Bohusläningen gillar inte att följa lagen

Kammarrätten har som bekant beviljat prövningstillstånd i målet om hyresavtalen rörande Björnhusföretagen.

Bohusläningens besked till sina läsare och allmänheten i Färgelanda, är att man kan strunta i kammarrättens kommande dom - den "har ingen betydelse" basunerar tidningen ut i stora krigsrubriker och på löpsedlar.

Bohusläningens besked innebär en indirekt uppmaning till politiker och tjänstemän att strunta i både kommunallagen och andra lagar.

Bohusläningens inställning innebär bl.a. att kommunen kan strunta i att följa lagen om offentlig upphandling (LOU). Konkurrensverket slog ju fast att kommunen brutit mot LOU, när inte Björnhusentreprenaden upphandlades. Men eftersom Konkurrensverkets beslut "inte hade någon betydelse", så kan vi alltså - enligt Bohusläningen sätt att se det - strunta i lagbrottet.

Bohusläningens uppmaning till oss alla tycks således vara att bryta mot alla lagar och förordningar vi kan hitta - så länge vi inte "åker dit", så länge det "inte har någon betydelse".

Bohusläningens journalistiska integritet har på senare tid alltmer ifrågasatts och chefredaktör Inga-Lill Sundhage har upprepat tvingats rycka ut till försvar för tidningens sätt att arbeta. Något är uppenbarligen fundamentalt fel på tidningen Bohusläningen.

Bloggredaktionen

Prövningstillstånd om hyresavtalen!

Kammarrätten i Göteborg har beviljat prövningstillstånd i målet rörande de överklagade hyresavtalen. Prövningstillstånd beviljas i princip bara om domstolen anser att det finns starka skäl, som talar för att den överklagade domen är felaktig.

Kammarrättens beslut om prövningstillstånd är alltså ett stort steg på väg mot seger, för alla de kommuninvånare som motsatt sig den osunda miljonrullningen till Björnhuset. På senare tid har det allt tydligare visat sig, att Björnhuset är liktydigt med ren kapitalförstöring.

Sin vana trogen vinklar Bohusläningens Jenny Borg även denna positiva händelse till en negativ för kommunen och Alliansen. I dagens tidning skjuter hon sålunda på kommunalrådet Peter Johansson (KD), för att han skulle vara jävig - och det innan ens frågan om jäv aktualiserats för Johanssons del! Allt är sig likt med andra ord.

Bloggredaktionen

Björnhuskatastrofen fortsätter

Bohusläningen (klicka på länken) rapporterade igår att Björnhusföretaget Lillesjö Seafood AB vägrar att betala sina räkningar för el, vatten m.m. till kommunen. Beloppen det handlar om överstiger redan en miljon kronor.

Bakgrunden är att kommunen tillhandahåller el, vatten, värme m.m. till företagen i Björnhuset och är därmed primärt betalningsansvarig för företagens driftskostnader. Kommunen skickar sedan - i bästa fall - en faktura på driftskostnaderna till företagen, som sedan betalar fakturan - om allt fungerar som det är tänkt vill säga.

Om nu företagen har dåligt med pengar - som vi vet är fallet med Björnhusföretagen - så är det inte säkert att kommunen får betalt för sina kostnader. Då är det kommunens skattebetalare som får stå notan för företagens driftskostnader.

I gårdagens tidning uttalar sig den stolte VD:n för Lillesjö, Arne Hedlund, och säger att han nu vägrar att betala ytterligare fakturor för driften. "-Det är för dyrt", säger Hedlund. "-Vi har inte råd att betala". Och för säkerhets skull lägger Hedlund till att det är "kommunens fel".

Något avtalsrättsligt stöd för att det kalla vintervädret - med åtföljande högre energiförbrukning - skulle vara kommunens fel, anges inte av Hedlund.

Och samtidigt som allmänheten tvingas sitta på första parkett och beskåda det osmakliga taskspeleriet i Björnhuset, så fortsätter kommunen att tillhandahålla el, vatten m.m. till en kostnad av flera hundra tusen kronor per månad - till ett företag som deklarerat att det inte tänker betala!

Bloggredaktionen

Konkurrensverket: "Björnhuset ett skräckexempel"

Konkurrensverket pekar på Björnhuset som ett skräckexempel på brott mot lagen om offentlig upphandling.

SR Väst (klicka på länken) rapporterade igår om Konkurrensverkets slutsatser, som bekräftar de uppgifter som Bloggen redan tidigt lämnade om upphandlingsskandalen Björnhuset.

Den avskedade kommunchefen Jan Eriksson hade som bekant motsatt uppfattning, en uppfattning som han gärna och ofta upprepade för ansvariga politiker. Vid ett tillfälle i demokratins finrum kommunfullmäktige lovade han t.o.m. den församlade skaran politiker och åhörare, att han fått klartecken från "kommunens jurister och revisorer" att inte behöva handla upp entreprenaden.

Bloggen - och många med oss - undrar vilka jurister och revisorer det kan vara.

Bloggredaktionen

Björnhuset - Björnerud drivs vidare?

Snart väntas besked om rekonstruktionen i Björnerud, vilket bl.a. skulle innebära att bolaget slipper betala huvudelen av sina oprioriterade skulder.

Det sannolika är att rekonstruktionen går igenom och att bolaget därmed kommer att drivas vidare.

I gårdagens Bohusläningen (klicka på länken) uttalar sig "fastighetschefen" Tord Karlsson. Den första frågan Tord borde ha fått är "-Var har du varit hela mitt liv". Tord har nämligen inte visat framfötterna i Björnhuset, utan istället lyst med sin frånvaro.

Lika illa har det varit med faktureringsviljan och Tord har sorgfälligt lyckats undvika att fakturera ut Björneruds löpande driftskostnader, trots att Björnerud är skyldigt att betala dessa löpande enligt hyreskontrakten och trots att sådana kostnader skall betalas löpande, efter det att ett beslut om rekonstruktion fattats.

Inte heller Tords närmaste chef - servicechefen Peo Johansson - har reagerat på att Björnerud inte fakturerats. Resultatet av detta är att kommunen nu har ytterligare en oprioriterad fordran på Björnerud, som sannolikt uppgår till minst lika mycket - d.v.s. ca en miljon skattekronor - som kommunens fordran i den pågående rekonstruktionen.

Färgelanda kommun har tydligen förtvivlat svårt att lära sig av sina misstag. Det är samtidigt upprörande att se hur ledande tjänstemän rent ut sagt skiter i att göra sina jobb.

Man frågar sig varför?

Avslutningsvis borde kanske Bohusläningen titta över arbetet och formerna för sin rubriksättning. Det har på senare tid varit lite si och så med kvaliteten på tidningens rubriker. Länkad artikel utgör inget undantag, där läsarna får intrycket av att Alliansen anslår nya miljoner, när det i själva verket handlar om att färdigställa Björnhuset med redan beslutade medel.

"Björnhuset byggs klart" hade varit både en mer rättvisande och neutral rubrik än "Björnhuset byggs klart för mångmiljonbelopp". Nu satte kanske många kaffet i vrångstrupen när de läste rubriken.

Först långt ner i artikelns text sägs att det inte handlar om nya miljoner. Samtidigt sägs i undertexten till bilden i artikeln, att färdigställandet kommer att kosta nya miljoner, varför flertalet sannolikt ändå uppfattar det hela som att Alliansen vill anslå nya miljoner till Björnhuset. Och eftersom detta inte är sant, är det naturligtvis tråkigt att Bohusläningen medverkar till att sprida en felaktig bild om Björnhuset.

Bloggredaktionen

När avgår Ulla Börjesson (S)?

Bloggen fick gratis reklam i gårdagens Bohusläningen.

Det är BirgittaIngemar Eriksson (V) som i sin andra insändare på kort tid gör reklam för Bloggen. Och det tackar vi naturligtvis för. Att BirgittaIngemar inte förstår hur Bloggen är uppbyggd eller fungerar, spelar i sammanhanget inte så stor roll. Samtidigt är det lite smickrande att BirgittaIngemar med sin insändare bekräftar Bloggens opinionsbildande betydelse.

BirgittaIngemar menar att Bloggen tar heder och ära av folk, men det kan vi inte riktigt hålla med om. För det första är det nog i många fall tveksamt, om det finns någon heder och ära hos en del av de personer som granskas av Bloggen. Och även om så är fallet får nog makthavare stå ut med att bli kritiserade, när de inte har rent mjöl i påsen. Det kallas demokrati, vars spelregler BirgittaIngemar tycks ha svårt att acceptera när den inte fungerar som de själva vill.

Paradoxalt nog ägnar BirgittaIngemar en stor del av sin insändare åt att ta heder och ära av hederlig folk, i det här fallet kommunalrådet Peter Johansson (KD) och Ann-Marie Jacobsson (C). Det är tydligen inte bara kärleken som är blind.

BirgittaIngemar har flera gånger uttalat att han inte anser att det begåtts några fel i Björnhusprojektet, att allt gått rätt till och att f.d. kommunchefen skött sig fläckfritt som kommunens högste ansvarige för Björnhusprojektet.

BirgittaIngemars uppfattning skall ses i ljuset av att Konkurrensverket slagit fast att Färgelanda kommun har brutit mot upphandlingslagen, när f.d. kommunchefen struntade i att upphandla Björnhusprojektet. Det innebär att BirgittaIngemar tycker det är ok att bryta mot lagen.

Denna tveksamma moral förklarar kanske även BirgittaIngemars uttalande i gårdagens insändare, där han säger att Ernst & Young-rapporten "inte innehåller några grava eller kriminella handlingar". För ordningens skull publicerar vi nedan ett utdrag ur rapporten, som bl.a. redogör för Jan Erikssons och Johan Karlssons grova befogenhetskridande handlingar, handlingar som t.o.m. kan vara brottsliga.

Om BirgittaIngemar har någon ”heder och ära”, är inte upp till Bloggen att bedöma - det överlåter vi åt allmänheten. Något större politiskt ansvarstagande går dock inte att spåra hos BirgittaIngemar, eftersom han sitter kvar som ks-ledamot även denna period. Och det skulle han inte göra om han tog sitt ansvar och lyssnade på sina egna ord i gårdagens insändare.

BirgittaIngemar påstår i insändaren att Ann-Marie hoppade av som kommunalråd för att "hon inte ville delta i att genomföra demokratiskt fattade beslut", vilket är en lika uppenbar som korkad lögn. Vad Ann-Marie gjorde var att ta konsekvenserna av att det inte längre fanns en majoritet för den politik, som de fyra partierna M, KD, C och FP slagit fast i sin plattform, efter att FP svikit sina ingångna löften om kommunens skolor.

När man inte har majoritet för sin politik, är det enda hedervärda och ansvarsfulla alternativet att avgå. Det andra alternativet hade inneburit att administrera och ta ansvar för andra partiers och en annan majoritets politik. Det om något hade varit ohederligt, både mot väljarna och mot sig själv. Ann-Marie och Centern gjorde alltså helt rätt.

BirgittaIngemar var under förra mandatperioden ks-ledamot och röstade då okritiskt - utan att någon gång ifrågasätta projektet eller underlaget - igenom den ena miljonen efter den andra till de glada gossarna i Björnhuset.

Ann-Marie var en av få politiker som öppet kritiserade f.d. kommunchefen Jan Erikssons hantering av Björnhusaffären, när projektet spårade ur. Ann-Marie höll bl.a. ett längre föredrag i KF hösten 2009, där hon redogjorde för skeendet och hur politikerna blivit förda bakom ljuset av Eriksson. Bloggen har tidigare lagt ut en ljudfil över Ann-Maries tal, där detta framgår.

M och KD har dock varit skarpare i sin kritik av Björnhusprojektet än C och de har även varit pådrivande i de granskningar, som till slut ledde fram till kommunchefens och ekonomichefens fall. Vilket ansvar - utöver det ansvar de redan tagit - menar BirgittaIngemar att Alliansen skall ta?

Det var inte Alliansen utan majoriteten - bestående av S, FP och V - som hade makten att stoppa Erikssons framfart under förra manadatperioden, men som inte gjorde det. Under två års tid lyfte BirgittaIngemar och hans kompisar inte ett finger för rädda kommuninvånarnas pengar. De lät istället förfallet fortgå.

När kommunens externrevisor slog ner på Björnhusprojektet för alla dess brister, viftade kommunalråden Ulla Börjesson och Kenneth Carlsson (FP) bort kritiken och gick ut i gemensamma insändare där de förklarade att kommunen inte gjort fel och att Björnhussatsningen var bra. Kenneth Carlsson gick t.o.m. så långt att han kapade kommunens hemsida, där han falskeligen uppgav att kommunen inte hade brutit mot upphandlingslagen.

När kommunrevisorerna i senare rapporter dömde ut Björnhusprojektet och konstaterade att projektet saknade ledning, styrning och kontroll, kallade Kenneth Carlsson kritiken för "charmig". Ulla Börjesson å sin sida uppgav att hon inte höll med revisorerna i deras kritik. Den var felaktig menade hon.

Istället för att bringa klarhet i härvan, har S, FP och V systematiskt saboterat alla försök till granskningar. Ernst & Youngs granskning är ett talande exempel på detta, där Ulla Börjesson under ett halvårs tid satte käppar i hjulet för att hindra granskningen från att komma igång.

Ulla Börjesson arbetade mycket tätt ihop med Jan Eriksson under förra mandatperioden. Källor till Bloggen uppger att han i praktiken satt i Ullas knä och gick hennes ärenden redan i början av perioden, när den gamla alliansen (M, KD, C och FP) på papperet regerade ihop.

Det var dock mycket som pågick i det fördolda. Ulla Börjesson manövrerade bakom kulisserna och hade inte bara kommunchefen i sin hand. Hon lyckades även få över Kenneth Carlsson på sin sida och förmådde dessutom manipulera dåvarande gruppledaren för Moderaterna Hugo Hultgren till att återkommande angripa Ann-Marie.

Under tiden som samarbetet i den gamla Alliansen krackelerade alltmer bidade Ulla och Kenneth sin tid och väntade på rätt tillfälle att ta över. Och detta tillfälle kom alltså när FP - närmast demonstrativt - valde att gå ihop med S i skolfrågan. Som belöning fick Kenneth bli kommunalråd.

Ann-Maries roll som kommunalråd under förra mandatperioden skall alltså ses mot denna bredare bakgrund. FP uppträdde illojalt mot alliansen och M:s gruppledare ägnade ansenlig tid åt att angripa Ann-Maries person, samtidigt som Ann-Marie hade en kommunchef som var lojal mot Socialdemokraterna. En helt omöjlig situation med andra ord.

Detta fråntar inte Ann-Marie ansvar för hennes tid som kommunalråd - hon har för övrigt varit självkritisk och tagit på sig ansvaret för delar av Björnhushanteringen som varit mindre bra - men ger samtidigt stöd för hennes uppgifter, att Jan Eriksson gick bakom hennes rygg, att han lämnade fel uppgifter, för sent eller inte alls. Jan Erikssons brev till Swedbank är ett bra exempel på detta.

Bloggen konstaterar därutöver att Ann-Marie för närvarande inte innehar någon ledande politisk position.

Kommunalrådet Peter Johansson och kommunstyrelsens första vice ordförande Per Krokström (M), satt inte ens i kommunstyrelsen förra perioden. Varför skulle de ta sitt ansvar och avgå, för något som de inte har ansvar för men som de däremot mycket kraftigt kritiserade?

Ulla Börjesson var under förra mandatperioden kommunalråd på halvtid och kommunstyrelsens 2:e vice ordf.

Kommunstyrelsens presidium består av Peter Johansson (ordf), Per Krokström (1:e vice) och oppositionsrådet Ulla Börjesson (2:e vice).

Ulla Börjesson är därmed den ende politiker från förra mandatperioden, som fortfarande innehar en ledande position.

Ulla Börjesson är samtidigt den politiker som sannolikt har störst enskilt ansvar för Björnhushärvan och för att Jan Eriksson inte stoppades i tid.

Ulla Börjesson är dessutom den politiker som skrikit högst på senare tid, om att det är politikerna som skall ansvar för Björnhusaffären och inte tjänstemännen.

Många kommuninvånare ställer sig därför idag frågan, om det inte är dags för Ulla Börjesson att ta konsekvenserna av sitt eget resonemang?

Är det inte dags att ta ditt politiska ansvar Ulla Börjesson - och avgå?

Bloggredaktionen önskar God Jul och Gott Nytt År

GT om Björnhuset - en sann skräcksaga !

Klicka på denna länk och läs Åke Lundgrens fängslande reportage om Björnhusaffären.

Konspiratoriskt lagda individer på vänsterkanten tror kanske att Lundgren är köpt, men så är inte fallet. Lundgren, Bohusläningens Ulf Blomgren, och andra seriösa journalister, redovisar bara fakta. Vad mer kan man begära?

Jenny Borg? Läs och jämför med Jenny Borgs artiklar, där hon okritiskt låter oppositionsrådet Ulla Börjesson (S) agera åklagare, domare och bödel i politiska pamfletter. Kommentarer är sannolikt överflödiga.

Lundgren avslutar sin artikel med följande ord:
"Men faktum kvarstår. Björnhuset har förändrat Färgelanda kommun för all framtid."

Bloggen kan bara hålla med.

Bloggredaktionen

Kommunens advokat kostar 2 400 - i timmen

Så inleder Jenny Borg sin senaste nidskrift (klicka på länken) om Alliansens hantering av Björnhusaffären.

NYTT: Även ekonomichefen avskedas (klicka på länken)

Enligt Jenny Borg slösar Alliansen bort kommunens pengar på en dyr advokat, när de istället skulle ha tagit sitt ansvar och behållit kommunchefen, som kostat kommunen 90 000 000 kronor - och då räknar vi bara vad han kostat oss kommuninvånare i Björnhusaffären.

En förutsättning för antagandet att Alliansen slösar bort pengar på en dyr advokat, är att man tycker att Alliansen gjort fel - och det tycker alltså Jenny Borg. Och som vi har kunnat läsa i ett antal artiklar, hjälper hon oppositionsrådet Ulla Börjesson (S) att torgföra denna politiskt färgade uppfattning.

Om man å andra sidan anser att kommunen gjort rätt, eller åtminstone anser att kommunen är tvungen att anlita ett juridisk ombud, för att ta tillvara sina intressen i processen med bl.a. Jan Eriksson, ja då det hade naturligtvis varit höjden av oansvarighet att inte anlita ett ombud.

Men Jenny Börjesson och Ulla Börjesson anser alltså varken att kommunen gjort rätt, eller att kommunen skall ta tillvara kommuninvånarnas intressen. Vem är då oansvarig kan man fråga sig - Alliansen eller Ulla Börjesson?

Jenny Borg skriver i dagens tidning att Ann-Marie Jacobsson (C) haft "stor insyn" i projektet. Jenny Borg "glömmer" dock att nämna, att hennes parhäst Ulla Börjesson haft lika stor (kanske större?) insyn i projektet, eftersom Ulla Börjesson - som även vid denna tidpunkt var oppositionsråd - tillsammans med Ann-Marie ingick i den "referensgrupp", som fick information med jämna mellanrum.

Problemet med informationen kring projektet - vilket Ann-Marie vid flera tillfällen påpekat, men som Jenny Borg försöker misskreditera - var bl.a. att kommunchefen undanhöll information, eller lämnade den för sent.

Jenny Borg skriver att politikerna i maj 2008 fick reda på att 30 mkr inte skulle räcka. Men det betyder inte att politikerna godkänt att kommunen löpande skulle betala ut pengar. Det betyder inte heller att politikerna godkänt att kommunen skulle gå i borgen för obegränsade utbetalningar till företagen, vilket faktiskt blev följden av kommunchefens och ekonomichefens tilläggsavtal till ramavtalet.

Detta tilläggsavtal är för övrigt daterat maj 2008, alltså samtidigt som informationen, om att 30 mkr inte skulle räcka, skall ha lämnats till KS. Även denna centrala omständighet "glömmer" Jenny Borg att nämna och vi publicerar för ordningens skull tilläggsavtalet nedan.

Tilläggsavtalet kom alltså till innan betalningarna varannan månad startade. Man kan ju fråga sig varför kommunchefen underlät att diarieföra tilläggsavtalet och istället gömde undan det i sin skrivbordslåda, om det nu var så att politikerna hade godkänt det garantiåtagande och de betalningar som följer av tilläggsavtalet?

Förmodligen förstod Jan Eriksson att han aldrig skulle få ett KS- beslut på tilläggsavtalet och han valde därför att gömma undan det. Tilläggsavtalet tvingades istället fram i ljuset ett år senare, när granskningen av Björnhushärvan tog fart på allvar.

Att politikerna eventuellt i efterhand inte reagerar på att pengar betalas ut, innebär inte att tjänstemännen haft rätt att begå de aktuella befogenhetsöverskridande handlingarna, vilket Ulla Börjesson försöker påskina i dagens tidning.

Man måste faktiskt ställa sig frågan vilken moral Ulla Börjesson har och om hon verkligen är en person som bör syssla med politik över huvud taget? Hon försvarar de facto handlingar som är konstaterat olagliga enligt kommunallagen och som t.o.m. kan vara brottsliga.

Helt klart är att många KS-ledamöter inte ens förstått vad som pågått, vilket delvis beror på att de fått fördröjd, felaktig eller bristande information från kommunchefen.

Men det är inte bara för politikerna som kommunchefen ljugit. Han har även ljugit offentligt, bl.a. genom att påstå att han tecknat hyresavtal med samtliga företag i Björnhuset och genom att påstå att han efter avstämning med kommunens jurister och revisorer fått klartecken att inte upphandla Björnhusprojektet. Så här i efterhand vet vi hur det var med den saken.

Att Bohusläningen för närvarande så kapitalt mysslyckas med sin journalistik i Färgelanda är lika tragiskt som upprörande. Lösningen på problemet ligger i första hand i chefredaktörens händer, i andra hand i läsarnas och de lokala annonsörernas händer.

Bloggredaktionen

Alliansen tar bladet från mun

I dagens Bohusläningen (klicka på länken) ger två representanter för Alliansen - kommunalrådet Peter Johansson (KD) och f.d. kommunalrådet Ann-Marie Jacobsson (C) - sin bild av läget i den infekterade frågan om f.d. kommunchefen och ekonomichefen. Utan att på något sätt favoriseras - snarare tvärtom - ges de en sportslig chans att kommentera den senaste tidens händelseutveckling.

Artiklarna innehåller dessutom en hel del relevanta faktauppgifter, något vi inte varit bortskämda med på senare tid, men som är nödvändigt för att kunna bilda sig en uppfattning utifrån ett objektivt perspektiv.

Bl.a. refereras i artiklarna direkt till Ernst & Young-rapporten och det beskrivs i detalj hur de båda tjänstemännen överskridit sina befogenheter. Kommunens åtgärder mot f.d. kommunchefen och ekonomichefen förklarar Peter Johansson med att alliansens politiker nu tar sitt ansvar som folkvalda. "- Det är bara att läsa innantill i Ernst & Young-rapporten för att förstå det", fortsätter Peter.

Tidningens läsare har hittills matats med flera ensidiga artiklar, där lokalredaktörskan Jenny Borg låtit oppositionsrådet Ulla Börjesson (S) härja fritt. Källgranskningen har inte fungerat och har kompletterats med en - som det förefaller - ideologiskt betingad faktaselektering och vinkling från Jenny Borgs sida.

Bohusläningen har härigenom upphört med att producera en seriös journalistisk produkt. Istället har den kommit att bli ett partipolitiskt språkrör för den lokala S-klubben i Färgelanda. Det är läsarna och kommuninvånarna som blivit lidande.

Talande nog lyckades inte Ulf Blomgren - reportern som skrev dagens artiklar - att nå Ulla Börjesson. Ulla Börjesson uttalar sig tydligen enbart för Jenny Borg - sannolikt för att hon vill vara tillförsäkrad en förmånlig behandling och tillrättalagda reportage.

I dagens artiklar ställdes sannerligen inga snälla frågor. Det var "raka rör" som det brukar heta och Peter Johansson samt Ann-Marie Jacobsson svarade med samma mynt.

Den som gav rakast och tydligast svar var faktiskt Ann-Marie, som även - klädsamt nog - var självkritisk och tog på sig ansvar för en del av debaclet i Björnhuset.

Ann-Marie fick frågan: "-Finns det inget politiskt ansvar i Björnhusaffären?" Svar: "-Det är ju det vi tar nu".
Ann-Marie fick följdfrågan: "Med att sparka tjänstemän, menar du?" Svar: "-Ja"

Härligt raka svar utan omsvep och krusiduller! Detta är precis vad folk vill höra! Det är besked av det här slaget som visar på handlingskraft och som inger förtroende. Mer av den varan tack!

Bloggen har tidigare - med all rätt - varit kritisk mot Ann-Marie, men hon visar nu med eftertryck att hon är en slipad politiker med potential.

Bloggredaktionen

Blasktidningen Bohusläningen

I dagens Bohusläningen skriver den notoriska lokalredaktörskan Jenny Borg, om "förhandlingar" på måndag nästa vecka mellan kommunen och den avskedade kommunchefen. När hon försökte få svar från kommunalrådet Peter Johansson (KD), uppgav denne att kommunen inte diskuterar personalärenden i media. Kommunchefen har dock som bekant inga problem med att diskutera sitt ärende i media - i själva verket verkar det vara en del av taktiken och hans ombud besvarade sålunda villigt Jenny B:s frågor.

Jenny B förefaller ha lika svårt att förstå ett klart besked som BirgittaIngemar Eriksson (V). Trots att kommunalrådet vid ett otal tillfällen förklarat för Jenny B att kommunen inte kommenterar personalärenden, fortsätter Jenny B oförtrutet att fråga kommunalrådet om detta. Agerandet är inte bara oprofessionellt utan även direkt oförskämt. Sin trovärdighet behöver dock inte Jenny B bekymra sig om – den har hon för länge sedan förbrukat.

Som anstår en oseriös journalist, fortsätter också Jenny B att okritiskt upplåta nyhetsplats i Bohusläningen åt oppositionsrådet Ulla Börjesson (S) och hennes åsikter.

I princip handlar det om politiska insändare, som Jenny B legitimerar i skepnad av ”nyhetsartiklar”. Dagens nummer av blasktidningen var inget undantag, där Ulla B får fritt spelrum att kommentera kommunens brott mot LOU .

I sin insändare ”konstaterar” Ulla B föga förvånande att ingen har ansvar för att kommunen bröt mot lagen, vare sig hon själv eller kommunchefen. Och naturligtvis behöver inte Ulla B svara på hur detta kan vara möjligt, när det onekligen finns någon eller några som fattat besluten. Det måste kännas skönt för Ulla B att veta, att hon inte behöver ta ansvar för sina handlingar - i vart fall inte i Bohusläningen.

Bloggredaktionen

Kommunen bröt mot LOU - Seger för sanningen och rättvisan!

Nu har Konkurrensverket (KKV) fällt sin dom över Färgelanda kommun - kommunen bröt mot lagen (klicka på länken) när den struntade i att upphandla Björnhusprojektet!

Klicka på denna länk för att komma till KKV:s beslut och ladda ner det som egen pdf-fil.

I beslutet framkommer uppgifter som är direkt förödmjukande för Färgelanda kommun och dess invånare, KKV konstaterar bl.a. att kommunchefen - i kommunens namn - ljugit i sina svar om Björnhuset till KKV.

KKV:s beslut är en seger för Bloggen, som envist - och redan från början - hävdat att kommunen bröt mot lagen när den struntade i LOU. Efter det att KKV öppnade ett ärende kring Björnhushärvan, stack dessutom Bloggen ut hakan genom att redan i förväg "garantera" att KKV skulle komma fram till att kommunen brutit mot lagen. Bloggens trovärdighet hade onekligen fått sig en törn om vi haft fel - men nu är det alltså precis tvärtom!

Långt viktigare än Bloggens anseende, är emellertid att KKV:s beslut innebär en seger för sanning och rättvisa. Beslutet visar på en väg bort från den tidigare politiska korruptionen, en väg som Färgelanda kommun behöver slå in på för att kunna gå vidare och utvecklas.

KKV:s beslut är naturligtvis också en personlig seger för de engagerade kommuninvånare, som på olika sätt kämpat för att sanningen skulle komma fram och för att rättvisa skulle skipas.

Bl.a. är det en seger för de kommuninvånare som deltog i demonstrationståget mot Björnhusprojektet till fullmäktigesalen, där de möttes av största möjliga tystnad från de socialdemokratiska KF-ledamöterna. De vägrade gå ut och möta demonstranterna och valde istället att gömma sig i mörkret. Så skämmigt, ack så skämmigt.

KKV:s beslut är dessutom ett allvarligt och slutgiltigt bakslag för de politiskt korrupta krafter, som hela tiden försvarat kommunchefen och som sagt att inga fel begåtts.

I denna beklagansvärda samling korrupta politiker utmärker sig R. Ingemar Eriksson (V), som hela tiden med en dåres envishet - och trots den ena revisionsrapporten efter den andra - sagt att Björnhusprojektet skötts bra. R. Ingemar är en av de politiker som bör skämmas mest idag.

Den beklagansvärde Kenneth Carlsson (FP) förtjänar kanske hårdast kritik av alla. Som maktarrogant och totalt misslyckat vikarierande kommunalråd, missbrukade Kenneth öppet sin ställning. Förutom förljugna insändare - ofta författade ihop med piratkollegan Ulla Börjesson (S) - kapade Kenneth kommunens hemsida och meddelade att kommunen inte brutit mot LOU. Efter väljarnas dom i valet står redan Kenneth i skamvrån. Efter KKV:s "dom" blir det nog skampålen för Kenneth.

Det totalt genomrutta socialdemokratiska partiet förtjänar naturligtvis också stark kritik. Ulla Börjesson har som kommunalråd konsekvent åsidosatt sin skyldigheter och åligganden gentemot kommunen och dess invånare. Tack vare en kombination av inkompetens och politisk korruption, kunde hon tillsammans med Kenneth förstöra kommunen - både ekonomiskt och moraliskt.

Efter valet har Ulla B fortsatt i samma stil och försöker bl.a. genom olika kampanjer ytterligare skada kommunen. Som vi tidigare kunnat rapportera om, sprider Ulla B bl.a. sekretessbelagd information i media, rörande personalärendet Jan Eriksson. Ett mycket oansvarigt agerande från en ledande politiker.

Det faktum att KKV nu slagit fast att kommunen brutit mot lagen, innebär för övrigt ytterligare ett skäl till varför det var rätt att avskeda kommunchefen. Kommunchefen är ju den som varit huvudansvarig för projektet, är den som har skrivit på alla avtal - lagliga som olagliga - med företagen i Björnhuset och är den som vid flera tillfällen garanterat politiker och allmänhet att projektet inte behövde handlas upp.

Nu väntar Bloggen med spänning på Emma Wanges nästa brandtal i Bohusläningen till "bondeoffret" kommunchefens försvar. Häromdagen redogjorde ju Bloggen för Emmas journalistiska haveri, när hon i en ledare framställde den högste förvaltningschefen i kommunen - alltså han som har alla makt och som tagit sig lite mer därtill - som ett "bondeoffer", som offrats av veliga och makthungriga politiker.

I själva verket har alltså kommunchfen systematiskt och mycket målvedet - ofta utan politikernas kännedom eller genom att avsiktligt ge dem felaktig information - drivit en egen linje och agenda. Och det är inte bara i Björnhushärvan som kommunchefen agerat "utanför protokollet". Sammantaget har kommunchefens agerande inneburit ofantligt stor skada för kommunen.

Den gamla korrupta majoriteten (S, FP och V) tog inte sitt ansvar gentemot kommunchefen. Istället stack de huvudet i sanden och sa att allt var bra. Genom det lika nödvändiga som rätta beslutet att avskeda kommunchefen, visar alliansen (C, M och KD) både politiskt ansvar och beslutsamhet.

Nu får vi hoppas att allmänhet och väljare med tiden kommer att uppskatta den nya väg som kommunen slagit in på - de betyder mer än populistiska och dåligt underbyggda omdömen i pressen!

Bloggredaktionen

Emma Wange - Inte många rätt

I dagens ledare (klicka på länken) gav sig tråkigt nog Bohusläningens ledarredaktör Emma Wange ut på vatten som är henne alltför djupa. Emma körde på flera grund innan hon slutligen gick under utan livboj.

Bloggen är den förste att beklaga detta och det känns tråkigt att behöva fälla detta omdöme över Emma, som tidigare oftast lyckats upprätthålla en hög journalistisk standard.

Om vi börjar från början så är det kommunstyrelsen - inte kommunfullmäktige som Emma felaktigt anger - som sagt sig inte ha förtroende för kommunchefen. Det är tydligt att Emma inte har kunskap om hur de formella kommunala beslutsvägarna fungerar.

Emma går sedan vidare och kritiserar alliansen för att inte oppositionen informerats om skälen för avskedandet, vilket Emma kallar "minst sagt anmärkningsvärt". Detta visar för det första att Emma inte läst sin egen tidning de senaste dagarna, där oppositionsrådet Ulla Börjesson (S) och hennes partikamrat Tommy Larsson har tävlat om att lämna ut sekretessbelagda uppgifter samt döma ut alliansens handläggning av ärendet som felaktig och skadeståndsgrundande till förmån för kommunchefen.

Eftersom oppositionen - med S i spetsen - agerar oansvarigt och illojalt mot kommunen, är det naturligt att den politiska majoriteten vidtar mått och steg för att inte kommunen skadas. Om det innebär att informationsflödet stryps till ett absolut minimum, så är det alltså inte alliansens fel. Oppositionen har tyvärr missbrukat, och förbrukat, det förtroende man fått.

Vidare befinner sig kommunen för närvarande i en arbetsrättslig tvist med kommunchefen och det vore naturligtvis både oansvarigt och skadligt för kommunen, att i ett sådant läge diskutera ärendet i media. Då skulle man med fog kunna säga att Färgelandas politiska ledning agerade inkompetent och oansvarigt. Det är tråkigt att en ledarskribent för en dagstidning inte förstår dessa basala förutsättningar, utan istället stämmer in i kören av de särintressen som agerar i egen sak och som dessutom vill skada kommunen.

Emma fortsätter med att "kommunchefen fått en mer framträdande roll än han annars skulle ha haft, om det inte varit politiskt turbulent i kommunen". Påståendet visar att Emma inte på något sätt förstått vad kommunchefens avskedande handlar om. Avskedandet handlar om vad kommunchefen faktiskt gjort - inte vad politikerna gjort eller eventuellt inte gjort. Det är alltså nästan infantilt låg nivå på Emmas ”resonemang”.

Emma fortsätter sin väg mot det oundvikliga intellektuella haveriet, när hon påstår att skattehöjningen om 1,50 inte räcker för att få ekonomin i balans 2011. Om Emma hade läst ekonomiplanen eller ringt upp ekonomichefen, så hade hon fått veta att 1,50 räcker för att få ekonomin i balans. Då hade hon även sluppit surra om hörsägenuppgifter, som "I dagsläget talas det exempelvis om färre lärartjänster", diskussioner som för övrigt hör till det normala i ett budgetarbete.

Emmas nästa grundstötning inträffar när hon säger: "-I detta läge hjälper det inte för kommunens företrädare att säga att de gjort så gott de kan". Emma river sedan upp ett rejält hål i skrovet, genom att tillägga: "-Någon behöver ta ansvar för det uppkomna läget - någon måste avgå".

Emma känner uppenbarligen inte till att det var den gamla majoriteten (S, FP och V), som skapade dagens katastrofala underskott och som lät kommunchefen härja fritt. Dessutom har Emma inte förstått att det redan har utkrävts politiskt ansvar - väljarna gav i valet rött kort till de båda kommunalråden Ulla Börjesson (S) och Kenneth Carlsson (FP), vilka dessutom utgjorde kommunstyrelsens presidium.

Den nya alliansen har inte sagt att de ”gör så gott de kan”, vilket Emma påstår. Alliansens politiker gör i själva verket precis det som Emma efterlyser, men som hon inte klarar av att tolka - de har tagit tag i rodret och fattar nu för kommunen nödvändiga beslut.

Emma seglar sedan vidare mot nästa journalistiska avgrund, genom att först hävda att Eriksson på goda grunder går att kritisera, "exempelvis" för att han överträtt sina befogenheter. När Emma uttrycker sig i termer som "exempelvis" och att kommunchefen förtjänar "kritik" för att överträtt sina befogenheter, visar Emma att hon inte har en susning om allvaret i de befogenhetsöverskridande handlingar som kommunchefen faktiskt gjort sig skyldig till. Beklagansvärt skulle man kunna säga.

När Emma i nästa andetag börjar prata om kommunchefen som ett "bondeoffer" och försöker skylla hans befogenhetsöverskridande handlingar på politikerna - som enligt egen uppgift inte ens känt till vad kommunchefen sysslat med - blir det närmast parodiskt.
Emma säger på fullt allvar att politikerna fattat beslutet, att avskeda kommunchefen, för att slippa ta eget ansvar. Är Emma dum på riktigt, eller? Det är ju kommunchefen som har fattat de befogenhetsöverskridande besluten - inte politikerna. Tvärtom har alliansens politiker - genom beslutet att avskeda kommunchefen - tagit det politiska ansvar som kan förväntas och krävas av dem.

För att åtminstone läsarna skall förstå allvaret i kommunchefens handlande, publicerar vi nedan återigen utdraget ur Ernst & Youngs granskningsrapport.

Emma avslutar sin lilla pamflett med påståendet att det saknas juridisk kompetens i kommunhuset och att det är detta som utgör skälet till den bristfälliga handläggningen i kommunchefsärendet. Vid det här laget undrar man om det är buskis eller journalistik, som Emma ägnar sig åt, och man sitter och småskrattar åt den dåliga revyn.

Emma "konstaterar" att det "än så länge är oklart om kommunchefen omfattas av LAS" (hur vet Emma att inte kommunen vet vad som gäller? Emma vet bara att kommunen inte uttalar sig i ärendet och vad en illasinnad opposition torgfört i media) och att "det är klart att det inte finns något särskilt avtal mellan Eriksson och kommunen" (hur vet Emma det?). Ett tips till Emma är att ringa kommunen i morgon bittida och fråga, om det finns ett anställningsavtal, så får hon svaret.

Emma borde nog gå en juridisk grundkurs, eller i vart fall konsultera juridisk sakkunskap, innan hon uttalar sig om delvis komplicerade arbetsrättsliga frågor. Att bluddra om sakförhållanden, som man saknar vetskap om, är heller ingen höjdare. Okvalificerade gissningslekar drar ner förtroendet - inte bara för Emma utan för Bohusläningen som tidning.

Bloggredaktionen
(klicka på bilden nedan för att göra den större)

Arvet från S, FP och V - 28 miljoner back

Den nya alliansen (C, M och KD) har erhållit ett arv, som de med största säkerhet hade klarat sig förutan - om de bara kunnat och fått välja själva.

Det tvivelaktiga arvet utgörs av en vanvårdad ekonomi och ett underskott om 28 miljoner kronor nästa år.

Det är den gamla majoriteten, bestående av S, FP och V, som bär ansvaret för att fullständigt ha tappat kontrollen över ekonomin och verksamheterna.

Särskilt stort ansvar för den ekonomiska misären bär det tidigare vikarierande kommunalrådet Kenneth Carlsson (FP) och kommunalrådet på halvtid Ulla Börjesson (S).

Under sitt vikariat deklarerade Kenneth offentligt att han inte förstår sig på siffror, samtidigt som han satt och klubbade igenom den ena miljonen efter den andra till Björnhuset. Ulla kan visserligen räkna, men brydde sig mer om att skydda felande tjänstemän än att ta ansvar för kommunen och dess invånare - tragiskt men sant.

Det lär bli ett par tuffa år framöver, när nu alliansen tvingas städa upp efter det tidigare vanstyret.
-----------------------------------------------------------------------------------
Idag sammanträder kommunstyrelsen i kommunhuset (klicka på länken för föredragningslistan)

Bloggredaktionen

Ackord i Björnhuset?

"Hoppet" för det konkurshotade Björnerud Gård AB står nu till att de oprioriterade fordringsägarna godkänner ett 25%-igt ackord, som innebär att dessa fordringsägare förlorar 15 mkr.

Ackordet innebär i realiteten att ägarna blir av med 15 mkr i skulder och kan behålla företaget. Är detta seriöst? Fråga leverantörerna och övriga fordringsägare, som nu får betala sina löner och skatter ur egna fickor eller genom lån, eftersom Björnerud ställt in betalningarna. De tycker förmodligen att det är åt h-e.

Ja, förutom Färgelanda kommun förstås! Där drabbas ju ingen enskild - inte direkt i alla fall. Det är ju bara att fortsätta pungslå kommuninvånarna genom att höja skatten!

Färgelanda kommun har en oprioriterad fordran på Björnerud om ca 800 tkr och kommunen kommer att förlora knappt 600 tkr på ett ackord. Under 2010 kommer Björnerud att betala lika mycket - knappt 600 tkr - i hyra. Går ackordet igenom har alltså Björnerud kunnat bedriva sin verksamhet helt gratis under 2010. Säga vad man vill om Färgelandas politiker, men några vidare bra affärsmän är de inte - åtminstone har de inte varit det hittills.

Den något oförklarlige servicechefen Peo Johansson säger till Bohusläningen (klicka på länken), att "- Det är inte mycket man kan säga om det. Det är antingen de pengarna eller inget alls".

När Peo Johansson inte är upptagen med att bedöma affärsmässigheten i Björnhuset, ägnar han sig som bekant åt att attestera underlagslösa fakturor från Björnerud och övriga "klusternissar" samt skriva sagobrev till Konkurrensverket rörande den underlåtna upphandlingen av Björnhusprojektet.

Nästa år skall Björnerud betala 1,2 mkr i hyra. År 2012 skall de betala 1,6 mkr. Hur Björnerud skall klara detta är för många en gåta. Eftersom Färgelanda kommun inte är känd för att lära sig av sina misstag, talar mycket för att historien upprepar sig och att vi får ett golfbanescenario.

På samma sätt som företrädare för den numera konkursade golfklubben varje år företog den traditionella pilgrimsfärden till kommunhuset - där de presenterade den ena osannolika kalkylen efter den andra och som belöning fick mer skattepengar av politikerna - kommer klusterkillarna att hälsa på med mössan i hand och fortsätta mjölka oss på pengar så länge det bara går.

Den största skillnaden är att insatserna i Björnhuset är så mycket större. Vem vet, kanske slutar det hela med konkurs för både Färgelanda och klusterföretagen?

Bloggredaktionen

Björnhuset - Björnerud åker 12 mil för att hämta ägg!

"Pannkaksföretag hämtar ägg i Skara"

Så lyder dagens Ebberöds bank-rubrik i Bohusläningen (klicka på länken), där reportern Ulf Blomgren bjuder på en relativt ny form av Färgelandahumor, som består av en rustik blandning av buskis och taskspeleri.

Det handlar förstås om det konkursmässiga företaget Björnerud, som - trots att de har ägg vägg i vägg - åker 12 mil (en väg) för att hämta ägg till sina pannkakor.

Är det någon som är förvånad över att det blivit pannkaka av alltihop och att Björnerud är konkursmässigt?

Och inte nog med det - Jimmy Högberg säljer samma ägg som används i Björneruds pannkakstillverkning till Skara! Hål i huvet x 2 med andra ord.

När Björnhusprojektet drogs igång, uppgav "arkitekten" - kommunchefen Jan Eriksson - att de tre företagen hade bildat ett "livsmedelskluster", som skulle samverka för att nå "billigare och bättre lösningar". Vidare skulle "klustret" underlätta för företagen att växa "på en expanderande marknad".

Med facit i hand vet vi att marknaden inte expanderar och att Björnerud är nöjt med att hålla sig vid liv. Vi vet också - vilket dagens artikel tydligt visar - att "klusterbolagen" inte samverkar.

Jimmy Högberg - VD för Västfarm (ett av "klusterföretagen") - uttalar sig i artikeln så pass korkat, att han sannolikt redan har säkrat sig en ombonad plats på kommunens nya demensboende.

På frågan varför han inte säljer sina ägg till klusterkompisen Björnerud? svarar Jimmy "- Vi utvecklar vårt samarbete efter hand". Jimmy följer sedan upp med ett skott i den andra stolpen "- Klustertänkandet går nog ut att vi ska jobba ihop alla tre här i Björnhuset".

Åke Modigh - notorisk för sitt uppdrag som styrelseordförande i Björnerud och sina mindre lyckade uttalanden - vill inte vara sämre än Jimmy: "- Vi borde skaffa oss en äggknäckarmaskin".

Bloggen gillar seriösa företag:)

Bloggredaktionen

Ny bluff på gång i Björnhushärvan

Kommuninvånarna på väg att luras igen!

Enligt uppgifter i Bohusläningen är nuvarande ägare på väg att satsa sju miljoner kronor i Björneruds Gård AB. Fan trot!

Den sorgliga artikeln är signerad Jenny Borg, vem annars, och har rubriken "Gamla ägare miljonsatsar i Björnerud" (klicka på länken).

Björnerud har 46,5 mkr i skulder, varav 20 mkr är oprioriterade. I dessa 20 mkr ryms betydande skulder till Färgelanda kommun i form av obetalda driftskostnader (el, vatten etc), som kommunen till stor del kommer att efterskänka om man går med på ett ackord.

För den som undrar är det konkursmässiga bolaget Björnerud - med skulder på 46,5 mkr - ett av de tre företag i "livsmedelsklustret" i Björnhuset, som kommunchefen Jan Eriksson målade upp som ett stabilt och expanderande företag, när han drog igång Björnhusprojektet.

Med facit i hand kan vi alltså konstatera att den av tingsrätten utsedda rekonstruktören Johan Sölveland misslyckats med att sälja Björnerud - trots tidigare "löften" om "stort intresse" att köpa bolaget.

Man undrar ju i sitt stilla sinne vad Björneruds pannkakor egentligen är för affär, som inte kan dra till sig intressenter trots specialanpassade lokaler, en modern maskinpark och en försumbar hyra?

Det bristande intresset talar sitt tydliga språk - det finns inga affärsintressen som tror att Björnerud kan bli en affär ens på sikt.

Istället vill nu alltså de gamla ägarna rädda vad som räddas kan. Detta skall utåt sett ske genom att de påstås satsa nya miljoner, men i själva verket är det fordringsägarna - däribland Färgelandas skattebetalare - som får betala kalaset och för att cirkusen därmed kan fortsätta ett tag till.

Färgelanda kommun har redan lyckats med konststycket att betala flera gånger för Björnerud. Först betalade vi deras nya lokaler (och kanske en hel del mer - men det lär vi aldrig få veta eftersom kommunchefen av någon anledning godkände Björnhusfakturorna utan underlag), sedan fick de en hyra som bara motsvarar en bråkdel av investeringskostnaden och därefter tillät vi dem köra upp driftskostnader i miljonklassen på kommunens egna konton.

Samtidigt som det är uppenbart för alla läskunniga, att Björnerud inte är någon bra affär och som därför inte klarar sig utan framtida stöd från kommunen, fortsätter de tomma "försäkringarna" komma från både rekonstruktören och Björneruds ledning.

– "Verksamheten flyter bra och det finns en efterfrågan på företagets produkter. Men det finns mycket för företaget att göra när detta är klart. Man har varit bakbunden under tiden rekonstruktionen pågått och marknadsföringen har gått på sparlåga. – Bolaget är inte jättestarkt, men förutsättningarna är goda", säger rekonstruktören Johan Sölveland.

- "Ingen personal sägas upp, tvärtom kan det bli tal om nyanställningar framöver om bolaget fortsätter att gå bra", säger Björneruds styrelseordförande Åke Modig.

"Fortsätter att gå bra"?? Hallå!! Är det någon hemma?? "Fortsätter att gå bra"??

Hur de nyvalda politikerna kommer att tackla problemet Björnhuset och den sammanhängande frågan med kommunchefen Jan Eriksson, blir ett första test på deras regeringsduglighet. Om de inte klarar av att lösa dessa frågor, blir det nog till att packa ihop sina väskor och resa hem.

Bloggredaktionen

Björnhusrysaren fortsätter - Konkurrensverket igen!

Just när vi trodde att kommunchefen Janne Eriksson satt sin sista potatis som aspirerande skräckförfattare, kommer han sannolikt att få en ny chans att visa upp sina egenartade författartalanger.

Detta p.g.a. att Konkurrensverket (KKV) har upptäckt nya oklarheter i de svar som Janne E lämnat i tidigare skrivelser.

Den här gången skall "kommunen" bl.a. förklara sin syn på en tidigare revisionrapport och den senaste Ernst & Young-rapporten.

Det blir inte lätt för Janne E, att skriva ytterligare ett spännande kapital i den oändliga mardrömssagan "Björnhuset". Men Janne E - som redan hunnit bli refuserad tre gånger av KKV - har nog tänkt ut en slug plan den här gången.

Bloggen har ryktesvägen fått höra att Janne E varit i kontakt med högre makter, som rått honom att helt enkelt kopiera av de tre handlingar som KKV vill ha svar på och sedan skicka in kopiorna till KKV - med tillägget -"Det här är de handlingar som avses, om jag förstått det hela rätt".

Vi håller tummarna!

Bloggredaktionen
(klicka på bilden nedan för att göra den större)

Hyresavtalen i Björnhuset - Kommuninvånarna vann kriget

"Kommunen" må ha vunnit ett slag (i vart fall temporärt), rörande hyresavtalen i Björnhuset, men kommuninvånarna har genom valresultatet vunnit kriget!

Bloggen skall inte belasta sina läsare med en alltför ingående juridisk analys av förvaltningsrättens dom, men konstaterar att domen är dåligt argumenterad och inte heller lever upp till objektivitetskravet.

Ett par centrala omständigheter förtjänar dock omnämnande. Förvaltningsrätten bestrider inte de beräkningar i målet (bl.a. från kommunens externrevisor), som visar att kommunen i vart fall förlorar 50 miljoner kronor under hyresperioden, p.g.a. att hyran inte täcker kommunens investeringskostnad.

Vad förvaltningsrätten däremot säger är, att de klagande inte kunnat visa att hyran i hyresavtalen är lägre än marknadshyran och att de klagande därmed inte kunnat visa att det är fråga om ett olagligt stöd till enskild.

Det horribla i förvaltningsrättens resonemang framkommer när man beaktar följande:

Det är kommunen som påstått att hyran i Björnhuset är marknadsmässig och då är det också kommunen som - enligt svensk rätt - har bevisbördan för den åberopade omständigheten. Enligt förvaltningsrätten är det dock precis tvärtom. Somliga kanske undrar hur tvister i "vanliga" mål skulle slitas, om domstolen hade denna inställning? Det undrar vi också. Förvaltningsrättens dom innebär nämligen att den är uppenbart partisk till kommunens fördel.

Ponera följande. I ett tvistemål där parten A stämt in parten B för ett obetalt lån, uppger B att han redan betalt lånet. Om då tingsrätten skulle följa förvaltningsrättens "rättstillämpning", skulle A förlora målet mot B. Tingsrätten skulle nämligen konstatera att A inte kunnat styrka att B inte hade betalat tillbaka lånet. Det svenska bankväsendet skulle sannolikt klappa ihop på ett par veckor med en sådan rättstillämpning.

Förvaltningsrättens inställning ter sig särskilt anmärkningsvärd mot bakgrund av att det inte finns några jämförbara livsmedelslokaler att jämföra hyran med. Det är alltså inte ens möjligt att prestera det underlag som förvaltningsrätten säger sig sakna från de klagande! Kommunen kommer därmed undan med en uppenbar lögn.

Domen vilar även i övrigt på felaktiga grunder och grumliga resonemang. Det skulle dock föra för långt att i detta sammanhang redogöra för dessa förhållanden.

Att förvaltningsrätten inte gett de klagande "rätt" kan vid en första betraktelse kännas tungt - särskilt som domen ur kommunalrättslig synpunkt inte håller ihop. Sett i sitt sammanhang bör dock de klagande kommuninvånarna känna sig som de verkliga segrarna. De har nämligen vunnit kriget!

De 50-tal klagande som står bakom överklagandet, har genom sitt mod och engagemang stått upp för kommunen, dess verksamheter och anställda. De har genom sitt överklagande pekat på det moraliskt förkastliga i att politikerna stoppar 10-tals skattemiljoner i privata aktörers fickor. De har protesterat mot att politikerna prioriterar äventyrliga och ogenomtänkta "näringslivssatsningar" framför skola och omsorg samt protesterat mot att politikerna förstör den kommunala ekonomin.

De klagande kan känna stolthet över att ha deltagit i denna "folkliga resning", som varit lika mycket en protest mot det moraliska förfallet i kommunhuset, som en protest som mot den olagliga hanteringen. Det är också denna resning som inspirerade många kommuninvånare att välja en ny majoritet i valet och därmed ge kommunen en chans att slå in på en ny väg.

Kommuninvånarna skipade rättvisa vid valurnorna och väljarnas dom är mångfalt viktigare än förvaltningsrättens dom. Utan de klagandes - och många andras - inspirerande samhällsengagemang hade detta inte varit möjligt!

Bloggredaktionen

Ang hyresavtalen - Bakgrund till domen i förvaltningsrätten

Förvaltningsrättens dom förtjänar ett särskilt omnämnande i ett bredare rättsligt perspektiv, som belyser rättsskipningen och rättssäkerheten i dagens Sverige.

De senaste årens utveckling har - inte minst "tack vare" den borgerliga regeringen - inneburit stora försämringar för den enskildes möjligheter att få sin sak rättsligt prövad. Härigenom har också rättssäkerheten urholkats. Många menar t.o.m. att den satts ur spel.

Numera krävs det s.k. prövningstillstånd för nästan alla mål när en dom överklagas. I praktiken har det visat sig att enskilda mycket sällan får prövningstillstånd när de överklagar till kammarrätten, medan det allmänna nästan alltid får prövningstillstånd. Många enskilda som driver mål mot Försäkringskassan har drabbats av detta "fenomen". Detta innebär i sin tur att den enskilde oftast bara får en chans till sakprövning, vilket naturligtvis är högst otillfredsställande ur rättssäkerhetssynpunkt, särskilt som man erfarenhetsmässigt vet att domstolar i olika instanser ofta dömer olika.

Det finns ett gammal ordspråk som lyder "det råder kvantitetskrav i tingsrätten och kvalitetskrav i hovrätten". Ordspråket kan appliceras på förvaltningsrätt kontra kammarrätt. Förvaltningsrätten, som dömde i det aktuella målet, består av en jurist (ofta en domare under upplärning, en s.k. fiskal) och två s.k. särskilda ledamöter. De senare har undantagslöst jobbat på ledande positioner inom den kommunala sektorn och har därför sannolikt själva varit med om att fatta beslut, som inte varit helt riktiga. När domstolens domarsammansättning ser ut på det här sättet, är det kanske inte så konstigt att det är svårt för en klagande att "få rätt".

I kammarrätten däremot är juristerna i majoritet - där består domstolen av tre domare (jurister anställda vid domstolen) och två särskilda ledamöter. Men eftersom det nästan är omöjligt att få prövningstillstånd, får en klagande oftast inte chansen att få sin sak prövad i kammarrätten.

Den borgerliga regeringens har mycket tydligt visat sitt bristande intresse för rättssäkerheten, genom att inte anslå tillräckliga resurser till domstolsväsendet. Detta har bl.a. tvingat fram nedskärningar och sammanslagningar hos domstolarna.

Det är också otillräckliga anslag som till stor del tvingat fram de nya bestämmelserna om prövningstillstånd, som sedan förra året gäller både i hovrätten och kammarrätten. Domstolarna hinner helt enkelt inte med att handlägga alla mål och därför klipper man redan efter första instans. Resultatet blir att rättsäkerheten sätts ur spel.

Eftersom såväl tingsrätterna som förvaltningsrätterna är överhopade med mål, så utreds inte heller alla mål nöjaktigt och kvalitén på domarna har därför också generellt gått ner under senare år - ibland har de t.o.m. summarisk karaktär.

Det är också mot denna bakgrund man bör se förvaltningsrättens dom. Ute i landet är det många kommunledningar, såväl på tjänstemanna- som politikersidan, som lever i en övertro att "de gör rätt" bara för att ett överklagande inte bifallits. De känner då sannolikt också en lika inbillad som falsk moralisk tillfredsställelse över att "det gick vägen för kommunen".

Men det handlar således mer om en bristfällig och delvis politiserad rättstillämpning, än om att kommunerna "gör rätt" - kommunerna kommer helt enkelt oftast undan med att "göra fel".

De få gånger som kommunala beslut upphävs, så har det dessutom oftast ingen betydelse i praktiken. Eftersom det inte finns någon sanktion i kommunallagen, som innebär straff för den felande, så kan de beslutande politikerna ta lätt på en sådan dom. Domar som gått kommunen emot glömmer man dessutom snabbt bort genom en tyst överenskommelse och ofta struntar man i att följa en dom (s.k. lagtrots).

Kommunalrådet Peter Johansson (KD) - en av de klagande - uppger i dagens Bohusläningen att domen inte har så stor betydelse. Peter syftar sannolikt på det faktum att hyresavtalen är civilrättsligt bindande, varför ett upphävande inte hade "upphävt" själva hyresavtalen. De hade således ändå varit giltiga.

Rättskipningen i landet varierar dock beroende på rättsområde. Medan det går att urskilja en tydlig förslappning inom rättskipningen rent allmänt, kan man tvärtom skönja tendenser till en skärpning på rättsområden där EG-rätten gör sig gällande. Ett sådant rättsområde är lagen om offentlig upphandling (LOU), där de enskilda medlemsländerna - p g a EG-rätten - tvingas upprätthålla en hög kvalité i rättsskipningen, utan begränsningar från inhemska hinder av adminstrativ eller annan art.

Bloggen vågar därför redan nu säga, att Konkurrensverket - när den är klar med sin utredning - kommer att slå fast att Färgelanda kommun bröt mot LOU, när den inte upphandlade Björnhusentreprenaden.

Bloggredaktionen

Björnhuset - "En skrämmande bild av inkompetens"

Så inleder Emma Wange gårdagens ledare i Bohusläningen.

Dessa ord kan också sägas sammanfatta Björnhusprojektet.

Wange konstaterar också - helt korrekt - att den nyss presenterade Ernst & Young-rapporten över Björnhusprojektet i flera delar är bristfällig, bl.a. riktar den kraftig kritik mot själva förfarandet, men undviker samtidigt medvetet? att gå in på ansvarsfrågan. Detta är dock inte ovanligt och heller inte så konstigt. Konsulter har nämligen en väl utvecklad självbevarelsedrift och de undviker därför instinktivt att bita den hand som föder dem.

För att härvan skall få den korrekta genomlysning som Wange - och många kommuninvånare - saknar, behövs sannolikt en förundersökning. Då kan man också mer exakt utreda vad som egentligen hänt i kontakterna och penningflödena mellan kommunen, banker och Björnhusföretagen. En sådan förundersökning torde dock förutsätta att den nyvalda kommunstyrelsen initierar frågan via en formell polisanmälan och det är - av olika skäl - inte säkert att det finns majoritet för en sådan åtgärd bland de ledande politikerna.

Dagens korrupta miljö i kommunhuset, inkompetensen, ansvarslösheten och myglet, har sina rötter i händelser som går långt tillbaka i tiden. Roten till det onda ligger inte enbart på tjänstemannasidan, utan det har krävts en symbios med ruttna rötter i politiken.

På senare år har "anvariga" politiker - främst Ulla Börjesson (S) och Kenneth Carlsson (FP) - med närmast religiös övertygelse envist upprepat mantrat "vi måste lita på våra tjänstemän", istället för att utkräva ansvar.

Tidigare år har det varit andra ledande politiker som syndat och som därmed lagt grunden till den mygelkultur som härskar i dagens Färgelanda.

Av skäl som sannolikt bara Zaid Långström (S) och hans sammansvurna känner till, togs Jan Eriksson in som kommunchef trots att han saknade både formell kompetens och tidigare erfarenhet från kommunalt arbete. Lägg därtill att Janne E i princip kom direkt från ett diffust VD:skap för ett av bolagen i den skandalomsusade Regentus-kraschen, där han för övrigt kom undan med blotta förskräckelsen, så var det så att säga upplagt för att det skulle gå åt pipan.

Och det har det ju gjort - med besked dessutom.

Den senaste granskningsrapporten från Ernst & Young belyser tämligen väl en kommun som arbetar utanför lagens råmärken och där det visserligen finns klara och tydliga regler att följa, men där ett korrupt system systematiskt satt detta regel- och kontrollsystem ur spel.

Nedan publicerar vi sidan 33 ur den 40-sidiga rapporten, som exemplifierar hur centrala delar av kommunledningen på tjänstemannasidan är involverad i att åsidosätta gällande regelverk. Utan att blinka har de åsamkat kommunen skador i mångmiljonklassen genom att överskrida sina befogenheter - med eller utan ledande politikers goda minne. Det hela är så förskräckligt och så graverande, att man nästan blir mållös.

Med facit i hand är det kommunchefen, ekonomichefen (ni vet han som inte synts till på snart ett år) och servicechefen som varit de största syndarna och vars anställningar därför torde hänga tämligen löst i nuläget.

Bloggredaktionen
(klicka på bilden för att göra den större)