Inlägg av Bill Östlund

Eftersom jag är bloggens företrädare, är det naturligt att jag redogör för hur jag och bloggen upplever situationen i Färgelanda just nu.

Det är inte så lätt att med några få ord beskriva detta. Varför alls engagera sig? Min filosofi är att inte i alla lägen försöka förändra "livets spelplan". På "livets spelplan" möter man då och då personer som agerar på ett sätt som man starkt ogillar. Tänk efter - vi har alla någon gång upplevt sådana möten. Försök då inte "förändra" denna person utan beteckna personen som att han/hon "tillhör" livets spelplan. Detta är dock inte samma sak som att vara likgiltig för demokrati, etik och moral. Att demokrati har ett pris är helt klart men alternativet är ju förfärligt. Demokratin säkerställer bl.a. genom lagstiftning där kommunallagen är en viktig lag som våra folkvalda då efter bästa förmåga, d.v.s. kunskap och civilkurage, skall medverka till att den efterlevs. Etik och moral kan handla om att åtminstone under mandatperioden stå för de löften man har avgivit till väljarna.

När jag flyttade till Färgelanda var det lite som att komma hem. Jag är ursprungligen från Hunnebostrand. Upplever här samma goda stämning i möten med människor. Det kan vara i affären såväl som på biblioteket. Är i dag 64 år. När jag i mitt liv ser tillbaka på de förändringar jag varit med om så är naturligtvis många till det bättre men jag tror att många i min ålder saknar romantiken, framtidstron och gammal hederlig ärlighet. Det är för mycket egoism och felfokusering på materiella finesser. Vi hinner inte med att leva. En måttstock jag har på hur synsättet har förändrats är ett minne från min ungdom. Jag kommer ihåg när vi efter Folkets Park var några stycken som fortsätter festen med vin, gitarr, sång och havsbad på någon holme. Dagen efter hade jag tappat min plånbok. Jag vet att jag då tröstade mig med att "det är säkert någon som hittat den". Alltså underförstått kommer jag att återfå den. I dessa tider när ungdomarna stjäl mobiltelefoner från varandra skulle man ju tänka "hoppas ingen hittar plånboken innan jag hittar den själv". Underförstått att då blir den stulen. Som väl är vet jag att vi människor i grunden ej har förändrats och att de allra flesta är ärliga. Men alla vuxna har ett ansvar för att upprätthålla rätt attityder till lagar, etik och moral.

Skall här inte närmare kommentera Björnhusaffären, men för att fullständigt besvara min inledande frågeställning måste jag ju beröra denna.

För det första känns det just nu som att jag ångrar att jag alls började titta på hur investeringarna handlägges. Trodde ju från början inte att allting var så infernaliskt illa skött. Mot vad jag tidigare förespråkat om etik, moral och civilkurage så inser jag att det egentligen kommer ta för mycket tid från den tid som skulle vara verklig livskvalité. Men så är livet. Har tidigare i mitt liv ej engagerat mig i klagosånger eller insändare. Men nu ser jag det som att jag inte har något val.

När det gäller satsningar för att åstadkomma arbetstillfällen i Färgelanda skiljer jag mig nog inte från de som vill pröva nya tag. Var med och hjälpte Bosse och Carina att starta Dalsspira Mejeri. Vilket engagemang, personliga uppoffringar samt prestationer i form av kalkyler, egen- finansierade resor till Danmark för att köpa begagnad utrustning m.m. som de visade upp. Utöver det fick de gå in med både eget kapital och stor arbetsinsats (som skulle dokumenterats på särskilda blanketter) för att de överhuvud taget skulle få banklån. Vad gjorde kommunen? Ja, huset köptes till det pris som kommunens värderare hade värderat det till. Resten kan beskrivas med exemplet att oljan tog slut i tanken innan övertagandet från kommunen. Vad gjorde kommunen då? Istället för att beställa olja så kom man med en 20 liters dunk och fyllde på. När dessa 20 liter var slut kom man med en ny 20 liters dunk och fyllde på. Allt för att det inte skulle finnas någon olja kvar vid själva övertagandet av fastigheten.

När jag har varit med om detta och nu ser vad som sker i Björnhuset då blir man uppriktigt arg och ledsen. Var och en som det minsta har försökt att förstå vad som sker i Björnhuset förstår ju att så olika förhållningssätt inte är hållbart oavsett vilka avsikter man har. En annan sak är att bl.a. kommunallagen ej tillåter det som nu sker i Björnhuset.

Tror säkert att de ledande politikerna är ärliga och hyggliga människor och som folk i allmänhet men - det är paradoxalt nog det som skrämmer mig. Fokus förskjuts ju från att handla om en olaglig hantering (bloggen beskriver det olagliga) till att handla om etik och moral samt civilkurage. Så här funderar jag när jag undrar varför de ledande politikerna bara låter det fortgå.

Tror de att allt är OK? Om svaret är Ja, så kan det ej betraktas som att de är utan ansvar. Det duger nämligen inte att "tro" när man fått ett sådant stort ansvar. Man måste skaffa sig (söka) förvissning och då menar jag inte att man skall fortsätta lyssna på Erikssons svammel samt acceptera hans uttalande (Bohusläningen) om att vi får se vad slutnotan blir och i efterhand får vi se om vi har gjort något fel. Tyvärr tror jag att politikerna har intagit en åskådarattityd. Har de satt sig in i ärendet? Tyvärr tror jag att de från början har "köpt" resonomanget om kluster och hur många arbetstillfällen Eriksson säger att det skall bli. När det sen visar sig på den ena efter den andra punkten havererar då är det nog så att gruppen känner sig medskyldig. De punkter som helt har havererat är att företagen skulle få lyfta sin investering tidigast vid inflyttning. När företagen ej var förmögna att ligga ute med pengar (se pantförskriven faktura, uppskjutna skatteskulder m.m.) skyndade Eriksson till och betalade deras fakturor allteftersom. Investeringarna skulle högst få bli 30 miljoner kronor. Nu har Ericsson sagt 62 miljoner och han kan fortfarande inte säga om det räcker. Men vad han upprepar som ett mantra är att han har full kontroll. Inflyttning skulle ha varit för 1 år sedan. Ja, var ska det sluta?

Att nu agera skulle inte vara att erkänna en oförlåtlig skuld. Tvärtom - nu skulle det verkligen vara att visa civilkurage.

Nog om Eriksson och Björnhuset.

Lite om Bloggen:

Måste säga att jag från början var tveksam när jag fick se de satiriska karikatyrerna på bloggen. Men lite eftertanke och jämförelseanalys ger vid handen att offentliga personer nog får tåla en del. Om t.ex. en person flyttar till Stigen bl.a. för att det finns grundskola där. Därefter lovar en politiker att den skall få lov att vara kvar om du röstar på mig. Politikern får rösten men sviker sitt löfte. Om då denne invånaren känner sig tvungen att flytta p.g.a. sveket är det då så farligt om politikernas enda konsekvens blir att han får figurera med en dumstrut på huvudet. Tror nog att dumstrutarna och pajaskostymerna kan ha en viss effekt att fylla för en faktagranskande blogg. Det är dock viktigt att man efter bästa förmåga ej sårar någon onödigt mycket, men lite klös måste det vara.

Om bloggen får kritik för att den ej redovisar alla de personer som administrerar bloggen så kan man lätt se och höra att det är de som i något sammanhang drabbats av bloggens kritik och klagan som står bakom kritiken mot bloggen. Anonymiteten har utan tvekan en styrka.

En tröst kan väl vara att det idag, förutom jag själv, är rätt många som träder fram och framför saklig kritik. Problemet är att de som kritiseras ej ens bemödar sig om att besvara ställda frågor på ett respektfullt sätt. Detta är om något ett hån. Vi medborgare sväljer nämligen inte svammel när det gäller frågor och beslut som äventyrar välfärden.

Du som är politiker och tycker att bloggen skall redovisa alla medlemmar. Varför går du inte upp i talarstolen på frågestunden i kf och redovisar varför kommunen struntar i kommunallagen och betalar ut över 30 miljoner kronor till ett AB som vi inte ens har avtal med? Tyvärr måste du ha bra på fötterna. Svammel är vi som sagt lite allergiska mot.

Avslutningsvis vill jag säga att om man vill locka företag hit genom att vara generös så hade det varit extra viktigt att man så långt det var möjligt visste hur riskerna såg ut samt att det sköttes på ett demokratiskt, lagligt och proffsigt sätt.

Vad vill jag?

Jag vill att man på bästa sätt styr upp det som går att styra upp. Själva uppstyrningen måste vara laglig. Det är billigare att betala konsekvenserna snarast. Fram till dess är jag med på den vingliga och kostsamma resan. Någon returbiljett finns inte.

Hoppas att bloggen utvecklas och åtminstone finns kvar över valet 2010.

Bill Östlund

Bloggen fick ett roligt videoklipp tillskickat sig. Lägger upp en länk här så ni också kan få chansen att bli roade. Insändaren undrar om det är så här Bill känt sig när han försökt få politikerna att förstå vad som håller på att hända. Det är Anders Wijkman som ska vara den som i detta klipp föreställer Bill är det tänkt.