Integrationsfrågan

Bloggen har tidigare rapporterat om att det inte finns något integrationsprogram för kommunens flyktingar och krävt en handlingsplan.

Läsarkommentarer till Bloggen antyder att det var en somalisk asylsökande, som förövade inbrottet i Stigens livsmedelsaffär för några dagar sedan. Det inträffade är en varningsklocka och ett symtom på att kommunens integrationspolitik inte fungerar.

"Integrationen" består i princip av förvaring i Valbohems hyreslägenheter samt utbetalning av pengar varje månad. Någon aktiv handlingsplan för flyktingarna med samordning och uppföljning - syftande till att faktiskt integrera flyktingarna i det svenska samhället - saknas.

Kort sagt har kommunens "integrationsenhet" mätt resultatet och kvalitén på sitt arbete utifrån hur många flyktingar som vi kan ta emot - inte hur många vi kan integrera. Devisen har varit "ju fler desto bättre" och politikerna har som vanligt suttit och sovit - de "litar på våra tjänstemän".

Det var först när KD-politikern Bill Östlund tog tag i frågan som de stora bristerna avslöjades och politikerna började tveka. KF återremitterade därför frågan om nytt flyktingavtal till KS, för att få fram ett begripligt beslutsunderlag.

Efter remissrunda konstaterar nu Valbohem att det inte ens finns lägenheter till 25 nya flyktingar per år! Man tror knappt det är sant. Här var alltså kommunens politiker i färd med att besluta ta hand om ett stort antal flyktingar, utan att ens veta om vi har bostäder åt dem.

Vad skulle kommunen gjort om KF fattat beslutet att ta emot 25 nya flyktingar per år? Hade KS- och KF-politikerna låtit dem bo i sina egna hem? Bloggen minns hur oppositionen (S, FP och V) högljutt kritiserade Alliansen för återremissen och ville godkänna ett nytt flyktingavtal rakt av - utan beslutsunderlag. Oansvarigt? Javisst, men det är också genom detta oansvariga politiska arbetssätt, som kommunen kördes ner i avgrunden under förra mandatperioden.

Valbohems kritik mot kommunens agerande visar hur spretande och direkt urusel beredningsprocessen kan vara. Problemet beror delvis på vilka tjänstemän som är inblandade, men framför allt på att det saknas samordning och kontrollverktyg inom förvaltningen - ett arbete som den avskedade kommunchefen Jan Eriksson ansvarade för, men som han helt försummade under sina år hos kommunen.

Tjänstemän, som i och för sig är kompetenta, kan framstå som odugliga p.g.a. att organisationen inte är funktionsduglig. En organisatorisk kris kan lätt leda till andra kriser. Att kommunen under lång tid saknat tre centrala positioner (kommun-, ekonomi- och personalchef), har förstärkt kommunens organisatoriska kris. Detta kan vara något att tänka, när tjänstemännen ibland kritiseras lite väl lättvindigt. Man får dock inte ducka för att det finns kompetensbrister och åtgärda dessa.

Man får alltså inte - som Ulla Börjesson (S) och Kenneth Carlsson (FP) - blunda för verkligheten och sitt ansvar, genom att in absurdum upprepa mantrat "vi litar på våra tjänstemän". Då skall man inte hålla på med politik. Om inte Ulla Börjesson och Kenneth Carlsson hade litat på Jan Eriksson, hade inte kommunen kraschat ekonomiskt och organisatoriskt - ett konstaterande.

Bloggen erfar att omsorgschefen Christina Sandahl tagit över beredningsansvaret för "flyktingfrågan". Tillsammans med kommunens integrationsansvarige, Carina Ludvigsson, presenterade hon vid förra veckans KS-möte ett par alternativa förslag, som politikerna skall ta ställning till.

Som vanligt finns det inte mycket att anmärka på, när Christina Sandahl är inblandad i beredningsprocessen. Det ena förslaget innebär att kommunen lär sig integration, genom att ta fram en integrationsplattform. Det andra förslaget innebär att kommunen tutar och kör som tidigare, d.v.s. skriver på ett avtal om 25 nya flyktingar per år utan att veta konsekvenserna för vare sig kommunen eller flyktingarna.

Bloggen är av den uppfattningen att kommunens handlingsplan, eller integrationsplattform som förvaltningen kallar den, måste ha tydliga och mätbara mål.

Om kommunen klarar av att framgångsrikt ta emot och integrera fem flyktingar per år, då skall vi - förutsatt att den kommunala ekonomin inte riskeras - också ta emot fem flyktingar per år - inte två, inte 10, inte 20 osv. Om vi framgångsrikt klarar av att ta emot 10, skall vi ta emot 10 osv. Då blir Färgelandas flyktingar ett föredöme för både andra flyktingar och för andra kommuner - ett bra exempel helt enkelt.

Tar vi emot 25 nya flyktingar per år, som vi inte klarar av att integrera, gör vi både oss själva och flyktingarna en otjänst. Misstro och onödiga motsättningar uppkommer mellan svenskar och flyktingar. Invandring är i grunden något som är bra, men måste ske under ordnade och kontrollerade former. En misslyckad integrationspolitik leder obönhörligen till större främlingsfientlighet och ökad rasim.

Bloggredaktionen