sommarlovstankar del 2 "av Bill Östlund"

Hade en gång en kompis som hade en bil där en röd varningslampa lyste. Kompisen sa att det är nog inget större fel.

"Nä! sa jag, men du har ju ett elektriskt fel som kan innebära att något riktigt allvarligt kan inträffa."

"Ja, ja sa kompisen" (ungefär som att jag var tjatig).

Lampan lös även nästa gång jag åkte med honom. Men så en vacker dag så lös den inte mer. Då sa jag att:

"Det var ju bra att du ordnade felet. Vad var det som var fel? "

"Det var lampan" fick jag till svar.

"Ja, ja men vad var det som var fel och hur åtgärdade du det? ",undrade jag.

"Jag skruvade ur lampan!", svarade kompisen.

" Ja, ja sa jag det är ju din bil.", sa jag.

Att jämföra kompisen med kommunstyrelsen, som också struntar i alla varningslampor i Björnhusaffären, är naturligtvis orättvist mot kompisen då det som sagt var hans egen bil som kunde haverera. Kommunstyrelsen äger ju inte kommunen utan ks är ute och åker med kommuninvånarnas egendom.

Precis som kompisen nog skulle behöva byta en bildel behöver vi naturligtvis byta ut delar av kommunledningen innan ännu mer raseras.

Har tillskrivit externrevisorn två gånger. Det får väl anses att han i en likadan metaforisk jämförelse nu har kommit på hur felet ser ut. För tillfället kan han ju inte göra mer. Någon reperatör är han ju inte.

Vad jag undrar är dock varför ks inte har åkt fast i någon poliskontroll, när de nu åker runt med ett olagligt fortskaffningsmedlel och en omdömeslös körkortslös förare. Men hitills har de väl haft turen på sin sida.

Färgelanda är i skriande behov av pålästa, lyhörda och ärliga politiker som har kurage att agera för att få "ordning på grejerna". Därefter behövs realistiska visioner för Färgelanda. Sen en strategi hur vi ska styra skeendet mot att visionerna på sikt blir verklighet. Nu är det ju ett virrigt kaos. Där agerandet så tydligt styrs av personliga mål. Ska vi ha det så här? Är vi inte värda något bättre? Appropå det så kom jag att tänka på en annan kompis som alltid sa

"Jag är lyckligt gift men inte min fru".

Frågan är vem som är ansvarig för att de fortfarande är gifta.

Naturligtvis skojade kompisen, men i Färgelandas fall är det som Emma Wange skrev i Bohusläningens ledare (första gången) "Tragikomiskt".

Bill Östlund