I kväll har politikerna ett informellt möte med anledning av den obetalda fakturan till Björnhuset.
P.g.a. den ram om 72 miljoner som KF beslutat, går det inte att betala hela fakturan om drygt 8 miljoner exkl moms, utan ca 1,1 miljoner får dras ifrån. Eftersom det också aktualiserats en mängd juridiska oklarheter kring Mathuset på senare tid, är det inte möjligt att betala ca 7 miljoner oavsett.
Om vi börjar med kommunens avtal med företagen, säger det att kommunen endast har skyldighet att investera 62 miljoner, som då företagen ska betala på hyran. Kommunen har alltså ingen skyldighet att lägga en enda krona till i företagens lokaler - detta är viktigt att komma ihåg. Att KF beslutat om en ram om 72 miljoner betyder alltså inte att vi måste investera dessa i företagens lokaler. Det har på senare tid dessutom framkommit att kommunen behöver investera ca 3 miljoner i fastigheten för att få den godkänd. Kommunen bör därför ta 3 miljoner ur beslutad ram för att få fastigheten godkänd. Företagen får faktiskt ta ansvar för sin egen verksamhet.
Om vi därefter går vidare till Tomas Anderssons senaste revisionsrapport, så påpekar han att det föreligger ett nedskrivningsbehov p.g.a. att kommunen inte täcker sina kostnader från hyran. Det torde innebära att kommunen saknar laglig rätt att betala ut en enda krona till Mathuset, eftersom varje utbetald krona motsvarar ett motsvarande nedskrivningsbehov - kommunens resultaträkning belastas i så fall rätt av med utbetalda belopp. En utbetalning trots revisorns påpekande torde följas av nya polisanmälningar mot dem som fattar ett sådant beslut.
Det har också visat sig att Mathuset står på randen av konkurs, varför en utbetalning riskerar att inte komma leverantörerna till godo. Läget i Mathuset är f.n. milt sagt svårbedömt med åtminstone tre olika kategorier av fordringsägare. Ekonomin i företagen och Mathuset påminner om ett pyramidspel, som överlever så länge kommunen skjuter till nya pengar, men som alltså rasar samman i samma sekund som kommunen säger nej till nya pengar. I ett sådant läge finns det naturligtvis bara ett beslut att fatta, även om det kan kännas tungt och innebär förlorad prestige och anseende för de politiker som bundit sig hårdast vid Björnhussatsningen och kommunchefen Jan Erikssons huvudlösa handläggning.
Bloggredaktionen
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jo men ja men
SvaraRaderaVi ville ju så väl
Vi ville ju så gärna ha ett Kluster
Och ingen filibuster*
Allt kunde ju ha slutat bra
Om inte med hurra
Men utan all kritik
Av politik
En massa skrik men ingen ull
Sa hon som fick sin skäppa full
Och vill vara ifred
Med gyllne mannasked
Pengar såsom grynregn
Ut över detta skattehägn
Så dök den jäkla bloggen upp
En riktigt obehaglig trupp
Hon kunde inte hjälpa
Att detta skulle stjälpa
Smeten ut på bordet
Rena rama mordet
Ja det är synd om alla
Som hastigt slutar tralla
När guldet blir till sand
På den dumma avgrundens rand
*Filibuster är en politisk term som betecknar fördröjandet av beslutsprocessen inom en beslutande församling.
När det handlar om pyramidspel så brukar ju det vara någon eller några som sitter på en massa pengar till slut.......undrar vilka det är här?
SvaraRaderaAng. politikers agerande i Färgelanda Kommun.
SvaraRaderaDen sedan decennier absolut tyngsta belastningen för (M), Ute Thomson anklagar i dagens Dalslänning sitt eget parti för valfusk i provvalet. Hon verkar tycka att nya medlemmar är ett gissel då dessa tydligen har en benägenhet att rösta på andra kandidater än henne själv. Mycket grova anklagelser på sina partikamrater hon ger uttryck för i denna artikel.
Detta säger en del om kvalitén på Färgelandas politiker. Inte undra på att vi hamnat i detta prekära läge.