, att det alltsedan valet varit Bohusläningen - med benägen assistans av Ulla Börjesson - som stått för smutskastningen av tjänstemännen.

Den anonyme S-bloggaren "observatör" avslutar sitt inlägg stilenligt med att anklaga Bloggen för feghet, för att vi är - just det - anonyma!

Vi får avslutningsvis tacka för uppmärksamheten, vilken bekräftar att Bloggen behövs som "informatör" och som en nagel i ögat på den korrumperade socialdemokratin och andra skadliga krafter i Färgelanda.

Bloggredaktionen

Silverskatten kom fram i ljuset

Igår var det premiär för silverskatten i Centrumhuset - en mäktig upplevelse för många (klicka på länken).

Kulturklippan Roy Ferling fanns på plats och berättade lite grand om vårt rika kulturarv, som för de flesta är en väl bevarad hemlighet.

Naturligtvis fanns även politiker på plats - det hör ju till när det handlar om en stor medial tillställning.

Kerstin Fredriksson (S) var en av dessa politiker och hon passade även på att påminna de närvarande, om att hon skrivit en motion om att få hem silverskatten.

Bengt-Åke Johansson från Ödeborg, tidigare C-politiker, har lagt ner mycket arbete på att få hem silverskatten. Silverskatten avtäcktes passande nog av Bengt-Åke och Gösta Lunde - mannen som var med när silverskatten hittades 1936. På så sätt kan en cirkel sägas ha slutits.

Kredit till alla inblandade och med förhoppning om att något gott och beständigt skall komma ur denna på flera sätt historiska händelse.

Bloggredaktionen

Färgelandakultur

1. Silverskatten
Historiens vingslag hörs nu hastigt närma sig österifrån, när en del av vårt kulturarv återbördas till kommunen - om än tillfälligt.

Det är den stora silverskatten (klicka på länken), som hittades på gården Stora Ryk mellan Färgelanda och Ödeborg 1936, som nu vänder hem igen.

Nu snackar vi kultur!

Allmänheten kommer att kunna beskåda silverskatten i Färgelanda konsthall mellan 12/4 och 15/6, varefter skatten återvänder till sin undanskymda tillvaro på Statens historiska museums samlingar i kungliga huvudstaden.

Är det någon som har tänkt framtid i denna fråga, eller är det som vanligt - när det handlar om Färgelanda - fråga om kortsiktiga och planlösa händelser som går spårlöst förbi?

Varför inte göra en replika av silverskatten och sedan använda den i kommunens framtidsarbete? Möjligheterna i detta avseende synes vara närmast oändliga.

Färgelandaborna, som allt sedan kommunsammanslagningen varit djupt splittrade, behöver en gemensam symbol att förena sig kring. Silverskatten skulle kunna vara en sådan symbol, eftersom silverskatten - genom Valbodalen - utgör en del vårt gemensamma kulturarv.

Och när man ändå är igång - varför inte ta sig en funderare på att ersätta det hopplösa kommunvapnet "Harven". De flesta vet inte att "Harven" är en harv och de som vet att det är en harv ser ut som frågetecken, när de får frågan varför kommunen "marknadsför" ett kommunvapen som ingen förstår.

"Harven" manifesterar därmed tragiskt nog den identitetslösa kommunen Färgelanda.

Varför inte byta ut kommunvapnet mot något som våra barn,ungdomar, vuxna, vårt näringsliv, våra kommungubbar (gummor) och politiker kan identifiera sig med? Något positivt som dessutom vår omvärld kan förknippa med Färgelanda? Varför inte byta till något som glimmar...

2. Musikevenemang i Torps nedlagda skola
Även här snackar vi kultur!

3. Cultural Planning
Not so much...

Bloggredaktionen

Kommunchefen får inget skadestånd!

I Bohusläningen (klicka på länken) läser vi att den sparkade kommunchefen Jan Eriksson inte får några pengar av Färgelanda kommun.

Detta står klart sedan de fackliga förhandlingarna avslutats, vilket förmodligen är en stor missräkning för den socialdemokratiska oppositionen med Ulla Börjesson (S) i spetsen.

Socialdemokraterna hade ju velat ge sin slagne hjälte både 24 och 36 månadslöner i avskedsvederlag - om de bara fått chansen att missbruka den kommunala kassan ytterligare.

Lyckligtvis har väljarna sett till att Färgelandaborna i vart fall får ett andrum under de närmaste fyra åren.

Kommunalrådet Peter Johansson (KD) darrar inte på manschetten, när han till tidningen uppger att kommunen har torrt på fötterna i tvisten med den sparkade kommunchefen.

Jan Eriksson kan nu välja mellan att bita i det sura äpplet eller driva en mycket osäker process mot kommunen i Arbetsdomstolen.

Bloggens bedömning är att Jan Eriksson har mycket små chanser att vinna en sådan process. Det troligaste scenariot är därför att Jan Eriksson väljer att inte driva saken vidare.

Bloggredaktionen