Bloggen granskar Björnhusaffären

Kapitel 3

Bloggen fortsätter sin granskning av Björnhusaffären med att titta närmare på själva innehållet i ramavtalet, som utgör en salig blandning, eller röra om man så vill, av avsiktsförklaringar, generella åtaganden och mer preciserade åtaganden.

Vi börjar med ramavtalets två inledande stycken som ni hittar i nederkant av denna artikel.

Ramavtalet inleds med en avsiktsförklaring, där Färgelanda kommun säger att den avser ”att tillsammans med företag inom livsmedelsbranschen utveckla ett kluster i och i anslutning till den av kommunen ägda fastigheten Björnhuset i Färgelanda”. Det anges dock inte vad som avses med ”kluster”, men Bloggen konstaterar att kommunens ambitioner att utveckla ”kluster” tydligen även innefattar angränsande fastighet (er).

I ramavtalets första stycke anges vidare att ett par av företagen ”avser att utvidga sina respektive verksamheter och är därför i behov av att hyra nya lokaler”. Bloggen konstaterar dock att ramavtalet helt saknar bilagor i form av investeringsplaner o.d. som styrker företagens påstådda behov. Frånvaron av sådan information är anmärkningsvärd och som Bloggen tidigare rapporterat om, torde det istället vara företagens dåliga ekonomi som varit vägledande för beslutet att flytta verksamheten till Färgelanda (klicka på etiketten ”Klusterföretagens ekonomi” till höger på Bloggens startsida).

I ramavtalets andra stycke sägs att: ”Kommunen och Företagen skall aktivt och i samverkan, verka för att utveckla livsmedelsklustret med mål att:
* skapa förutsättningar för fler företag att etablera sig och utvecklas i kommunen
* öka samverkan inom branschen regionalt
* höja kompetens och konkurrenskraft för företagen i klustret
* finna former för gemensam produktutveckling”

Bloggen konstaterar att kommunen härigenom ikläder sig ett betydande åtagande att tillsammans med klusterföretagen verka inom livsmedelsbranschen, en angelägenhet som helt klart ligger utanför den kommunala kompetensen och som därmed är olaglig enligt kommunallagen.

Det sägs också att kommunen ”aktivt och i samverkan” med företagen skall verka för att utveckla livsmedelsklustret. Det innebär att kommunens åtagande inte är begränsat till ”investeringen” om 62 miljoner kronor, utan är betydligt mer omfattande än så och dessutom inte är begränsat i tiden.

Kommunens avsikter med klustret och de uttalade målen, ger också en bra bild av hur omfattande kommunens åtaganden faktiskt är. Det kan handla om allt från att tvingas investera i andra fastigheter, i utrustning och maskiner, om marknadsföring, om utbildningsprogram etc etc. Eftersom avtalstexten talar om ”tillsammans med klusterföretagen”, är inte heller kommunen fri att göra som den vill utan är beroende av de tre klusterföretagens inställning och krav. Vems uppfattning är det som skall gälla när det råder olika meningar? Hur skall kostnaderna fördelas mellan parterna? Hur skall eventuella tvister lösas osv osv?

Att binda kommunen vid den här typen av långtgående närmast obegränsade åtaganden, är av förklarliga skäl inte speciellt klokt. Avtalet saknar dessutom ofattbart nog helt reglering om hur parternas mellanhavanden skall regleras. Huvudlöst är därför ett mycket milt uttryck i sammanhanget och Eriksson har tydligen förlitat sig på motpartens framtida goda vilja, när han skrev på för kommunens räkning. Bloggen konstaterar att klusterföretagen härigenom fått en mycket god position inför framtida förhandlingar med kommunen.

I nästa kapitel fortsätter granskningen, då med ramavtalets paragrafer.

Bloggredaktionen!