Bohusläningen?

Den nye lokalredaktören Anders Nilsson har fått en olycklig start

Var det någon som såg Bohusläningens ”rapportering” från allmänhetens frågestund i onsdags? Om inte så kan vi förstå det. Det enda som Anders lyckades få med var en liten notis om ”spontana applåder” gällande beskedet att de gamla inte skall tvingas flytta från sina lägenheter på Lillågården. Inte ett ord således om den stora demokratiska skandalen i kf och om det vikarierande kommunalrådet Kenneth Carlssons lögn.

Möjligen sov sig Anders igenom större delen av frågestunden, eller så har han bestämt sig för att inte skriva något negativt om de korrumperade makthavarna i kommunen och därmed fullfölja Bohusläningens tveksamma ”journalistiska” tradition, att agera skrivbyrå åt Färgelanda kommun. Att klippa och klistra är ju som bekant enklare än att kritisera och ifrågasätta. Och om man som Anders dessutom faktaselekterar och beskriver en låtsasverklighet, så slipper man ju även arga brev från kommunchefen till redaktionen i Uddevalla. Och Anders har ju inte kommit till Färgelanda för att få skäll, han har kommit hit för att få lugn och ro och förgylla människors tillvaro med solskenshistorier – så länge det nu bara går.

Det kan för övrigt påpekas att det är Bloggen, som rapporterat om att de gamla på Lillågården har bostadshyreskontrakt och därmed besittningsskydd, vilket gör att de inte kan flyttas mot sin vilja – inte skrivbyrån Bohusläningen. Eftersom våra kära politiker läser Bloggen, insåg de att det inte gick att tvångsförflytta de gamla och drog därför tillbaka förslaget.

Bloggredaktionen