1. Är det någon som undrar över varför Bohusläningen på senare tid varit kliniskt ren
från artiklar ang Björnhuset? Svaret är att "ordinarie" lokalredaktör nu är tillbaka efter en tids sjukdom. Och Anders skriver ju inte gärna om sådana där otrevliga saker, som visar på mygel eller problem. Bloggen förstår att livet blir så mycket lättare, när man kan ägna sig åt att skriva solskenshistorier och att klippa och klistra från kommunens olika propagandaorgan.
2."Välkommen med dina åsikter"!, ropar en glatt leende Ingalill Sundhage, chefredaktör på Bohusläningen, till läsarna i en stående artikel i tidningens nätupplaga.
Men hur välkomna är egentligen läsarnas åsikter?
Ingalills inlägg är egentligen ett enda långt hyllningstal till sig själv och tidningen, där hon berömmer sin egen och tidningens förträfflighet, som försvarare av det fria ordet. Ordet blir dock inte fritt genom floskler och tomma ord.
Ingalill inleder sin långa harang med att förneka att politiker har företräde till debattsidorna. Den som läser tidningen får emellertid den motsatta bilden bekräftad varje dag, varför Ingalills påstående är lika obegripligt som beklämmande. En läsare - "Mats" - som påpekar detta faktum i en kommentar till Sundhages "låt stå"-artikel, slås genast ner av Ingalills egen kommentar. "Mats" skriver i sin kommentar att han "skickat in ett antal gånger utan resultat". Men då svarar alltså Ingalill att detta inte stämmer - "Mats" ljuger med andra ord enligt Ingalill.
Ingalill påstår att "åsiktssidan" har högt i tak - och det är lätt att säga, när man riktar upp taket - och därmed debatten - själv. Det är för övrigt allom bekant att Bohusläningen med fast hand styr upp de åsikter som man väljer att förmedla via "åsiktssidan". Många drabbas genom att inte få sina insändare publicerade. Insändarredaktionen sorterar godtyckligt bort de bidrag som av olika skäl inte "passar in i bilden". Redaktionen drar sig inte heller för censur och lägger sig gärna i och kräver ändringar i inskickade bidrag. Tidningen villkorar helt enkelt mångas medverkan genom att kräva att skribenten ska godkänna de ändringar som redaktionen dikterat. Härigenom undertrycks den fria åsiktsbildningen och det fria ordet - tvärtemot Ingalills stolta deklarationer således.
Nu har ju inte Ingalill varit med så länge som ansvarig utgivare för Bohusläningen, men Bloggen konstaterar i vart fall att det inte skett någon förändring i positiv riktning under hennes tid. Den tomma retoriken har hon emellertid skruvat upp.
Inte heller Bohusläningens egna artiklar går fria från censuren. Härförleden hade Bohusläningen en artikel om att två Sverigedemokrater från Färgelanda blivit uteslutna ur ett ordensällskap. Bloggen, som naturligtvis är en flitig läsare av Bohusläningen, kunde någon dag senare konstatera att det i vart fall fanns 10 kommentarer till den aktuella artikeln (det var både positiva och negativa kommentarer till uteslutningarna). Men så ett par dagar senare kunde vi förvånat konstatera att Bohusläningen tagit bort alla kommentarerna. Artikeln fanns kvar, men kommentarerna var alltså borttagna. Och för att inte orättvist anklaga Bohusläningen, så har vi kontrollerat läsarkommentarer till övriga artiklar - och jodå, de är kvar.
Visst är det härligt att åsikts- och yttrandefriheten hos Bohusläningen spirar och har så högt i tak!
Bloggredaktionen
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Vackert med änglar som Ingalill:-)
SvaraRaderaMan kan drömma om att tidningarna tar sitt demokratiska ansvar men det handlar numera i stort sett bara om pengar när det kommer till kritan. Lokalredaktionen i Färgelanda bemannas oregelbundet.Inyr mycket att hoppas på.
SvaraRaderaDet är bara bloggen som utför något journalistiskt arbete. Men bloggen har bara i snitt kring 120 läsare och når inte ut till väljarna.
Helikopterpiloten
SvaraRaderaVi ska inte göra som Bohusläningens chefredaktör och säga att du har fel. Låt oss istället säga att du har både rätt och fel:-). Rätt i så motto att vi till skillnad från Bohusläningen ägnar oss åt granskande journalistisk verksamhet, fel i så motto att Bloggen idag förmodligen har en större opinionsbildande roll än Bohusläningen. Så visst når vi ut till väljarna!
120 läsare per dag eller mer, är inte få läsare. Dessutom är det inte hela sanningen, eftersom det handlar om 120 unika datorer och vi vet att det är många, t. ex. familjemedlemmar, som läser Bloggen från en och samma dator. Det verkliga antalet läsare är alltså flera hundra per dag! Och alla dessa människor pratar naturligtvis med andra människor (både med andra som läser Bloggen och med dem som inte gör det - somliga har ju t. ex. inte tillgång till datorer).
Glöm inte heller att det till 99 % handlar om engagerade och aktiva samhällsmedborgare som läser Bloggen, alltså de som vi i första hand vill nå ut till.
Med vänlig hälsning
Bloggredaktionen
Dagens Bohusläning har en artikel om Björnhuset på sista sidan. Den är inspirerad av Bloggens inlägg om det sprängda taket.
SvaraRaderaJag hoppas den följs upp av följdfrågor som vem bestämmer vilket/vilka företag som får del av pengarna.
Håller för övrigt med om att Bloggen är en viktig åsiktsbildare. Den lyckas (tack Bill och ni andra) oftast gräva djupt och hitta relevanta fakta.
Inte för att jag på något sätt ingår i Bloggen eller dess redaktion, men min mun kommer inte att förbli tyst.
SvaraRaderaJag känner likt mitt undertecknande av överklagan och polisanmälan, att plikten söker mig för att inte låta valstugor stå opåtalade och sprida sina nya falska budskap inför valet, utan domen bör falla över de krafter som gjorde det omöjliga möjligt under denna mandatperiod.
Jag drivs av pliktkänslan att jag måste göra allt jag kan för att partier och vissa politiker pekas ut för vanligt folk på gator och torg när media brister.
Då tiden förblir mogen för mig, kommer jag att resa mig upp från min åskådarplats och ta mina tegelstenar under armen och för att ta mig ut, ut från det anonyma.
Är det då så att Bloggen vid den tiden har organiserat ett uppträdande bland folk fysiskt, tar jag gärna en plats där.
Fegt Dick?
Från den icke fege men alltid anonyma åskådaren.
Ingalill har tagit bort sin frejdiga åsiktsfrihetsartikel från nättidningen.
SvaraRaderaHon fick väl svindel av att taket var så högt:)