Ledare ang Björnhushärvan

Är Mathuset ett smörgåsbord för bedragare?

Frågan är berättigad efter uppgifterna i Bohusläningen igår, om att projektledaren Sven-Arne Thorstensson fått sparken samtidigt som Mathusets ordf Jimmy Högberg (Västfarm) bytts ut (fått sparken) mot Arne Hedlund (VD för Lillesjö Seafood). Dessutom tycks Henrik Johansson - delägare i Lillesjö, "sambo" med Björneruds VD Cecilia Kullgren och styrelseledamot i Mathuset - helt ha försvunnit ur bilden.

Jimmy Högberg är släkt med Thorstensson och de båda har dessutom tidigare haft affärer ihop. Därtill skall läggas att Thorstensson är kompanjon med Henrik Johansson. Att dessa tre centralfigurer lika plötsligt, som samtidigt, försvinner ur bilden, sker naturligtvis inte utan anledning.

Hedlund säger till tidningen att "ingen kunde tala om för mig hur mycket som var betalt". "Här låg mycket i en enda röra" fortsätter Hedlund. Hedlund säger vidare att han "när han kom in i bolaget", till en början inte fick något grepp om det ekonomiska läget överhuvudtaget! Man vet inte om man skall skratta eller gråta, när man hör detta. Har inte Hedlund frågat sin företrädare Högberg, hur han kunde hålla så dålig ordning på Mathuset och Thorstensson? Möjligen var Högberg fullt upptagen med att hämta rördelar på Ahlsell?

Det är inte heller direkt företag som Ericsson eller AB Volvo vi pratar om här. I själva verket bedriver inte Mathuset någon verksamhet - i vart fall är det inte avsikten - och dess uppgift är något så simpelt som att kopiera inkommande leverantörsfakturor med tillhörande underlag, summera fakturorna och därefter skicka en samlingsfaktura till kommunen på beloppet i fråga. När nu Hedlund säger att allt var en enda röra och att han inte fick något grepp om ekonomin, så sänder det därför kalla kårar utmed Bloggens rygg.

Hedlund (Lillesjö) har haft samma insyn i Mathuset som övriga delägare (Västfarm och Björnerud). Hedlund har också skrivit på Mathusets senaste årsredovisning. Varför gjorde han det, om allt var en enda röra? Nu försöker Hedlund framställa sig som en räddare i nöden och påstår helt fräckt, att "nu har vi äntligen bra kontroll på läget". Så talar en äkta bondfångare med kniven mot strupen, som är helt utlämnad till kommunledningens välvilja att ge företagen fler skattemiljoner - annars blir det KK. Så god kontroll på läget har de facto Hedlund.

Tidigare när projektet fördyrades, skyllde Hedlund och det övriga klustergänget (Högberg och Cecilia) på att fastigheten var sämre än förväntat - nu skyller Hedlund på Thorstensson. Vad Hedlund lägligt nog glömmer, är att Thorstensson varit projektledare från projektets början. Det är alltså Thorstensson som "felbedömde" fastighetens skick, vilket innebar att projektet fördyrades med 32 mkr (från 30 till 62 mkr). Den felräkningen var tydligen ok för Hedlund, men när nu Thorstensson får kicken så motiverar Hedlund detta med att Thorstensson räknat fel på 4 mkr. Trovärdigt? Inte särskilt. Oseriöst? Högeligen. Skrattretande? Ja, kanske om inte situationen varit så allvarlig. Dessutom vet vi att klustergänget "räknat fel" på ytterligare minst 12 mkr - det är i vart fall deras senaste krav på kommunen, utöver de 72 mkr som KF redan beslutat. Innebär denna felräkning att Hedlund skall sparka sig själv? Parodiskt? Absolut.

Paniken hos företagen just nu gäller dock den obetalda fakturan om drygt 8 mkr, som legat hos kommunen sedan början av januari. Om den inte betalas, kommer kreditgivare och/eller leverantörer att begära Mathuset i konkurs - det handlar sannolikt om dagar. Beroende på hur de förmodat komplicerade korsvisa transaktionerna mellan klusterföretagen och Mathuset ser ut, riskerar därvid ett eller flera klusterföretag att dras med i fallet. Och kanske vore en konkurs i Mathuset det bästa som kunde hända just nu, så att en konkursförvaltare kan ta över utredningen och sanningen kommer fram. En konkursförvaltare skall också bedöma om det finns anledning att misstänka brott och är i så fall skyldig att anmäla detta till Ekobrottsmyndigheten för vidare utredning.

Efter Bohusläningens artikel står det tyvärr klart att Mathuset ägnat sig åt helt andra saker än man borde. En titt i Mathusets årsredovisning visar att bolaget har en checkkredit om 10 mkr, som idag kan antas vara helt utnyttjad. Vad har dessa pengar använts till? Har de - som det var tänkt och som kravet från banken måste ha varit - använts till att betala leverantörer i ett slags "bridge financing", eller har pengarna använts för andra ändamål, t ex att finansiera klusterföretagens egna verksamheter (Lillesjö och Björnerud var ju som bekant konkursmässiga så sent som förra året)?

Om Mathuset - helt eller delvis - använt checkkrediten på ett otillbörlig sätt, innebär det att många - kanske alla - leverantörer till Björnhuset inte fått betalt av Mathuset. Det innebär också att den faktura från Mathuset om drygt 8 mkr, som för närvarande ligger obetald hos kommunen, inte kan betalas av kommunen. För det första överstiger fakturabeloppet KF:s beslutade ram med drygt 1 mkr. För det andra skulle en delbetalning av fakturan med ca 7 mkr förmodligen inte komma leverantörerna till godo, utan gå direkt till banken som naturligtvis vill säkra sin fordran. Det innebär i klartext att kommunen skulle riskera att få betala fakturan två gånger, eftersom leverantörerna kan förväntas vända sig till kommunen - fastighetsägaren - med krav ang de obetalda fakturorna.

Dessutom finns det andra juridiska oklarheter i Mathuset, som f n omöjliggör utbetalningar av skattemedel till Mathuset. Bloggen bedömer idag Mathuset vara en veritabel Pandoras ask av juridiska och ekonomiska problem, som endast en övermodig Kamikaze-pilot skulle våga öppna. Om inte situationen i Mathuset blir överblickbar - Arne Hedlunds försäkringar om att allt nu är OK i Mathuset är som alla förstår av noll och inget värde, eftersom han endast är ute efter att skydda sina egna intressen - återstår för kommunen att betala leverantörerna direkt. Då vet kommunen åtminstone att pengarna hamnar i rätt ficka.

Bloggredaktionen