Bohusläningens chefredaktör angriper Bloggen

Chefredaktören för Folkpartiets valtidning Bohusläningen - Ingalill Sundhage - ger sig nu personligen in i tidningens bråk med Bloggen.

På sin blogg - "Redaktörsbloggen" - angriper hon Bloggen och kallar den "feg" för att den är anonym. Den alerte läsaren kanske undrar hur "anonymitet" hos en granskande blogg i en liten Dalslandskommun, kan förmå en dagstidning att angripa den och t.o.m. få tidningens chefredaktör att personligen engagera sig i detta angrepp?

Så här skrev Sundhage på sin blogg den 12/8:
"I går berättade vi om bloggen som kritiserar snart sagt allt som rör sig inom den kommunala världen i Färgelanda. Bloggen vill vara en granskare och med satirens hjälp nagelfara det som händer i samhället. Vår rätt att uttrycka åsikter är en grundbult i samhället och nödvändig för att demokratin ska hållas levande. Det finns det väl knappast någon som säger emot. Men ännu bättre är det när åsikter bryts mot varandra och att kritiken - som alla har rätt att framföra - också varvas med lösningar. Att bara tycka till om politiker och tjänstemän och idiotförklara dem därför att man inte är överens tillför inte mycket. Det goda samtalet uteblir och människorna i samhället blir förlorarna. Bloggen tycker också att Bohusläningen är kass på att granska makthavarna. Jag tycker att bloggen är feg som inte vågar träda fram".

Sundhage inleder sin lilla pamflett med att se till att skaffa sig yttrandefrihetsalibit, genom att säga att yttrandefriheten är en "grundbult i samhället". Omedelbart därpå går hon dock till frontalangrepp mot Bloggen för att den utnyttjar yttrandefriheten till att kritisera Färgelandas makthavare. Hon visar därmed att denna "grundbult" i realiteten är lika mycket värd som luft för hennes del.

I sitt angrepp gör sig Sundhage skyldig till en lika grov som orättvis generalisering av Bloggens granskande verksamhet av den offentliga maktutövningen i Färgelanda kommun. Mot bättre vetande påstår hon att Bloggens verksamhet "bara går ut på att tycka till om politiker och tjänstemän och idiotförklara dem därför att man inte är överens".

Den som följt Bloggens verksamhet sedan starten våren 2009 vet att Bloggen under denna tid ägnat oerhört mycket tid och ansträngningar åt att samla in fakta och dokumentera händelser samt att vi därefter - i upplysningssyfte för kommuninvånarna när traditionella media som Bohusläningen inte gör sitt jobb - sammanställt och analyserat den information som sålunda samlats in. Materialet är väl dokumenterat och finns tillgängligt på Bloggen för Sundhage och allmänheten att läsa.

Bloggen har dessutom ofta lämnat förslag på de "lösningar" som Sundhage säger sig sakna, ofta med hänvisning till att kommunen måste följa gällande lagar. Vidare har Bloggens granskande verksamhet givit upphov till många artiklar i Sundhages egen tidning, liksom många nyhetsinslag i radio och TV.

Sundhages angrepp mot Bloggen innebär dessutom ett angrepp mot de revisorer som riktat allvarlig kritik mot kommunens ledande politiker för Björnhushärvan och mot Barn- och elevombudet (BEO) för dennes hårda kritik mot kommunen i det riksbekanta mobbningsärendet samt andra mobbningsärenden. Sundhages knivskarpa logik innebär att nämnda kritiker - i likhet med Bloggen - gjort fel, eftersom de vågat ha en annan uppfattning än kommunen (makthavarna).

Den som läser Sundhages blogginlägg inser att det inte är anonymiteten hon vänder sig mot, utan Bloggens kritik mot vissa makthavare. Och varför gör hon det kan man undra? Nederst detta inlägg publicerar vi ett par satiriska teckningar, som kanske bättre än ord förklarar sammanhangen för läsarna. I ett svar på en kommentar från allmänheten, avslöjar sig Sundhage dessutom obarmhärtigt, när hon 13 aug 2010 14:46 skriver: "Jag vill inte tysta någon blogg, men gärna få ett ansikte på den. Då är det lättare att kommunicera".

De som läser Bloggen vet alltså att verksamheten inte handlar om att idiotförklara människor, vilken är en lika uppenbar som onödig lögn av Sundhage. Däremot får sig ibland makthavarnas trovärdighet en törn p.g.a. av Bloggens satiriska uttrycksform. Detta är för övrigt inget okänt fenomen och vi behöver inte gå längre än till Sundhages egen tidning för att hitta exempel på detta. Som exempel kan nämnas Andreas T Olsson, som i sin spalt "Självskrivet" under årens lopp återkommande "idiotförklarat" makthavare från när och fjärran.

Men på Bohusläningen gör man alltså åtskillnad på vilka makthavare som får kritiseras för sitt klandervärda handlande. När trovärdigheten hos "rätt sorts" makthavare rivs ner, är kritiken ok och t.o.m. lovvärd. När emellertid närstående intressen, och därmed "fel" makthavare, drabbas av den mediala uppmärksamheten - som t.ex. Kenneth Carlsson (FP) - är det däremot inte ok . Då upplevs i stället kritiken som ett hot och skall därför bekämpas.

När man läser chefredaktörens blogg möts man av en leende kvinna och en ingress i form av en presentationstext, som bl.a. upplyser oss om att Sundhage - förutom att hon är chefredaktör - också är mamma. Ni kanske kommer ihåg de där irriterande reklamsnuttarna för några år sedan, där kvinnor försökte sälja någon billig och ofta onyttig produkt genom det "övertygande" argumentet att de även var mammor. I dagsläget känns Bohusläningen inte bara billig, den är även illaluktande efter att ha vandrat mellan alltför många solkiga lakan.

Idag är det 36 dagar kvar till valet.

Bloggredaktionen

Ang Bohusläningens artikel om Bloggen

I samband med Bohusläningens artikel om Bloggen i veckan, fick vi på omvägar veta att Bohusläningens lokalreporter Jenny Borg ville ha tag på Bloggens företrädare för att ställa några frågor. Eftersom hon visste om att Bloggen är anonym erbjöd hon anonymitet, så att "inte representanterna skulle behöva känna sig oroliga för att bli röjda". Vi smålog lite när vi hörde detta (se teckningarna nedan).

Istället erbjöd vi oss att genom en mellanhand skriftligen besvara de frågor som Bohusläningen hade. Bloggen fick fyra frågor, varav tre utgick från det "faktum" att Bloggens anonymitet var förkastlig, att Bloggen var aggressiv och att Bloggen var en mobbare. Frågorna var ställda på ett sådant sätt att Bloggen skulle försvara och förklara varför den var anonym, aggressiv och varför den mobbade.

När man konfronteras med den här typen av oseriös journalistik har man två val; antingen avböjer man deltagande med hänvisning till att man inte vill delta i ett oseriöst sammanhang, eller så håller man god min i elakt spel och försöker få fram sina ståndpunkter så gott det går. Vi valde det sistnämnda.

Nedan följer de tre frågor och svar som publicerades i tidningen. Den fjärde frågan, liksom svaret, publicerades aldrig av Bohusläningen. Frågan - som var den enda raka -löd: "Vad är syftet med Bloggens verksamhet? Svaret var: "Att granska maktuövningen i kommunen". Sannolikt ströks svaret p g a att Bloggens syfte inte passade in i den bild av Bloggen - aggressiv anonym mobbare - som Bohusläningen önskade förmedla i artikeln.

1. Varför är ni som skriver på bloggen anonyma när de ni skriver om namnges?

”Anonymiteten var redan från starten förutsättningen för bloggens kritiska granskningsverksamhet av rädsla för repressalier från de granskade makthavarna.”

2. Varför har bloggen en så aggressiv ton?

”Det är bloggens sätt att ironiskt och satiriskt omskriva makthavarnas fel och brister. Det handlar inte om privatpersoner utan om offentliga personer med stor makt över kommuninvånarnas vardag. Och har man så stor makt bör man kanske inte gå till media och gråta ut när man blir granskad och ifrågasatt.”

3. Hur ska barn lära sig att inte mobba när ni själva uttrycker er på ett liknande sätt?

”Ibland kan granskningen av makthavarna kanske uppfattas som hårdhänt, men till skillnad från mobbningsoffren så är makthavarna vuxna människor som genom sina beslut och handlingar delvis själva medverkat till de mobbningstragedier Färgelanda drabbats av på senare år. Vi tror allmänheten har förståelse för att vi inte hyser någon större sympati för dessa vuxna mobbare.”

Bloggredaktionen