I sin revisionsrapport säger Tomas Andersson att han gjort stickprov bland alla fakturor som rör Björnhusprojektet och att dessa stickprov inte visat att fakturorna avser annat än Björnhusfastigheten. Här måste man alltså först och främst komma ihåg att Andersson endast gjort stickprov. Om han gjort en fullständig granskning av fakturaunderlaget, hade han upptäckt ett stort antal fakturor som inte är hänförliga till Björnhuset, något som Karin Ekeroth ger exempel på i en insändare i dagens Bohusläningen (se faktura nedan, som avser juridiska konsultationer i samband med inköp av ett lagerbolag - som efter namnändring blev bulvanföretaget Mathuset AB). På vilket sätt ingår kostnader för "juridisk konsultation" i fastigheten och varför skall skattebetalarna betala företagens kostnader för deras eget bolag?
För det andra kan inte Andersson veta att de betalda fakturorna verkligen avser Björnhuset. Han har inte varit på plats för att kontrollera om material och arbeten som angivits på fakturorna verkligen gått in i fastigheten. Eftersom kommunen - ofattbart nog! - inte har någon egen personal på plats, är det företagen själva som godkänner och attesterar sina egna fakturor och därefter skickar dem vidare till kommunen. Kommunen – och därmed Andersson – har därför ingen aning om huruvida fakturorna är korrekta.
För det tredje visar en närmare granskning att alla kostnader inte faktureras Björnhusprojektet, eftersom Eriksson kört med dubbel bokföring och bokfört stora kostnader på ett driftskonto, som kostnadsförts direkt i kommunens resultaträkning. Dessa kostnader kommer inte att ingå i någon hyra, eftersom de inte finns med i projektkostnaden. Detta är något som Andersson också missat.
För det fjärde kan man fråga sig varför kostnader, som i princip utgör ekonomisk rovdrift i form av otillbörliga fakturapåslag, accepteras och varför de skall anses ingå i ”kostnaden för fastigheten”. Företagen har ordnat in en kompanjon till en delägare i ett av klusterföretagen (Henrik Johansson), som ”projektledare” i Björnhusprojektet – Sven-Arne Thorstensson. Sven-Arne har vid det här laget fakturerat kommunen drygt en miljon för sitt projektarbete åt företagen. Redan detta arrangemang känner nog många luktar lite unket och att kostnaden är väl hög. Men om man tittar närmare i fakturahögen upptäcker man att det finns fler som skor sig.
Ett byggföretag KJ Bygg, som fakturerat kommunen ett antal miljoner kronor för arbete och material, visar sig ha getts ställning som något slags ”undergeneralentreprenör” och tar ut ett arvode på 10 % på varor och tjänster, som KJ Bygg köper in från egna underleverantörer! Vad gör Sven-Arne för alla pengar han fakturerar kommunen, undrar vi? Nedan publicerar vi en i den långa raden av fakturor från Sven-Arnes bolag, Långöns Produktion Smedgard AB, innefattande bl.a. 147 arbetstimmar. Vem har godkänt och attesterat fakturan? Jo, Sven-Arnes kompanjon Henrik Johansson och Björneruds Gård AB:s VD Cecilia Kullgren.
En faktura som Bloggen granskat, visar hur KJ Bygg tagit ut drygt 400 000 kronor i arvode! (se nedan). Det hela kan nästan liknas vid de ryska dockorna. Först kommer Sven-Arne och när man lyfter på honom hittar man KJ Bygg. Och sedan lyfter man på KJ Bygg, men där tar det stopp – KJ Bygg redovisar nämligen inga fakturor på material och arbete, som de påstår sig köpa in, det står bara angivet namn på företagen och belopp (se nedan). Och det är naturligtvis helt otroligt att kommunen betalar sådana fakturor. Den stora syltburken står vidöppen och vem som helst som kommer i närheten av projektet, kan tydligen ogenerat stoppa ner handen i burken för att förse sig. Man blir nästan äcklad av att se hur det gått till. Hanteringen förklarar dock varför pengarna inte räckt.
Det är mot denna bakgrund man skall se Kenneth Carlssons (fp) uttalande i sin insändare häromdagen, där han berömde Björnhusprojektet och påstod att varje krona gått till Björnhuset. Detta är samme person som just nu ”leder” kommunen i egenskap av vikarierande kommunalråd.
Bloggredaktionen
.JPG)
Inlägg
