Vi är skyldiga läsarna ett referat från gårdagens KF.
Som framkommit i tidigare kommentarer började gårdagens KF-kväll i gemyt, när KF-ledamöterna i bästa samförstånd avnjöt en delikat Princesstårta som inhandlats för skattebetalarnas pengar.
Sockerruset tycks dock ha stigit en del ledamöter åt huvudet. Avgående KF-ledamoten Zaid Långström (S) gick t.ex. efter kaffet upp i talarstolen och sluggade vilt omkring sig, när han kommenterade den katastrofala delårsrapporten – 15 miljoner kronor sämre än budget. Naturligtvis var det de borgerligas fel allting och Zaid konstaterade dessutom nyktert att han redan för tre år sedan visste om att det skulle bli så här – alltså 15 miljoner back. Fantastiskt framsynt, tycker Bloggen.
Bloggen noterar för övrigt att Zaid suttit centralt placerad i budget- och bokslutsberedningen under de här åren, men att han ändå inte sagt ett ord om det ekonomiska sönderfallet, som han alltså enligt egen utsago känt till. Att i ett sådant läge sitta med armarna i kors, utan att säga något, måste väl ändå anses som höjden av ansvarslöshet, eller hur Zaid?
Zaid passade även på att trösta det avgående vikarierande kommunalrådet Kenneth Carlsson (FP), genom att säga att sveket i skolfrågan inte var något svek. ”Sanningen är flexibel, ser du”, var det någon som hörde Zaid säga. ”Det har varit min ledstjärna under hela min politiska karriär och det har fungerat bra för mig”, kunde man uppfatta Zaid säga.
Dessa varma ord fick Kenneth på fötter, som genast tassade fram till talarstolen för att tacka Zaid. Kenneth fortsatte sedan med en redogörelse för hur han på senare tid – efter KF-mötena – dragit sig tillbaka till hemmets lugna vrå, där han med en virre i handen – ibland med ett fånigt leende på läpparna, ibland med tårar rinnande nerför kinderna – har reflekterat över politikens konstiga värld. Patetiskt? Javisst. Samtidigt ger Kenneths ”bekännelse” en inblick i de enorma påfrestningar en ledande politiker lever under och visar att det trots allt finns en människa bakom fasaden. Detta ursäktar dock på intet sätt Kenneths alla felsteg och Kenneth har också fått betala det ultimata demokratiska priset i form av väljarnas avståndstagande.
En annan avgående KF-ledamot som kanske borde ha funderat på en värdigare sorti var Rune Johansson (S), som inledde sin tirad med en egen bekännelse. Demokratiske Rune meddelade helt sonika församlingen, att hans största misstag var att ha infört Allmänhetens frågestund.
Därefter gick Rune över till att hänga ut kommunsekreteraren Marianne Martinsson, som enligt Rune hade misskött sig å det grövsta genom att inte skicka vissa uppgifter i ett ärende per post utan bara per e-mail. Ingen förstod egentligen vad Rune menade och det hela rann därför småningom ut i sanden.
Tråkigt nog fanns inte sossarnas lysande stjärna – Ulla Börjessson (S) – på plats, som annars kunnat läxa upp Rune för att ”angripa våra tjänstemän som vi har ett arbetsgivareansvar för”. Ulla befann sig enligt KF:s avgående ordf P-O Magnusson (S) ”på ett varmare ställe”. Det framgick dock inte om P-O menade att Ulla börjat sona sina synder, eller om hon brände sig på sydligare breddgrader.
Rune avslutade sin tirad med att tacka kommunchefen Jan Eriksson för ett utomordentligt väl utfört arbete. Rune uttryckte dock stor besvikelse över att Janne E inte var på plats i KF-salen, eftersom han därmed inte kunde framföra sitt varma tack personligen.
Godmiddag!
torsdag 21 oktober 2010
Svenska media vulgariserar invandringsfrågan
Bloggen följer upp invandringsfrågan
Tysklands dödförklarande av det multikulturella samhället har sänt chockvågor genom det svenska etablissemanget.
Samtidigt som tryckvågen från Josuas hornstötar i Jeriko når oss från vårt södra grannland, stiger ångesten och rädslan hos de förhärskande vänsterkrafterna inom det politiskt korrekta mediaetablissemanget - rädsla för att murarna till det gigantiska multikulturella luftslottet skall rämna.
Att diskutera invandrings- och integrationsproblematik utifrån ett kritiskt samhällsperspektiv, har under många år varit tabu i det offentliga rummet. Media har brännmärkt all kritik mot multi-kulti: "Den som kritiserar den förda invandringspolitiken och det mångkulturella samhället delar inte samhällets grundläggande demokratiska värderingar om alla människors lika värde och är därför inte anständig". Så lyder Sveriges viktigaste politiskt korrekta lag.
De få modiga etablerade politiker som öppet vågat kritisera problemen och avarterna i multi-kulti-Sverige - t.ex. Nyamko Sabuni (FP)- har sågats jäms med fotknölarna. Övriga - karriärmedvetna - politiker har "klokt nog" stillatigande accepterat medias romantiserade och förljugna bild av "det framgångsrika mångkulturella svenska samhället".
SD är det politiska parti som är öppet kritiskt till den förda invandrings- och integrationspolitiken. Tidigare år har media haft som taktik att tiga ihjäl partiet. I takt med att partiet vuxit sig starkare har dock taktiken ändrats. Media har i allt högre utsträckning angripit SD och anklagat partiet för att vara rasistiskt och ibland även nazistiskt. Aftonbladet och Expressen har efter valet fört en veritabel hatkampanj mot SD. Samtidigt finns det paradoxalt nog inget i SD:s partiprogram, som kan betraktas som rasistiskt.
I brist på annan "bevisning" brukar media hänvisa till SD:s mörka förflutna med rötter i nazistiska rörelser. Detta är visserligen sant, men går man tillräckligt långt tillbaka i tiden, så hittar man dylika kopplingar hos de flesta etablerade politiska partier. Avgörande borde därför vara hur SD sköter sig idag och inte för drygt 20 år sedan. Är SD ett rasistiskt parti kommer detta att visa sig i Riksdagens arbete. Om så är fallet har inte SD i Riksdagen att göra, men detta återstår alltså att se.
En av de mediaprofiler som bär ett stort ansvar för den vulgariserade samhällsdebatten är Expressens ledarskribent Ann-Charlotte Marteus, som återkommande går till onyanserade och hatfyllda angrepp mot SD och dess väljare samt mot alla och envar som har en avvikande åsikt om multi-kulti-Sverige.
I gårdagens Expressen går Marteus till förnyat angrepp mot "rasisterna". Den här gången gör sig dock Marteus skyldig till det klassiska misstaget, att angripa flera "fiender" på en och samma gång, och avslöjar sig samtidigt som en simpel hycklerska.
Marteus är en person som tycks se fiender, d.v.s. rasister, i snart sagt varje buske - både i Sverige och utomlands. I gårdagens ledare jämställer Marteus Bayerns ministerpresident Horst Seehofer med SD:s partiledare Jimmie Åkesson. Hon jämför dessutom Seehofer med Hitlers progagandaminister, krigsförbrytaren Joseph Göbbels - en lika hårresande som oursäktlig jämförelse.
Det faktum att Marteus jämställer Åkesson med Seehofer innebär också att det - i Marteus värld - inte bara är SD:s 340 000 väljare som är oanständiga rasister, utan även de 30-40 miljoner tyskar som sympatiserar med Seehofer och hans kristdemokratiska parti. De är ju enligt Marteus också rasister, ja nästan nazister eftersom de tål att jämföras med krigsförbrytaren Göbbels.
Enligt samma logik skulle då också KD och deras väljare vara oanständiga rasister. Som en händelse uttalar sig KD:s partiledare Göra Hägglund för Expressen med anledning av att Tyskland dödförklarat det mångkulturella samhället. Hägglund, som hittills varit politiskt korrekt, d.v.s. tigit, vågar nu med stöd av sin mäktiga partisyster i Tyskland - Angela Merkel - kommentera frågan och säger att "Merkel säger många bra saker" och att "det är bra att hon tar upp diskussionen".
Hägglund får dock genast mothugg av Marteus, som sablar ner Hägglund efter noter för att ha haft fräckheten att öppna munnen. Fritt översatt säger Marteus att "Hägglund borde veta bättre än att komma här och försöka spela politiker, när jag och mina kollegor i media redan bestämt hur det ska se ut".
På Bloggen säger vi - bra initiativ Hägglund! Trots att Marteus hotar att stämpla Hägglund och KD som rasister, om KD skulle understå sig att "ta upp diskussionen", så hoppas vi att Hägglund och KD inte viker sig för Marteus hot.
Sannolikt är det just avsaknaden av en öppen debatt, som är den största grogrunden för rasism och människofientligt tänkande. I dagens Sverige är det tyvärr åsiktsförtryck och rädsla för den öppna debatten - här personifierat av Ann-Charlotte Marteus - som präglar det "demokratiska" Sverige.
Bloggredaktionen
Tysklands dödförklarande av det multikulturella samhället har sänt chockvågor genom det svenska etablissemanget.
Samtidigt som tryckvågen från Josuas hornstötar i Jeriko når oss från vårt södra grannland, stiger ångesten och rädslan hos de förhärskande vänsterkrafterna inom det politiskt korrekta mediaetablissemanget - rädsla för att murarna till det gigantiska multikulturella luftslottet skall rämna.
Att diskutera invandrings- och integrationsproblematik utifrån ett kritiskt samhällsperspektiv, har under många år varit tabu i det offentliga rummet. Media har brännmärkt all kritik mot multi-kulti: "Den som kritiserar den förda invandringspolitiken och det mångkulturella samhället delar inte samhällets grundläggande demokratiska värderingar om alla människors lika värde och är därför inte anständig". Så lyder Sveriges viktigaste politiskt korrekta lag.
De få modiga etablerade politiker som öppet vågat kritisera problemen och avarterna i multi-kulti-Sverige - t.ex. Nyamko Sabuni (FP)- har sågats jäms med fotknölarna. Övriga - karriärmedvetna - politiker har "klokt nog" stillatigande accepterat medias romantiserade och förljugna bild av "det framgångsrika mångkulturella svenska samhället".
SD är det politiska parti som är öppet kritiskt till den förda invandrings- och integrationspolitiken. Tidigare år har media haft som taktik att tiga ihjäl partiet. I takt med att partiet vuxit sig starkare har dock taktiken ändrats. Media har i allt högre utsträckning angripit SD och anklagat partiet för att vara rasistiskt och ibland även nazistiskt. Aftonbladet och Expressen har efter valet fört en veritabel hatkampanj mot SD. Samtidigt finns det paradoxalt nog inget i SD:s partiprogram, som kan betraktas som rasistiskt.
I brist på annan "bevisning" brukar media hänvisa till SD:s mörka förflutna med rötter i nazistiska rörelser. Detta är visserligen sant, men går man tillräckligt långt tillbaka i tiden, så hittar man dylika kopplingar hos de flesta etablerade politiska partier. Avgörande borde därför vara hur SD sköter sig idag och inte för drygt 20 år sedan. Är SD ett rasistiskt parti kommer detta att visa sig i Riksdagens arbete. Om så är fallet har inte SD i Riksdagen att göra, men detta återstår alltså att se.
En av de mediaprofiler som bär ett stort ansvar för den vulgariserade samhällsdebatten är Expressens ledarskribent Ann-Charlotte Marteus, som återkommande går till onyanserade och hatfyllda angrepp mot SD och dess väljare samt mot alla och envar som har en avvikande åsikt om multi-kulti-Sverige.
I gårdagens Expressen går Marteus till förnyat angrepp mot "rasisterna". Den här gången gör sig dock Marteus skyldig till det klassiska misstaget, att angripa flera "fiender" på en och samma gång, och avslöjar sig samtidigt som en simpel hycklerska.
Marteus är en person som tycks se fiender, d.v.s. rasister, i snart sagt varje buske - både i Sverige och utomlands. I gårdagens ledare jämställer Marteus Bayerns ministerpresident Horst Seehofer med SD:s partiledare Jimmie Åkesson. Hon jämför dessutom Seehofer med Hitlers progagandaminister, krigsförbrytaren Joseph Göbbels - en lika hårresande som oursäktlig jämförelse.
Det faktum att Marteus jämställer Åkesson med Seehofer innebär också att det - i Marteus värld - inte bara är SD:s 340 000 väljare som är oanständiga rasister, utan även de 30-40 miljoner tyskar som sympatiserar med Seehofer och hans kristdemokratiska parti. De är ju enligt Marteus också rasister, ja nästan nazister eftersom de tål att jämföras med krigsförbrytaren Göbbels.
Enligt samma logik skulle då också KD och deras väljare vara oanständiga rasister. Som en händelse uttalar sig KD:s partiledare Göra Hägglund för Expressen med anledning av att Tyskland dödförklarat det mångkulturella samhället. Hägglund, som hittills varit politiskt korrekt, d.v.s. tigit, vågar nu med stöd av sin mäktiga partisyster i Tyskland - Angela Merkel - kommentera frågan och säger att "Merkel säger många bra saker" och att "det är bra att hon tar upp diskussionen".
Hägglund får dock genast mothugg av Marteus, som sablar ner Hägglund efter noter för att ha haft fräckheten att öppna munnen. Fritt översatt säger Marteus att "Hägglund borde veta bättre än att komma här och försöka spela politiker, när jag och mina kollegor i media redan bestämt hur det ska se ut".
På Bloggen säger vi - bra initiativ Hägglund! Trots att Marteus hotar att stämpla Hägglund och KD som rasister, om KD skulle understå sig att "ta upp diskussionen", så hoppas vi att Hägglund och KD inte viker sig för Marteus hot.
Sannolikt är det just avsaknaden av en öppen debatt, som är den största grogrunden för rasism och människofientligt tänkande. I dagens Sverige är det tyvärr åsiktsförtryck och rädsla för den öppna debatten - här personifierat av Ann-Charlotte Marteus - som präglar det "demokratiska" Sverige.
Bloggredaktionen
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
