S skriver insändare - visar bättre takter

Igår kunde vi läsa en insändare i Bohusläningen signerad Socialdemokraterns KS-ledamöter, där de bl.a. ställer frågan ”Vad är det som händer i Färgelanda”.

För knappt ett år sedan var det många som ställde exakt samma fråga till S, som då styrde kommunen ihop med FP och med stöd av V. Då ställdes frågan p.g.a. mobbningsärendet, den ekonomiska vanskötseln och den politiska korruptionen under S-styret.

Icke desto mindre är S-gruppens fråga berättigad, även om den alltså är ställd ur ett annat politiskt perspektiv. S-gruppen ifrågasätter den borgerliga alliansens (C, M och KD) regeringsduglighet – och det med all rätt.

Åtta månader har gått sedan valet. Förutom några nödvändiga kirurgiska ingrepp, som innefattade att kommun- och ekonomichefen avlägsnades, har Alliansens första tid vid makten utmärkts av kaos, brist på initiativförmåga och politisk impotens. I princip inget har hänt - förutom en skattehöjning med 1:50!

Det hela påminner om ett gäng läkarstudenter som ”tagit över” sjukhuset, men som inte riktigt vet hur det skall skötas. Varje dag går de sin rond och besöker sin dödssjuka patient Färgelanda, men de klarar inte av att ordinera någon medicin eller ordna med aktiv rehabilitering. Resultatet har blivit att patienten ligger där den ligger, kippande efter andan i ett vegetativt tillstånd. Samtidigt står den S-ledda oppositionen på åskådarplats och bankar på andra sidan glasrutan - den vill så gärna vara med och "hjälpa till".

S-gruppen har dock sig själv att skylla. De är primäransvariga för att Färgelanda insjuknade och de vägrade dessutom styvnackat inse att patienten blev allt sjukare. Denna förnekelse och mantrat ”vi måste lita på våra tjänstemän”, var det som bringade kommunen på fall. Ett helt ansvarslöst agerande således och väljarnas dom över S och FP i valet blev också hård.

Efter valet har S-gruppen konsekvent arbetat för att vara så destruktiv som möjligt och har varit minst lika politiskt impotent som Alliansen. De har dessutom gapat och skrikit så högt, att ingen ens orkat lyssna på dem.

Det är därför ett gott tecken att S-gruppen i gårdagens insändare har sänkt tonläget radikalt, så att det går att höra vad de säger och därmed att lyssna på dem.

För det är ju inte på det sättet att partiet Socialdemokraterna är rätt igenom uselt, vilket man kan få intrycket av när man läser många artiklar på Bloggen och andra media.

Det handlar istället om att lokala företrädare förbrukat sin trovärdighet och om en felaktig lokal politisk strategi. S i Färgelanda bör nog ta sig en funderare på sin egen politiska roll. Partiet behöver tänka nytt och tänka större, om man vill vara en politisk kraft att räkna med i framtiden.

Den infekterade tjänstemannafrågan, som S-gruppen tar upp i insändaren, innehåller två moment.

Det ena momentet handlar om att politikerna måste ha ett nära samarbete med tjänstemännen, som bygger på ömsesidig respekt och förtroende. Här är nog alla överens.

Det andra momentet handlar om att politikerna måste ta sitt ansvar och vidta åtgärder, när det är uppenbart att tjänstemännen begår allvarliga fel eller "när det inte fungerar" (t.ex. kompetensbrister).

Det är i det andra momentet som S behöver tänka om och börja ta ansvar. En del i detta nytänkande kan vara insikten, att den pågående turbulensen och omsättningen på chefer i förvaltningen inte är ett hot, utan en möjlighet.

Att mångårig erfarenhet från arbete i kommunen inte är en nödvändighet för ett lyckat resultat, är omsorgschefen Christina Sandahl ett utmärkt exempel på.

Tvärtom kan det många gånger vara en fördel, om en chef inte är belastad med gamla relationer och kopplingar. Ett sådant tillstånd brukar nämligen utgöra ett effektivt hinder mot den förnyelse och förändring, som patienten Färgelanda är i så stort behov av för närvarande.

Bloggredaktionen