Svenska media vulgariserar invandringsfrågan

Bloggen följer upp invandringsfrågan

Tysklands dödförklarande av det multikulturella samhället har sänt chockvågor genom det svenska etablissemanget.

Samtidigt som tryckvågen från Josuas hornstötar i Jeriko når oss från vårt södra grannland, stiger ångesten och rädslan hos de förhärskande vänsterkrafterna inom det politiskt korrekta mediaetablissemanget - rädsla för att murarna till det gigantiska multikulturella luftslottet skall rämna.

Att diskutera invandrings- och integrationsproblematik utifrån ett kritiskt samhällsperspektiv, har under många år varit tabu i det offentliga rummet. Media har brännmärkt all kritik mot multi-kulti: "Den som kritiserar den förda invandringspolitiken och det mångkulturella samhället delar inte samhällets grundläggande demokratiska värderingar om alla människors lika värde och är därför inte anständig". Så lyder Sveriges viktigaste politiskt korrekta lag.

De få modiga etablerade politiker som öppet vågat kritisera problemen och avarterna i multi-kulti-Sverige - t.ex. Nyamko Sabuni (FP)- har sågats jäms med fotknölarna. Övriga - karriärmedvetna - politiker har "klokt nog" stillatigande accepterat medias romantiserade och förljugna bild av "det framgångsrika mångkulturella svenska samhället".

SD är det politiska parti som är öppet kritiskt till den förda invandrings- och integrationspolitiken. Tidigare år har media haft som taktik att tiga ihjäl partiet. I takt med att partiet vuxit sig starkare har dock taktiken ändrats. Media har i allt högre utsträckning angripit SD och anklagat partiet för att vara rasistiskt och ibland även nazistiskt. Aftonbladet och Expressen har efter valet fört en veritabel hatkampanj mot SD. Samtidigt finns det paradoxalt nog inget i SD:s partiprogram, som kan betraktas som rasistiskt.

I brist på annan "bevisning" brukar media hänvisa till SD:s mörka förflutna med rötter i nazistiska rörelser. Detta är visserligen sant, men går man tillräckligt långt tillbaka i tiden, så hittar man dylika kopplingar hos de flesta etablerade politiska partier. Avgörande borde därför vara hur SD sköter sig idag och inte för drygt 20 år sedan. Är SD ett rasistiskt parti kommer detta att visa sig i Riksdagens arbete. Om så är fallet har inte SD i Riksdagen att göra, men detta återstår alltså att se.

En av de mediaprofiler som bär ett stort ansvar för den vulgariserade samhällsdebatten är Expressens ledarskribent Ann-Charlotte Marteus, som återkommande går till onyanserade och hatfyllda angrepp mot SD och dess väljare samt mot alla och envar som har en avvikande åsikt om multi-kulti-Sverige.

I gårdagens Expressen går Marteus till förnyat angrepp mot "rasisterna". Den här gången gör sig dock Marteus skyldig till det klassiska misstaget, att angripa flera "fiender" på en och samma gång, och avslöjar sig samtidigt som en simpel hycklerska.

Marteus är en person som tycks se fiender, d.v.s. rasister, i snart sagt varje buske - både i Sverige och utomlands. I gårdagens ledare jämställer Marteus Bayerns ministerpresident Horst Seehofer med SD:s partiledare Jimmie Åkesson. Hon jämför dessutom Seehofer med Hitlers progagandaminister, krigsförbrytaren Joseph Göbbels - en lika hårresande som oursäktlig jämförelse.

Det faktum att Marteus jämställer Åkesson med Seehofer innebär också att det - i Marteus värld - inte bara är SD:s 340 000 väljare som är oanständiga rasister, utan även de 30-40 miljoner tyskar som sympatiserar med Seehofer och hans kristdemokratiska parti. De är ju enligt Marteus också rasister, ja nästan nazister eftersom de tål att jämföras med krigsförbrytaren Göbbels.

Enligt samma logik skulle då också KD och deras väljare vara oanständiga rasister. Som en händelse uttalar sig KD:s partiledare Göra Hägglund för Expressen med anledning av att Tyskland dödförklarat det mångkulturella samhället. Hägglund, som hittills varit politiskt korrekt, d.v.s. tigit, vågar nu med stöd av sin mäktiga partisyster i Tyskland - Angela Merkel - kommentera frågan och säger att "Merkel säger många bra saker" och att "det är bra att hon tar upp diskussionen".

Hägglund får dock genast mothugg av Marteus, som sablar ner Hägglund efter noter för att ha haft fräckheten att öppna munnen. Fritt översatt säger Marteus att "Hägglund borde veta bättre än att komma här och försöka spela politiker, när jag och mina kollegor i media redan bestämt hur det ska se ut".

På Bloggen säger vi - bra initiativ Hägglund! Trots att Marteus hotar att stämpla Hägglund och KD som rasister, om KD skulle understå sig att "ta upp diskussionen", så hoppas vi att Hägglund och KD inte viker sig för Marteus hot.

Sannolikt är det just avsaknaden av en öppen debatt, som är den största grogrunden för rasism och människofientligt tänkande. I dagens Sverige är det tyvärr åsiktsförtryck och rädsla för den öppna debatten - här personifierat av Ann-Charlotte Marteus - som präglar det "demokratiska" Sverige.

Bloggredaktionen