Det var (den fackliga) anarkin som fick Bengtsforsfabriken på fall och tvingade 100-tals människor ut i arbetslöshet. Oansvariga lokala fackrepresentanter sa nej, nej, och åter nej till nödvändiga förändringar och svarade t.o.m. med olika typer av sabotage, när företagsledningen ändå försökte genomdriva förändringarna. Till slut var man tvungen att stänga fabriken och flytta den till Göteborg.
Det var
lokala chefers oförmåga att komma tillrätta med ständiga kvalitetsproblem, som fick Högsätersfabriken på fall - kvalitetsproblem som främst berodde på felaktiga arbetsrutiner, att delar av personalen inte höll måttet och att det lokala facket hela tiden agerade bromskloss. Jämför med läget
idag, där framgångsrika JABA Group - med samma maskiner och produkter - producerar med hög kvalitet och hög lönsamhet - allt p.g.a. ändrade arbetsformer och högre kompetens!
IAC i Färgelanda har i princip aldrig varit lönsamt, oavsett produktionstakt eller antalet anställda. Som ägare kan man inte acceptera ett sådant förhållande i all evighet.
Platschefen i Färgelanda - Lars-Ove Bryngelsson - har som ambition att ändra på saker som inte fungerar, effektivisera och kvalitetshöja produktionen. Arbetet görs med den vällovliga avsikten att göra IAC i Färgelanda lönsamt, att utveckla fabriken och därmed
trygga jobben (klicka på länken).
Om detta arbete fordrar hårda nypor, så får det bli hårda nypor! Verksamheten vid
IAC i Färgelanda har i alla tider påverkats negativt av informella maktstrukturer, där
småpåvar kunnat glida runt i en skyddad verkstad. Flera av de "sårade oskulder" som nu hörs skrika högst, återfinns i det
lokala facket.
Som var fallet i Bengtsfors och Högsäter, så agerar även
facket i Färgelanda oansvarigt och ser hellre till sina egna personliga intressen, än till företagets bästa. Det lokala facket på IAC är inte - och har aldrig varit - de anställdas bästa vän. Det är ett faktum.
För att IAC i Färgelanda skall överleva på sikt, krävs nog ett helt annat och öppnare sinnelag från anställda och framför allt från trilskande och saboterande lokala fackrepresentanter.
Det krävs alltså att man börjar tänka längre än näsan räcker. Om man inte skärper till sig kan resultatet bli som i Bengtsfors, något som sannolikt ingen önskar.
Bloggredaktionen