tisdag 21 december 2010

Kommunens advokat kostar 2 400 - i timmen

Så inleder Jenny Borg sin senaste nidskrift (klicka på länken) om Alliansens hantering av Björnhusaffären.

NYTT: Även ekonomichefen avskedas (klicka på länken)

Enligt Jenny Borg slösar Alliansen bort kommunens pengar på en dyr advokat, när de istället skulle ha tagit sitt ansvar och behållit kommunchefen, som kostat kommunen 90 000 000 kronor - och då räknar vi bara vad han kostat oss kommuninvånare i Björnhusaffären.

En förutsättning för antagandet att Alliansen slösar bort pengar på en dyr advokat, är att man tycker att Alliansen gjort fel - och det tycker alltså Jenny Borg. Och som vi har kunnat läsa i ett antal artiklar, hjälper hon oppositionsrådet Ulla Börjesson (S) att torgföra denna politiskt färgade uppfattning.

Om man å andra sidan anser att kommunen gjort rätt, eller åtminstone anser att kommunen är tvungen att anlita ett juridisk ombud, för att ta tillvara sina intressen i processen med bl.a. Jan Eriksson, ja då det hade naturligtvis varit höjden av oansvarighet att inte anlita ett ombud.

Men Jenny Börjesson och Ulla Börjesson anser alltså varken att kommunen gjort rätt, eller att kommunen skall ta tillvara kommuninvånarnas intressen. Vem är då oansvarig kan man fråga sig - Alliansen eller Ulla Börjesson?

Jenny Borg skriver i dagens tidning att Ann-Marie Jacobsson (C) haft "stor insyn" i projektet. Jenny Borg "glömmer" dock att nämna, att hennes parhäst Ulla Börjesson haft lika stor (kanske större?) insyn i projektet, eftersom Ulla Börjesson - som även vid denna tidpunkt var oppositionsråd - tillsammans med Ann-Marie ingick i den "referensgrupp", som fick information med jämna mellanrum.

Problemet med informationen kring projektet - vilket Ann-Marie vid flera tillfällen påpekat, men som Jenny Borg försöker misskreditera - var bl.a. att kommunchefen undanhöll information, eller lämnade den för sent.

Jenny Borg skriver att politikerna i maj 2008 fick reda på att 30 mkr inte skulle räcka. Men det betyder inte att politikerna godkänt att kommunen löpande skulle betala ut pengar. Det betyder inte heller att politikerna godkänt att kommunen skulle gå i borgen för obegränsade utbetalningar till företagen, vilket faktiskt blev följden av kommunchefens och ekonomichefens tilläggsavtal till ramavtalet.

Detta tilläggsavtal är för övrigt daterat maj 2008, alltså samtidigt som informationen, om att 30 mkr inte skulle räcka, skall ha lämnats till KS. Även denna centrala omständighet "glömmer" Jenny Borg att nämna och vi publicerar för ordningens skull tilläggsavtalet nedan.

Tilläggsavtalet kom alltså till innan betalningarna varannan månad startade. Man kan ju fråga sig varför kommunchefen underlät att diarieföra tilläggsavtalet och istället gömde undan det i sin skrivbordslåda, om det nu var så att politikerna hade godkänt det garantiåtagande och de betalningar som följer av tilläggsavtalet?

Förmodligen förstod Jan Eriksson att han aldrig skulle få ett KS- beslut på tilläggsavtalet och han valde därför att gömma undan det. Tilläggsavtalet tvingades istället fram i ljuset ett år senare, när granskningen av Björnhushärvan tog fart på allvar.

Att politikerna eventuellt i efterhand inte reagerar på att pengar betalas ut, innebär inte att tjänstemännen haft rätt att begå de aktuella befogenhetsöverskridande handlingarna, vilket Ulla Börjesson försöker påskina i dagens tidning.

Man måste faktiskt ställa sig frågan vilken moral Ulla Börjesson har och om hon verkligen är en person som bör syssla med politik över huvud taget? Hon försvarar de facto handlingar som är konstaterat olagliga enligt kommunallagen och som t.o.m. kan vara brottsliga.

Helt klart är att många KS-ledamöter inte ens förstått vad som pågått, vilket delvis beror på att de fått fördröjd, felaktig eller bristande information från kommunchefen.

Men det är inte bara för politikerna som kommunchefen ljugit. Han har även ljugit offentligt, bl.a. genom att påstå att han tecknat hyresavtal med samtliga företag i Björnhuset och genom att påstå att han efter avstämning med kommunens jurister och revisorer fått klartecken att inte upphandla Björnhusprojektet. Så här i efterhand vet vi hur det var med den saken.

Att Bohusläningen för närvarande så kapitalt mysslyckas med sin journalistik i Färgelanda är lika tragiskt som upprörande. Lösningen på problemet ligger i första hand i chefredaktörens händer, i andra hand i läsarnas och de lokala annonsörernas händer.

Bloggredaktionen