Jan Stalfors kallade sig ju för "utvecklingsstrateg" och när politiker inte ens kan hålla reda på tjäntemännens konstiga titlar, är det sannolikt ännu svårare att få grepp om vad de håller på med.
Och detta utgör sannolikt problemet med näringslivstjänsten i ett nötskal - den utgjorde bara en tjänst med en lön. Politiken hade glömt bort att specificera uppdraget, vilket gav Jan Stalfors fria händer att flumma, drömma, klippa och klistra ihop sina nyhetsbrev, propagandera, hålla återkommande kafferep, hitta på nya projekt etc.
Några företagare fick hjälp av Stalfors, det skall inte stickas under stol med. Men det handlade i huvudsak om det gräddfilsgäng, inklusive grannar och släkt, som ställde upp på hans avskedsföreställning i Furåsen häromveckan. Det stora flertalet fick alltså inte hjälp.
Stalfors arbete hade för övrigt mycket lite att göra med det utvecklingsstrategiarbete, som hans titel antyder. Något sådant arbete bedrevs överhuvudtaget inte.
Stalfors sätt att arbeta gav också bevisligen upphov till stora spänningar och stort missnöje inom företagarkollektivet. Trots att Stalfors gräddfilsgäng kryssade för att kommunens näringslivslivsklimat var mycket bra i Svenskt Näringslivs undersökning förra året, så var alltså den stora majoriteten företagare missnöjda och kryssade för att det var mycket dåligt. Ja, de var så pass missnöjda att Färgelanda hamnade nästan sist bland landets kommuner.
Det finns också fog för påståendet att Stalfors misslyckande även är politikernas misslyckande. Istället för att leda, valde politikerna den arbetsmetod som blivit kännetecknande för Färgelandas nedgång och fall på senare år - nämligen "att lita på våra tjänstemän".
Det är främst oppositionsrådet Ulla Börjesson (S) och Kenneth Carlsson (FP) som - möjligen i brist på egen förmåga - gjort sig till förkämpar för denna politiska "ledningsmodell".
Sanningen om Stalfors tjänst, är att han halkade in på ett bananskal, som hans nära vän - numera avskedade kommunchefen Jan Eriksson - la ut åt honom. Intet ont anande och kravlösa politiker godkände anställningen som "utvecklingsstrateg", utan att ens veta vad uppdraget innebar. Det fanns fler sökande men svågerpolitiken fick istället råda och Janne Eriksson fixade alltså in kompisen Janne Stalfors.
Efter anställningen fortsatte politikerna att "lita på våra tjänstemän". Jan Stalfors kom då och då förbi kommunstyrelsens "handlingskraftiga" sammanträdesrum, där han och Jan Eriksson hjälptes åt att slå blå dunster i ögonen på ks-ledamöterna. "Nya företag står på kö", "allt går bra", "vinst redan nästa år" etc etc och politikerna satt och nickade. Och när de utlovade företagen eller vinsterna inte dök upp, var det ingen som reagerade eller utkrävde ansvar. Istället fortsatte man att "lita på våra tjänstemän".
Tja, vad skall man säga? Tragiskt är ett ord som väl sammanfattar misslyckandet. Man kan också säga att den "politiska" ledningsmetoden - "att lita på våra tjänstemän" inte har fungerat särskilt väl, vare sig på området näringslivsutveckling eller i övrigt.
Gusteus avslutade sitt interpellationsinlägg i KF med en "rekommendation" till kommunalrådet Peter Johansson (KD): "Kommunen bör ha en enda person som företag kan ringa till, så att företagarna slipper skickas runt när de hör av sig till kommunen".
Gusteus - och oppositionens - förslag på att utveckla näringslivet är alltså att anställa en "sekreterare" för att ta emot samtal från företagare. Uttalandet är naturligtvis ytterst pinsamt, men visar samtidigt hur den gamla majoriteten arbetar - det finns ingen tanke, ingen planering eller ledning. Det finns bara "vi måste lita på våra tjänstemän".
Om (när) kommunen i framtiden beslutar sig för att inrätta en näringslivstjänst, bör den - förutom att benämna tjänsten något mer jordnära än det mycket abstrakta begreppet "utvecklingsstrateg" - noga precisera tjänstens ansvarsområde, inriktning och mål.
Det är först när detta grundläggande arbete är gjort, som kommunen kan veta vilken kompetens man behöver anställa. Det är dessutom först då som kommunstyrelsen kan kontrollera och styra näringslivsarbetet mot uppställda mål.
Färgelanda kommun är sannerligen en kommun, som behöver lära sig stå innan den försöker sig på att gå.
Bloggredaktionen
Inlägg
