Allmänhetens frågestund i kf 18/11

Ang det slutgiltiga demokratiska haveriet under Allmänhetens frågestund

Vid kf-mötet meddelade ordf Magnusson (s) att det tillsatts en arbetsgrupp som arbetar med att "modernisera frågestunden". Bl a föreslås särskilda tema-dagar, som uteslutande skall ägnas åt ett speciellt ämne, t ex skolan. Bloggen anar motiven bakom "moderniseringen". Det handlar i först hand om att kunna undvika obehagliga frågor när kontroversiella ärenden behandlas. Vad är då mer passande än att - så där helt apropå ingenting - slänga in en temadag om t ex skolan, samtidigt som man smyger igenom en kontroversiell fråga i kf, utan att allmänheten får tillfälle att ställa några frågor.

Bloggen noterar för övrigt att Bohusläningens lokalredaktör Anders Nilsson ånyo lyckades undvika att skriva om det uppenbara myglet, som de tre mygelpartierna med ordf Magnusson i spetsen ägnar sig åt under Allmänhetens frågestund. Inte en rad således om detta och inte en rad om att flera ur allmänheten ställde sig undrande till varför man inte får svar, trots att frågorna ställs långt i förväg och trots att frågor dessutom ställts flera gånger utan att bli besvarade.

Den olyckliga Ulla Börjesson (s) började med att säga att man behöver ha frågorna i god tid, för att kunna ge bra svar. Man vill ju inte - enligt Ulla - ge "goddag-yxskaft-svar". Men det är ju precis vad allmänheten får, oavsett om frågorna ställs i god tid eller inte. Och till slut - när allmänheten på ett pedagogiskt sätt redogjort för att frågor som ställs i god tid ändå inte blir besvarade - tvingades den olyckliga gå upp och be om ursäkt.

Under kvällen utvidgades dessutom demokratibegreppet och ordf Magnussons mycket flexibla regelpraxis ytterligare och innefattar numer även "enskilt samtal mellan politiker och frågeställare". Det går då till på det sättet att någon ur allmänheten först ställer en fråga, som ingen vill eller kan svara på offentligt, varefter en politiker - i detta fall Zaid Långström (s) - erbjuder sig att besvara frågan enskilt efter frågestundens slut. Ordf Magnusson meddelar därefter frågeställaren att så kommer att ske. Att resten av allmänheten inte får veta svaret är tydligen mindre viktigt. Ja, så går det alltså till i demokratins Färgelanda.

Kritiken mot Anders Nilsson gäller även Dalslänningen och dess "journalist" Helena Lindgren. Men fröken Lindgren är i vart fall konsekvent - hon skriver inte alls - medan Nilsson ägnar sig åt faktaselektering. Och det är inte särskilt snyggt. Därtill skall läggas att man som läsare av tradition inte har ställt några högre journalistiska krav på Dalslänningen, som mest haft formen av ett lokalt annonsblad, som publicerat artiklar som "lånats in" från Bohusläningen.

Kommunchefen Jan Eriksson besvarade till en början glatt alla frågor. Men när Karin Ekeroth ställde kvällens mest centrala fråga, den som handlade om att Eriksson under avtalsperiodens sju år "glömt" att räkna med drygt 8 mkr i ränta (på 30 mkr restvärde) i sin kalkyl - ni vet den som enligt den beklagansvärde ger break even efter 7 år och vinst efter 15 år - tog det tvärstopp. Då ville inte Jan gå upp.

Peo Magnussons huvud vandrade fram och tillbaka, i hopp om att finna någon i fullmäktigesalen som kunde besvara Karins fråga, men ingen hjälp fanns att få. Sekunderna gick och hotade att bli till minuter - tystnaden blev alltmer pinsam. Stackars Peo såg faktiskt ut att få ett mindre nervöst sammanbrott, när en räddande ängel - i form kommunsekreteraren Marianne Martinsson - dök upp och viskade några förlösande ord i Magnussons öra - ("skyll på ekonomichefen"). Med dessa ord återvände hoppet till Magnusson, vars fysionomi genast sken upp och hans gestalt och röst återfann något av det som man normalt vill se hos en kf-ordf. Med nyvunnet hopp meddelade Magnusson så genast, att frågan om Björnhuskalkylen skall ställas till ekonomichefen - som alltså inte var där! Snyggt jobbat säger vi från Bloggen! (och säkert alla från mygelgänget också).

Emellertid var allmänheten - det är ju trots allt deras stund och inte mygelgängets - inte nöjd med Peos besked, utan fortsatte att mangla kf och Jan med frågor rörande Björnhuset och ekonomin. Allmänheten kunde heller inte förstå att det inte fanns någon i kf som kunde redogöra för ekonomin, vare sig politiker eller tjänstemän. Detta påpekande var naturligtvis extra påkallat, eftersom kf denna kväll dessutom fattade beslut om budget och skattesats.

När Karin Ekeroth efter en stund återigen tog till orda, återvände hon till de 8 mkr som Jan "glömt". Hon vände sig därvid direkt till Jan - som satt alldeles intill - och mönstrade honom allvarsamt. Detta blev tydligen för mycket för Jan, som inte längre kunde sitta still och - utan att invänta klartecken från ordf Magnusson - rusade upp i talarstolen och meddelade att han "inte kände till detaljer" samt att han endast sammanställt materialet.

Bloggen undrar vad politikerna i kf säger om detta bisarra uttalande? Detta är alltså samme man, som för några veckor sedan i detalj redogjorde för kalkylen för ks:s ledamöter. Då kände han till den. Nu känner han inte till den. Vad säger ni kf-ledamöter? Kan ni leva med skammen, att tillåta Eriksson fortsätta så här?

Bloggredaktionen

Klicka på pilen i bilden nedan för att bättre förstå fördelarna av att kunna skylla på andra.