Läsartips - Jenny Borg om Bloggen

I dagens Bohusläningen kan ni läsa "En dåres försvarstal", signerat Färgelandas tidigare lokalredaktör Jenny Borg.

Som lokalredaktör i Färgelanda var Jenny Borg notorisk för sina vinklade artiklar och sina nära band till oppositionsrådet Ulla Börjesson (S).

Bloggen har tidigare beskrivit Jenny Borgs överdrivna intresse för Bloggen. I dagens s.k. "Nöjeskrönika" bekräftar hon bilden av ett intresse som tagit överhand och som närmast kan liknas vid ett psykologiskt tillstånd. Krönikan finns inte utlagd på hemsidan, varför vi hänvisar till pappersupplagans sida 48.

I krönikan kommenterar Jenny Borg sin egen artikel om bloggande ungdomar i Uddevalla. Krönikan upptas nästan helt av - just det - personligt hat mot Bloggen samt av ett senkommet försvarstal, där Jenny Borg försvarar sin sejour som lokalredaktör i Färgelanda och bedyrar sin journalistiska integritet. Det senare avsnittet är lika roande som rörande att läsa.

I krönikan ljuger Jenny Borg så hon tror sig själv - i vart fall försöker hon få andra att tro henne. Hon skriver bl.a. "I början var jag naiv och försökte, via en person som påstod sig veta vilka anonyma krafter som stod bakom bloggen, få kontakt med dem för att föra en diskussion om det de var så uppretade över"

Sanningen är istället den att Jenny Borg försökte få kontakt med Bloggens företrädare i samband med en s.k. hatartikel mot Bloggen, som hon höll på att förfärdiga och där anslaget var att Bloggen mobbar politiker (klicka på länken). Jenny Borgs kontaktförsök med Bloggen hade alltså inte något att göra med henne själv.

I sin krönika betonar Jenny Borg värdet av yttrandefriheten (se urklipp i krönikan i fet stil), som hon säger kan gå förlorad som följd av "att något förfärligt inträffar" p.g.a. alla trakasserier och påhopp. Jenny Borg behöver dock inte vara orolig för yttrandefriheten. Bloggens företrädare tar nämligen Bohusläningens närmast dagliga påhopp och trakasserier med ro och det "förfärliga" - att Bloggen skulle knäckas och att Bohusläningen därmed skulle uppnå sitt syfte att tysta oss - kommer därför inte att inträffa.

Så här skrev Bloggen om Jenny Borgs hatartikel den 14 augusti 2010
I samband med Bohusläningens artikel om Bloggen i veckan, fick vi på omvägar veta att Bohusläningens lokalreporter Jenny Borg ville ha tag på Bloggens företrädare för att ställa några frågor. Eftersom hon visste om att Bloggen är anonym erbjöd hon anonymitet, så att "inte representanterna skulle behöva känna sig oroliga för att bli röjda". Vi smålog lite när vi hörde detta (se teckningarna nedan).

Istället erbjöd vi oss att genom en mellanhand skriftligen besvara de frågor som Bohusläningen hade. Bloggen fick fyra frågor, varav tre utgick från det "faktum" att Bloggens anonymitet var förkastlig, att Bloggen var aggressiv och att Bloggen var en mobbare. Frågorna var ställda på ett sådant sätt att Bloggen skulle försvara och förklara varför den var anonym, aggressiv och varför den mobbade.

När man konfronteras med den här typen av oseriös journalistik har man två val; antingen avböjer man deltagande med hänvisning till att man inte vill delta i ett oseriöst sammanhang, eller så håller man god min i elakt spel och försöker få fram sina ståndpunkter så gott det går. Vi valde det sistnämnda.

Nedan följer de tre frågor och svar som publicerades i tidningen. Den fjärde frågan, liksom svaret, publicerades aldrig av Bohusläningen. Frågan - som var den enda raka -löd: "Vad är syftet med Bloggens verksamhet? Svaret var: "Att granska maktuövningen i kommunen". Sannolikt ströks svaret p g a att Bloggens syfte inte passade in i den bild av Bloggen - aggressiv anonym mobbare - som Bohusläningen önskade förmedla i artikeln.

1. Varför är ni som skriver på bloggen anonyma när de ni skriver om namnges?

”Anonymiteten var redan från starten förutsättningen för bloggens kritiska granskningsverksamhet av rädsla för repressalier från de granskade makthavarna.”

2. Varför har bloggen en så aggressiv ton?

”Det är bloggens sätt att ironiskt och satiriskt omskriva makthavarnas fel och brister. Det handlar inte om privatpersoner utan om offentliga personer med stor makt över kommuninvånarnas vardag. Och har man så stor makt bör man kanske inte gå till media och gråta ut när man blir granskad och ifrågasatt.”

3. Hur ska barn lära sig att inte mobba när ni själva uttrycker er på ett liknande sätt?

”Ibland kan granskningen av makthavarna kanske uppfattas som hårdhänt, men till skillnad från mobbningsoffren så är makthavarna vuxna människor som genom sina beslut och handlingar delvis själva medverkat till de mobbningstragedier Färgelanda drabbats av på senare år. Vi tror allmänheten har förståelse för att vi inte hyser någon större sympati för dessa vuxna mobbare.”



Bloggredaktionen