Björnhusaffärens centralgestalt

Henrik Johansson är Björnhusaffärens starke man

I Björnhusprojektet har kommunen slutit avtal med de tre klusterföretagen Väst-Farm AB, Björnerud Gård AB och Lillesjö Seafood AB. Björnhusprojektets platschef Sven-Arne Torstensson/Långöns Produktion Smedgard AB köper på uppdrag av klusterföretagen in samtliga varor och tjänster i Björnhusprojektet åt klusterföretagen samt leder arbetena på plats. Inköpen faktureras respektive företag som sedan skickar fakturorna vidare till Mathuset AB, som i sin tur skickar en samlingsfaktura till kommunen som betalar. Underlaget till fakturorna är oftast bristfälligt och kommunen betalar väldigt höga priser för klusterföretagens inköpta varor och tjänster. Man frågar sig varför?

Sven-Arne Torstensson är kompanjon med Henrik Johansson, som fram tills nu varit en doldis i Björnhusaffären. Vid en närmare granskning framstår dock Henrik Johansson som den verklige huvudaktören i spelet om kommunens 70 miljoner skattekronor.

Henrik Johansson äger Svenslands Gård utanför Uddevalla som enligt uppgift skall leverera råvaror till Björnhuset, han är delägare och styrelseledamot i HIMP AB, styrelseledamot och delägare i Farmflis AB, styrelseledamot i klusterföretagens bulvanföretag Mathuset AB (för Lillesjö Seafood AB:s räkning), delägare och styrelseledamot i Lillesjö Seafood AB och är även styrelseledamot och ensamägare till Henrik Foodware Consulting AB, som kompanjonen Sven-Arne Torstensson anlitat för kostsamma ”konsultuppdrag” i Björnhusprojektet.

Efter en dramatisk utveckling är Henrik Johansson numera även styrelseledamot i Björneruds Gård AB och är dessutom i färd med att tillsammans med Björnerud Gårds AB:s VD Cecilia Kullgren ta över fastigheten Björneruds gård, samtidigt som Henrik Johansson och Cecilia Kullgren skall ha blivit ett par.

Bloggen kommer att återkomma till de korsvisa intressena i sin framtida granskning av hur kommuninvånarnas skattepengar förbrukats i projektet (se den schematiska bilden i inlägget nedan från den 28/7).

Bloggen känner inte till huruvida kommunstyrelsen informerats om att Björnhusprojektets platschef Sven-Arne Torstensson – som godkänts av kommunchefen Jan Eriksson – är Henrik Johanssons kompanjon. Förhållandet är dock av uppenbara skäl olämpligt och innebär att klusterföretagen sitter på alla stolar. Detta har i sin tur medfört att företagen i princip kunnat göra som de velat med skattebetalarnas pengar, vilket delvis kan förklara varför projektet gått från 15 mkr till minst 70 mkr på ca 2 år.

För kommunens del är det just kommunchefen Jan Eriksson som har huvudansvaret för projektet. Eriksson har hjälp av sin ”utvecklingsstrateg” Jan Stalfors. Eriksson har av oklara skäl låtit företagen komma undan sina avtalsmässiga förpliktelser gentemot kommunen och revisionsrapporten av kommunens externe revisor Tomas Andersson (Deloitte), visar upp en bild av en kommunchef som inte klarar av att sköta kommunens angelägenheter på ett adekvat sätt. Delvis förklaras detta av Erikssons bristfälliga utbildning och bristande erfarenhet av kommunal verksamhet, men det förklarar inte det faktum att Eriksson brustit i sin information till kommunstyrelsen.

Bloggredaktionen