Bloggen kommenterar kommunstyrelsens svar på revisionsrapporten: Del 2

Bloggen fortsätter sin granskning av ks:s svar på rev.rapporten

I sitt svar på rev.rapporten säger ks att ”kommunen (läs Jan Eriksson) konsulterade såväl företagsjurist som sakkunnig på Deloitte, som vidimerade att LOU är en mycket komplex, och i vissa delar svårtolkad lag”.

Bloggens kommentar:

Varför frågade inte istället Eriksson den okände ”företagsjuristen” och den okände ”sakkunnige” på Deloitte, om huruvida Björnhusentreprenaden träffades av LOU eller inte? Det är vad frågan gäller, inte om LOU är en komplex lag eller inte. Återigen måste vi fråga oss om ks:s ledamöter lider av svagsinthet, när de inte ens klarar av att förstå den centrala frågeställningen?

Vad skulle då Eriksson ha gjort? Jo, han skulle ha ställt frågan huruvida Björnhusentreprenaden träffades av LOU till Konkurrensverket(KKV), som är den myndighet som utövar tillsyn över upphandlingsfrågor enligt LOU (den myndigheten känner tydligen inte Eriksson till). Hade Eriksson vänt sig dit, hade han fått samma svar som den privatperson, som i somras tillskrev KKV i frågan:
--------------------------------------------------------------------------------
”Från: Ammar Khan [mailto:Ammar.Khan@kkv.se] Skickat: den 9 juni 2009 16:52Till: Ämne: VB: Fråga om upphandling
Hej,
Upphandlande myndigheter har en skyldighet att beakta LOU när de vidtar åtgärder i syfte att tilldela ett kontrakt eller ingå ett ramavtal avseende varor, tjänster eller byggentreprenader (se definitionen av ”offentlig upphandling” i 2 kap. 13 § LOU). I ditt fall är det, formellt sett, livsmedelsföretagen och inte kommunen som tilldelar kontraktet. Emellertid framgår det av definitionen av ”offentlig upphandling” och EG-domstolens rättspraxis att begreppet ska tolkas i funktionella termer (”…vidtar åtgärder i syfte att…”). Av detta följer att om det, vid en genomsyn av det upplägg som används här, är kommunen som rent faktiskt tilldelar kontraktet så ska kommunen därvid tillämpa LOU.
Det finns såvitt jag vet ingen undantagsmöjlighet för den situation som du beskriver. Kommunen bör därför tillämpa LOU om inte det finns skäl och omständigheter som föranleder annat. Det är dock kommunen som har bevisbördan för att visa att det föreligger ett tillämpligt undantag.
Vänliga hälsningar
Ammar Khan
_________________________________________________________
Ammar Khan
Föredragande/Case officer
Avdelningen för offentlig upphandling/Department for Public Procurement
Konkurrensverket/Swedish Competition Authority
Adress 103 85 Stockholm
Besöksadress Torsgatan 11
Telefon växel +46 (0)8-700 16 00
Telefon direkt +46 (0)8-700 16 68
Mobil +46 (0)76-542 16 68
Fax +46 (0)8-24 55 43
ammar.khan@kkv.se”
------------------------------------------------------------------------------

Svaret från KKV sammanfaller således med Tomas Anderssons fullständiga svar i rev.rapporten, det som myglargänget i kommunledningen förvanskade.

Bloggen konstaterar att ks inte hade kunnat godkänna det av Eriksson framtagna förslaget till svar på rev.rapporten, om Eriksson skött sitt jobb och inhämtat yttrande från KKV. Bloggen konstaterar också att det uppenbarligen saknas kompetens eller förstånd hos ks:s ledamöter, eftersom ingen ifrågasatt förfarandet. Bloggen konstaterar slutligen att Björnhusskandalen aldrig hade inträffat, om kommunen hade inhämtat ett yttrande från KKV. Kommunchefen bär det primära ansvaret för skandalen, men korrumperade och odugliga politiker bär också ett stort ansvar, eftersom de inte stoppat Eriksson.

Det finns dessutom en annan möjlighet, den att Eriksson faktiskt tillskrivit Konkurrensverket, men "glömt" bort svaret och "glömt" bort att diarieföra det, eftersom svaret inte blev det som han och kompisen Jan Stalfors ville höra. Bloggen har erfarit att korruptionsskandalen i kommunen går mycket djupare än tidigare känt och rör själva kärnan i den demokratiska kontrollen. Eriksson har nämligen satt det kommunala diariet ur spel, genom att införa en ordning varigenom inkommande post först går till honom själv och andra centralt placerade handläggare utan diarieföring och först därefter - efter "bearbetning" och ev borttagning eller destruktion - går tillbaka till en tjänsteman för diarieföring.

Den lagvidriga diarieföringen förklarar samtidigt varför Eriksson återkommmande lyckas "glömma" att diareföra viktiga handlingar. Bloggen frågar sig hur många andra handlingar som försvunnit, ändrats eller förstörts? Vi återkommer till denna fråga senare.

Vi återkommer senare med del 3 av vår kommentar till ks:s svar.

Bloggredaktionen