måndag 1 november 2010

Även Ulla Börjesson (S) säger att kommunchefen ljuger

I en artikel i lördagens Bohusläningen, bestrider föga förvånande Ulla Börjesson kommunchefen Jan Erikssons uppgifter; att hon skulle ha gett kommunchefen klartecken att skriva det brev till Swedbank (eller ens haft kännedom om det), som möjliggjorde att ramavtalet sattes ur spel och att kommunen betalade ut 10-tals miljoner kronor utan kommunala beslut.

Föga förvånande, eftersom Ulla i så fall fått lämna in sin omedelbara avskedsansökan och dessutom löpt otäcka rättsliga risker. Och så mycket älskar Ulla inte Jan Eriksson, att hon är beredd att bära hundhuvudet för hans skull. Det finns alltså - otroligt nog tycker kanske somliga - gränser även för Ulla Börjesson. Men som vanligt slirar Ulla och medger att hon känt till att Janne E betalat ut pengar. Vad Janne E och Ulla egentligen sagt till varandra mellan skål och vägg, vet nog bara fan och hans moster.

I och med Ullas dementi, ställs de nyvalda politikerna inför ett lika delikat som oundvikligt avgörande. Vem skall man tro på? Janne E eller de båda kommunalråden? Janne E har sagt att han informerat och fått klartecken från de båda kommunalråden?

Hur sannolikt är det att både Ann-Marie och Ulla ljuger? Inte särskilt.
Hur sannolikt är det att Janne E ljuger? Ganska.

Janne E har vid flera tillfällen visat att han har problem att hålla sig till sanningen. Janne E har dessutom medgivit att han kände till, att han saknade befogenhet att skicka Swedbank-brevet och att det var kommunstyrelsen som skulle ha fattat beslutet att skicka brevet.

Det faktum att Janne E gömde undan brevet i sin privata skrivbordslåda utan att diarieföra det, visar med all önskvärd tydlighet att han inte ville att någon skulle få reda på dess existens.

Ett högt spel kan tyckas, men det var samtidigt enda chansen att "rädda" projektet från att krascha i ett tidigt skede - alternativet inga pengar hade sannolikt inneburit konkurs för två av Björnhusföretagen. Om projektet kraschat i ett tidigt skede, hade förmodligen också Janne E fått söka sig annan anställning i detta tidiga skede.

Nu valde alltså Janne E - med hjälp av ekonomichefen Johan Karlsson, som ofattbart nog riskerar sin karriär för Jan Erikssons vansinniga ambitioner - att gambla och betala ut 10-tals miljoner skattekronor till Björnhusföretagen och därigenom riskera den kommunala ekonomin, utan politikernas vetskap.

Om Janne E:s gambling gått vägen, hade ingen fått veta något och Swedbank-brevet hade småningom hamnat i Janne E:s egen dokumentförstörare. Men som så ofta när man satsar allt på rött, så stannar kulan på svart. Janne E:s kalkyl sprack flera gånger om och två av Björnhusföretagens ekonomi var - trots att Janne E lovat politikerna att det handlade om solida och expansiva företag - så dålig att de inte kunde betala tillbaka investeringen på hyran. Ridå med andra ord när bubblan sprack.

Björnhushärvan är ett tragiskt skolexempel på vad som kan hända i en liten kommun, som kapas av korrupta och inkompetenta tjänstemän, vilka i sin tur skyddas av likaledes korrupta och inkompetenta politiker.

Bloggredaktionen