KF - en stillsam flyktingsoaré

Det bjöds upp till en stillsam och bitvis sömnig vals under onsdagens KF-bal, där en brokig samling politiker mött upp och där många dansade hellre än bra.

Huvudnumret för kvällen utgjordes av flyktingavtalet, som fick ett stort antal ledamöter på fötter.

Bloggen har tidigare skrivit om risken för att 35 fågelholkar reservationslöst skulle "nicka" igenom flyktingavtalet. Kommunalrådet Peter Johansson (KD) föreslog dock att flyktingavtalet skulle villkoras av att kommunen först tar fram en integrationsplattform och skriver avtal med Valbohem.

Bloggen får då medge att en del fågelholkar fyllts med liv och inte ekar tomma och innehållslösa.

Per Krokström (M) hivade sig upp i talarstolen och förklarade hur Alliansen (C, M och KD) har tänkt och bakgrunden till de tilläggsförslag som kommunalrådet lade fram. Och det gjorde han tydligen rätt bra. Det osannolika inträffade nämligen att först Håkan Gusteus (FP), och därefter Kenneth Carlsson (FP), dök upp i talarstolen och förklarade sig beredda att stödja Alliansens förslag.

Bill Östlund (KD) betonade i sin tur vikten av att de allvarliga organisatoriska och andra brister, som förvaltningen pekat på, rättas till i integrationsplattformen.

Men det var inte alla fågelholkar som vibrerade av liv och framtidstro.

Ulla Börjesson (S) underhöll oss med klokheter på känt manér. Bl.a. fick vi lära oss om Alliansens "förhalningstaktik" och att det "viktiga var att skriva på avtalet". Börjessson menade på att kommunen inte behöver följa avtalet - "det viktiga är att vi skriver på, så att vi får pengarna". Det är inte så noga att vi tar hit flyktingarna, menade Börjesson.

Eddi "Chavez" Varas (V) var fylld av missriktade vårkänslor och från talarstolen stämde han upp en gladlynt visa, som lät ungefär så här; "skriv på, skriv på, vi har rå, vi har rå. Skriv på, skriv på, hej och hå, hej och hå". Därefter svävade Eddi tillbaka till sin politiska kuvös i salens bakre del.

Eddis partikamrat R. Ingemar Eriksson kompletterade halvt sovandes Eddis tirad med att säga, att han "tyckte synd om flyktingbarnen, som skulle drabbas av fördröjningen om vi inte skrev på nu".

Sanningen är dock den, att kommunen redan har ett avtal för de ensamkommande flyktingbarnen, vilka alltså inte berörs av det flyktingavtal som KF debatterade igår. R. Ingemar visade med sitt inlägg att han är lika insatt i denna viktiga fråga som i Björnhuset, där han - utan att ha en susning om sakförhållandena - ständigt gick runt och nynnade på Eddis hitlåt "skriv på, skriv på...". Och sen gick det ju som det gick, som vi alla vet.

Det var även klar UFO-varning på Miljöpartiets Sven Hansson, som efter att först ha erkänt att han inte var insatt i det mångmiljonåtagande som flyktingavtalet innebär, genast därpå meddelade att han omedelbart ville skriva på avtalet. Starkt jobbat! Sven.

SD:s enda representant i talarstolen för kvällen - Patrik Rydström - stolpade upp och meddelade församlingen att SD är emot allt multikulturellt och stolpade sedan ner och satte sig igen. Han fick några frågor, om vad han menade, men valde (förmådde inte?) att inte gå upp och förklara sig. Patetiskt.

Det hade annars varit en enkel match att meddela församlingen, att det svenska experimentet med ett multikulturellt samhälle sannolikt är den överlägset största anledningen till att integrationen i Sverige misslyckats. Denna sanning är något som behöver sägas (många gånger), men också förklaras för att inte misstolkas som ett rasistiskt utspel. Detta klarade inte SD-ledamoten av och framstod därför som en - ja, just det - simpel rasist.

Sverige står idag tämligen ensamt bland Europas stater i frågan om ett multikulturellt samhälle. Detta är inte en särställning i positiv bemärkelse. Medan övriga Europa insett faktum och förkastat det multikulturella samhället, framhärdar Sverige med att köra huvudet i väggen.

Att många (de flesta) politiker inte vet vad de pratar om, belyses av KF-ledamoten Lisen Forssells (M) inlägg, som var ett svar på SD-ledamotens "nyanserade" utspel om multikultur.

Forsell pratade om pizza, sushi etc och frågade retoriskt, om "vi skall sluta med det?" Forssell visade då att hon - i likhet med de flesta andra multikultivurmare - inget förstått. Forssell avslutade sitt inlägg med att framföra några strofer ur en psalm.

"Kebab och sushi, det är livet på en pinne. Kebab och sushi, kan jag äta utan pinne", rappade den nyupptäckta sångfågeln innan hon åter gled ner till sin holk i salen.

Invandrare som kommer till Sverige måste - oavsett om de är flyktingar eller inte - anpassa sig till Sverige - inte tvärtom. Om Sverige - och övriga europeiska länder - skall lyckas behålla sin nationella identitet och sin västerländska demokrati, kan vi inte tillåta parallella samhällssystem och rättsordningar. Att vi anammar positiva inslag från främmande kulturer, som t.ex. mat, musik, litteratur, film etc, innebär alltså inte att vi inte samtidigt kan - och bör - förkasta det multikulturella samhället.

Vi noterar avslutningsvis att Ingemar Jansson (M) valdes in som ny ledamot i Budget- och bokslutsberedningen, efter Peter Fredriksson (M) som avsagt sig p.g.a. hälsoskäl. Ingemar är make till den mer kända Linda Jansson (M), som bl.a. är ordförande för den lokala partiföreningen samt KS- och KF-ledamot. Vi antar att det känns tryggast att hålla viktiga saker inom familjen.

Bloggredaktionen

KF igår - skandal under Allmänhetens frågestund

Under Allmänhetens frågestund ställdes en fråga om Björnhuset, som inte föll ordföranden i KF - Thor-Björn Jakobsson (C) - på läppen.

Jakobsson vägrade helt sonika frågeställaren att ställa sin fråga, som handlade om uppgifter att Björnerud kringgår omsättningsklausulen i hyreskontraktet i syfte att slippa betala högre hyra.

Rykten gör nämligen gällande att närstående intressen till Björnerud äger ett seperat våffelföretag, som bedriver verksamhet i Björneruds lokaler. Våffelföretagets eventuella verksamhet skulle innebära att det skett en andrahandsupplåtelse från Björneruds sida, något som i sin tur kräver ett godkännande från kommunen.

Syftet med denna konstruktion kan endast vara ett - att slippa betala den högre hyra Björnerud annars skulle få betala, om våffelförsäljningen fakturerades i Björnerud.

Frågan som ställdes rör kommunen, är av mycket stort allmänintresse och rör inget sekretesskyddat affärsintresse. Jakobsson hade alltså inte rätt att vägra frågeställaren att ställa sin fråga. Det plötsliga frågeförbudet ter sig än mer obegripligt mot bakgrund av att allmänheten tidigare tillåtits ställa frågor om både Björnhusföretagen och andra företag.

Att frågan inte tilläts ställas är alltså en skandal - varken mer eller mindre. Under förra mandatperioden klagade allmänheten på den korrupta S-ledda majoriteten och på den dåvarande socialdemokratiske KF-ordföranden, som gjorde sitt bästa för att hindra allmänheten från att ställa frågor.

Frågan många förmodligen ställer sig idag, är om Jakobssons oacceptabla agerande handlar om ett oöverlagt felsteg eller om ett medvetet missbruk av sin ställning som KF:s ordförande?

Bloggredaktionen

Färgelandaligan

Som man sår får man skörda...

Den s.k. Färgelandaligan, bestående av 12 ungdomar mellan 16 och 20 år, åtalas nu för sin närmast yrkesverksamma inbrottsverksamhet som drabbat bl.a. Färgelanda.

Bohusläningen skriver att ett stort antal av ligans medlemmar bodde på det kontroversiella behandlingshemmet Ringgården i Ånnerud utanför Högsäter (klicka på länken).

För några år sedan gick den norra kommundelen man ur huse för att stoppa etableringen av behandlingshemmet - man var rädd för att drabbas av ökad brottslighet.

Bloggredaktionen

IAC - varning utfärdad

När SAAB får andningsproblem börjar även IAC i Färgelanda knäa (klicka på länken).

I dagsläget är SAAB:s enda möjlighet att undvika konkurs, att den ryske finansmannen Antonov tillåts skjuta till nytt kapital och öka sitt inflytande i SAAB.

Med tanke på alla de 1 000-tals jobb som direkt och indirekt är beroende av SAAB:s överlevnad vore det en historisk skandal, om den svenska regeringen (via Riksgälden) och den Europeiska investeringsbanken sätter käppar i hjulet för en lösning.

Bloggredaktionen

KF i morgon

I morgon håller KF möte i Allhem Färgelanda kl 19.00.

Bland ärendena märks ett nytt flyktingavtal med länsstyrelsen (klicka på länken).

För ett par veckor sedan tog KS det obegripliga beslutet att teckna nytt avtal med länsstyrelsen - obegripligt eftersom förvaltningen påtalat att kommunen saknar både beredskap att ta emot fler flyktingar och en fungerande organisation att integrera de flyktingar som kommer hit.

KS hade två förslag från förvaltningen att ta ställning till, antingen teckna nytt avtal eller bygga upp en fungerande organisation, för att därefter teckna avtal.

Valbohem har i remissvar krävt ett avtal med kommunen, innan kommunen skriver på ett avtal med länsstyrelsen. Dessutom har Valbohem brist på lägenheter och hänvisar även till ny lagstiftning.

Både SFI och skolchefen Lindh har signalerat att de behöver ha mer resurser för att klara de utökade behov som fler flyktingar innebär.

Till detta skall läggas att de sociala och ekonomiska konsekvenserna vare sig utretts eller beaktats och att kommunen alltså saknar en fungerande organisation för mottagande och integration av flyktingar.

Förvaltningen hade som beslutsunderlag i KS skrivit ett två sidor långt yttrande, där man på punkt efter punkt slår fast att kommunen i dagsläget inte klarar av att ta emot fler flyktingar. Vad gör då KS? Jo, man fattar beslut om att ta emot 20 nya flyktingar per år...

Antingen måste samtliga 13 ledamöter i KS ha drabbats av en spontan intellektuell kollaps, eller så... ja, vi har ingen annan förklaring.

Kommunalrådet Peter Johansson (KD) uppgav för Bohusläningen att beslutet inte innebär att vi skall ta emot fler flyktingar. Detta är ett helt oacceptabelt uttalande - varken mer eller mindre.

Ett avtal innebär nämligen ömsesidiga åtaganden. I det här fallet får kommunen bl.a. en engångsersättning från länsstyrelsen om 500 tkr, för att man tecknar avtalet. Vem inbillar sig att länsstyrelsen betalar kommunen 500 tkr, utan att det skulle finnas ett krav på motprestation från länsstyrelsens sida? Kommunalrådet gör tydligen det.

I § 1 anges att kommunen reservationslöst åtar sig att årligen ta emot 20 flyktingar.

I § 2 anges att länsstyrelsen betalar kommunen pengar som motprestation.

Man undrar lite försiktigt vilket avtal som kommunalrådet och övriga KS-ledamöter hade tillgång till när de fattade beslutet. Har de överhuvudtaget läst förvaltningens yttrande och remissvaren?

Får vi se 35 fågelholkar i KF i morgon? Ja, risken är uppenbar. Fullmäktiges ledamöter är nämligen notoriska för att fatta beslut i ärenden som de saknar kunskap om.

Bloggredaktionen
(Klicka på bilden för att göra den större)

Påsknöje - Vandalisering

I Bohusläningen läser vi om ett alternativt helgnöje, som någon ägnat sig åt under påsken (klicka på länken).

Det är badplatsen vid Östersjön i Ellenö som drabbats av vandalisering.

Vårkänslor är tydligen något som tar sig skiftande uttryck hos människor.

Bloggredaktionen

Jan Eriksson blir "omhändertagen"

SR Väst rapporterar att den skandalomsusade f.d. kommunchefen Jan Eriksson fått ett nytt jobb - av Kommunalförbundet Fyrbodal (klicka på länken).

Janne avskedades som kommunchef, bl.a. efter att det uppdagats att han överskridit sina befogenheter genom att på eget bevåg ställa ut en betalningsgaranti på mångmiljonbelopp till Björnhusföretagen - en betalningsgaranti som kommunen sedermera tvangs att infria.

Janne skall fram till slutet av maj flumma runt med ett projekt som kallas STEPS (eftersom det är Påsk så besparar vi er vad förkortningen står för).

Det känns tryggt att veta, att våra skattepengar är i lika säkert förvar hos Kommunalförbundet Fyrbodal som de var i Färgelanda.

Beslutet att anställa Janne borde föranleda en bredare diskussion i kommunen, om hur kommunalförbundet finansieras, om de verksamheter som bedrivs och nyttan för kommunen.

Bloggredaktionen

Kommunalförbundet Dalsland "hjälper" Färgelanda bryta mot lagen

I dagens Bohusläningen läser vi om hur Färgelanda kommun "får hjälp" av Kommunalförbundet Dalsland att bryta mot lagen (klicka på länken).

Det är Katarina Gip, inköpsansvarig vid Kommunalförbundet Dalsland, som glatt berättar hur hon gått tillväga för att kringgå EU:s upphandlingsregler. Korkat? Ja, mycket.

Mathias Sylwan, förbundsjurist på SKL, uppger - helt korrekt för övrigt - att det är syftet som är avgörande. Normalt sett brukar det vara så att den upphandlande enheten (i det här fallet Kommunalförbundet Dalsland) bestrider att upphandlingsförfarandet haft ett olagligt syfte.

I många fall kan det därför vara svårt för Konkurrensverket (tillsynsmyndigheten) att utifrån handlingarna i ett ärende bedöma huruvida syftet är olagligt. Men i det här fallet behöver dock inte Konkurrensverket jobba särskilt hårt, eftersom Katarina Gip varit vänlig nog att tala om att hela upplägget gick ut på att kringgå EU:s regelverk.

Förfarandet strider mot en grundbult i idén med EU - nämligen den om fri konkurrens inom unionen. I förlängningen - om fler myndigheter och länder anammar kommunalförbundets arbetsmetoder - riskerar den fria konkurrensen att sättas ur spel.

Det är inte acceptabelt att Färgelanda deltar i verksamheter och i förfaranden, som innebär att kommunen medvetet bryter mot lagar och förordningar.

Bloggredaktionen

Andreas T Olsson drabbad av hybris?

Bohusläningens chefredaktör Ingalill Sundhage skäller ut sin tidigare älskling Andreas T Olsson på sin blogg - säg den kärlek som varar för evigt (klicka på länken).

Bakgrunden är att den av Bohusläningen tidigare så omhuldade "estradören" lagt sig till med later och storstadsfasoner - i alla fall enligt chefredaktören. Man anar en inte så liten besvikelse, för att Andreas plötsligen ser ner på henne som en simpel lantis och trampar ner hennes stolta landsortstidning i stoftet.

Med sådana vänner behöver man inga fiender, eller hur Ingalill?

Bloggen lägger sig inte i bråket mellan de tvi giganterna, men vill gärna bidra med några rader som vi tidigare skrivit, om Andreas då förestående äventyr i den kungliga huvudstaden. Den 22/10 2010 kunde man läsa följande på Bloggen:

Vi avslutar vår djupdykning i invandrings- och integrationsfrågan, vilken huvudsakligen handlat om att belysa den låga takhöjden i den svenska samhällsdebatten och att betona vikten av demokratiska företrädare, som verkar för ett jämlikt samhälle där alla människor har lika värde.

Vi har då konstaterat att den nya regeringen har tappat en viktig kraft i detta arbete i form av av Nyamko Sabuni (FP), samtidigt som Nya Moderaterna har skämt ut sig genom att släppa in en demokratisk mörkerman – Abdirisak Waberi – i Sveriges riksdag.

Apropå den låga takhöjden i samhällsdebatten, återvänder vi till ”kollegan” Bohusläningen, som brottas med samma problem som övriga gammelmedia – förstelnad i politiskt korrekta uppfattningar.

Härförleden konstaterade Ruben Agnarsson – ansvarig utgivare för Världen i dag – att det råder svängdörrar för politiker inom pressen med liberal färg i Sverige. Rubens kritik är lustigt nog samma kritik som Bloggen framfört. Föga förvånande ansåg dock Bohusläningen att Ruben var ute i ogjort väder och i ett ”passionerat” försvarstal bedyrade chefredaktören Sundhage tidningens oskuld (klicka på länken). Det faktum att Sundhage känt sig nödgad att försvara tidningen, förstärker snarare den bild som kritikerna har målat upp.

Som bekant ägnade ju Bohusläningen och Sundhage före valet åtskillig tid åt att kritisera Bloggen, som man menade var oseriös eftersom Bloggen ägnade sig åt anonym kritik av tidningens liberale gullgosse Kenneth Carlsson. Möjligen berodde tidningens angrepp på att Bloggen såg till att Carlssons gloria hamnade på sned. Bohusläningen menade att den anonyma kritik, som Bloggen gav uttryck för, inte var bra för demokratin och mellan raderna framgick att Bloggen skulle tystas. Som den hycklare man är, bedriver dock Bohusläningen en egen journalistisk verksamhet på nätet, där just anonyma skribenter har en viktig interaktiv roll i utbytet av åsikter.

Bohusläningens hycklande visar sig också på andra områden. Bohusläningen låter riksdagspartierna blogga i tidningen och fram tills nyligen kunde vi läsa en fotnot intill denna ”bloggsektion” i tidningen, som uppgav att ”Vi tar inte avstånd från SD, de har helt enkelt valt att inte blogga” (numera ändrat till ”SD har dock valt att inte blogga”). Samtidigt kunde allmänheten i en krönika intill läsa tidningens kraftiga avståndstagande från SD, som enligt tidningen inte är ett demokratiskt parti. Detta görs lite finurligt, genom att en annan av tidningens gullgossar – Andreas T Olsson – sablar ner SD (klicka på länken).

I krönikan demonstrerar Andreas sin syn på demokrati, genom att berömma sig för sin medverkan i den famösa demonstrationen på Sergels Torg strax efter valet. Demonstrationen arrangerades av organisationer på den yttersta vänsterkanten, vilka använder hot och våld för att komma åt politiska meningsmotståndare. Inte bara SD har drabbats av våldsvänsterns härjningar, utan även etablerade partier som C och KD. Demonstrationen har kritiserats hårt p.g.a. att den utnyttjats i politiska syften. Bl.a. höll den socialdemokratiska biskopen i Stockholm ett starkt politiserat tal ("gudstjänst"), vilket fick till följd att SD:s riksdagsgrupp tågade ut ur Storkyrkan i samband med Riksdagens högtidliga öppnande.

Vänsterpartiets partiledare – före detta? kommunisten Lars Ohly – höll ett brandtal under demonstrationen, där han bl.a. propagerade för att SD:s väljare skulle utvisas ur landet. Retoriken påminner därvid om den som hörs från den andra extremen i svensk politik, olika nazistiska grupperingar i form av Svenskarnas parti etc. Nazisterna har dock en annan grupp i kikarsiktet för sin utvisningspolitik – i deras fall handlar det om ”icke-etniska svenskar”.

Samhällsdebattören Göran Skytte är en av dem som kritiserade demonstrationen på Sergels Torg, som en extrem opinionsyttring, och konstaterade bl.a. att ” Lars Ohly förmodligen var längst till höger i det sällskapet”.

Nu är det inte bara demonstrationer, vilka hyllar politiskt våld, som Andreas känner stolthet över att delta i. Andreas har ju som bekant lyft blicken från den kulturella ankdammen i Uddevalla, till den kungliga huvudstaden och blivit student vid Stockholms Teaterhögskola. Vilken ära! Men för att en lantis som Andreas skall kunna bli accepterad av den svenska kultureliten i Stockholm, handlar det inte bara om att offentligt ge uttryck för kulturelitens starkt vänsterinfluerade åsikter, det handlar också om att smöra ordentligt.

Och eftersom Andreas är en smart kille, som vet vad han vill och därför också noga stakat ut sin egen framtid, så har han författat ett insmickrande ”brev” till Svenska Akademien (klicka på länken). Andreas tidiga försök att vinna De adertons gunst är lika rörande som roande. Och Bohusläningen ställde naturligtvis upp för att hjälpa Andreas i dennes kamp för att nå fram till De aderton, genom att publicera hans ”brev”.

En vacker dag går kanske Andreas dröm i uppfyllelse – han får sitta ner i de ärevördigas sällskap och intaga den åtråvärda ärtsoppan, varvid han ges tillfälle att vädra ut sina åsikter.

Bloggredaktionen

Kommunstyrelsen stänger dörrarna

Kommunstyrelsen har beslutat stänga sina informationsmöten för allmänheten - "det handlar om arbetsmiljön för våra tjänstemän", säger Ann-Marie Jacobsson (C) (klicka på länken).

Nu har visserligen Jenny Borg slutat som lokalredaktör. Men beslutet att stänga mötena får ändå ses mot bakgrund av att rapporteringen i Bohusläningen under lång tid varit uppviglande och konfrontationsskapande, vilket skapat onödiga motsättningar och försämrat arbetsklimatet.

Vi noterar även att Ulla Börjessons (S) partikamrat "observatör", i ett blogginlägg i Bohusläningen kommenterar beslutet att stänga KS-mötena.

Det är - som vanligt är man tyvärr nödgad att säga - inte mycket sanning i de påståenden, som kommer till uttryck i Bohusläningens S-blogg.

Sedan Bohusläningen började upplåta utrymme åt S-bloggen, har "observatör" och hans kamrater skrivit en mängd blogginlägg av närmast ärekränkande karaktär och ofta rena lögner.

Dagens kommentar är inget undantag, där "observatör" lägger skulden för de stängda ks-mötena på Bloggen. Sanningen är dock den omvända - Bloggen har alltså inte vid något tillfälle kritiserat tjänstemän, för vad de sagt och gjort på informationssammanträdena. Tvärtom har vi vid något tillfälle försvarat tjänstemän, efter att de råkat illa ut genom Jenny Borgs penna.

Det kan heller inte ha undgått läsare med hyfsat gott minne, att det alltsedan valet varit Bohusläningen - med benägen assistans av Ulla Börjesson - som stått för smutskastningen av tjänstemännen.

Den anonyme S-bloggaren "observatör" avslutar sitt inlägg stilenligt med att anklaga Bloggen för feghet, för att vi är - just det - anonyma!

Vi får avslutningsvis tacka för uppmärksamheten, vilken bekräftar att Bloggen behövs som "informatör" och som en nagel i ögat på den korrumperade socialdemokratin och andra skadliga krafter i Färgelanda.

Bloggredaktionen

Silverskatten kom fram i ljuset

Igår var det premiär för silverskatten i Centrumhuset - en mäktig upplevelse för många (klicka på länken).

Kulturklippan Roy Ferling fanns på plats och berättade lite grand om vårt rika kulturarv, som för de flesta är en väl bevarad hemlighet.

Naturligtvis fanns även politiker på plats - det hör ju till när det handlar om en stor medial tillställning.

Kerstin Fredriksson (S) var en av dessa politiker och hon passade även på att påminna de närvarande, om att hon skrivit en motion om att få hem silverskatten.

Bengt-Åke Johansson från Ödeborg, tidigare C-politiker, har lagt ner mycket arbete på att få hem silverskatten. Silverskatten avtäcktes passande nog av Bengt-Åke och Gösta Lunde - mannen som var med när silverskatten hittades 1936. På så sätt kan en cirkel sägas ha slutits.

Kredit till alla inblandade och med förhoppning om att något gott och beständigt skall komma ur denna på flera sätt historiska händelse.

Bloggredaktionen

Färgelandakultur

1. Silverskatten
Historiens vingslag hörs nu hastigt närma sig österifrån, när en del av vårt kulturarv återbördas till kommunen - om än tillfälligt.

Det är den stora silverskatten (klicka på länken), som hittades på gården Stora Ryk mellan Färgelanda och Ödeborg 1936, som nu vänder hem igen.

Nu snackar vi kultur!

Allmänheten kommer att kunna beskåda silverskatten i Färgelanda konsthall mellan 12/4 och 15/6, varefter skatten återvänder till sin undanskymda tillvaro på Statens historiska museums samlingar i kungliga huvudstaden.

Är det någon som har tänkt framtid i denna fråga, eller är det som vanligt - när det handlar om Färgelanda - fråga om kortsiktiga och planlösa händelser som går spårlöst förbi?

Varför inte göra en replika av silverskatten och sedan använda den i kommunens framtidsarbete? Möjligheterna i detta avseende synes vara närmast oändliga.

Färgelandaborna, som allt sedan kommunsammanslagningen varit djupt splittrade, behöver en gemensam symbol att förena sig kring. Silverskatten skulle kunna vara en sådan symbol, eftersom silverskatten - genom Valbodalen - utgör en del vårt gemensamma kulturarv.

Och när man ändå är igång - varför inte ta sig en funderare på att ersätta det hopplösa kommunvapnet "Harven". De flesta vet inte att "Harven" är en harv och de som vet att det är en harv ser ut som frågetecken, när de får frågan varför kommunen "marknadsför" ett kommunvapen som ingen förstår.

"Harven" manifesterar därmed tragiskt nog den identitetslösa kommunen Färgelanda.

Varför inte byta ut kommunvapnet mot något som våra barn,ungdomar, vuxna, vårt näringsliv, våra kommungubbar (gummor) och politiker kan identifiera sig med? Något positivt som dessutom vår omvärld kan förknippa med Färgelanda? Varför inte byta till något som glimmar...

2. Musikevenemang i Torps nedlagda skola
Även här snackar vi kultur!

3. Cultural Planning
Not so much...

Bloggredaktionen

Kommunchefen får inget skadestånd!

I Bohusläningen (klicka på länken) läser vi att den sparkade kommunchefen Jan Eriksson inte får några pengar av Färgelanda kommun.

Detta står klart sedan de fackliga förhandlingarna avslutats, vilket förmodligen är en stor missräkning för den socialdemokratiska oppositionen med Ulla Börjesson (S) i spetsen.

Socialdemokraterna hade ju velat ge sin slagne hjälte både 24 och 36 månadslöner i avskedsvederlag - om de bara fått chansen att missbruka den kommunala kassan ytterligare.

Lyckligtvis har väljarna sett till att Färgelandaborna i vart fall får ett andrum under de närmaste fyra åren.

Kommunalrådet Peter Johansson (KD) darrar inte på manschetten, när han till tidningen uppger att kommunen har torrt på fötterna i tvisten med den sparkade kommunchefen.

Jan Eriksson kan nu välja mellan att bita i det sura äpplet eller driva en mycket osäker process mot kommunen i Arbetsdomstolen.

Bloggens bedömning är att Jan Eriksson har mycket små chanser att vinna en sådan process. Det troligaste scenariot är därför att Jan Eriksson väljer att inte driva saken vidare.

Bloggredaktionen

Bohusläningen - Jenny Borg slutar!

Den sedan länge hårt kritiserade lokalredaktören i Färgelanda - Jenny Borg - slutar.

Det är innebörden av den nyhet som Bohusläningen publicerade i lördagens tidning, där Jenny Borg presenteras som tidningens nya nöjesredaktör.

Frågan är vad Bloggen erfar känslig för tidningen och någon kommentar, till att - och varför - Jenny Borg skall sluta i Färgelanda, lämnas inte.

Till slut blev sannolikt protesterna från allmänheten, prenumerationsuppsägningar och det ständiga ifrågasättandet av tidningens integritet, för mycket för tidningens ledning (klicka på länken).

Under sin tid som lokalredaktör ingick Jenny Borg ett oheligt äktenskap med oppositionsrådet Ulla Börjesson (S), där det inom journalistiken välkända dramaturgiska knepet "boven, experten och offret" användes systematiskt i den lokala samhällsrapporteringen.

Boven i Jenny Borgs artiklar var alltid Alliansen (C, M och KD), eller någon av dess företrädare.

Experten var nästan alltid Ulla Börjesson (ibland någon annan ur oppositionen, som t.ex. Tommy Larsson (S) eller Kerstin Fredriksson (S)).

Offret var oftast tjänstemännen, ibland namngivna (t.ex. kommunchefen Jan Eriksson), men oftare hänvisade till under samlingsnamnet "tjänstemännen". Offret kunde även vara allmänheten, varvid alla kommunens invånare framställdes som offer för Alliansens politik (klicka på länken).

Mot slutet av sin tid som lokalredaktör, kunde man också märka att Jenny Borg blev alltmer upptagen med Bloggen, vilket närmast kan liknas vid en besatthet. "Vet du vem som skriver på Bloggen?", var den stående frågan när Jenny Borg träffade Färgelandas politiker, men hon frågade även många ur allmänheten.

Det överdrivet stora intresset för Bloggen framskymtar även i den artikel, som vi länkat till ovan. Förutom att Jenny Borg lyckas med konststycket att använda en S-märkt tjänsteman som både offer och expert, ger hon avslutningsvis en känga till Bloggen med hjälp av en anonym representant för allmänheten.

Om Jenny Borg hade arbetat för en facklig eller religiös tidning, hade nog ingen höjt på ögonen för den partiska och ensidiga rapporteringen - det hör liksom till. Men som lokalredaktör för en dagstidning, som skall vara opartisk i sin nyhetsförmedling, fungerar det inte.

Förhoppningsvis lyckas Jenny Borg bättre som nöjesredaktör, där hon kan ta ut svängarna ordentligt. Vi på Bloggen önskar henne lycka till.

Bloggredaktionen

Bloggen påverkar även "kulturen"

Det visar sig nu att Bloggen inte bara påverkar politiken, utan även kulturen i kommunen.

För en tid sedan tog ju Bloggen upp kommunens kulturella "storsatsning" Cultural planning - ett begrepp som är svårare att greppa än en hal ål och vars anglosaxiska idé- och språkursprung gör det omöjligt att hantera för de flesta.

Kanske var detta en del av ursprungstanken hos kulturens försvarare, att ingen skulle förstå vad man pratade om och att det därmed skulle bli lättare att flumma om väder och vind. Men nu är vi kanske orättvisa i överkant mot kommunens kulturbärare.

Det kan nämligen vara så att tanken var mer "seriös" och att man planerade att hålla kurser och föredrag för politiker, tjänstemän, föreningar, allmänhet och övriga intresserade (vi tror vi fick med alla där), för att lära alla vad Cultural planning betyder.

Ett sådant tillvägagångssätt hade skapat både stora merkostnader och kanske t.o.m. arbetstillfällen. Nya arbetstillfällen finansierade med skattemedel ses ju som mycket positivt i vissa kretsar - se bara på Björnhuset.

Kommunens "culture vultures" läser uppenbarligen också Bloggen - i vart fall tycks de ha "drabbats" av insikten, om att det lika storvulna som främmande begreppet Cultural planning inte passar Färgelandas mer provinsiella och jordnära förhållanden särskilt väl.

Kulturens försvarare har därför bestämt sig för att döpa om Cultural planning till något alla förhoppningsvis förstår - Förändringen. Det är kulturassistenten Jimmy Alm (klicka på länken) som håller i trådarna och han förklarar att Cultural planning "inte är ett bra namn", men att inget annat namn heller kändes så där alldeles "klockrent" - så det bidde Förändringen till slut.

Det var för övrigt Jimmy själv som kom på idén att byta namn till Förändringen - idén föddes när Jimmy "insåg" att meningen med Cultural planning är att förändra.

När Jimmy ombeds förklara innebörden av Förändringen rent konkret, så gör han ingen besviken och uppger stolt att "det handlar om kultur i den breda definitionen" och att "det handlar om perspektiv". Visst låter det nästan som vacker poesi, när Jimmy förklarar meningen med livet.

En del, mer jordnära medborgare, tycker kanske istället att Jimmy bekräftar att det hela egentligen handlar om ett flumprojekt. Som Bloggen tidigare rapporterat, hade kanske Flum-Flum varit ett mer passande namn på det långvariga sociala kafferep som nu förestår.

Om ett par år, när kaffet och kakorna tagit slut och de sedvanliga avslutningstalen med utbyte av ömsesidiga hedersbetygelser hållits, kommer allt "hårt kulturarbete" att sammanställas i något slags rapport, som inte kommer att läsas av någon.

Rapporten "Förändringen" kommer därmed att bidra till kommunens redan tidigare digra samling av hyllvärmare.

Bloggredaktionen