Grattis GullBritt!

Kf:s vice ordf GullBritt Johansson (c) fyller 65 år och Bloggen gratulerar naturligtvis.

GullBritt är inte särskilt ny i hönsgården, men hon är en ung dam vad gäller att få sitta på översta hyllan i kf. Hon bör kanske ta och kaxa upp sig lite, hittills har hon mest agerat panelhöna när ”kollegan”, ordf Peo Magnussons (s), myglat helt otyglat. GullBritt måste nog inse att den lokala politiken inte bara handlar om att låna fina fjädrar, man måste förtjäna dem innan man börjar strutta runt och visa upp sig – och där har Gullan några varv kvar att gå.

I fallet Peo Magnusson handlar det om att säga till pojken när hon ser att han myglar. Det är inget fel på grabben i grund och botten – det är bara det att han hamnat i dåligt sällskap. Peo behöver någon som håller honom i strama tyglar – en extramorsa helt enkelt.

GullBritt borde kanske också ta ett litet snack med Rune Johansson (s), kf:s tidigare ordf, som på sin tid ofta hade svårt att hålla sig till de demokratiska spelreglerna och sitt eget reglemente. Rune är idag endast ledamot i kf, men han har från sin strategiska position – några meter nedanför Peo – fortfarande stort inflytande på hur ärendena handläggs i kf – särskilt då under Allmänhetens frågestund. Det är faktiskt rätt intressant att följa utbytet av tecken och mimik mellan Rune och Peo, när allmänheten ställer sina frågor. Det tysta meningsutbytet har uppenbarligen stor betydelse, för vilka frågor som godkänns för svar och för vem som skall tillåtas svara.

Med anledning av GullBritts mindre genomtänkta uttalande, om stöd till ”Björnhus-satsningen”, så borde kanske Centern införa en policy som innebär att partiets företrädare åläggs att tänka efter innan de pratar. Onyanserade uttalanden i stil med ”Jag stöder Björnhus-satsningen” kan ju lätt uppfattas som att Centern står bakom den olagliga och i övrigt helt huvudlösa hanteringen av satsningen.

GullBritts vårdslösa uttalande om att det saknar betydelse att det inte finns en styrande politisk majoritet, vinner hon och Centern heller inga röster på. Dessutom verkar hon inte ha insett att det finns en ny majoritet som styr Färgelanda, bestående av (s), (fp) och (v). Och det är ju naturligtvis tacksamt för de tre mygelpartierna att höra en relativt framträdande politiker från det största oppositionspartiet uttala, att (s), (fp) och (v) inte styr – det innebär ju att de inte behöver ta något ansvar för sin destruktiva politik. Centern behöver skärpa till både sin politik och rågången mot mygelpartierna rejält, om det skall bli några röster i nästa val. Om GullBritts linje är Centerns, finns det definitivt ingen anledning att rösta på (c)!

De flesta är nog överens om att intentionerna med Björnhus-satsningen var ok. Men det är inte ok att skänka drygt 70 mkr till företagare, samtidigt som det finns skriande behov inom skola, vård och omsorg. GullBritt bör betänka att satsningen i Björnhuset – så som den gestaltat sig – innebär en ekonomisk katastrof för kommunen. Redan har två skolor lagts ned och ett stort antal kommunanställda fått gå. Det tragiska är dock att vi endast är i början av en lång utförsbacke – Björnhus-satsningen kommer att svida i många år, vem vet kanske för all framtid.

Därtill skall läggas ett 25-tal BEFINTLIGA jobb på Samhall som försvann från kommunen i samband med ”satsningen” på Björnhuset – det var jobb som vi redan hade, men som vi nu alltså förlorat för alltid. Det krävs därför att rätt många ”Färgelandabor” får jobb i Björnhuset, bara för att nå upp till de 25 som försvann från Samhall. Sedan behöver det skapas kanske 50 jobb till för att kompensera de som nu fått gå, eller kommer att få sparken, från kommunen.

Eftersom företagen dessutom kommer att rationalisera sina verksamheter, innebär det färre jobb i Björnhuset jämfört med tidigare – inte fler. Den stora vinnaren i detta spel är tveklöst de tre företagen – den stora förloraren är lika tveklöst kommuninvånarna, som tvingas betala en jätteinvestering, som i o f s är intressant, till priset av kraftigt försämrad kommunal service.

Alla – som inte är obotligt korkade – inser att Björnhuset aldrig ens kommer att kunna reparera skadan i form av jobbförluster som vi redan upplevt – än mindre ge några plusjobb. Att då – som den beklagansvärde Kenneth Carlsson (fp) tala om jobbsatsning och tillväxtmotor – måste bottna i ren och skär enfald eller djup okunskap. En sådan person kan man helt enkelt inte ha som kommunalråd – inte ens vikarierande. Han skämmer ut allt och alla.

Hade emellertid företagen tvingats betala en affärsmässig hyra – vilket GullBritts parti (c) , (m) och (kd) med all rätt krävde när frågan var uppe till beslut i ks, hade det naturligtvis sett annorlunda ut. Då hade vi inte heller behövt brandskatta kommunen och dess verksamheter, med stora uppsägningar samt nedskärningar i den kommunala servicen som följd.

Tyvärr är inte GullBritt ensam om att vara oinformerad. Detta beror delvis på att hon och övriga politiker konsekvent blir desinformerade av kommunens ledande tjänsteman, kommunchefen Jan Eriksson, som systematiskt gått bakom ryggen på politikerna eller givit dem felaktig information under resans gång. Så visst är GullBritt och hennes kollegor delvis ursäktade av detta skäl.

Det som dock inte kan ursäktas, är att ansvariga politiker inte gör något åt problemet Jan Eriksson. Det är inte acceptabelt att ansvariga politiker – för att citera GullBritts partikamrat Ann-Marie Jacobsson – sitter där som fågelholkar och inte säger ifrån, när kommunchefen uppenbarligen ljuger, undanhåller information, går bakom ryggen på politikerna och tar viktiga beslut efter eget huvud utan politiska beslut. Här finns bara en väg att gå och det är att göra sig av med Jan Eriksson, antingen genom avsked på grått papper eller genom frivillig överenskommelse. Något större ”avgångsvederlag” skall det dock inte behöva bli fråga om med tanke på Erikssons syndaregister.

De frågor som nu berörts torde höra till huvudfrågorna i valet nästa höst.

Bloggredaktionen